Alla heter Anna – men bara en är den bästa!

Ett ANNAt inlägg.

---

 

Idag firar jag kvinnan i mitt liv! Fästmön, den mest älskade Annan, den bästa. Hon som, bland övriga Annor och andra, finns där och som är den som har mitt hjärta. Anna med det stora hjärtat, kvinnan som har stått vid min sida sen hösten 2007 och inte vikit en millimeter trots allt jobbigt och svårt som hänt – och allt dumt jag har gjort. Vi säger understundom, Anna och jag, att vi önskar att vi hade träffats tidigare i livet. Jag önskar dessutom att vi hade träffats vid en bättre tid i livet, inte i kristid, mer eller mindre. Vissa saker vill jag emellertid inte ha ogjorda och detsamma tror jag gäller för Anna. Men… det hade bestämt varit… lite skönare om livet hade farit fram aningen snällare med oss. Som vanligt gäller att försöka använda bra delar av de erfarenheter en fått tidigare i livet och tänka framåt.

Riktigt så här tidigt i livet träffades vi inte, men Anna är så bedårande SÖT på dessa bilder!

Så Anna, om du läser detta… NÄSTA ÅR… Då du!!! I år blir det ett mer vanligt gratulerande när vi ses senare idag! Övriga som läser detta kan gott hoppa in till Annas blogg och skriva grattis i en kommentar. Det gör inte ont.

 

Alla heter Anna, till och med den här tidskriften.

Som jag antydde inledningsvis finns det flera Annor i mitt liv. Lyckligtvis är samtliga Annor goda och bra Annor. För ett tag sen jobbade jag till exempel med tre (3) Annor och samarbetet gick väldigt bra med alla tre. Och ganska nyligen fick jag kontakt med min syssling Anna – efter 40 år… Lustigt nog är det min andra syssling som bland annat också är författare… Hoppa in på hennes blogg och ta en titt! Sen har jag en kompis som skriver böcker också, Den belgiska Annan. Tyvärr har hon ingen aktiv blogg längre, men jag skriver då och då om hennes böcker här. Vidare heter en av mina bästa Uppsalavänners dotter Anna liksom den av mina kompisars dotter som bor närmast mig. Mitt ex före Anna heter också Anna fast i andranamn och ett tag i hennes liv hade hon samma efternamn som min Anna. Nu har jag inte haft kontakt med mitt ex på några år, så det vore synd att säga att hon är en Anna som finns i mitt liv. Men… kort sagt: Alla heter Anna – på ett eller ANNAt vis!

Än så länge har jag bara messat födelsedagsbarnet och skickat en ljudfil med sång eller vad jag nu ska kalla det. Jag skulle naturligtvis ha uppvaktat på plats i morse med paket och frukost på sängen. Men tyvärr är det ju så att jag är arbetssökande och då måste en ägna sig åt lite ANNAt. Under morgonen har jag till exempel sökt jobb, fyllt i a-kassekort, aktivitetsrapporterat, telefonerat med a-kassan samt fört en mejldialog med en arbetsförmedlare i Enköping. Det har gått bra med allt idag, till och med a-kassan – KORS I TAKET! Förhoppningsvis får jag därför en liten slant från dem i slutet av månaden, typ ersättning för sex dar. Som vanligt gäller emellertid att Det papperslösa kontoret inte riktigt existerar och jag är dessutom sån till min natur att jag kör med både hängslen och livrem. Pappershögen växer…

Pappershögen växer på mitt skrivbord…

Idag blir det alltså inte så mycket läsning. Men jag påbörjade min andra Elizabeth George-bok i helgen och den verkar, efter att ha läst cirka en femtedel (cirka 100 av cirka 500 sidor), lika bra som den första. Jag kan konstatera att givaren dessutom figurerar i boken, dock maskerad som nunna…

Givaren av boken figurerar visst i den också, om än i nunneform…

För den som är intresserad av min hälsa kan jag rapportera att magen är ytterligare bättre. Genom att jag kan äta fast föda med det för mig viktiga fettet i kosten fungerar den nu mer och mer som den ska.

Slutligen gläds jag för vännen som liksom jag lever i en värld där tillsvidareanställningar är nåt för andra. Vännen har fått förlängt kontrakt till sommaren OCH varit på en lovande intervju för ett ANNAt jobb.

Ha en bra måndag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Prinsessan på ärten och andra Annor

Ett inlägg om ett sängbygge i Himlen och om en ny bok.

I eftermiddags skulle vi så ut till Himlen för att bygga ihop en säng. En ny sängram till Fästmöns säng, alltså. Ja jisses anoga! Trots att det var en säng som krävde egen montering blev vi inte osams en enda gång. Fast Anna stängde förstås in mig mellan sängbotten och sängram vid ett tillfälle. Och innan jag var beredd släppte hon ner sängbotten på mitt högra långfinger och Kronprinsens knogar så att blodvite uppstod. Ja, den senare kom lagom hem tills det var dags att gör det tyngsta – flytta i botten i den nya ramen.

Den nya sängen är väldigt… hög och… stor… Vi behöver nästan stege för att kliva i och ur den. Här vilar Prinsessan på ärten ut en stund.

Anna på sin nya stora säng.

Samtidigt tycker jag att det är skönt med en hög säng. Man blir ju inte precis yngre och det är lättare att komma i och ur när bädden är hög. Även om man nu i början kanske tycker att man behöver stege för ändamålet…

Det blev pizza med de två äldsta och efter vattning och dammsugning for vi så vidare in i solnedgången, in till stan och New Village.

Solnedgången fångad genom bilens ena sidoruta. OBS! Vi stod stilla för bomfällning vid järnvägen!

En välbehövlig dusch har jag just tagit samt packat upp dagens post som enbart var rolig. Dels var det Antiktidningen, men så också det recensionsexemplar jag har väntat på. Boken Hållplats Sverige är skriven av min gamla skolpolare Anna ”Sylten” Nilsson, men den har inte kommit ut än. Det ska bli ett rent nöje att läsa denna ungdomsbok. Dock är innehållet mer åt det krigiska, bosniska hållet. Men det är viktigt med allvarliga böcker. Och jag vet ju att Anna ”Sylten” har bott och arbetat i Bosnien, så jag känner på mig att den här berättelsen är både trovärdig och bra.

Hållplats Sverige – om krigets Bosnien.

Nu ska jag skriva ihop ett par jobbansökningar, för det har jag inte hunnit än idag. Men klockan 21 tar jag paus för att titta på ett program om Anna Lindh på TV4. Idag är det ju tio år sen hon knivskars på NK i Stockholm. Fruktansvärt! I morgon visar SvT1 klockan 20 Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh också. Mina tankar går förstås till Annas pojkar som idag är föräldralösa – och det gör ont även om man är ung vuxen.

Livet är kort. Alltför kort är en del människors liv.

Read Full Post »