Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Andreas Lundstedt’

Ett inlägg om en bok om Andreas Lundstedts liv. Och hiv.


Ibland är jag så fräck
att jag ger bort böcker som jag själv vill läsa – och sedan lånar jag böckerna och gör just det, läser dem Mitt positiva liv, som artisten Andreas Lundstedt har skrivit tillsammans med Cecilia Blankens, tillhör den kategorin. Fästmön fick den av mig i julklapp och nu, ett halvår senare, har jag lånat och läst den.

Mitt positiva liv

Andreas Lundstedts liv med hiv var inte alltid så positivt.


I den här boken får vi läsare
följa Andreas Lundstedts liv och karriär. Mycket öppenhjärtigt skriver han om sex, droger… och hiv-Stina. För det var tio år sen Andreas Lundstedt fick diagnosen. En diagnos han länge förnekade att han hade fått, även för sig själv. Men med det mediesamhälle vi lever i idag är det omöjligt för artister och offentliga personer att ha nån sorts privatliv. Det snackas. Till sist blev tillvaron ohållbar och med en intervju i gay-tidningen QX kom Andreas Lundstedt ut som hiv-positiv. Beslutet att göra detta har han nog inte ångrat, för livet blev mycket positivare efter detta – om jag tolkar boken rätt.

Även om livet blev lättare för Andreas Lundstedt tycker jag att det var modigt gjort att berätta. Förr eller senare hade det kommit fram ändå, för det finns, som bekant, alltid människor som vill en ont. Det krävs en inre kraft och styrka att klara av att prata om hiv, på ett helt annat sätt än att prata om nån annan sjukdom.

Trots att det är en frilansjournalist som har skrivit Andreas Lundstedts bok känns många delar av den som hans egna ord. Jag tycker att det är bra och tänkvärd bok och nånting att sätta i händerna på den som drabbas – antingen av av diagnosen eller som närstående.

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om onsdagen, när vi bland annat fejkade mammas födelsedag.


Nån skönsång blev det inte i morse,
ej heller nån tidig uppvaktning. Jag vaknade i sedvanlig semestertid (runt åtta) – vilket ju är två timmar senare än när jag arbetar. Onekligen skönt. Jag skulle kunna vänja mig. Men jag sitter också uppe längre om nätterna och skriver, ungefär till halv två, två. En bra grej med mamma är att hon gillar sovmorgnar. Därför kan jag skriva på morgnarna från det jag vaknar till cirka klockan tio, det vill säga ungefär ett par timmar.

Idag inleddes vår gemensamma del av dagen med presenter. Jag hade åtta paket och mamma valde att spara hälften till den riktiga dagen, som infaller nästa vecka.

Presenter till mamma
Presenter till mamma.


Framåt lunchtid blev jag rastlös.
Mamma hade ingen lust att gå ut, så jag erbjöd mig att utföra några ärenden åt henne på stan – bara för att få komma ut i solen och friska luften. Mamma vill helst sitta i sitt TV-rum med stängd balkongdörr. Hon fryser. Jag är varm. Jag vill ha luft! Jag vill ha ljus!

Sköldpadda
Mötte en sköldpadda på väg till stan.


Ärendena var snabbt avklarade,
så jag passade på att kika på en utställning som jag sprang på av en händelse. Efter det strosade jag över torget. Jag var törstig. Och inte blev jag mindre törstig när jag såg en liten pojke förse sig med kallt vatten från pumpen på Stora torget…

Vattenpump på Stora torget
Den funkar och vattnet är gott!


Sen gick jag till Bokia.
Bokia är inte alls det som Nilssons bokhandel en gång var. Walfrid Nilssons bokhandel… Suck… Idag säljer till exempel Bokia både disktrasor och muggar. Och så lite böcker. Nä, det är ingen ordning med nånting längre. Och ja, det var bättre förr. Åtminstone i bokhandeln.

Böcker disktrasor muggar på Bokia
Böcker till vänster, disktrasor och muggar till höger.


Fast jag hittade en rätt rolig grej,
som inte var nån bok men som har bokanknytning. En sorts bokkudde, eller saccosäck för boken du läser så att du slipper hålla i den! Frågan är bara om grejen är värd de 300 spännen den kostar…

Bokkuddar
Bokkuddar eller en sorts saccosäckar för böcker.


Lustiga spel hade de på Bokia också.
Byhålevarning tycker jag att detta signalerar…

Kampen mellan kvinna och man
Kampen mellan kvinna och man. Hjälp, rena stenåldern! Heteronormativt så man baxnar…


Innan jag gick tillbaka hem till mamma
slank jag in på Systembolaget för att botanisera bland vinerna. Jag kom ut med en italienare och en Nya Zeeländare argentinare. Spännande!

Ros
En italienare… Närå, en fin ros i området där mamma bor.


Jag passerade väldoftande blommor på vägen
och naturligtvis kunde jag inte låta bli att stanna och fota.

Ros 2
Väldoft.


På nytt försökte jag få med mig mamma ut
– och på nytt misslyckades jag. Vet du hur fruktansvärt det är att sitta i en varm lägenhet med stängda fönster och balkongdörrar? Nåja, i stället för att ta med oss kaffekorg ner till sjön –

Usch, sitta bland fiskmåsarna!

väste mamma –

tröståt vi inomhus. Det gick i och för sig bra – om mamma hade köpt rätt kaffe, vill säga. Det hade hon inte. Kokkaffe i en perkolator smakar vatten. Det spelade ingen roll att mamma tog fyra extra kaffeskedar till de sex ordinarie. Det smakade fan. Men kakorna var goda!

Ungherrar kolakakor och choikladkakor
Ungherrar, kolakakor och chokladkakor slank ner fint.


Sen ville mamma titta på mina foton
och jag hade en visning  i köket på datorn av mappen

Vackra bilder.

Jag försökte berätta om bilderna, men mamma tappade snart koncentrationen och pratade om sin frissa, som vanligt, eller om nån tant jag inte känner, eller om sina krämpor (nu har hon fått ont i fötterna precis som jag har, också) eller om… tja, vad som helst men inte mina bilder.

Bildvisning på datorn i mammas kök
Bildvisning på datorn.


Vid 18-tiden traskade vi sen längs Vätterpromenaden
ner till hamnen för att äta födelsedagsmiddag på Hotell Nostalgis restaurang. Mamma var så duktig och rollade hela vägen – jag tror att hon blev överraskad själv över att det gick så fort och bra! Vi stannade bara en gång på vägen dit – bland fiskmåsarna (!..) – och satt en stund på en bänk.

Himmel mellan grenarna
”Jag lyfter ögat mot himmelen…”


Vi åt och drack,
men blev inte särskild mätta. Jag blev bara kissnödig av allt vatten som jag försökte bli mätt på. Även på hemvägen stannade vi till en stund, men då flög fiskmåsarna iväg. Kvar var bara detta loja gäng:

Sovande änder
Sömniga änder.


Efter några timmars sömn
ska jag vakna till min namnsdag. Den ska firas med en tripp till Skänninge (äldst av Sveriges städer!) där mamma vill gå i klädaffärer. Jippi… NOT! Men så klart jag gör det. Min tid kommer väl… sen..?

Nu tar jag med mig Andreas och viker mig bakåt på madrassen. Sen somnar jag till regnet som har börjat  droppa ovanifrån.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:

Lördag och det dags igen! I kväll är det den andra deltävlingen i Melodifestivalen 2012, denna gång från Göteborg. Jag hoppas kunna live-blogga i afton från TV-soffan i Himlen (ja mig skulle väl ingen tordas bjuda in till nån deltävling live…).

Vi laddade med tårta på eftermiddagen och är nu klara för kvällens drabbning…

Anna är tårtfyndig! Här tårtan till vår 21-åring.


Klockan är 20
och det är dags att putsa brillorna, sätta på SvT1 och skruva upp volymen. Melodifestivalens andra deltävling från Göteborg kan börja…

Kvällen inleddes med ett märkligt pojkband. Men låtarna var fina! Tyvärr var framträdandet lite väl tramsigt med framrusande tjejer som skrev, men jag gillar när Sarah Dawn Finer sjunger – och bjussar på sig själv!

Helena Bergström verkar lysa med sin frånvaro. Rätt skönt. Kaj Kindvall har lämnat över stafettpinnen som kommentator till Kersti Adams Ray.

Så här ser lördagens startfält ut:

1. Soldiers – Ulrik Munther
En bra ballad. Och sjunga kan han, pojken. Men det är just det pojkiga som får mig att… känna mig som en gammal tant. Pojken står på scenen och ser ut som Emil i Lönneberga. Och tänk… Det irriterar mig! Ingen utstrålning som får mig att hoppa högt och jubla. Men som sagt, bra låt och bra röst

2. Baby Doll – Top Cats
Jaha. Dags för hillbillys, jag menar rockabillys. Är det schlager, det? Nää, back to Byhålan, please.

3. I din himmel – Sonja Aldén
Men hallå! Vem har stajlat henne? Nää, det är inte medeltidsveckan i Visby, Sonja, det är Melodifestivalen! En ballad igen. Det här är schlager för mig. Men lite väl långsamt. Och detta förstärks sen hon slängde av medeltidsdräkten och sjunger i nattlinne. Gäspigt…

4. Aldrig aldrig – Andreas Lundstedt
Nu ska det uppenbarligen dansas, det är vad som utlovas! Andreas Lundstedt är åtminstone snyggt klädd, inte konstigt på nåt sätt. Men danslåt… Tja, en lite sorglig sån. Jag vet inte om jag får så stor lust att dansa. Blir mest… deppig av låten…  Sången är helt OK!

5. Stormande hav – Timoteij
Låtmakarna hade varken tvättat sig eller klätt upp sig, såg det ut som. Kan man inte tänka sig att se liiite fin ut när det är Melodifestivalstävling? Fyra blondiner som ser likadana ut, fast två är lite längre än de andra. En fartig låt, med lite folkmusikinspiration. Rösterna helt OK. Varför tycker jag att detta är tråkigt..?

6. Shout It Out – David Lindgren
En man i kostym. Men varför i h-e gympadojor till? Fult! Men låten är danskulig och medryckande. Lite larvigt försök till flirtande med publiken, bara och en artist utan så mycket utstrålning, tyvärr.

7. Det går för långsamt – Mimi Oh
Men herreminje! Här var det färgstarkt… Jag får nästan sätta på mig solbrillor… Ytterligare en blondin. Varför ser de alla likadana ut? Sången är svag i början. Nej, det här tilltalar inte mig alls. Urtrist!

8. Ge aldrig upp – Thomas Di Leva
Dags för herr Magnusson i klänning. Jag är skeptisk redan innan han har äntrat scenen… Låten har han skrivit helt själv. Och det märks. Gnälligt och flummigt. Usch!

Medan jag smälter dessa traumatiska intryck dukar Fästmön fram ost och kex. En ost som luktar som nåt man har bakom öronen. Men den smakar säkert kanon till Antè-vinet! Det hjälper i alla fall nästan mot Helena Bergström och det dåliga manuset.

Röstningen har nu börjat och som vanligt har svenska folket ingen smak. Di Leva, Top Cats, Timoteij, Ulrik Munter och David Lindgren var de fem som först gick vidare…

Till finalen gick: Ulrik Munther (som tidigare vunnit Lilla Melodifestivalen. Det var väl igår, då.) och David Lindgren.

Till andra chansen gick: Top Cats och Timoteij.

Sammanfattning: Det var ju uppgjort att dessa skulle gå vidare. Och det var väl bättre än att Di Leva gick till final eller fick en andra chans. Men vad Emil i Lönneberga och en David utan utstrålning kan åstadkomma i finalen återstår att se. Bättre än förra deltävlingen ändå. Men bra? Nej.

Även denna gång innehöll startfältet en del gamla schlagerrävar (i det facket stoppar jag Sonja Aldén och Andreas Lundstedt, Timoteij kan väl knappast kallas för gamla, men ändå schlagervana). Här finns också ett par för mig helt okända artister (David Lindgren och Mimi Oh), en liten pojke (Ulrik Munther) och en man i konstig klänning (Thomas Di Leva) vars låtar ger mig spader.

Vill du värma upp med en riktig schlagermassaker kan jag varmt rekommendera Jontas  vars rapportering visserligen inte gick live, men som fick mig att skratta så jag trillade av stolen när jag läste den!!!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Idag är allt som vanligt igen. Friden varade knappt ett dygn, nu vaknar man åter tidigt som tusan av stoj och skratt och hostningar och jag vet inte vad. Nej, jag vet! Jag skulle gärna bo i ett hus i skogen, mycket hellre det än att vakna till oljud varje ledig morgon, så gott som. Mycket hellre i enslighet än att en besökare glor på mig och mamma, uppifrån och ner, nerifrån och upp, med elaka och illvilliga ögon, utan att skämmas för sin nyfikenhet.

Jag börjar fundera på om jag inte är två personer i alla fall. Ibland känner jag mig from som ett lamm, ibland har jag så mycket ilska och ledsenhet inuti att jag blir ond och elak. Men det är inte lätt att bita ihop när man har en besökare som har bjudit hit sig själv i över tre veckor. Jag saknar min ensamhet!!!

Dessutom saknar jag förstås Fästmön. Vi har ju knappt träffats på ett par veckor, bara nåt kort möte. Det är inte roligt att fira jul på var sitt håll, det samma blir det ju med nyår. Om jag lever nästa år vill jag ha det på ett annat sätt och då tänker jag vara bestämd och säga att

Jag vill bestämma vad jag ska göra och var jag ska vara för en gångs skull!

Men jag har ingen aning om var jag är nästa år. Det kan vara kallt på parkbänkarna.

Kallt lät det som om det var i natt i alla fall! Det blåste som 17 och ett tag trodde jag att taket skulle blåsa av. Tänk vilken traumatisk upplevelse för alla grannar som hatar mig att få se mig naken i min säng!

Media har förstås ridit på stormen i dess dubbla bemärkelse. Idag är det ju stora hemvändardan och det är redan, strax efter klockan nio, totalkaos vad gäller tågavgångarna, enligt Dagens Nyheter. Läget är akut även på vägarna, dundrar Aftonbladet. Jag tänker på alla stackare som måste sova utomhus. Gör inte du?


Kan ju vara kyligt att behöva sova här…

                                                                                                                                                               För media tycks den här julen ha varit händelselös annars. Inte en enda kändis som har dött kring jul som man kan skriva om, endast drottning Elizabeths man prins Philip blev hastigt sjuk och fick hjärtopereras. I Aftonbladet har Andreas Lundstedt bekänt att han vissa dar inte har velat leva. Nej, det är tufft att ha en kronisk sjukdom och få äta massor av mediciner varje dag… Och så har Lasse Åberg berättat att han blev mobbad som barn. Men den artikeln får bara den som betalar läsa. (Vem vill, liksom???) Nej, det är synd om alla våra kändisar! Trots det, ingen av dem har dött i jul, vilket förstås ställer till det för media, men väl är tur för dem själva…

Men hör och häpna, nånting har inträffat! En man har hittats mördad i Uppsala. Media är redan på och Svenskan så gott som toppar med nyheten, baserad på ett pressmeddelande.

Nej, idag tänker jag nog skippa promenaden och ägna mig åt att läsa böcker och försöka stilla min inre. Det planeras en familjesammankomst till slutet av veckan och den ser jag fram emot. Äntligen nåt kul!

Read Full Post »

Senhöst. Och redan börjar det dra ihop sig till schlager! Igår och idag presenterades de 32 bidrag som ska delta. Tofflan tar sig en titt på listan och noterar att

  • en hel del är sig likt och känns lite… beiget (hur f*n stavas det – med eller utan e???) som vanligt: Andreas Lundstedt, Mattias Andréasson, Danny Saucedo, Sonja Aldén, Andreas Johnson, Marie Serneholt, Afro-dite, Charlotte Perelli…
  • det måste vara vissa etniska inslag, i år av grekisk natur i form av Opa!
  • man sneglar lite till 1980-talet i låtar och artister, exempelvis Christer Sjögren och Lotta Engberg, låten Det går för långsamt (”80-tals-doftande poplåt”, enligt Expressen)
  • man använder gamla låtskrivare, bland annat Thomas G:son, Lasse Holm, Fredrik Kempe med flera
  • man har med några knäppisar och kaftanbärare som Gula Gubben The Moniker och Tomas di Leva
  • man gör vad som helst för att förnya programmet och tar in Thorsten Flinck och Björn Ranelid

Ja, ja, man får väl dricka öl, titta på uttagningarna och asgarva och förfasa sig på bloggen i vanlig ordning! Och det är inte så tråkigt det heller, det blir  ju underhållning det också… Men nytt är det ju inte…

Read Full Post »

The show must go on… Lite så reagerar Andreas Lundstedt när han tar emot beskedet att han är HIV-smittad. Sitter med sin mobil i handen, fattar inget. Går sen in och kör ett steppass som instruktör för en grupp. Detta och mycket annat pratade Andreas Lundstedt om när han sommarpratade i P1.


Andreas Lundstedt. Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida.

                                                                                                                                                       Alla känslor som far igenom en när man får besked om att man bär på en dödlig sjukdom… Det är sånt man som frisk inte behöver fundera över. Här får vi dem, rakt ut, direkt i början av programmet. Nästa inslag handlar om Andreas Lundstedts första framträdande – som femåring i Knivsta. Kontraster, ja onekligen, men helt och fullt Andreas Lundstedt.

Skolåren beskrivs med en humoristisk touch. Ändå noterar lyssnarna att Andreas Lundstedt med all säkerhet var mobbad. Det börjar i ettan och med en mössa med brodyr. Dansen och showandet blev en viktig del av pojkens liv – ett sätt att överleva redan då, misstänker jag.

Vackert, allvarligt och humoristiskt berättar Andreas Lundstedt om det första kärleksmötet vid ”bögringen” på Stockholms central. Och om att komma ut. Om kärlekssorgen. Och sen om att komma ut igen – denna gång för att berätta att han blivit HIV-smittad.

Medryckande berättar Andreas Lundstedt också om sitt möte med Alexander Bard och bildandet – och splittringen – av Alcazar – ett band som nästan döptes till Tsunami…

Och så i slutet, oväntat, om jag inte hade vetat om det, friar Andreas Lundstedt. Härligt!

Read Full Post »

Så var resenärerna iväg. Hoppas jag. Jag skjutsade dem och deras matsäck till centralen i morse, men biljettkassan var stängd. Gissar att det går att köpa biljett på tåget – som de nu borde vara med på. Vädret ser ut att bli bra idag – både utanför mitt fönster och neråt Kolmården dit Annas och Elias resa går. Frida valde att stanna hemma och det var ju lite trist eftersom hennes biljett inte gick att boka av. Men så är det ibland, att vara ensam hemma kan var en njutning som man väljer framför en resa.

Själv ska jag ta det lugnt idag hemma hos mig. Det är två sommarpratare jag ska försöka hinna lyssna på via datorn – dels Andreas Lundstedt från Prideveckan, dels Birgitta Stenberg, som pratade igår.


Birgitta Stenberg sommarpratade igår, men då hade jag inte möjlighet att lyssna på henne. Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida, där man också kan hitta sommarens alla sommarpratare – och lyssna på dem i efterhand! Suverän service!

                                                                                                                                                     Troligen betar jag av en av dem vid strykbrädan, jag har en liten hög att ta tag i. Men mest spänd, vad gäller sommarpratarna, är jag inför söndagens sommarpratare Annika Östberg. Annika Östberg ska tala om ögonblick som förändrar livet…

Annars blir det vila för min del idag. Och med det menar jag nog att ligga med lårkan i högläge och läsa. Slutet i min spännande bok börjar närma sig och jag tror att jag nog läser ut den idag. Sov dåligt i natt för lårkan var OND och i morse kändes den av rätt rejält. Nacken är stel, men jag följer doktorns rekommendation – att badda knutan med alsolsprit.

Känns skönt att trots allt inte vara ensam idag. Jag har min nya kompis här bredvid som sällskap.


Min nya kompis hälsar och vinkar!

Read Full Post »

Older Posts »