Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘anonyma brev’

Ett inlägg om en bok.


Jag visste det!
Jag visste att Kristina Appelqvist skulle lyckas skriva en riktigt bra deckare. Den tredje boken om rektor Emma och polisen Filip, Liv i överflöd, ligger nu utläst. Och den var riktigt spännande, framför allt i slutet!

liv-i-overflod-185x300

Riktigt spännande – särskilt i slutet!


Det är många
som tas av daga vid Västgöta universitet. Nästan lika många som på Gotland – i litteraturens värld. Den här gången hittas en mördad forskare under en möhippa. Forskaren var främste kandidat till en ny chefsposition vid universitet. Samtidigt får rektor anonyma brev med både lyrik och pengar. Ett så kallat cold case utreds parallellt. Och ja. Allting går in i vartannat.

Jag tycker att Kristina Appelqvist äntligen får till det! Det här är inte nån må-bra-deckare som Borås tidning anser, det är en riktigt spännande deckare! Bitvis lite pratig, men även detta minskar allt eftersom författaren blir varm i kläderna. Själv kan jag knappt vänta tills jag får inhandla den fjärde delen i serie. Den siktades igår på en viss ICA-affär…

Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


Kvällens Miss Marple: The Moving Finger (2006)
inleds med en krasch. Jerry Burton kraschar – men han överlever. Hans syster Joanna hyr ett hus på landsbygden för att han ska få lite lugn och ro under sin konvalescens. Men vistelsen blir allt annat än lugn…

Miss Marple

Miss Marple kommer förstås på vem mördaren är.


I den lilla byn
är det nån som skriver anonyma brev med skvallriga anklagelser. Breven är så otäcka att advokatens fru begår självmord. Men sen sker ett mord på en person och polisen, miss Marple och Jerry Burton börjar tro att även självmordet är mord. Polisen är övertygad om att brevskrivaren är mördaren. En person som finns mitt ibland dem, en kvinna, dessutom.

Som vanligt är filmen baserad på en av Agatha Christies deckare med samma namn. Boken kom ut 1942 och titeln anspelar på ett citat ur en dikt ur Rubáiyát av Omar Khayyámen persisk diktare som levde 1048 – 1131.

Jag bänkade mig förväntansfull och slog på 7:an på TV:n. Men i kväll blev jag lite besviken. Filmen var ganska seg, bitvis, och det blir inte riktigt spännande.

Toffelbetyget blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »