Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ändhållplats’

Ett missat inlägg.


 

Nä, det är inte alltid så högt i tak överallt, det kan man lugnt säga. Ibland snävas gränser av, ibland tappas tålamod av frätande droppar som har urholkat stenen. Jag har Den Hjärtegodas elefant mitt emot mig precis som vanligt, men det hjälper inte: idag är jag inte stark. Jag är sårad och ledsen. Den som har gjort mig ledsen är som vanligt totalt omedveten om det. Pengar betalar bort det mesta. Och jag vet att det ledsna går över för min del om några dagar.

Var starkelefanten

Inte så högt i tak idag.


Jag har varit på utflykt i verkligheten
ändå. Ett ärende till apoteket och därefter en svängom på Tokerian med Fästmön. Ja det blev sannerligen en svängom, för Annas glasögon gick sönder, så jag fick vara lite i vägen syntolk. Hon hade dem på sig, men hon såg ju liksom inte klok ut – och hon såg inte ut så bra heller eftersom de hela tiden hamnade på sniskan (en skalm gick av). Vi har köpt tillbehör till den kommande familjehögtiden, som ska firas nu på måndag. Jag köpte ketchup och vinäger (Frätande och bra, sa Bull.) och godis att trösta mig med i kväll. Anna och hennes varor är utkörda till Himlen eftersom äldsta bonusdottern väntas hem sent i kväll från Norrland.

Anna städar, det gör jag också. Eller jag har bara börjat. Jag ska ta nya tag. Städning är fint, det, när man är ledsen. Dessutom blir det ju rent.

Ett mejl från en person jag har tänkt så mycket på hade trillat in under dagen, men jag såg det försent. Svar finns. En annan dag är bättre. En dag när jag har städat bort åtta sorger och sju bedrövelser och det är lite högre i tak. Och ja just det, jag bor vid ändhållplatsen. Nästan, i alla fall. Glöm mig inte!

För övrigt har jag kollat vad Postens gröna kuvert med porto betalt upp till två kilo kostar. Men jag har inte köpt nåt.

Manus väger 987 gram

Manus väger 987 gram. Det är 47 gånger så mycket som en själ.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dan inleddes med uppstigande mitt i natten. Vi hade ju en 16-åring som skulle firas innan vi alla skulle spridas åt olika håll…Halv sex skuttade Fästmön och jag ur sängen och fixade till oss – så gott det nu går. Därpå purrades syskonen, paketen samlades ihop och ljus tändes. Du må tro att det var en härlig sångkör som störtade in till Frida. Nåja, antalet basar var två – Slaktar-Pojken och jag (som blivit grym bas under denna hiskeliga infektion) – resten var sopraner. Samtligas stämmor svajade en aning…


En hög med presenter levererades på sängen. På kuvertet står 16 och det är vad Frida fyller idag. Notera också de SNIGGA, röda DocM till vänster i bild…

                                                                                                                                                            Jag sa att jag inte skulle fota flickebarnet, men jag är ju som bekant inte att lita på. Här dock en något suddig bild så att inte för mycket av utseendet avslöjas. 😉


Ett suddigt flickebarn öppnar paket.

                                                                                                                                                            Idag var vi fyra i bilen. Först på tur att avlämnas var Elias, därpå Anna och så Linn inne i stan. Linn började få huvudvärk i bilen in till stan och nu har hon messat precis att hon har fått feber. Jag har erbjudit henne att komma hit och slappa tills vi åker och hämtar mamma Anna 13.30 efter jobbet. Vi får se om hon dyker upp. Linn har messat att hon just missat bussen hit, men tar nästa.

På vägen hem från stan insåg jag hur fruktansvärt många rondeller, eller rundeller, som Elias säger, det finns i den här stan. Problemet är bara att bilister och andra som färdas i rundellerna inte alltid kan trafikreglerna. En enkel regel är att den som redan är inne i en rondell har rätt att köra först, det vill säga andra ska lämna företräde. Men se DEN regeln verkar vara totalt okänd för majoriteten… Alldeles här utanför mötte jag dessutom en helt galen truckförare som körde i minst 70 på en 50-sträcka. Jag hade ingen aning om att truckar ens gick så fort…

Här hemma har jag varit inne och betalat en räkning och noterat att kassan krymper för var dag. Och nån påfyllning tycks inte finnas att hoppas på. Skrivuppdraget igår ger mig netto 112 kronor efter skatt och det räcker knappt till en matkasse. Får hoppas på fler uppdrag så jag åtminstone får en liten utbetalning i slutet av månaden – men då måste jag upp över 200 pix, för det är lägsta gräns för utbetalning.

Nu är kaffet klart och jag ska hälla upp en mugg och sätta mig med lokalblaskan en stund innan jag går till ändhållplatsen och möter sjuklingen!

Read Full Post »