Tofflan undrar: Fars dag, är det nåt du firar?

Ett inlägg där veckans nya omröstning presenteras.

När den här frågan läggs ut är det Fars dag i Sverige. Därför blir det naturligt att Tofflan undrar om du firar Fars dag. Frågan hittar du i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.

Som vanligt kan du lämna kommentarer inne i frågan – antingen anonymt eller med nick/namn. Det här inlägget kan du emellertid inte kommentera.

Stort TACK på förhand för din medverkan!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Vad ska Tofflan göra nu?

Ett inlägg om veckans nya fråga.

Ibland… eller nej, ganska ofta blir livet inte riktigt som man har tänkt sig. Därför undrar jag den här veckan vad du tycker att jag ska göra nu.

Som vanligt kan du inte kommentera det här inlägget. Eventuella kommentarer gör du inne i omröstningen. Omröstningen hittar du som i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Antingen väljer du svarsalternativet Other: och skriver själv in ett anonymt eget svarsalternativ. Eller så väljer du Comments där du kan skriva en kommentar och samtidigt berätta vem du är.

Tack för att du använder din tid till att läsa och förhoppningsvis delta i min omröstning!

Livet är kort.

Read Full Post »

En filmisk afton

När jag vaknar med huvudvärk efter att ha varit bortbjuden på middag kvällen innan vet jag att jag har haft roligt. Och druckit vitt vin. Jag och vitt vin går inte så bra ihop, trots att druvorna är renare och alkoholhalten mycket lägre än i rött.

Ett lätt mousserande vin som kittlade tungan.

                                                                                                                                                                Men nu ska jag inte klaga alls, för detta ska bli ett positivt inlägg om hur trevligt det var igår kväll. Jag hade aldrig varit hemma hos Syssling M och hans Eva-Lena tidigare. Deras hem är precis så trivsamt som jag föreställde mig. Trägolv, ett kök med imma på rutorna, kakelugnar, instrument, datorer – och alienkatten Bibbi!..

Alienkatten Bibbi var min egentliga värdinna igår.

                                                                                                                                                                Visst ser hon väl magisk ut? Dessutom är hon husses kelgris och när matte försöker vara hård och banta ner Bibbi, som lider av två till tre kilos övervikt, går Bibbi till husse. Där får hon nåt gott ur en påse i skafferiet, eller så.

Bibbi och hennes husse Magnus, den senare iförd sin webbtrolltischa.

                                                                                                                                                      Sysslingen var kvällen till ära iförd en webbtrolltischa som nån vänligt, men anonymt tillsänt honom. En sån skulle jag också vilja ha! Webbtrollet, däremot, får ju gärna dra, men jag tror inte h*n vet hur eftersom h*n uppenbarligen är totalt uppslukad av min blogg och mitt liv. Tröttsamt…

Men vänta nu, det här skulle ju bli ett positivt inlägg!!!

Eva-Lena gillar inte kameror, men här hann hon inte undan.

                                                                                                                                                            Eva-Lena är Magnus trevliga fru/sambo, en mycket varm person – som liksom jag delar med sig av sin värme i det att hon/vi med varm hand delegerar matlagning till våra bättre hälfter. Det är klokt – i alla fall i mitt fall.

När det gäller skådespelarinsater har Eva-Lena faktiskt gjort en riktigt bra film tillsammans med Magnus om en dator. Jag skrattade så jag tjöt. Eller nej. Jag ylade!

När jag kom mötte jag söte sonen J som var på väg ut. En 19-åring (?) sitter inte hemma med föräldrarna och föräldrarnas gäster en fredagskväll. Sunt! Dessutom gav det mig möjligheten att ta mig en rejäl titt i hans rum! Moahahahaaaaa…

Framåt kvällen dök vackra dotter M upp. Tänk att jag tyckte jag såg Magnus mormor i hennes utseende! Magnus mormor var en mycket vacker dam och syster till min morfar.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

När barnen är små brukar de få godis av sina föräldrar. Nu är dotter M hela 25 år fyllda och hade tagit med en hel kasse chokopåsar till mor och far och Tofflan. Gotti, gotti! Och vilken väluppfostrad flicka som tar hem godis! Bra jobbat, Magnus och Eva-Lena!

En väluppfostrad dotter tar med sig godis hem till sina föräldrar och deras gäster.

                                                                                                                                                            Jag hade medfört en kartong med ljusa chokladpraliner (mörk choklad=urk). Baktanken med detta var förstås att jag skulle kunna snika åt mig massor av bitar, men tänk, jag ville inte ha en enda! Jag var nämligen proppad efter Magnus kycklingspett med ris och jordnötssås och broccoli, Eva-Lenas sallad och ljuvlig paj med vaniljsås till kaffet. (Ja, salladen var till maten, inte till kaffet.)

Vidare överräckte jag en flarra av mitt hemtrampade rödvin. Nu tror jag att Magnus och Eva-Lena definitivt är vitvinsmänniskor. Dessutom är väl kvaliteten på mitt vin inte den högsta. Men kanske kan det vara lämpligt som matlagningsvin???

Magnus hade många kameror, men alla ville visst inte göra som han ville.

En sammanbiten man och hans icke samarbetsvilliga kamera.

                                                                                                                                                                  Kvällen var fylld av intressanta spörsmål och ämnen. Vi talade om allt från kulturredaktörer till psykopater, a-kasseidiotiska regler, försvunna krönikor, chefer i grannskapet och så Magnus fantastiska mamma, som jag önskar att jag hade känt lite bättre. Hon, som var som en storasyster för min egen mamma, fast de i själva verket var kusiner. Tyvärr gick Magnus mamma bort förra året utan att vi hann att träffas igen. (Sista gången hon och jag sågs var på en begravning. Vi satt bredvid varandra på begravningskaffet och fnittrade – inte alls comme il faut!)

Nu är planerna att försöka få en liten minisläktträff kring jul när min mamma kommer hit. Vi vill också försöka få kusin B med make från Hägersten att joina oss. Annars är släkten ett märkligt kapitel, det tror jag Magnus och jag är eniga om. Enough said on that subject on this blog!

Gästen, det vill säga jag, gick inte tomhänt från kvällen. Jag fick en DVD-skiva med spännande och användbart innehåll. Magnus försökte pracka på mig ett av sina skönlitterära verk. Då var det extra roligt att säga:

Nej tack!

(Hans min var obeskrivbar).

Jag har den boken redan!

(Han blev lättad.)

Tacksamt tog jag i stället emot hans avhandling som jag inte har läst! Jag fick den signerad, dessutom! 😛

Taxichauffören körde som en biltjuv och jag var hemma på fem minuter. Förklaringen låg väl i att han var östgöte…

En mycket trevlig kväll, denna! Jag sparar den i mitt hjärta och plockar fram när jag bäst behöver. TACK!

Slutligen en dokumentär, filmad med min tejpade!

Read Full Post »

Har du en historia att berätta?

Mitt spontana svar på rubriken är

JA!

För jag tycker att alla människor har intressanta historier att berätta om sina liv. Det behöver inte alltid vara  stora historier, uppseendeväckande händelser, sorgliga saker eller solskenssagor. Det kan vara om den lilla människan, den vi andra liknar.

Av de personliga historier som jag har hört är det främst två som har etsat sig fast. Den ena berättade en vän till mig första gången vi sågs. Den är så hemsk, så hemsk – och ändå var en av mina frågor

Varför skriver du inte om detta?

Men alla är inte som jag. Alla skriver inte ner sin historia – av olika skäl. Det kan vara hänsyn till familjen, det kan var att såren är för svåra, det kan vara på grund av hot, eller för att man inte vill eller tycker sig kunna. Jag har inte yppat ett ord om din historia till nån – du, som själv vet vem du är utan att jag behöver skriva ut ditt namn här. Din berättelse finns kvar inuti mig.

En annan av mina vänner som berättade sin historia för mig lät mig vidarebefordra här på bloggen. Du minns väl Rippes story? Berättelsen om en resa genom cancervården, en resa genom det omänskliga. En berättelse om en fruktansvärd sjukdom – och ett fruktansvärt bemötande. En stark och modig person, Rippe, som jag har äran att luncha med idag.

Jag har min historia. Den är inte riktigt färdigskriven än. Den finns till största delen nedtecknad och jag har låtit delar av den sippra ut här på bloggen. Men jag har inte bestämt mig än för vad jag ska göra med den.

Har DU en historia att berätta? Vill du berätta den anonymt eller öppet här via min blogg? Släng iväg ett mejl – adressen finns överst i högerspalten! – så kan vi diskutera om detta är lämpligt forum!

Read Full Post »

Lite ledset i kväll

Fredagskväll och redan i säng. Toffelmamman ska nämligen åka hem i morgon förmiddag och vi ska därför kliva upp i ottan. Därav det tidiga sänggåendet. Men inte kan jag somna i normal tid för det, det tror jag verkligen inte.

I kväll känner jag mig lite ledsen. Det är en känsla som har följt mig hela dan. Kanske handlar det om att mamma ska åka hem. Visserligen tror jag vi båda tycker att det är nog med tre veckor tillsammans. Vi har ju dessutom våra egna liv. Men ändå. Jag blir också orolig när jag lyssnar på väderleksrapporter som pratar om snöoväder i morgon. Det är i alla fall 30 mil mamma ska färdas i taxi – dock med en yrkesförare vid ratten.

Mera snö väntas i morgon.

                                                                                                                                                    Andra saker som har gjort mig ledsen idag är hårda ord som två av mina vänner har fått höra. Det gör ont i mig. Ingen ska behöva höra såna elaka saker. Extra illa är det när elakingarna inte vågar stå för det med namn, utan uttalar sig anonymt. Och illasinnat – om utseende, livsföring och tillkortakommanden av diverse slag. Precis som om man inte är sin egen hårdaste domare… I de här fallen är de två väldigt hårda mot sig själva.

Och lite ledsen blev jag på att bara en enda vän (re)agerade på att jag skrev om planer på att ”sluta”. Men det kanske upplevs som om jag har ropat att vargen kommer lite för ofta. Samtidigt blev glad att den enda vännen reagerade. För det räcker ju att en enda agerar, det räcker för att rädda liv.

Och jag då. Känner mig ful och läskig, har gått omkring med stripigt och fett hår idag och en ny finne är på väg att värka fram under näsan. Finnar och fett hår för att jag äter för mycket choklad. För att jag känner mig ledsen. Hela tiden bankar det i skallen att jag har köpt mig lite extra tid så att jag kan traska på en stund till. Så är det. Det bankar.

Jag har köpt mig extra tid så jag kan traska på en stund till.

                                                                                                                                                     Slängde iväg två ansökningar i kväll och det var roliga och spännande jobb – som säkert går till nån av annat kön än mitt och som är 20 år yngre, ungefär.

Nåja, jag hade i alla fall tur med trisslotten och vann. Eftersom jag dessutom tog tjuren vid hornen och åkte tillbaka till Stormarknaden efter middagen och bytte det minimala klädesplagget, löste jag också in min vinst. Tog en ny lott och köpte en till mamma. Hemma igen skrapade vi – och jag vann IGEN den stora summan 25 kronor. Så det blir en ny lott i morgon igen, kanske. Om jag orkar ta en promme till Tokerian efter att ha kastat gröngöling, plockat bort julsaker och städat.

Read Full Post »