Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Änglagård’

Under juldagarna gillar jag att se film, mycket film. Tyvärr är utbudet på TV den här julen inte nåt att hänga i julgranen. Men filmen Änglagård – tredje gången gillt, på TV4 lockade ändå mitt intresse.

Änglagård tredje gången gillt

Fanny, Alice och Zac.


Fanny bor med dottern Alice
på Mallorca där hon äger och driver ett hotell. Alice tjatar om att de ska återvända till Änglagård, eller byn där gården fanns, för att ta reda på vem Fannys pappa är. Lite rörigt eftersom Fanny ju fick Änglagård av Ivar, sin pappa. Men Ivar är inte Fannys pappa. Alice har via Fejan hört att det är Axel. Nu vill Alice veta sanningen. Och plötsligt innebär allt grävande att frågan om vem Alice pappa är också poppar upp…

Precis som titeln på filmen anger är detta den tredje filmen om Änglagård. Frågan är om den borde ha gjorts, Änglagård var ju trots allt nerbrunnen. Det hela inleds i bästa Helena Bergström-maner – men denna gång är det dottern Alice (Molly, Helena Bergströms dotter i verkligheten också) som gråter på det typiska HB-sättet. Ja ja…

Alltså, den här filmen är vackert filmad och skådespeleriet är utmärkt. Men det räcker inte. Den är fruktansvärt… seg. Seg och rörig på samma gång. Vem är pappa till Fanny? Och vem är pappa till Alice? Är det Si och så? Nej, de är ju syskon och… Nej, det blir varken trovärdigt eller bra.

Slutbetyget blir medel – och då är jag snäll!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Vissa filmer är… för långa.

Read Full Post »

Man gör sig ofta en bild av ”kändisar”. (Vad är en kändis, förresten?) Min bild av Rikard Wolff var den av Zac i filmen Änglagård. Den bilden har breddats en hel del nu när jag har läst hans självbiografi Rikitikitavi. Boken lånade jag av Fästmön.

Han är Rikitikitavi.


I den här boken
berättar Rikard Wolff om sitt liv och sin familj. Vi får följa honom genom barndomen, en svår barndom präglad av ångest, rädslor och sjukdom. Men Rikard Wolff överlever, till och med att komma ut som bög. Läsaren bjuds inte bara på glimtar i text och bild från karriären utan även från resor, familjestunder och en och annan pojkvän.

Det slår mig snart att jag är förvånad. Rickard Wolff är ju teatermänniska, inte författare. Men här bevisar han att han kan skriva bättre än somliga. Rent rasande bra, till och med. Rörande, ibland, roligt likaså.

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg. En fin självbiografi, välskriven och öppenhjärlig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Läste i gårdagens blad att det spelas in en uppföljare till Änglagård. Eller rättare sagt, det är det tredje filmen i serien. Men hur klarar man det när ett par av de viktiga rollerna spelades av skådespelare som sen sist har avlidit? Jo, man förnyar sig genom att ta in sina barn! Regissören Colin Nutleys och skådespelerskan Helena Bergströms 15-åriga dotter Molly ska vara med – i rollen som Fannys och Zacs dotter!


Zac och Fanny on the road 1992.

                                                                                                                                                    Änglagård tre spelas in på samma ställe i Västergötland som den ursprungliga filmen för 18 år sen. Filmen blev snabbt framgångsrik och redan två år senare kom uppföljaren. Och nu kommer alltså den tredje filmen, där 

lösa trådar ska redas ut,

enligt regissören. (Är det inte härvor som reds ut? Lösa trådar är väl just…lösa?) Men tanken var ursprungligen att göra en trilogi, medger Colin Nutley.

Vad händer i den här tredje filmen, då? Jo Fannys och Zacs dotter återvänder till byn för att få svar på sina frågor om sitt ursprung.

Spännande, tycker jag! Det här är definitivt en film jag ska se! På juldagen är det premiär för filmen.

Read Full Post »

Tegelstenen Tusen svenska klassiker av Jan Gradvall, Björn Nordström, Ulf Nordström och Annina Rabe är egentligen en bok man bläddrar i. Jag läste den från pärm till pärm. Och äntligen höll jag i en tjock bok som dessutom var rolig och lärorik!


Liten bild på en stor bok!

                                                                                                                                                       Den här boken innehåller svenska klassiker från kulturvärlden. Boken börjar 1956 och avslutas med en enda klassiker 2009. (Skälet till det låga antalet klassiker det sista året är säkerligen för att boken kom ut då!) Böcker, filmer, musik och TV-program liksom, naturligtvis, artisterna, journalisterna, underhållarna, författarna med flera bakom verken, presenteras. Varje klassiker får minst en spalt i boken, som för övrigt inte är paginerad.

Jag läste Tusen svenska klassiker med penna i hand och kryssade för de klassiker jag kände till/hade läst/hört/sett etc. Före läsningen trodde jag att jag var ganska kulturellt allmänbildad, men nu inser jag att det saknas kryss lite här och var…

Roligast är en del små faktauppgifter, till exempel att Stig i ICA-reklamen är den som vrålar

Lägg av!

i början på Nationalteaterns låt med samma namn…

Exempel på några klassiker i boken är Sudda Sudda (Gullan Bornemark), Kung Liljekonvalje av dungen (Maria Lang), Drop in (TV-program), Ta av dej skorna (Povel Ramel), Kullamannen (TV-serie för unga), Den närsynte bofinken Knut (Eva Rydberg), Martina (dokumentär av Tom Alandh), Mannen på taket (film), Jack (Ulf Lundell), Sommaren är kort (Tomas Ledin), ABC (Anna Book), Diggi loo (Herreys), Antikrundan (TV-program), Änglagård (film), Aprilhäxan (Majgull Axelsson), Sommartorpet (TV-serie)… Och många, många, många fler!!!

Läs den här boken! Den är skitbra!

Read Full Post »