Garaget: Före och efter

Ett nöjt inlägg.

---

 

Nu har jag fotat mitt garage i dess rena skepnad! Jag är nöjd med min insats, men lite mindre nöjd med att ryggen bråkar. Uppenbarligen behövs det inte mer än lite skräpskyffling för att den ska göra ont. Rejält. Men hur som helst… Så här såg garaget ut före Tofflan anföll med kvasten…

Garaget före anfallet.

 

Och så här ser det efter attacken: 

Inte ett löv, tror jag!

 

Då kanske man kan få ta middagsrast snart..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Företräde?

Ett inlägg i vilket Tofflan gör en deklaration.

På förekommen anledning, efter en händelse igår:

Jag lämnar inte företräde åt dig.

Jag har bara lärt mig att aldrig vända dig ryggen för det är då du hugger i den.

Men jag slutade vara rädd för dig för ett tag sen. Jag kan inte vara rädd för nån som är så feg och yngklig som du. Nån som skickar andra att föra den egna talan. Nån som inte själv vågar stå för det h*n tycker. Nån som… högg och som fortsätter att hugga i människoryggar.

Så företräde? Nej, inte alls. Jag vill se vad du gör och planerar härnäst så att jag kan möta ditt anfall stridsberedd. 

Du suger. Men jag äger. 

Livet är kort. En del tycks inte uppskatta de nya chanser de har fått.

Read Full Post »

Måndag som i vaniljglass

Dagen är egentligen vaniljglass med krossad choklad till färgen, men det är omöjligt att få fram prickar i bakgrundsfärgen på bloggen. Så nu har jag gjort dagen mer åt vanilj i stället. Det får gå.

Morgonhimlen var svart, men morgonen var för övrigt vaniljglass med krossad choklad. Här ett litet fruset syrénträd på gräsmattan snömattan  på framsidan.

                                                                                                                                                   Morden i Midsomer igår blev ett värdigt slut för sir John Nettles, tycker jag. När han skålade med sina kollegor och sin familj deklararerade han att han skulle dra sig tillbaka. I samma veva blev också den nye kommissarie Barnaby presenterad. Denne har visserligen skymtats tidigare, i ett avsnitt från min gamla ”hemstad” Brighton. Jag ser fram emot fortsättningen!

I morse var det tidig uppstigning. Fästmön började jobba klockan sju. Jag skjutsade och passade på att posta två veckors ikryssat a-kassekort. Nu ska jag strax ta fram trasor och snabeldrake*, för här ska städas. Dammråttearmén har börjat ta över hemmet och det enda som biter på den är hårt anfall.

                                                                                                                                               *snabeldrake = dammsugare

Read Full Post »

Sleepy thoughts – and angry

Det gick bra för Fästmön att jobba igår kväll, men hon var ovan och ganska trött när jag hämtade henne. Vi tog en tur till Max där vi åt kvällsmål innan vi for hem och softade vid datorerna. Jag hade fått Antiktidningen så jag bläddrade lite i den. Hade också en del mejlkontakt med WordPress angående detta med länkarna. Det visade sig nämligen att det nya funkade hur bra som helst – på Annas dator. Från WordPress kom svaret att det kan krångla för den som använder Explorer 7.0 respektive 8.0 som webbläsare, men att de skulle titta på problemet. Bara det att vi BÅDA använder Explorer 8.0 som webbläsare, så… Enda skillnaden är att vi har olika system i datorerna. Suck… I vart fall är problemet fortfarande inte löst och jag sitter och HTML-kodar länkar. Mycket irriterande och tämligen tidskrävande när man har några såna i ett inlägg…

Ja, jag blir rätt irriterad på nya prylar som gör saker och ting sämre, inte bättre.

                                                                                                                                                           Den nya funktionen på WordPress har som främsta syfte att det ska bli lättare att länka till egna, gamla inlägg. Men hur ofta gör man det? Jag gör det kanske en eller två gånger i veckan. (Fast i det här inlägget har jag gjort det ett par gånger – mest för att testa. Den funktionen fungerade inte heller på det nya sättet… )Vanliga länkar, däremot, har jag massor!

I morse började Anna jobba klockan sju, så hon var uppe före tuppen, jag ungefär med. Det har snöat lite och kommer lite fint från luften, men plogat var det ju inte. Tur att det bara hade kommit lite snö så att det gick att komma in i garaget.

Natten har varit ganska OK, men jag har inte sovit så bra sen jag fick Den Uppseendeväckande Nyheten. Jag tror att min kropp gör sig beredd till både anfall och försvar. För även om nån på nuvarande stället får upprättelse, lär det inte bli nån skillnad för varken mig eller de andra som drabbades på föregående ställe. Jag är i samma situation som tidigare, ingen har kontaktat mig mer än en före detta kollega som var jublande glad. Och glad kan man ju vara för att synden straffar sig själv. Personligen blir jag gladast om jag skulle få nån sorts upprättelse i form av orden

Det är inget fel på dig. Du har inte gjort nåt fel.

Men det får jag aldrig. Däremot vill jag glädja mig och hoppas och tror att utredningen ska visa att jag är en av de drabbade. Detta skulle ge mig en tyst upprättelse i vart fall. För du ska veta att jag inte själv kan tala om HUR MÅNGA gånger jag har rannsakat mig själv och frågat vad jag gjorde för fel. Till slut höll jag på att bli galen, men så insåg jag en dag och jag faktiskt inte lär få några svar. Och det får jag leva med. Men att ändå få veta indirekt att det inte var jag som har felat skänker lisa åt själen.

Det var ungefär som när jag i oktober såg två spöken från det förgångna. Ibland ser jag ju såna – och de har för länge sen lämnat den här jorden. Dessa två var emellertid fullt levande. Och så fick jag bekräftat för över en vecka sen att en av dem hade

återvänt till brottsplatsen

så att säga. Jag trodde igen att jag hade blivit smått galen, men personens agerande får stå för galenskapen. Vem gör så här, egentligen, om man inte har nån form av galenskap i sig..?

Ja, Chucky är en galen och framför allt OND docka.

                                                                                                                                                             I morse låg jag och drömde den konstigaste dröm.  Jag tror att den uppstod i mitt inre när jag häromdan nämnde att jag rymde med mjölkmannen. I drömmen var jag tillbaka i England. Jag var också tillbaka på en av mina gamla arbetsplatser där för där hade jag fått jobb. Men det var märkligt… Stället var totalt ombyggt, mycket läcker inredning. Mina två närmaste kollegor var på plats och det var en otrolig upplevelse att prata med Amerikanskan och Tracy! Jag kände glädje, jag kände saknad. Men när jag vaknade var det ganska OK att se Anna… 😀

Idag jobbar Anna heldag och jag är hemma fram till lunchtid. Ska ner på stan sen och möta Frida för lite shopping inför… MOAHAHAHAHAHAAAAA, säger jag inte!

Nu ska hälla i mig ännu lite mer java och läsa lokalblaskan. LUSLÄSA lokalblaskan i hopp att den inte skonar nån!..

Read Full Post »