Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ända’

Ett inlägg om en bok.


 

The art of detectionSerien om lesbiska polisen Kate Martinelli är slut. Jag har just slagit ihop pärmarna till Laurie R Kings bok The Art of Detection. Boken kom ut 2006 och sen dess har det varit tyst i Kate Martinelli-serien (totalt fem böcker inklusive denna). I stället har författaren fokuserat på sin andra hjältinna, Mary Russell, som jobbar tillsammans med självaste Sherlock Holmes. Faktum är, att Sherlock Holmes nästan tog över även den här boken. Stort TACK till generösa Eskilstuna-Åsa för presentkortet jag fick i julklapp och som jag köpte den här boken och tre till för!

Vi har kommit en bit in på 2000-talet och Kate Martinelli har blivit utrustad med en mobitelefon! Hon kollar också sina mejl då och då, men än så länge gör hon det via en dator. Mordet som den här boken handlar om gör emellertid att både Kate Martinelli och vi läsare backar i tiden. Mordoffret är nämligen Sherlock Holmes-nörd. Philip Gilbert håller inte bara Sherlock Holmes-middagar för ett slutet sällskap, han har inrett sitt hem som Sherlock Holmes. Men när han kommer över ett opublicerat manus, som KAN vara av sir Arthur Conan Doyle, förändrar det hans liv. Eller ändar det, snarare. Manuset hamnar så småningom i Kate Martinellis hand. Hon – och vi läsare – får läsa det, inklippt i mitten av den här boken. På sätt och vis påminner manuset om Philip Gilberts liv och leverne. Och död…

Nja, jag tycker att Sherlock Holmes kommer och stör. I de tidigare böckerna om Kate Martinelli har det visserligen också handlat om mord och mördarjakter, men även om Kates liv med sin kvinnliga partner Lee. Det livet har i den här boken utökats med en liten dotter, Nora. Slutet av boken är också tillägnat familjen. Men det känns inte riktigt lika… äkta. Tyvärr.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett framlyftande inlägg.


 

Så länge våra högskoleutbildade journalistproffs inte kan stava vägrar jag att betala för papperstidningar. Här är dagens exempel, signerat Petter Landén Kvällsposten/Expressen:

Enda sedan

Det är en viss skillnad på ”enda” och ”ända”. Det enda som är korrekt här är emellertid ända.


Sluta utarma svenska språket!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det sista arbetsdagen på ett tag för mig på institution 2, i morgon för institution 1. Jag har ägnat hela förmiddagen åt att avboka, styra om och trixa och fixa inför en sjukskrivning som jag inte vet hur lång den blir. Inte heller är min anställning förlängd formellt sett. Jag låg och grubblade på det fram på småtimmarna, så jag jagade ifatt en personalmänniska som var riktigt bra att prata med. En sån där av den gamla stammen. Östgöte, dessutom, och bara det… Nu kollas allting upp, för det är sagt att jag ska vara kvar till dem 31 mars.

Jag har sjukanmält mig från onsdag i systemet och lämnat slutdatum öppet Det känns lite… läskigt. Tänk om jag inte kommer tillbaka så att jag kan fylla i det… Jaa, det är såna orostankar som far genom huvudet också. Det är så märkligt. För ett år sen ville jag inte leva – och nu vill jag inget hellre! Det var ett par saker som förändrade mitt sätt att tänka. Dels var det några personer som inte bara snackade utan som gjorde nånting konkret: det var vännen K, som inte lät mig vara ifred, det var kollegan L, som pratade med en av mina dåvarande chefer som ordnade en förlängning av mitt vikariat och det var Den Mest Älskade – som jag ju faktiskt inte vill lämna! Inte än, i alla fall! Och sen var det mötet med Annika Östberg och orden hon skrev i min bok:

Livet är en gåva!

Och eftersom livet verkligen är en gåva bör jag förvalta gåvan väl och inte förstöra den. Dessa människor och dessa ord har hjälpt mig vidare. Nu sitter jag här och det är snart jul igen.

Eklöv

Livet finns i lövet även om det inte ser så ut på bilden.


Jag har skrivit ett frånvaromeddelande
som går till alla som mejlar mig och jag har pratat med växeln om att stoppa alla mina telefonsamtal tills vidare. I frånvaromeddelandet till mejlarna var jag tvungen att ange ett slutdatum, men jag skrev också några rader om att det är osäkert när jag kommer tillbaka.

Det är så märkligt att anmäla sig frånvarande för en tid man inte vet när den upphör, bara när den börjar. Jag blir inte så glad åt dessa sysslor, så det är skönt att veta att Anna finns hemma när jag kommer hem. Eller i alla fall i kväll – jag tror att det var julklappsinköp på agendan idag.

Jag har avbokat fakultetsdagen på onsdag. Den börjar efter lunch, men då är jag redan inlagd och har samtal med narkosläkare, kirurg och sköterskor om vad som komma skall. Anna följer med mig upp till sjukhuset och stannar så länge hon kan (hon börjar jobba klockan 16 på onsdag). Jag har avbokat jullunchen med institution 2 och ska avboka den med institution 1. Det känns som om mitt arbetsliv, inte bara mitt liv, stannar upp helt. Hämtar andan, håller den, darrar i osäkerhet och vånda…

Jag avbokade en lunch i fredags och jag har avbokat en lunch idag. Det är som att jag inte orkar träffa människor öga mot öga, inte heller prata med nån i telefon, eller så. Skäms jag? Njae, jag är nog rädd – och jag är rädd att visa min rädsla. Och så har jag ingen aptit, faktiskt! Igår kväll skulle jag göra en förmiddagsmacka till idag, men brödet var mögligt. Jag överlever det. Jag har tagit en mugg cappuccino och tackar dig som har hållit mig sällskap i inlägget ända till punkt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså Lohmanders jävla kortspel som vi fick idag för att jag köpte två (2) burkar sås… Det är nåt fel på det! Spelet går ut på att den som först kommer till 15 vinner. Nu har vi spelat i två (2) timmar. Fästmön leder, med 8 – 6. Vi blir ALDRIG färdiga! Varför?

Ett såsigt spel.


Jo helt enkelt därför att spelet består av fem kategorier sportfrågor:
vintersport, sommarsport, ishockey, fotboll och frontfigur. Jag måste säga att jag är förvånad att jag har råkat skrapa ihop så många som sex (6) poäng…

Men… som alltid måste jag ju ha lite synpunkter. Ett spel där frågorna språkligt sett inte gör skillnad på ”var” och ”vart” eller ”enda” och ”ända”, det kan väl inte var så särskilt… högtstående??? 👿

Read Full Post »

På lördag I kväll är det så dags för Melodifestivalens tredje deltävling. Denna gång direktsänds den från Linköööööping, vilket borgar för att publiken lär vråla

Gööööööööööööörgött, döh!

om nåt av bidragen är bra, vill säga. (Orden inom citattecknen är östgötska och betyder ungefär: Jättehärligt, du!)

Tills vidare går det att tjuvlyssna här:

Under min egen tjuvlyssning gäspade jag ganska mycket, smackade med tungan åt dåligt engelskuttal, hittade två riktiga favoriter och suckade åt en del posörer…

Min prognos är att Shirley’s Angels, Sebastian, Sara Lumholdt och Eric Saade går vidare. Vilka mina favoriter är? Tja, det säger jag inte nu.

Vi hörs och ses på lördag, Självklart livebloggar jag ikväll om jag kan!

Må bäste man/kvinna vinna!

Och så blev det lördag den här veckan också. Denna kväll tillbringar jag i TV-soffan Himlen i Förorten med delar av familjen. Lena Ph inledde och äntligen fick man höra och se nåt snyggt och bra! Mer av detta, det vill säga musik och artister som har med denna musiktävling att göra och mindre trams, tack! Men tyvärr, sen kom gamla vanliga icke roliga skämt, som att programledarna inte känns igen av en dörrvakt, så att de får smita in. Boooooring… Och BTW, det är bara såna som jag, det vill säga äkta östgötar, som får skämta om östgötska.

  1. Linda Sundblad – Lucky You
    Ja här var det fullt av hjärtor. Lite tuggummipop över det hela. Lite Fjortisvarning, kan jag tycka. Annars har Linda Sundblad en rätt OK röst, men låten är ganska trist.
  2. Simon Forsberg – Tid att andas
    En jätteballad sjungen med en ljus pojkröst. Vi har hört låten förut, typ och det här är ingenting som vinner i Europa. Men en vacker sång och röst och ingen falsksång. Fästmön saknar stake i rösten (jag undrar vad hon menar…)
  3. Sara Lumholdt – Enemy
    Trodde att hon sjöng ”Å ändan me, å ändan me…” Falsksång och ett misslyckat försök at vara sexig. Nej, tyvärr…
  4. The Playtones – The King
    Direkt när låten kör igång blir jag nervös. Den är hoppig och skuttig och, nej… Det här är ingen schlager. Jag lär nog sitta och hoppa upp och ner en timma efter den här lyssningen…
  5. Shirley’s Angels – I Thought It Was Forever
    Ja, lite mycket smink var det ju, ögonlocken var gräääsligt tunga. Men den här låten gillar jag. Lite moll, lite melodi, lite sorgligt och ändå fartigt. Det här är min favorit. Helt klart!! Trots tonartsbytet 😉
  6. Sebastian – No One Else Could
    Nej. Han tar i för mycket i en låt som inte är bra och han rör ju inte på sig.
  7. Sara Varga – Spring för livet
    Lisa Ekdahl
    har blivit mörkhårig och har dessutom  förlorat en del darr på rösten. Nej så tråkigt. Vad är detta? Det rimmar i alla fall, men det är allt. Fast den går säkert vidare.
  8. Eric Saade – Popular
    Han sjunger i näsan, men han har bra röst, den lille. Låten är fartig och den här går säkert vidare. Dansvänlig. Men vad var tramset med glaset??? PS Anna tyckte låten påminde om en Lili & Susie-låt i starten och jag håller med!!!

Mellanspelsdags = möjlighet att gå på toa, fylla på glaset, lösa korsord, ringa en kompis eller nåt. Det här är bara tråkigt. Men sen kom jag tillbaka när Lena Ph sjöng – med lite tunn röst, visserligen.

Och vinnarna i den tredje deltävlingen blev…

  • Eric Saade (direkt till final) (Oh, Mama, can’t you tell…)
  • Sara Varga (gick vidare till Andra chansen)
  • The Playtones (direkt till final)
  • Shirley’s Angels (gick vidare till Andra chansen)

Med detta resultat är det väl bara att konstatera att Sverige nog inte kommer till Tyskland alls. För det ser ju inte så ljust ut efter tre deltävlingar…

Vi ses igen nästa lördag!!!

Read Full Post »