Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Törnrosa

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Barn med Tourettes syndrom

Ett inlägg om en dokumentärfilm. 

Jag lutade mig tillbaka i bästefåtöljen för att läsa och dricka en kopp te. TV:n stod på för att här skulle vara lite ljud. Plötsligt fann jag att jag hade fastnat i en brittisk dokumentär på Kanal 5, Barn med Tourettes syndrom.

Tre pojkbarn med Tourettes syndrom. (Bilden är lånad från Kanal 5 Play:s webbplats.)

Barn och barn… Pojkar. För det är faktiskt så att det är mycket vanligare att pojkar drabbas av Tourettes syndrom än flickor. Av hundra barn i skolåldern handlar det om ungefär ett barn som får Tourettes.

Vad är då Tourettes? Vanligen handlar det om tics och/eller tvångstankar. Ticsen kan vara fysiska (motoriska) eller verbala (vokala). De verbala ticsen är ofta fula ord.

När man ser en unge med Tourettes är första intrycket nog att det är ett väldigt ouppfostrat barn som skriker och svär åt sina föräldrar, kanske till och med slår dem. Men ungarna vill verkligen inte göra sina tics.

Ofta har ticsen med oro och ångest att göra. Detta gäller även tvångstankarna som många Tourettesbarn lider av. En pojke i dokumentären var till exempel tvungen att kolla så att fönster och dörrar i hemmet var stängda och låsta.

Under filmen får vi följa ett gäng pojkar med olika sorters tics. En liten kille har mest ljudtics och fysiska tics. Han drömmer om att bli astronaut. En annan av killarna har konstiga ljud för sig. Den tredje är väldigt utåtagerande och slåss, svär, skriker och säger fula ord.

De kommer alla tre till en klinik där de får hjälp och verktyg att hantera och tygla sina tics. För en kille fungerar verktyget perfekt. En av killarna anpassar verktyget så att det funkar för honom. Den tredje fungerar inte verktyget optimalt för.

Jag tänker på en kompis jag hade som barn. H*n hade helt klart ljudtics och blinkningar för sig. En sorts Tourettes light. Ljudticsen påminde mycket om en av pojkarnas i filmen. Det hade med andningen att göra och enligt terapeuten är det väldigt tydligt en ångestsignal.

Får du möjlighet att se filmen (klicka på länken i början av inlägget!), så gör det! Det ger en hel del aha-upplevelser. Och naturligtvis får det i alla fall mig att fundera över mig själv. För nog har jag lite tvångstankar och utför en del tvångshandlingar. Den senaste är att jag alltid måste ta på mig kläder på höger fot och ben före vänster… Så du ser, inte ens tanter är Tourettesfria…

Har du några tics eller tvångstankar/-handlingar??? Vågar du skriva och berätta???

Här kan du läsa mer om Tourettes syndrom:

• Hjärnfonden
• 1177 Stockholms läns landsting
• Riksförbundet Attention
• Netdoktor
• Tourette.se

Livet är kort.

Read Full Post »

De faller som käglor…

Det verkar som om det är många sjukdomsfall på gång! När jag telefonerade med mamma igår kväll var det astman som var svårast och med den andningen. Samma som jag hade det jobbigt med efter operationen… Hon har i alla fall fått och fyllt i blanketten för riksfärdtjänst till mig i påsk och idag ska den postas. Sen får vi se hur det blir. Min häl klarar inte långkörningar, så nån resa neråt landet för min del är inget alternativ. Sen vet jag att det finns folk som har åsikter om det, men jag ber er vänligen men bestämt att hålla dem för er själva när ni inte har tillräckliga fakta. Igår hade jag dessutom ont i musklerna som antagligen delades vid operationen – idag känns det helt OK. Det är nog så att ont krut = Tofflan inte förgås så lätt. För att jag är ond och elak får jag höra så ofta från vissa håll att jag vissa stunder tror på det själv. Vilken tur då att familjen, släkten, mina kollegor och en del av mina vänner tycker att jag är snäll och omtänksam, i alla fall! Och det är ju dessa som räknas!

Fästmön är riktigt rasslig och igår låg hon mest och vilade och läste. Det är väl bara att låta det hela ha sin gång, men det är förstås jobbigt och tråkigt. Igår kväll kom mejl från prefekten på institution 2 att vi måste ställa in förmiddagens möte – på grund av sjukdom. Detta misstänkte jag nästan. Tidigare hade det kommit ett annat mejl, från den hjärtegoda L, där hon bokade av vår lunch – på grund av sjukdom. Och så i morse, strax efter klockan sex, kom sms från Johan att även han var dålig. Så, som sagt, det är väl bara Det Onda Krutet som står på benen – trots att ena hälen fortfarande, efter snart ett år, gör ont. Den är bättre men fortfarande ond.

Gårdagens höjdpunkt var bokpaketen från Bokus! Men först ska jag klaga lite: Det ena fick jag åka och hämta på ICA Heidan, det andra kom i postboxen. Lite idiotiskt att de inte kan samköra ens beställningar. Dessutom var det stora paketet portofritt, medan det lilla, som innehöll en bok jag haft på bevakning, kostade tio kronor i porto. Dåligt, Bokus! Innehållet i paketen var jag emellertid mycket nöjd med! Sammanlagt blev det sju böcker till mig och Anna – tre inbundna och fyra pocketar – för runt 500 kronor!

Mina böcker! 

Vi åt kycklingkorv med bröd och räksallad till middag. Såna middagar blir det när jag lagar maten! Jag tvagade mig därefter, synnerligen behövligt. Betalade ett par räkningar, ringde mamma och spelade Wordfeud med Anna. Anna är helt hopplös, hon vinner hela tiden! Jag blir grinigare och grinigare. Lite TV blev det också, Veckans brott. Leffe var så rolig och sa så många saker som jag hade velat citera, men jag hann inte med att anteckna. Tur att Niklas Svensson på en av kvällsblaskorna är en sån flyfingrad twittrare!

Mitt viktiga möte idag om avstämning och om framtiden blev alltså inställt. Jag hade det på känn. Nu väntar ytterligare dagar i ovisshet. Om jag bara finge ett besked åt nåt håll så jag kunde rätta mig efter det! Jag tar nog de erbjudna 20 procenten på institution 1 – i alla fall under de dagar jag kan komplettera upp till heltid med a-kassa. En dags jobb per vecka… Det lär kännas konstigt…

Halkar nog ner på ett stormöte i huset på förmiddagen. Företagets framtida organisation kan jag väl säga att jag struntar i om jag inte får jobba kvar, men det bjuds på kaffe och macka. Ja, så närig är jag!

I övrigt har jag en del jobb för institution 2 idag, där jag i skrivande stund inväntar underlag, bland annat, samt rapport angående ett rapportprojekt. Och så ska jag fortsätta bygga på Husets webbplats… Det fylls på!..

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag fyra hemma

Varning för läskig bild sist i inlägget!

Min fjärde dag hemma från sjukhuset är snart till ända. Det är en vecka sen min operation. I slutet av det här inlägget får du se mitt operationsärr som jag fotade idag på förmiddagen.

Eftersom natten var så kass ville jag göra allt för att dan skulle bli bättre. Jag har pinat mig själv att vara uppe nästan hela tiden, vilade bara en liten stund strax innan Fästmön dök upp i kväll för att spruta mig. Det tar på krafterna, stundtals var jag helt kallsvettig. Men det gör under för syresättningen och andningen!

Jag började med att försöka förmänskliga mig igen genom att peta i mina örhängen. Först i vänsterörat…

Tre stycken skulle in i hålen.

Sen i högerörat…

Tack och lov bara ett!

Jag tvättade mig ordentligt nära operationssåret och bytte förband. Det är fasen så tejprester kan sitta fast! Bilden på såret kommer sist i inlägget så att du som tycker att sånt är läskigt ska slippa se!

För att försöka hålla mig upprätt och få i mig ordentligt med syre tog jag en liten dammtrasa och dammade lite. Passade på att pynta – julkrubban med de sex vise männen har du redan sett! Men jag slängde ut lite tomtar och skit här och var.

Två små tomtar och en liten halmbock.

Inga excesser  i år, det blev några tomtar här och var och en och annan julduk. Skiten ska ju snart packas ner igen.

Tomten i glaskupan fick jag ett år i julklapp av äldsta bonusdottern. Jag är barnsligt förtjust i snöande glaskupor!

Många små saker har hängt med länge. Som det här paret som jag en fick av mormor och morfar.

Två trätomtar från 1960-talet.

Andra saker är nyare. Det här hjärtat fick jag av en kompis första julen efter att jag hade separerat.

Hjärtat är ganska nytt, duken betydligt äldre och från mormor eller farmor.

I köksgardinen hänger jag mina fina julfigurer. Jag har totalt sex stycken. I år får du se julängeln.

Julängeln i köksgardinen.

Köksgrisen har fått ett rött sidenband om halsen och sällskap av tomten med grötsleven. I det här köket äter vi nämligen inte gris utan vi sparar på våra små gulle- och julgrisar!

Köksgrisen med rött sidenband och tomten med grötsleven.

I vardagsrummet har skulpturen Påskliljan transformerats till Julliljan medelst tomteluva – same procedure as every year.

Påskiljan har transformerats till Julliljan.

Mitt coffeetable i vardagsrummet har blivit julgransbord. Här ska jag lägga mina klappar sen.

Julgransbord. 

Senare på eftermiddagen ringde jag mamma. Hon är lite uppspelt för på lördag är hon bortbjuden och det var ett tag sen. Jag är glad för hennes skull!

Jag åt en enkel middag, nyponsoppa och en banan som är på väg att bli brun. Mådde lite lätt illa efteråt och blev bara tvungen att lägga mig ner.

Banan och nyponsoppa = min middag.

Sprut-Anna dök upp vid halv sex-tiden och medförde mer nyponsoppa. Det är det som för tillfället går bäst att få ner. Anna hade med sig dagens post också, info från bostadsrättsföreningen full av negativa pekpinnar som alltid, lönebeskedet, som inte heller var nåt att glädjas åt eftersom jag är sjukskriven och så, dagens ljuspunkt, ett julkort från Hortellskan och Kitty!

Dagens post.

Anna stannade lite längre idag, men tiden sprang iväg och plötsligt var det dags för henne att rusa till bussen. Hennes Ajfån funkade inte att skicka sms-biljett från, så hon fick låna mitt busskort. Och nu har jag hört att hon hann hem och att expertisen i form av dotter hjälper henne med den krånglande tekniken.

Jag har suttit med mina räkningar och kvar att göra är att sortera in pappren i pärmar. Men det kanske jag sparar till i morgon, måste ju ha nåt att göra då också.

I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång och förhoppningsvis hitta en ställning som funkar för lite TV-tittning.

Nu får du som är lite kackelmagad sluta läsa, för här kommer en bild på mitt operationssår. Jag har räknat agrafferna och det är totalt 23 stycken.

Såret en vecka efter operationen.

Anna har tittat på bilden och tycker att det ser ut som om det har läkt ihop bra. Själv tycker jag mest att det ser läskigt ut.

Vad har du gjort idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!! Jag behöver input!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hemsk natt

Det jag skrev i förra inlägget om att sova en hel natt stämde minsann inte den gångna natten. Den var hemsk! Jag har fått ont i hjärttrakten, det hugger och musklerna är nästan spastiska. Jag kan inte dra ordentliga andetag, vilket förstås försvårar syresättningen ännu mer. Detta gör att det är otroligt svårt att hitta en ställning – både sittande och liggande – där det inte gör fasansfullt ont, helt enkelt. Lite sjukt i det hela är att bekvämaste ställningen hittar jag i… skrivbordsstolen…

Här hittar jag bekvämaste ställningen.

Älsklingsfåtöljen kan jag inte sitta i alls. Igår när jag glodde på Morden i Sandhamn: Säsong två låg jag på höger sida i min stenhårda, låga soffa. Hur jag kom upp därifrån är en gåta…

Igår kväll fick jag telefonsamtal från min kära Sister, fru Hatt. Tyvärr har jag lite svårt att prata i telefonen, det har med andningen att göra. Men det var gott att höra hennes röst och att hon bryr sig.

Jag har fått en massa mejl från jobbet, från olika snälla människor och igår fick jag sms från M. De planerar att ställa samman ”en jourlista” till mig med folk jag kan ringa till om jag behöver hjälp att till exempel handla eller bli skjutsad nånstans. En del människor är bara för snälla, eller hur?! Jag förvarnade lite om söndag när jag ska försöka köra mig själv till sjukhuset för att ta bort stygnen. Ifall det inte går får jag ringa M! Det känns tryggt att veta. Jag får ju inte köra bil än och förresten orkar jag inte ge mig ut alls i skrivande stund. Så snart jag gör nånting börjar jag kallsvettas och vill bara sätta mig ner.

Vaktis har spolat tennisbanan till skridskobana igår och idag. Det kanske blir nåt kul att titta på för sjuklingen när stora och små halkar runt medan hon själv är väldigt orörlig. Jag avskyr verkligen att inte orka, att inte kunna röra mig som jag ska. Det är nog det mest plågsamma.

Vad gör du en torsdag som denna??? Skriv några rader till sjuklingen så blir hon glad!

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag tre hemma

Igår kväll var det bara så fruktansvärt med andningen och så, men idag har det varit lite lättare. Jag är övertygad om att jag har sträckt mig på vänster sida. Muskler som aldrig har jobbat förut tycks få slita häcken av sig, så att säga. Klart det gör ont! I själva operationssåret har jag inte så mycket ont mer än att det stränar och fortfarande är ömt. Och det är ju inte så skönt att hosta och nysa, till exempel.

Fördelarna väger emellertid över! Att få sova hela nätterna är guld värt! Den som vet hur det är att vakna flera gånger per natt för att gå på toa vet precis hur det är. Det slipper jag nu. Jag är… fri! 

För att förbättra andningen har jag blåst i min pip idag. Dessutom har jag stått vid strykbrädan. Att stå är nämligen bra för då får lungorna i sig rejält med syre – om man andas, vill säga. Jag strök två plagg åt gången och kollapsade, strök två och kollapsade. Så där höll jag på till klockan 13.

Jag har legat i kökssoffan och glott på min fina adventsstjärna, jag har försökt hitta en bekväm viloställning på gästsängen och i fåtöljen. Ingetdera dög. Till sist fick det bli sängen på eftermiddagen, för då var jag så slut och hade så ont. Somnade och sov en timma.

Jag har legat och glott på adventsstjärnan i köket.

Frukosten blev sedvanlig yoghurt med Djuröblåbär, middagen ett glas nyponsoppa, en knäckemacka och två crackers. Det är bättre att få i sig lite grann än ingenting alls.

Vid 16-tiden plingade ett blombud på. Jag fick en underbart djupröd julstjärna från Mamma-Kusinen B med man! Så gulligt!

En vacker julstjärna.

Jag har varit i förrådet (ligger utanför min ytterdörr, jag behöver inte gå ner för trappan) och klättrat rivit fram en ytterkruka. Hade inte så många fina, men nu tronar den vackra blomman på matsalsbordet i vardagsrummet.

Vid 17-tiden kom Fästmön som har jobbat lång dag idag, stackarn, ända från 7.30 – 16.30. Och sen har hon sprutpasset hos mig! Hon sticker riktigt bra, idag var det rumpan som fick känna av nålen. Låren är fulla av fula stickmärken, men snart är det över!

Anna, sticker som ett bi!

Anna tog med sig dagens post upp. Det var tre julkort – från Irene, Kia och FEM och Antti. Sen hade Anna med sig ett i väskan från Elias O., handtextat och fint. Jag blev jätteglad!

Dagens julkortsskörd. Kortet från Elias O. längst fram.

Jag har tragglat lite i min bok på gång och kommit en bit på vägen. Men det verkar vara en evighetsbok. Eller rättare sagt är det väl jag som är seg och inte orkar läsa.

En evighetsbok?

Det har bara blivit lite Wordfeud idag. Jag fick starta om routern på förmiddagen för den hade hängt sig, men sen kom det trådlösa igång. Känns ju lite för svajigt än så länge för att säga upp linan…

I kväll ska jag glo på tredje och sista delen av Morden i Sandhamn: Säsong två. Jag hade så ont igår kväll så jag vet inte om jag kommer ihåg vad som hände. I kväll hoppas jag att jag kan fokusera bättre.

Vad har du gjort idag dårå??? Berätta nåt om världen utanför!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hjalmar Gullberg – ett liv och en död

Fänglas av en intressant artikel, signerad Tommy Olofsson, på Svenska Dagbladets hemsida om Hjalmar Gullberg. På tisdag är det 50 år sen Hjalmar Gullberg drunknade. Eller… var det självmord?

Hjalmar Gullberg var en av 1900-talets mest lästa diktare. Jag har många favoriter bland hans dikter. Och de allra flesta av oss har väl nån gång läst eller hört Kyssande vind?

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad. […]

När Hjalmar Gullberg drunknade var han ganska sjuk. Han hade dels en muskelsjukdom och dels en tracheotomi. Långa perioder tvingades han vara kopplad till en apparat som hjälpte honom att andas. På vintern mådde han inte alls bra, men på sommararna kunde han följa med sin trolovade, grevinnan Greta Thott, till hennes herrgård. Men den här sista sommaren mådde han mycket sämre. Det sägs att han övertalade en läkarvän att förse honom med mediciner som skulle hjälpa honom att dö. Naturligtvis var detta mycket hemligt, eftersom eventuella oegentligheter skulle få konsekvenser för läkaren och hans familj. Den officiella storyn var att Hjalmar Gullberg fått kramp när han var och simmade och drunknade av detta.

Hjalmar Gullberg, på tisdag död i 50 år.

                                                                                                                                                             Hjalmar Gullbergs entré i jordelivet var också ganska sorglig. Han föddes som oäkta son till en firmachef och dennes kontorsflicka. Hjalmar Gullberg hamnade dagen efter födseln hos en fosterfamilj vars efternamn han fick, trots att familjen aldrig adopterade honom. Genom åren fick han fina presenter och pengar av sina biologiska föräldrar, men trots att mamman och pappan så småningom faktiskt gifte sig tog de aldrig hem sin son. Föräldrarna betalade också ett månatligt underhåll till fosterföräldrarna för Hjalmar.

På 1920-talet dog de bioligiska föräldrarna och efter en del rättsliga tvister blev Hjalmar Gullberg den enda arvtagaren – och som sådan ekonomiskt oberoende för resten av sitt liv.

Ett spännande livsöde och ganska sorgligt…

Read Full Post »

Min Sluta-röka-dag!

Idag är det min Sluta-röka-dag. Att ha slutat röka är bland det bästa jag har gjort. Bland det dummaste var naturligtvis att börja… Men jag var ung och dum och trodde att det gick att sluta hur lätt som helst. Jag var rökare i nästan 30 år…

Det är sex år sen jag slutade. Den första vinsten jag såg var att jag hade mer pengar över än tidigare. Första månaden jag hade sparat så mycket pengar på att inte röka att jag hade råd att köpa en ny madrass till dubbelsängen.

Sen fick jag lättare att andas och jag började uppfatta dofter och lukter allt bättre. Jag orkade röra mig mer. Hemma var det inte längre en dimridå. Hår och kläder var fräscha längre. När min tandläkare hade rengjort mina tänder kom missfärgningarna aldrig tillbaka. Tandstenen försvann.

För mig var det faktiskt ganska enkelt att sluta röka. Men det var det därför att jag hade bestämt mig. Jag hade sett en nära och kär släkting avlida i sviterna av rökning. När min mamma, rökare sen 50 år tillbaka, lyckades sluta, ville inte jag vara sämre.

Det tog ett år för mig att bestämma mig. Jag besökte min dåvarande husläkare och fick hjälp med ett läkemedel. Det tog jag under sju veckor. Första veckan fick jag röka som vanligt, sen skulle jag fimpa för gott.

Jag har inte haft nåt återfall, så jag är lyckligt lottad. Men jag har tagit ETT bloss en gång. Det smakade gott, men jag tog inget mer. Idag tycker jag att röklukt är bland de äckligaste lukter som finns. Tyvärr kan jag känna röklukt på ganska långt avstånd. Rök har en sur lukt, i min näsa. Det luktar… UFF!

Nedan kan du kolla lite av vinsterna med att sluta röka. Texten kommer från Pfizer.

                                                                                                                                                          Se hur din hälsa förbättras när du slutar röka

Att sluta röka innebär att din hälsa blir bättre dag för dag, månad för månad och år för år. Här är några av de fördelar för kroppen som du kan se fram emot – varför inte bocka av dem efter hand som du kommer dit.

• Dag 1–7: Förberedelse
• Dag 8: Sluta Första 20 minuterna: Blodtryck och puls återgår till normala värden. Första 12 timmarna: Halterna av nikotin och giftig kolmonoxid i blodet halveras, dina syrehalter i blodet återgår till normala.
• Dag 9: Efter 24 timmar: Kolmonoxiden försvinner ur kroppen. Lungorna börjar rensa ut slem och andra partiklar från rökningen.
• Dag 10: Inom 48 timmar: Det finns inget nikotin kvar i kroppen. Ditt smak- och luktsinne har blivit mycket bättre.
• Dag 11: Inom 72 timmar: Du har lättare för att andas. Luftvägarna börjar slappna av och energin ökar.
• Dag 14: Inom en vecka: Hjärtat pumpar omkring syrerikare blod i kroppen.
• Dag 21: Inom två veckor: Hjärtat är mindre ansträngt. Ju längre tid det går utan att du röker, desto bättre blir hjärtat och blodkärlen.

Och det blir bara bättre och bättre och bättre…

• Dag 35: Inom fyra veckor: Rökning gör att du åldras, huden skadas och du får mer rynkor – men nu är det slut med det.
• Dag 49: Inom sex veckor: Ditt hjärta, din blodcirkulation,dina lungor, din hud, dina tänder, ditt smak- och luktsinne har blivit mycket bättre.
• Dag 63: Inom åtta veckor: Ditt skelett blir starkare, tätare och mindre skört.
• Dag 77: Inom tio veckor: Din hud blir slätare, håret friskare – du har kanske till och med ett vitare leende.
• Dag 91: Inom tolv veckor: Ditt hjärta är friskare, dina luftvägar är renare.
• Dag 119: Omkring fyra månader: Din andning har blivit bättre.

Och det fortsätter under resten av ditt liv…

• Ett år: Din risk för en hjärtattack har minskat till omkring hälften av risken för en rökare.
• Tio år: Din risk för lungcancer minskar till hälften av risken för en rökare.
• 15 år: Din risk för en hjärtattack är nu densamma som för en person som aldrig har rökt.

Så, min vän, när ska du bestämma dig??? 

Read Full Post »

Äntligen – med en massa saker!

Äntligen fick jag sova hyfsat i natt! Eller i vart fall mer än de senaste nätterna. Så annorlunda man känner sig när man vaknar då!

Fast Blott en dag var ju tvungen att komma in vid halv fyra. Igår slapp jag henne, men i morse var hon på mig med blodtryckstagning, pulsmätning, andningskoll och så ett stick. Hon var tvungen att sticka mig i handen, förstås! Morr! Det gör så ont, men tack och lov spräckte hon inget kärl i morse. Hon tog ett prov för att kolla att det inte var nån ny propp på gång, så nu får vi hoppas på det. Att det äntligen ska vara färdigontat i benet!

Jag vill bli frisk och dansa igen! Och frisk blir jag nog snabbast hemma!

                                                                                                                                             Vännen L dök upp vid halv nio-tiden med lite hygienprylar och rena kläder till mig. Fast det var en rolig blandning av mina och Annas grejor L hade plockat ihop. Men det gör inte så mycket, min förhoppning är ju att jag får gå hem idag!!! 😀 Väntar nu på ronden som kan komma när som helst!..

Anna tänkte också offra sin lediga dag och komma hit. Jag längtar massor, vi har inte setts sen i söndags…

Under tiden jag väntar har jag läst tre dagars lokalblaska som L hade med sig. Har försökt läsa lite på nätet, men alla artiklar finns ju inte där.

Och så äntligen, ÄNTLIGEN har jag fått skita, för att tala klarspråk! Men jag sket inte i plastbyttan utan jag sket i den. Det vill säga struntade i den. Skönt!

Håll tummarna att morgonens prov var bra så att jag får dra hemåt!!!

Read Full Post »

Rätt risigt…

Uff! Idag mår jag rätt risigt. Har skjutsat Fästmön till jobbet, men det var knappt så jag kom upp. Hade svårt med andningen i natt och huvudet värkte så jag trodde det skulle sprängas. Så det blev bettskena ut och Ipren in och sen kunde jag somna om. Gissar att jag har feber, då brukar jag bli så här däckad.

Så jag ska faktiskt hoppa i säng igen, jag orkar inte sitta uppe just nu. Men jag återkommer säkert under dan – tror inte att jag avlider av hosta och feber… 😉

Tofflan i sin snygga, blåa bettskena. Bilden är tagen för ungefär ett år sen.

Read Full Post »