Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Norstedts, W&W, Karavan och fru Död

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Mammaarbete och barnarbete

Ett arbetsfördelat inlägg.

---

 

En del snö har vi fått. Och snökristaller på sovrumsfönstret. Hade kameran i iPhonen varit bra kanske det hade blivit en fin bild. 😦

Idag var det liksom tvunget att ge sig ut för att handla. Och inte bara till Tokerian utan till Stormarknaden. Kallaste jävla dan hittills, tror jag. Men mitt på dan var det väl runt en tolv minusgrader ”bara”. Värmen i elementen inomhus kommer och går, känns det som. Vilken tur att jag kunde åka och värma mig bland shoppare i det alldeles för stora Grisskärt Gränby centrum! (ironi==^). Man går lätt vilse där. Vill de jäklas riktigt med en byter affärerna platser med varandra också under natten så får vi som har ett par, tre ärenden som vi trodde var enkla och snabbt avklarade slita vårt hår och skrika fula ord inombords.

Mammaarbete.

Naturligtvis var jag inte ensam i köpcentrumet en sån här dag. Pengarna tycks bränna i folks fickor. Vem talar nu om svenskarnas dåliga ekonomi? Eller trösthandlar de? Jag lämnade mamma hemma, för hade jag haft henne att hålla reda på också vet jag inte hur det hade gått. Nu hade jag bara mig själv och en varuvagn. Mamma satte jag i arbete i stället. Hon fick diska frukostdisken och skriva julhälsningar i de julklappsböcker jag fick av henne:

1. I maktens skugga
2. Tjockare än vatten
3. Jordstorm

Jag fick hela tio böcker i julklapp och nu har jag svårt att bestämma mig vilken ordning jag ska läsa dem. Tror bestämt att jag ska läsa ett par böcker jag har lånat av andra först…

Nya tandborsten på laddning. Notera den exklusiva asken för borsthuvudena.

Varken disk eller shopping roar mig, men jag hade fått en julklappspeng av mamma också och den var avsedd för en ny uppladdnings-bar tandborste. Jag har två såna och båda är kassa – den ena har jag haft i många år och den börjar helt enkelt ta slut; den andra köpte jag på Clas Ohlson (underförstått: den räcker till typ fyra borstningar fast den ska hålla för 14 innan den måste laddas igen). Jag hade tur och hittade en tandborste, som jag tror är bra, på Kronans Droghandel. Det var inte den dyraste, men inte den billigaste sorten heller. Fast lite lyxig tycker jag nog att den ser ut där den står på laddning på bänken i köket i sitt ställ där man också kan förvara borsthuvuden. Det kom nämligen tre olika borsthuvuden till den, för tre olika slags borstning. Och så kan man köra tandborsten på två olika varvtal, beroende på om man vill borsta eller polera, typ. Ja jisses vad de hittar på!

Bilen startade så fint och det gjorde även min grannes bil, tanten som erbjöd min gran skjuts på sin rollator.  Jag var lite ängslig eftersom det har blivit så kallt och jag inte har kört bil sen i tisdags.

Falcon julbrygd var den sista julölen och den drack jag igår. Jag köper alltid två flaskor julöl per juldag – och alla är de olika sorter. Godast är mumman och den drack jag på julafton.

Tre kassar följde med mig hem. Det mesta var mat till nyårsafton. Då äter vi potatisgratäng och kalkonfilé. I kväll blir det pulled turkey och potatisklyftor. Julölen tog slut igår och det var bra, det, för mörk öl dricker jag bara till jul- och påskmat. Det var skönt att slippa gå till Systemet (<== näe, till och med den undersidan är grisskär! Hemskt!), men i kväll drar jag upp en flaska rött och gott och tar mig ett glas för värmens skull.

Middagen ska jag, barnet, försöka servera i bra tid så vi inte missar kvällens höjdpunkter på TV: säsongsstarten av Stjärnorna på Slottet, där det är Helena Bergströms dag, samt Downton Abbey julspecial, båda på SvT1.

Vad håller DU på med idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Johan

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Johan Alander växte upp med våld i familjen. Fotot är lånat från SvT:s webbplats.

Onsdagskväll. Och oavsett mående är det När livet vänder som gäller. Denna serie av och med Anja Kontor, en av de få journalister jag noterar har något som kallas för medkänsla. Jag får känslan av att Anja Kontor inte är ute efter att sälja sig och sina program. Det känns mer som om hennes mål är att berätta människors historier. Eller snarare få dem själva att berätta om sina vändpunkter i livet. I kväll var det Johans tur.

Johan Alander är musiker och rappare.  Men det kvällens program handlar om är inte nån ljuv musik utan om våld i familjen. Misshandel. Och ett liv med missbruk av såväl alkohol som droger.

Han är bara 24 år, Johan. För tre år sen vände hans liv och han blev fri från sitt missbruk. Morföräldrarnas omtanke och omsorg var till stor hjälp. Men det är nog kanske systern som, genom sin egen kamp mot missbruket, gör att han packar sin väska och inte flyr utan

åker till…

När jag ser på Johan och lyssnar på hans berättelse skymtar jag då och då den där ängsliga lilla pojken. Men jag ser också ett lugn och en ro som jag blir smått avundsjuk på…

Johans historia skulle ha kunnat sluta rent åt helvete, på lätt svenska. Tack och lov har den ett bra slut. Eller slut och slut… Hans liv fortsätter. Det är det bästa.

Missade du programmet om Johan? Titta här på SvT Play!

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Elise

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Lena.

Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utbytbart

Ett inlägg om utbytbara saker här i livet.

Har du tänkt på en sak? Det här med utbytbart… Inte nog med att saker och ting nu för tiden mest är utbytbara i stället för repareringsbara. Människor är det också. Just det senare faktumet kom mig så nära i en arbetsrelaterad diskussion.

När du inte presterar 200 procent sju dar i veckan 24 timmar om dygnet riskerar du att bli utbytt. Förutom att du mycket starkt riskerar att gå in i väggen. Ibland funderar jag på hur det står till med oss. Alla krav som ter sig närmast orimliga på somliga, medan andra lever light på jobbet.

Det gör mig så ont om alla rädda och ängsliga och slutkörda. För de kan ju inte känna nån glädje, bara oro. Framtiden är svart, typ.

Idag ingår kostnaden för el i min månadsavgift.

Men allt som är utbytbart är faktiskt inte dåligt. Senare i vår ska vi i min bostadsrättsförening få installerat mätare för förbrukning av el och varmvatten i varje lägenhet. Idag är varmvattnet gratis för oss i bostadsrättsföreningen. Kostnaden för el ingår i månadsavgiften. Tanken är att varje lägenhet ska få sänkt månadsavgift motsvarande vad som kan vara rimlig kostnad för el och varmvatten. Sen betalar var och en sina egna kostnader för el och vatten.

Man kan bara fantisera om hur mycket vatten som går åt för tonåringar som tränar…

En del i föreningen är förstås sura över beslutet. Man kan ju bara fantisera om kostnaderna för tränande tonåringar som duschar minst en gång om dan och som ständigt är uppkopplade med olika apparater mot internet… Men det kommer snart en lag som säger att det ska vara på det här viset. Bara att finna sig i, med andra ord.

För egen del tror jag att vattenavgiften blir låg och elavgiften hög. Jag lever ju ensam två veckor i månaden och sen är Fästmön här ungefär lika länge varje månad. Det innebär att en eller två personer gör av med el och varmvatten här. Det kan ju inte rimligtvis bli lika höga kostnader som för en familj med två vuxna och fyra barn… Samtidigt har jag tvättmaskin i badrummet och den slukar el. Jag gillar att ha lampor tända om kvällen. Och vad gäller uppkoppling mot internet är jag ständigt det – via flera olika apparater.

Men utbytet av vatten- och elbetalningssystem här känns rätt OK för min del. Vidare är det fortfarande så att bostadsrättsföreningens styrelse sköter upphandling av leverantörer till bästa pris. Det är skönt för oss medlemmar att slippa tänka på sånt, tycker jag. Jag hör så ofta privatpersoner klaga över hur svårt det är på flera sätt. Och nog har jag fortfarande i färskt minne hur näst intill omöjligt det var att skriva över elavtalet från min avlidne far på mamma som ju skulle fortsätta bo i huset ett tag till just då… Nej, en del elleverantörer verkar lika stelbent byråkratiska som vissa myndigheter, verk och organisationer.

Hur är det där DU bor??? Betalar DU el och varmvatten separat eller ingår det i din hyra eller månadsavgift??? Och vem sköter upphandlingen av dina leverantörer av el och vatten – du själv eller nån annan???

Livet är kort.

Read Full Post »

Förberedelser inför Dalaresan

Ett inlägg om vad som har hänt och händer före resan till Dalarna.

I morse hade jag lovat mig sovmorgon. Tji fick jag! Det är som att ”man” bara måste höra av sig till mig runt klockan sju. Jag kan inte stänga av iPhonen helt av olika skäl, men jag lägger den på mjukt underlag och sveper in den i en gammal putsduk – förutom att jag har den på ljudlöst, förstås. Men den vibrerar och blixtrar – och då vaknar jag.

Det som väckte mig idag var ett sms från ett flygbolag som talade om vilken gate jag skulle gå till för att komma med på planet till Köpenhamn. Bara det att jag ska inte resa till Köpenhamn idag, jag ska åka till Dalarna. Och jag ska köra bil, inte flyga.

Redan igår startade förberedelserna inför resan. Framåt seneftermiddagen travade jag över till Tokerian för att utsätta mig för lite dalahästar och annat. Jag har varit ett par gånger i Dalarna och vet hur det är med det folkloristiska där – det är mycket. Men faktum är att jag gillar det – i lagoma doser. Gärdebylåten slipper jag dock helst – om Tofflan själv får välja.

Leksandsknäcke – ett sätt att träna inför Dalaresan.

Efter att ha sett till att det finns nånting ätbart när vi återvänder från Dalaresan blev nästa steg att fylla upp Clark Kent*. Han var bara halvtörstig, men det är ju inte säkert att det finns bensinmackar i exotiska Dalarna. SKOJAR BARA!

Clark Kents Diner.

Sen var det ju jag själv som skulle få lite påfyllning. Hela dan igår hade jag läst om kanelbullar. Jag var så sugen! Men på Tokerian var de SLUT! Åkte till Mac Jack för att dinera och skenade in på macken där för att kolla om man bakat några bullar. SLUT! Men vad är det här??? Det är ju först idag det är Kanelbullens dag!!! Höll alla ställen kanelbullarna gömda till igår, eller vad??? Jag blev utan.

Till middag hade jag bespetsat mig på kycklingburgare och strips. Tyvärr hade Mannen Mannen börjat tillreda en sån där förstekt kycklingburgare som jag tycker är vidrig.

Nej fy, de där burgarna är skitäckliga! 

sa jag.

Jag tar chucky chicky bits i stället.

Mitt uttryck 

skitäckliga

var naturligtvis tvunget att kommenteras av några som satt och slafsade inne i kiosken. Vad var det för roligt med det? Det är ju vad jag tycker! Hade god lust att bita ifrån och säga:

Skit i mig och mitt, sätt er vid en annan bänk än den där man ska stå och välja mat och betala, i stället – ni sitter i vägen!

Men det sa jag ju inte. Tanter förväntas uppträda som… tanter. Jag nöjde mig därför med att ignorera sällskapet totalt. Sen ägnade jag måltiden åt att inte försöka spilla ner varken tröja eller jeans med mangorajasås samt läsa lite sanningar. Betoning på lite, om du förstår vad jag menar…

En papperstidning!

Jag har inte läst en papperstidning på hur länge som helst. Distributionen av UppsalaTidningen en gång i veckan har inte fungerat på över en månad nu, så inte ens den gratistidningen har jag fått. Varje gång har jag mejlat, varje gång… händer ingenting. Jo en gång hände nåt! Jag mejlade till redaktionen och efter två dar eller så svarade en journalist – och talade om vilken e-postadress jag borde ha använt. Det hjälper inte. Tidningen kommer fortfarande inte. UNT distribution klarar uppenbarligen inte av att hitta till ett vanligt flerfamiljshus som har stått i New Village sen 1970-talet. HUR SVÅRT KAN DET VA???

Till kvällen igår tog jag sen en tur ut till Förorten efter att jag hade plockat upp Fästmön vid hennes jobb. Packning fraktades hit och dit, allt medan Prinskorven tog tid på oss via tidtagaruret på iPhonen. Och så messade han sin mamma då och då för att skynda på oss lite. Inte ett dugg stressande, nehej då! Fast lite roligt också…

Bara skit på TV, så jag packade lite åt mig själv och läste en stund innan jag knoppade in. Idag har jag packat lite till. Det låter som om vi ska flytta till Dalarna, men det ska vi inte! DU BEHÖVER INTE VARA ÄNGSLIG, GUNILLA!!! Det är ju så att vädret är som det är – ibland varmt och soligt, ibland kyligt och regnigt. En Toffla måste kunna möta allt slags väder. Då blir det en del packning.

Dagen idag skulle bli sämre vädermässigt än den igår. Ser jag ingenting av! Solen lyser starkt och himlen är klarblå. Jag har sökt ett jobb nu på morgonen och får nog nöja mig med det. Men jag har också anmält intresse för ett skrivuppdrag – om Dalarna, passande nog! (Här googlas det uppenbarligen…)

Skriva om Dalaresan lär jag definitivt göra – om Lapdancen fungerar så blir det nog ett par gånger under helgen, redan. Mobilen ska hållas laddad och dess kameralins putsad, förstås.

Vad ska du göra i helgen???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen går mot sitt slut…

Min sista lediga dag går mot sitt slut och kvällen är på väg att ta över. På förmiddagen satt jag en liten stund vid pusslet. Ringde mamma också, men hon hade inte tid att prata så länge för hon dammade…

Jag kunde inte hålla mig utan messade Fästmön och frågade om hon ville bli hämtad och hemkörd. Det ville hon. (Min baktanke var förstås att få en puss eller två – det fick jag!) Anna blev lite glad, tror jag, för precis när vi svängde in till parkeringen vid ICA Solen kom regnet. Lustigt, för det var ju jättesoligt när jag var ute. Solbrillorna åkte därför upp i huvudet när jag körde hemåt. Märkligt väder… Vi hämtade också Elias i skolan så då fick jag säga hej då till honom lite mer ordentligt än det blev i morse när vi var så trötta.

Hemma igen blev det ytterligare en stunds pusslande. Sen satte jag på hårdrock och skurade badrummet och duschrummet/toan. Resten av städningen tar jag i helgen. Jag ska visserligen träffa B nån av dagarna, men att damma och dammsuga tar ju max ett par timmar.

För ovanlighetens skull lagade jag mat till mig själv. Jag hade en snutt kycklingstekkorv som jag stekte upp. Till den blev det kokta snabbmakaroner och ett par glas gammal mjölk. Faktum är att det till och med blev mat över, så jag gjorde en matlåda till fredag.

Matlåda till fredag.

                                                                                                                                                             Jag känner mig mycket stolt att jag kom ihåg att laga lite extra mat och att göra en matlåda. Det var ju ett tag sen sist. Två år och åtta månader, ungefär…

I morgon blir det ingen varm mat till lunch, för jag bad ju att få gå på begravning som tidig lunch. Har lagt fram en Crisp & Cereal-bar, hasselnötter och choklad. Mums!

Lunch till i morgon!

                                                                                                                                                            Kavajen har hängt en stund på vädring, men nyss kom ett ösregn, så den åkte in på insidan av nätdörren. Där får den åtminstone lite luft. Kläderna är framplockade och skor, två alternativ, putsade. När det har slutat regna ska jag ta en tur till Stormarknaden och handla lite mat (idag kom det in tusen kronor på ICA-kortet!) samt en handblomma till i morgon.

I kväll blir det dusch och hårtvätt och lite telefoni med Anna.

Klockradion är ställd på halv sju, hoppas det är tillräckligt! Timern är ansluten och perkolatorn inkopplad, så det ska dofta och finnas nybryggt kaffe i morgon bitti när jag kliver upp. Det brukar vara ett bra sätt att vakna på.

Ett bra sätt att vakna på – när man känner doften av nybryggt kaffe. Den röda markeringen visar sladden så att Jonas ska förstå hur det hela hänger ihop! 😉

                                                                                                                                                                Men känner jag mig själv rätt lär jag skutta upp förväntansfull i morgon bitti. Och rädd. Massor rädd. Och lite ängslig för det nya och för begravningen eftersom jag vet att jag blir ledsen.

Read Full Post »

Framme

Efter många asgarv och fnissningar är vi så framme. I väntan på tåget såg vi en urhäftig dam som var tatuerad – ända ner till tårna. Jag tog en bild i smyg, men Anna var nästan på väg att fråga damen om hon fick fota hennes ben. Så läckert!

Tatuerad ända ut i tåspetsarna. Man anar en tatuering på smalbenet också.

                                                                                                                                                  På tåget var det bara fullt av galningar, så jag hade svårt att fästa blicken rakt fram och se allvarlig ut, inte inbjuda till kontakt. Problemet var att jag blev så nervös att vad jag än började prata om så handlade det om psykiatri av ett eller annat slag. Jag blir sån när jag är nervös, jag är en sån som kan skratta på begravningar. Inte för att jag är elak utan för att jag blir så himla nervös och ängslig.

I vart fall kom vi fram, men rummet var inte färdigställt ännu. Vi satte oss och tog var sin kall.

Anna softar i soffan i uteserveringen med en kall Staropramen.

                                                                                                                                                Själv tyckte jag att det var underbart att få slänga upp Onda Benet. Fast ölen var inte dum, den heller…

Benet i högläge och en kall öl på ett ganska BALTIGT bord! Jag var dock oskyldig till baltet, det fanns redan där.

                                                                                                                                               Medan vi väntade passade jag på att skrämma upp en kompis med följande mms-bild:

”Vi är på väg…” skrev jag, fast det var ju inte sant.

                                                                                                                                                     Nu har vi packat upp och håller på att fräscha till oss. På Koh Phangan fanns inte ett enda bord för två att uppbringa under våra dar här – om vi inte ville äta middag klockan 14 på eftermiddagen (det ville vi INTE). Så i afton blir det middag i Gamla stan, resten lämnar vi öppet.

Hare king, tjingeling!*

                                                                                                                                              *Hare king, tjingeling! = töntfras för ”Hej då, hare bra!”

Read Full Post »