Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘and’

Ett inlägg om Lerdammsparken där vi promenerade idag.


Utanför mitt bostadsområde
finns ett skogsparti som heter Lerdammsparken. Det har funnits där så länge jag har bott här. Många gånger har jag promenerat där – när det har varit möjligt. De senaste åren har snötippen satt stopp för de flesta promenader. Det har helt enkelt varit för blött. Idag tog vi en tur och tittade på… eländet…

I skogen hittade vi detta anslag på en tunna:

Ua kommun rustar Lerdammsparken

Uppsala kommun rustar upp Lerdammsparken.


Där står vad kommunen ska göra
under vår och sommar och höst. Men det står inte vilken vår, sommar eller höst. Det här anslaget har suttit här ett bra tag, nämligen. Det står att stigar ska röjas och döda träd ska tas bort…

Anna på oröjd stig i skogen

Här var det ju inte så värst röjt… 


Döda träd
fanns det gott om. Riktigt sorgligt att se…

Dött träd

Ett väldigt dött träd.

Döda träd kan visserligen också vara vackra att titta på, men jag föredrar dem levande…

 Naket träd

Inte ens barken lever på det här trädet…


Ett träd
såg ut som en stämgaffel.

En stämgaffel

Ett träd som såg ut som en stämgaffel.


Nä du, Uppsala kommun…
Så värst röjt och undanplockat var det ju inte i Lerdammsparken. Vilket år gjorde du det, påstår du???

Fästmön undrade vad allt skit i snöhögen gör med dammarna som finns där. Dammar, där det förut fanns ett rikt liv av fåglar och fiskar. All växtlighet vi såg i dammarna var döda. I en damm kom ett helt gäng ändor mot oss, säkert i tron att vi medförde nåt ätbart – vilket vi tyvärr inte gjorde. I en annan damm var denna and väldigt ensam. Vattnet ser ju allt annat än fräscht ut, så särskilt konstigt är det inte. Gissningsvis har det runnit salt och smuts och grus och f*n vet vad från snötippen ner i dammarna…

En and

En ensam and simmade i smutsigt dammvatten.


Men vi såg mer liv än ändorna,
tack och lov! På ett ställe hade fåglarna ordnat ett fält med solrosor.

Solrosor

Solrosplantering av fåglarna.


Vi noterade en del svamp
som inte var ätlig, men vilda hallon som var det.

Vilda hallon

Vilda hallon.


Kaveldun
,
som indikerar kväverikt område, fanns det mycket av. Och kaveldun är faktiskt ätbart och ansett som överlevnadsföda!

Kaveldun

Kaveldun finns det mycket av i Lerdammsparken.


Och några stigar
var väl upptrampade och röjda.

Upptrampad stig

En väl upptrampad stig såg vi i alla fall.


Vackrast och mest levande
var ändå Anna!

Anna i augustisolen

Vackrast och mest levande.


Har du bara suttit inne och ugglat idag eller vad har du gjort??? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Straffet för att jag häcklade min hulda moder angående den blåa väskan lät inte vänta på sig. Hon skulle kunna skriva ett inlägg om mig, betitlat Den svarta plånboken. Men i stället skriver jag dårå, eftersom mamma ju faktiskt inte har en blogg. Och jag gillar för övrigt att häckla mig själv här också.

Framåt 17-tiden skulle jag åka och köpa mat åt oss. Jag kom ihåg bilnycklarna, solbrillorna, pantpåsen – men inte… plånboken. Och en sån är ju väsentlig när man ska handla… Jag kom ända till ICA Maxi när jag kände iskylan i magen.

Var F*N var plånboken??? Min svarta plånbok!!!

Den låg inte i handskfacket, inte på passagerarsätet. Jag satt inte på den. Den låg inte i bagageutrymmet med pantpåsen. Hade jag tappat den på parkeringen hemma hos mamma? Gasen i botten tillbaka igen. Mamma tyckte att jag hade handlat ovanligt snabbt.

Plånboken! Jag glömde plånboken!

väste jag när jag brakade in genom dörren och såg den  svarta tingesten ligga på byrån framför hallspegeln.

Vi åt middag vid 19-tiden i kväll i stället för vid 18-tiden. Och jordgubbsförsäljningen hade upphört när jag väl kom till ICA Maxi MED plånbok. Köpte en ask svindyra blåbär i stället. Är inte blåbär bra för minnet???

Efter mat och disk ville mamma se på vädret för hundrade gången idag. Sen gav vi oss ut på kvällspromenad för att se på brobygget. Bron som ska frakta tung trafik över vattnet i stället för genom stan.

Vi passerade båtar och fåglar och bryggor. En del har egna bryggor här nere vid sjön.


En and med egen brygga.

                                                                                                                                                                    Ja, till och med vissa fåglar har egen brygga. Och en del människor. Håll med om att det ser mysigt ut…


En människas brygga.

                                                                                                                                                                      En del nedfarter till sjön är inte så stora. Här ligger bara ett par brädlappar nere vid vattenbrynet, men det funkar det med.


Några brädlappar funkar det med.

                                                                                                                                                                Vi kikade mot stan.


Stan låg en bit bort.

                                                                                                                                                                    Luften nere vid vattnet var frisk och andningsvänlig, inte som uppe vid husen, klibbig och tungandad.


Vattnet gjorde luften andningsvänlig.

                                                                                                                                                                 Här är så bedårande vackert att det annars tar andan ur en – på ett skönt sätt, dårå.


Så ända in i vassen bedårande, till och med…

                                                                                                                                                                    Vi såg en svanfamilj som gled på vattnet. Mamma, pappa och tre eller fyra ungar. Svårfångade i kvällsljuset.


En svanfamilj gled på vattnet.

                                                                                                                                                              Och så såg vi den. Den stora byggnationen som ska bli en bro över vattnet.


På väg att bli en bro som ska frakta tung trafik över vattnet i stället för genom stan. Bra idé, tycker jag. Men det tycker inte alla…

                                                                                                                                                                Vi satte oss på en bänk och kikade på bropelarna och på den gigantiska kranen som lyfter dit delar. Nåt för kranfetischisten Monica att njuta av? (Kranen alltså.)


Brobygget och en kran i kvällsljus.

                                                                                                                                                                 Så vände vi hemåt igen. Uppför… Vi vilade många gånger på bänkar, men mamma traskade på bra. En liten stund satt vi på bänken utanför hennes hus och njöt av den ljumma julikvällsvinden. Sen blev det blåbär och mjölk.


Ett litet körsbärsträd nära sista bänken.

Read Full Post »

Jag trodde det inte själv, men i morse steg jag faktiskt upp och tog en morgonpromenad längs vattnet! Egentligen var jag jättetrött efter gårdagens körning i hettan, men blev väckt av nån som rökte och pratade HÖGT i telefonen på sin balle*. Varför MÅSTE folk som har röster som megafoner telefonera från sina ballar**??? Liksom VILL de att ”ALLA” ska höra vad de säger?

Ljuset var inte det bästa, för det var såväl regn som åska på gång, men några foton blev det i alla fall!


Vätterpromenaden var rätt öde…

                                                                                                                                                            Jag tog min vanliga promenadväg ner till hamnen. Passerade… en trollskog?


Trollskog? Nej bara mycket gamla träd i Stadsparken.

                                                                                                                                                                 På parkeringen vid Motormuseet såg jag denna skönhet.


Var det nån som hade glömt den här skönheten efter gårdagens nostalgiafton?

                                                                                                                                                                Det låg många fina båtar inne i hamnen.


Här vilar nog åtskilliga miljoner på Vätterns vatten…

                                                                                                                                                   Jesus kunde gå på vattnet, men att cykla går nog inte – vare sig med eller utan hjul…


Cykla på vattnet går nog inte – även om man tar bort ett hjul…

                                                                                                                                                                 I sanden hittade jag nåt som såg ut som ett gammalt ankare.


Ett sandankare?

                                                                                                                                                                 I hamnen finns många bord och bänkar för gästande turister. Vid ett av borden såg det ut som om nån börjat duka under.


Nån som trillat under bordet och börjat duka under?

                                                                                                                                                             På vägen tillbaka såg jag en andmamma med sina fyra barn. Men jag fick inte komma så nära dem för att ta en bild. Då blev hon märkbart orolig.


Hon vaktade noga sina fyra små, andmamman!..

                                                                                                                                                                Tog en bild av mitt favorithus från vattnet sett. Det är verkligen ståtligt!..


Jag önskar att jag kunde komma närmare så du fick se de vackra, nakna manliga statyerna…

                                                                                                                                                          Jag hann precis hem innan regnet kom. Och sen kom åskan. Regnet vräkte ner och åskan dundrade och blixtrarna BLEKADE, som man säger här. Fick bädda rent hos mamma, äta frukost och köra igång en maskin tvätt innan jag kunde åka till ICA Maxi. Där var jag för övrigt TVÅ gånger. Däremellan hann jag med ett besök på blomsterhandeln. Passade också på att ringa Fästmön en stund och gnälla om att jag saknar henne.

Jag åkte upp ensam till pappas grav när det var tillfälligt uppehåll från ovan mitt på dagen. Blombuketten var enkel, men blev fin, tycker jag.


Blått och vitt för det finska hos pappa, rosa bara för att det är vackert!

                                                                                                                                                              Därpå blev det ett ärende till hamnen och jag passade på att titta in till Bok-Anna som hade öppet idag. Hittade en Karin Fossum-bok på min inköpslista, När djävulen håller ljuset, för endast 25 pix. Den inhandlades förstås! 

Maskin nummer ett var färdig när jag kom hem och hängdes i torkskåp, maskin nummer två torkades i maskinens inbyggda tumlare och den tvätten är nu vikt. Fixar-Tofflan har också varit nere i källaren med en väska och bytt glödlampare till starkare watt i badrummet.

När allt var färdigt tog vi var sin glass. Sen var tanken att jag skulle sätta mig vid datorn och blogga lite – men då kom bomeliboom electronica*** igen. Man blir trött och det är klibbigt.

Noterade i morse att jag fått känning av den besvärliga kärlväggen igen, så jag fick hoppa in på apoteket och köpa antiinflammatorisk gel att smörja med.

Åskan har upphört nu – det är tredje försöket att blogga jag gör idag – men det regnar fortfarande. I afton blir det pizza och jag ska strax ringa och beställa och åka och hämta.

                                                                                                                                                             *balle = balkong
**ballar = balkonger
***bomeliboom electronica = åska

Read Full Post »

Trots den gråa dagen blev det en promenad idag! Notera att jag har kategoriserat detta inlägg som bland annat stoiskt, men även som epikuréiskt! För idag kände jag att jag inte kunde avstå från min lilla tur.

Fast… först strök jag, städade badrummet, städade duschrummet, städade toan och tvättade och hängde upp två maskiner (tvätten hängde jag upp, alltså, inte maskinerna…).


Det blev blågult i badrummet!

                                                                                                                                                      Tog så klivet över vägen, via soprummet och in i lilla skogen. Där hade det torkat upp rejält, men näckrosdammen såg mest smutsig ut – trots att en andtjejmaffia höll till där! Men det sägs att änder byter kön – från hanar till honor…


Näckrosdammen utan näckrosor men med smutsbrunt vatten och en andtjejmaffia!

                                                                                                                                                       Det hade som sagt torkat upp rejält sen jag var här sist, men Mount Nyby från i vintras har lämnat efter sig känslan av att befinna sig i De Tusen Sjöarnas Land…


Blött och björkar och Mount Nyby till höger som en gigantisk hög av sand.

                                                                                                                                                              Inne i skogen åt andra hållet fanns det också björkar.


Björkar i skogen.

                                                                                                                                                              Där fanns också mygg… Och vatten…


Vattenpölar mellan stammarna.

Myggen jagade ut mig ur skogen och jag fångade lite nyanser av grönt…


Olika nyanser grönt…

                                                                                                                                                         Blev tvungen att gå nära en liten blomma och fota också!


Det vita hundkexet bröt av mot det gröna.

                                                                                                                                                            Tog sen in på cykelbanan mot Blå området. Jisses, vilka sprickor där har blivit i asfalten redan!


En låååååååång spricka redan i den relativt nylagda asfalten.

                                                                                                                                                              På väg in i Blåa området blev jag bara tvungen att stanna och fota en av de vackra lönnarna.


Maffiga träd, lönnar…

                                                                                                                                                            Och nån hade tänkt på att även de små med vingar skulle ha en liten fin bostad i busken.


Vilket fint hus i busken!

                                                                                                                                                             Nån annan hade med några enkla penseldrag i gult gjort en grå vägg glad.


Så enkelt, men visst smittar leendet av sig?

                                                                                                                                                              Tog in en massa härliga dofter av jasmin och rosor, bland annat. Och utanför ett staket träffade jag på några riktiga skönheter.


En vacker, ljusrosa ros med knoppar stod utanför ett staket.

                                                                                                                                                         Några steg till… Sen fick jag backa. Var det pioner eller magiska rosor?


Magi vet jag inte, men en makalöst vacker ros i rosa och gult.

                                                                                                                                                           Gick vidare och sprang plötsligt på en allé.


Strama, raka träd i denna allé med gräs och vit klöver som golv.

                                                                                                                                                          Strax innan jag kom hem kunde jag inte låta bli att fota denna färgsprakande buske.


Vilken härlig röd nyans mitt i det gröna!

                                                                                                                                                       Dagens promenad var doftrik och skön, trots att regnet hänger i luften och att det blåser en kylig vind. Men jag känner mig så uppiggad, så nu kanske jag orkar gå och handla middag också…

Read Full Post »