Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, Puckon, TV, Vänner, tagged administration, anti, app, bädd, bil, bilist, blockera, brevlåda, dator, deckare, dotter, dusch, England, famn, födelsedagspresent, företag, gå till sängs med, göra mig galen, glömma, Gränby centrum, gympadojor, hänga ihop, hem, hjärna, hjärncell, huvudvärk, icke helt eftertraktad, idrott, incident, inget är logiskt, intressant, intressera, Jordskott, kaka på kaka, klubb, knä, kollision, kommentar, koncentrerad, konkurrera, konto, kontroll, kontrollera, korkad, kort, kortslutning, läsa, långtradarchaffis, låst, Light shining in the forest, litteratur, ljud, mamma, matlagningsstekos, mänskligt sällskap, medelpunkt, medicin, mena exakt, mobiltelefon, Night Work, nyckel, nyheter, onda fötter, organisation, paket, på ren svenska, påsk, påskresa, peng, personbilsförare, piska, polis, prata mycket, provsitta stolar, samråd, sällskap, sällskap Laurie R King, Sirius damlag, skönlitteratur på engelska, skriva, slå ner rumpen, snabb, snoka privat, snurra, snurrighet, snurrigt, sova, sport, surfa, tacksam, trött, tvätta, Twitter, tyst, underhålla, utvald, väderleksrapport, vet att man har ett huvud, vina, vinka in, Willys on 07 april 2015|
2 Comments »
Ett rörigt inlägg.
Det känns lite konstigt att vara hemma igen. Körningen gick bra, som sagt, bara en incident på hela resan. Det var många poliser ute och det tror jag räcker för att bilister ska tänka sig lite för. En del vinkades in och såväl personbilsförare som långtradarchaffisar – och deras last! – kontrollerades, såg jag. Det är bra. Jag vill inte ha några fulla bilister på vägarna eller få last som inte är ordentligt fastsurrad på mig och Clark Kent* när jag är ute och kör, tack! Jag var väldigt trött när jag så småningom kunde slå ner rumpen igår. Att vara koncentrerad kräver hårt jobb av min hjärncell, så det var huvudvärk som jag gick till sängs med och ingen(ting) annat. Det enda bra med huvudvärk är att man i alla fall vet att man har ett huvud.
Bilkörning kräver koncentration.
Det är väldigt tyst här, trots att nån i huset underhöll nån sent igår kväll, att nån tvättade vid halv tolv i natt och att matlagningstekos mötte mig som en icke helt eftertraktad famn när jag anlände. Hos mamma är det bara tyst när mamma sover. Om du tycker att jag pratar mycket har du inte hört min mamma. Helst ska TV:n vara på samtidigt också och då blir det lite kortslutning i min hjärna av alla ljud. Samtidigt, jag har nog aldrig sett så många TV-nyheter som nu under påsken. Och väderleksrapporter. Jag hade ju redan läst alla nyheter och sett alla väderleksrapporter via min dator eller appar i mobilen, så det blev lite kaka på kaka. För när mamma tittade på TV satt jag med datorn i knäet och surfade. Skriva och sköta administration kunde jag göra på förmiddagarna, när mamma sov, och på nätterna. Kanske beror huvudvärken på sömnbrist också? För senast klockan sju var jag upp och skrev. Piskan ven även under påsken, alltså.
Snurrigt…
Mamma blir 80 i sommar och hon vill fortfarande vara medelpunkten i sällskap. Hon hänger med ganska mycket, men snurrar förstås till det ibland också. Precis som hennes dotter som till exempel glömde sin medicin här hemma när hon stack iväg på påskresa. Det kanske är denna snurrighet hos oss båda som gör att det blir kollision då och då. Och kollisionerna har inte blivit färre med åren, tyvärr. Jag har mina skäl att vara så anti sport och idrott som jag är, utan att jag går in på vad jag menar mer exakt. (Därför blev jag mycket förvånad när Sirius damlag började följa mig på Twitter en kväll för ett tag sen. Naturligtvis förstod jag hur det hela hängde ihop och kunde blockera. Man ska inte använda sig av konton som tillhör klubbar/organisationer/företag när man vill snoka privat. Då är man bra korkad, på ren svenska. Dessutom har jag svårt att förstå att jag är så fruktansvärt intressant – särskilt för personer som motsatt inte intresserar mig ett dugg.)
När det gäller TV-vanor är mamma och jag mycket olika. Visst förstår jag att TV:n är ett sällskap, men när man i några dar har ett mänskligt sällskap kan detta sällskap känna att det är lite jobbigt att konkurrera. Hemma hos mig tittar jag på enstaka, utvalda program, vanligen i samråd med min fästmö, om hon är här.
Igår kväll kikade jag på Jordskott på TV. Det är en serie som egentligen borde göra mig galen eftersom nästan inget i den är logiskt. Men faktum är att jag gillar den! Därefter blev det bädden i sällskap med min huvudvärk, som sagt, och Laurie R Kings Night work. Trots att det var ett tag sen jag läste skönlitteratur på engelska känns det inte alls svårt och jag läser nästan lika snabbt som på svenska – fortfarande. När jag bodde i England läste jag förstås snabbare på engelska. Extra kul blir det att sen läsa ytterligare en bok på engelska som vännen FEM gav mig i mammas brevlåda!
Idag då… Vad händer mer idag? Min dag ska fortsätta med en lång och härlig dusch. Jag ska gå över till Tokerian och C lovade att titta in med min nyckel. På seneftermiddagen ska jag åka och hämta ett paket (födelsedagspresent till en mig närstående person). Därefter ska jag provsitta stolar hemma hos A och J, kanske få med mig nån hem hit, rentav. Ja en stol, alltså, inte A eller J.
I morgon funderar jag på att ta mig till Stormarknaden för att prova gympadojor till mina onda fötter. Jag är så tacksam för mammas peng!
Och nu vill jag förstås veta vad som händer hos DIG! Glad blir jag om du skriver några rader i en kommentar och berättar, inte bara läser!
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged alkoholiserad, allvarlig, annorlunda, anti, barn, barnbarn, berätta sagor, bli bättre, bli bra, brev, citera, dö, döden, drabbas, egen uppfattning, elak, En man som heter Ove, födelsedag, förgörare, Fredrik Backman, galen, gråta, hopp, igenkännande, inget dåligt, kärlek, knapp, konsekvens, läsa, låna, lite pratig, litteratur, livet, Min mormor hälsar och säger förlåt, mobbare, mormor, natt, nytt skede, omdöme, omtanke, omvärld, resa sig, rolig, sanning, säga förlåt, snappa upp, sova, springa, stor plats, tankesnurrig, trygghet, underbar, uppdrag, uppföljare, varelser on 25 augusti 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Till födelsedagen i år gav Fästmön mig en bok av Fredrik Backman, En man som heter Ove. Det är en helt underbar bok – rolig och allvarlig på samma gång, med många igenkännanden. För ett par veckor sen fick jag låna uppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, av vännen A. Jag hade snappat upp att omvärldens omdöme om tvåan var att den är OK, men inte riktigt i samma klass som ettan. Sen är ju jag som jag är: jag blir anti om folk tycker saker ibland och vill bilda mig en egen uppfattning. Den får du läsa om nedan.
Elsa är sju, snart åtta, år. Och hon är annorlunda. Det är tur att hon är så bra på att springa när mobbarna sätter efter henne. Elsas bästa mormor är 70 bast äldre än sitt barnbarn. Mormor är väldigt annorlunda. En del tycker att hon är galen. I Elsas värld är hon tryggheten. Ingen kan berätta sagor som mormor och det är till landet Miamas som mormor tar Elsa när hon inte kan sova om nätterna. Fast sen dör mormor. Elsa får ett gäng uppdrag: hon ska lämna brev från mormor till en massa människor. Brev där mormor säger förlåt. Det blir inledningen till ett nytt skede i Elsas liv, men också sanningen om sagorna och varelserna i dem.
Det finns inget dåligt med den här boken. Möjligen är den lite pratig – lite… tankesnurrig så där som tankar är. Den handlar bland annat om döden. Jag läser och gråter, för döden har den effekten på mig. Döden har en stor plats i boken. Den är förgöraren, den som gör människor elaka, knäppa, alkoholiserade. Men genom omtanke och kärlek kan de som drabbas av dödens konsekvenser resa sig igen. De får… hopp… Det blir bättre, det blir bra, liksom, för att citera Elsas mormor.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Krämpor, Personligt, tagged anti, Aprilhäxan, avslöja, dotterdotter, egen uppfattning, farmor, födelsedag, förflutna, förväg, höjas till skyarna, hemskheter, hoppa i tiden, inte lyckas, Jag heter inte Miriam, jobbig, karaktärer, koncentrationsläger, lagom stot, litteratur, lovord, Majgull Axelsson, motvallskärring, orka, pang på, persongalleri, promenad, rakt språk, roman, samla, skeptisk, smita undan, snurrig, suveränt, undantag, väja, värja mig, väva samman historier on 12 april 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
När nya böcker, filmer, pjäser, musik etc höjs till skyarna alltför mycket brukar jag bli ganska skeptisk. Jag vill bilda mig en egen uppfattning, men i vissa lägen blir jag nästan anti i förväg. Jag läser för övrigt aldrig några recensioner innan jag läser en bok.
Men jag blev aldrig motvallskärring innan jag läste Majgull Axelssons senaste roman, Jag heter inte Miriam, trots att jag har noterat att den har fått lovord från alla håll. Jag vet nämligen att Majgull Axelsson kan skriva bra böcker. Och den här boken är inget undantag.
När boken börjar är det Miriams 85-årsdag. Familjen har samlats för att fira henne när hon plötsligt utbrister
Jag heter inte Miriam!
Naturligtvis tror alla att hon har blivit lite… snurrig. Men när dotterdottern Camilla tar sin farmor på en promenad börjar farmodern berätta det hon aldrig har pratat om tidigare: livet i koncentrationslägren.
Jag har inte orkat läsa boken så snabbt som jag har önskat. Det handlar om att jag har varit sjuk och haft svårt att ligga eller sitta och läsa. Men det handlar inte bara om det. Den här boken är… jobbig att läsa. Man kan inte smita undan från… hemskheterna. Det jag inte kan låta bli att undra är hur många andra det finns som liksom Miriam inte har berättat om sitt förflutna – och som inte nånsin avslöjar allt.
Majgull Axelsson har alltid skrivit bra böcker. Jag heter inte Miriam är inget undantag. Min tidigare favorit, Aprilhäxan, har nu blivit ifrånsprungen. Av Miriam. Jag gillar det raka språket. Berättelsen, som är pang på. Jag kan varken väja eller värja mig. Eftersom jag har svårt att hålla reda på alltför många karaktärer i böcker är boken också på det viset perfekt för mig. Här är persongalleriet alldeles lagom stort. Ibland har jag också svårt att hänga med när en roman hoppar i tiden och väver samman två eller flera historier. Ibland blir det inte heller bra litteratur helt enkelt därför att författaren inte lyckas. Majgull Axelsson gör det bara helt suveränt.
Nåt annat än högsta Toffelbetyg kan det förstås inte bli!
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, TV, tagged Anno 1790, anti, arbete, östgöte, betala räkningar, Bonniers Bokklubb, chefredaktör, fredag, full i skratt, hej då, journalistik, julklappar, konstiga raggningsprylar, korkad, kusiner, lag, längta efter, Lyxfällan, mini-släktträff, modig, polisserie, sakna, snälla, sysslingar, tack, Thomas Mattsson on 29 december 2011|
Dags för veckans höjning (Tack!) respektive Sänkning (Hej då!). Det är inte svårare än så här:
Tack!
- Alla snälla som gav mig så fina julklappar (ingen nämnd, ingen glömd!)
- AKW (Modig måste vara ditt mellannamn!)
- Anno 1790 (en suverän svensk, historisk polisserie, dock med otrohetsmotiv)
- Älskade Annan (som jag bara saknar och saknar och saknar… och längtar efter!)
- Mini-släktträffen på fredag (när två kusiner och tre sysslingar ska träffas)
Hej då!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 