Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Anckarström och kungamordet’

Det snöar idag. Massor just nu. Fästmön är hemma däckad med en förkylning. Sånt är inte bra att ge till varken gamlingar eller kollegor.

Själv har jag nyss kommit hem från morgonens trevliga undersökning. Jag fick ju varken äta eller dricka eller ta medicin efter midnatt, så för att påminna mig om detta, eftersom jag är som en zombie på morgnarna, fick jag lägga en lapp på medicinerna.

En påminnelselapp till Zombie-Tofflan.


Kom i god tid
till Läkarhusets kirurgmottagning. Hade Anckarström med mig, som tur var. Bussresan ner till stan klarade jag med tuggummi och boken! Kände mig modig när jag landade i väntrummet. Två tanter satt där redan och läsa i fina magasin. Sen kom en syster och hämtade dem till operation. Så blev det min tur. Då var jag inte ett dugg modig.  Syster Sonja var irriterad för att min doktor inte hade skrivit ett ord om lugnande. Han trodde väl att jag inte behövde nåt eftersom jag har gjort den här undersökningen så ofta. HA! Eftersom det tar längre tid med lugnande var syster Sonja först ovillig, men sen visade det sig att de fått ett återbud, så då räckte tiden. Jag fick en hutt som smakade vidrigt. Men lummig blev jag…

Det här var min utsikt medan jag väntade på att den lugnande hutten skulle verka. Vid pilen ser du den svarta slangen som är en kamera. Den skulle jag svälja ner i magen.


Docent Sven gjorde själva undersökningen.
Eftersom han har samma namn som frisör i Metropolen Byhålan blev jag lite fundersam. Men docent Sven var snäll och duktig. Fast han tyckte jag skulle hålla mina fingrar i styr när jag försökte dra upp den där jävla kameran ur hals och mage. 👿

Resultatet fick jag veta genast. Det är inget sår i magen som blöder och som orsakar mitt dåliga blod. Men jag har ett bråck på matstrupen eller magmunnen, jag minns inte vilket och så är det inflammerat runt omkring. Så docent Sven tyckte att jag skulle ta upp min medicinering igen. Det har jag gjort. Genast. Jag orkar inte må illa en sekund till.

Nu återstår att se om det blir andra roliga undersökningar för att härleda blodproblemen eller om det bara är så att jag får medicinera periodvis.

Jag är fortfarande påverkad av den lugnande hutten, så nu när jag har ätit lite yoghurt, ett kokt ägg och två knäckemackor som rev skönt i min slangade hals, ska jag lägga mig en stund och vila.  Sen ska jag hasa över till Tokerian för att införkaffa föda (soppa). Vi tänker annars stanna inne och glo på film idag. Den största ansträngningen för min del blir att värma soppa och att tvätta håret.

Nu ska jag ringa mamma som vill veta hur det har gått. Anna ligger på gästsängen och vilar.

Read Full Post »

Fy te rackarns! Det straffar sig att äta trerätters. Och frukost. Jag mådde liksom finfint idag tills jag åt frukost. Betänk då att jag druckit flera muggar java först utan att må illa nånting. Eftersom illamåendet kommer varje dag jag har ätit frukost jämförde jag med det jag åt idag och det jag brukar äta på vardagarna. Det måste vara antingen mild lättyoghurt, F-Müsli Gold eller ProViva svartvinbär som är skurken. Jag blir galen galnare! I skrivande stund sitter jag och sväljer och sväljer och sväljer för att frukosten ska stanna nere…

Vem är skurken?


Det gick inte att somna om
i morse när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet, men jag gjorde en FEM. Det innebär att man ändå kryper ner i sängen igen och läser. Jag läser en spännande bok (som jag för övrigt fick i julklapp av FEM!) om ett gammalt mord som skedde på en maskeradbal, nåt som annonseras i den här gamla blaskan…

I Stockholms Posten den 15 mars 1792 utannonserades maskeradbalen där Gustaf III blev skjuten. Blaskan råkar finnas i min ägo.


Men jag kunde inte ligga still
mer än till åtta. Sen dess har jag varit i farten, antingen vid datorn eller med snabeldraken och dammvippan. Dessutom har jag torkat golven i badrummet och i duschrummet/toan. Det blir mer golvtorkning i morgon, misstaget att äta frukost är för kännbart just nu.

Anna slutar klockan 14 och då åker jag och hämtar henne. Vi ska åka på diverse ärenden som till apoteket och för att tanka. Jag måste komplettera skafferiet med en del varor till kvällens middag. Även i afton äter vi italienskt (det var det vi åt igår), men nu är det en Toffelkock som lagar till skiten det hela. Det blir min berömda italienska pastasås.

Vet bara inte hur jag ska palla att åka på shoppingtur. Idag känner jag att jag inte står ut med folk. Minst av alla mig själv.

Read Full Post »

Dagen började mindre bra med ett härligt illamående efter frukost. Men hela frukosten – en skål mild lättyoghurt med nötmüsli, två muggar kaffe och en liten skvätt Pro Viva vinbär – stannade kvar! Det krävde sin kvinna till att behärska sig och betvinga kräkreflexerna men det gick! I helgen hittade jag för övrigt ett piller mot illamående i husapoteket. Stoppade ner några i min jobbväska och det gjorde uppenbarligen susen. Blotta vetskapen att de fanns där gjorde att jag aldrig behövde ta nåt.

Hittade några piller mot illamående i husapoteket.


Det blev en sen lunch idag,
för hur det var så ramlade jobben över mig. Jag tog min bok-på-gång och traskade iväg för att äta thaimat. Jag hade noga studerat matsedlarna på de tre närmaste matställena och kommit fram till att kyckling med svamp och grönsaker i kokosmjölk med ris var det snällaste för magen. På thaistället såg jag JK från förra arbetsplatsen och vi växlade några ord. När jag kommit till kaffet dök JV från nya arbetsplatsen upp och joinade mig. Det blev lite av en jobblunch, vilket var utmärkt. Men på fredag ska vi ses och prata mer, för då ska jag intervjua!

Eftermiddagen försvann i ett nafs. Det dök upp småjobb hela tiden och jag kan inte låta bli att ta tag i vissa saker som somliga bara släpper. För i en del sammanhang gillar jag inte att det småduttas här och var utan jag vill ha enhetlighet! (Grafiska polisen har talat.)

Jag mådde inte ett dugg illa efter lunchen, men jag kunde förstås inte äta upp. Det blev ungefär hälften av portionen. Bra nog, tycker jag. I kväll, däremot, har jag grävt i lördagsgodispåsen – jag har väl tröstätit för att den där jämrans Nurse Rached vann Fatous kaktävling. (Jag är övertygad om att dragningen var trickfilmad! 😦  ) Så nu mår jag illa, men nu får jag faktiskt skylla mig själv om jag spyr. Jag ville bara äta nåt lite gott… 😳

Två maskiner har jag snart tvättat, just nu tumlar några par jeans runt. Jag ska strax kollapsa i TV-fåtöljen och läsa en stund innan jag tittar på Maria Wern: Drömmar ur snö, den första delen av två som visas klockan 21 på TV4. Efter dessa två delar kommer ytterligare två, Må döden sova. Båda miniserierna är baserade på Anna Janssons böcker med samma titlar. Anna Jansson är en av min två högst rankade deckarförfattare – den andra är Karin Wahlberg. Vad gäller Anna Jansson är böckerna helt klart bättre än TV-serierna – en del böcker har jag redan sett som TV-serier. Men jag kan ju förstås inte låta bli att titta ändå!..

Read Full Post »

Rubriken är östgötsk och betyder på svenska

Vilken soppa!

Och den soppa som avses är min älsklings senaste storverk – broccolisoppa. Tanken var att jag skulle fota härligheten INNAN jag började goffa, men jätten Glufs-Glufs var helt enkelt för hungrig för att kunna behärska sig.

En ciabattahalva med ost och en skål broccolisoppa, till det min bok-på-gång och ett glas bubbligt klart.


Jag stannade till på ICA Heidan
på vägen hem och där inhandlade jag bland annat en ciabatta. Ibland kan jag bli så förbannat sugen på det brödet! Men det är ganska stabbigt och lika sugen som jag var innan maten, lika mätt är jag nu. Det blev ju två halvor bröd. Den ena, med kalkonsalami, hann slinka ner i magen innan kameran kom fram.

Men tack snälla Anna, den här soppa var suveränt god! PÖSS!

Och nu kommer lite bonus-kul: Ciabatta är inte bara ett italienskt bröd, det är också italienska för… toffel Toffla!!! Så jag har alltså varit kannibal i kväll. :mrgreen:

Read Full Post »

Månpockets månatliga nyhetsbrev damp ner i inboxen igår kväll. Som vanligt var det fullt av spännande pocketböcker som släpps i november. Här har jag gjort ett personligt urval bland dessa:

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye
Juristen Norah reser från sitt hem i Paris för att återförenas med sin egocentriske och maktfullkomlige far i Senegal, men möts av en nedbruten man som desperat behöver hennes hjälp. Fanta lämnar Dakar och sitt jobb som lärare och flyttar med sin son och man till Frankrike efter att maken blivit avstängd från sitt arbete. Den unga änkan Khady har efter sin mans död helt slutit sig inom sig själv. När familjen avvisar henne påbörjar hon en lång och plågsam resa över havet för att ta sig till Europa.

Skit i mössan av Åsa Erlandson
Hälften av värmen går ut genom huvudet! Gravida ska äta för två! Barn är ett skilsmässodike -hälften av alla separationer sker under barnets första år! Rätt eller fel? Sant eller falskt?
Dagens föräldrar rullar runt i en torktumlare av påståenden, larmrapporter, fakta och missförstånd. Träffsäkert och med mycket humor berättar journalisten Åsa Erlandson och illustratören Eva Thimgren om de 59 vanligaste myterna kring barn och föräldrar – några har valsat runt i 100 år, andra är nyfödda på internet.

Anckarström och kungamordet av Ernst Brunner
När Johan Jacob Anckarström halshöggs strax sydost om Skanstull i Stockholm en dag i april 1792 tog Sverige en ny vändning. Inom kort var gustavianerna bortstötta ur de ledande skikten, och snart bortglömda. Kungahuset Holstein-Gottorp var inom ett par årtionden utdött och ersattes av ätten Bernadotte. Långsamt demokratiserades Sverige, men samtidigt började Gustavs dagar alltmer framstå som en dröm i rosenrött i det allmänna medvetandet. En dröm med en svartmuskig skurk i kulisserna. Kungamördaren.

Bara någon att straffa av Kristofer Ahlström
En ung man återvänder till Gotland där han vuxit upp. Han ska begrava sin mamma som tagit livet av sig. Det sista hon gjorde var att mot sin vilja sälja den älskade familjegården på Fårö till en fastlänning.
Tillsammans med en manodepressiv flicka och en döende rättshaverist inleder han ett korståg för att återerövra det som en gång var. För att förena minnena med nuet.

Med slutna ögon av Gianrico Carofiglio
Försvarsadvokaten Guido Guerrieri får besök av en god vän. I sällskap har vännen en okänd kvinna, klädd i en sliten svart skinnjacka och urblekta jeans. Hon visar sig heta syster Claudia och förestå ett hem för misshandlade kvinnor. Ett av offren heter Martina. Hon har flytt från sin pojkvän som utsatt henne för grova övergrepp och förföljelse. Men ingen vågar ställa upp och vittna till Martinas fördel och den ena advokaten efter den andra vägrar att ta sig an hennes fall. Pojkvännen är en känd läkare och dessutom son till chefsdomaren i staden, en mäktig man som ingen vill stöta sig med.

Read Full Post »

Förra veckans Babel har jag inte hunnit kolla förrän nu. Detta trots att det utlovade temat, misär i litteraturen, lockar. Men nu så! Här kommer en ”rapport” från en TV-fåtölj nära dig!

Tragik och misär i litteraturen – varför älskar vi det? Det var en av frågorna som väntade på att få ett svar ett detta tionde Babelprogram av tolv.

Först ut i studion var Ernst Brunner, en författare som sades ha fingrar i många litterära syltburkar. Min bekantskap med honom är liten, men ändå. Min sammanfattning blev: snuskiga böcker. Brunners senaste bok har dock historisk inramning och handlar om en kungamördare. Titeln är Anckarström och kungamordet och är författarens tjugoåttonde bok. Och till viss del kan man se boken som ett försvarstal för mördaren!


Ernst Brunners senaste roman, den tjugoåttode, har historisk inramning.

                                                                                                                                                        Efter Bob Hanssons sedvanliga trams satt plötsligt Morgan Allingskådespelare, manusförfattare och regissör SAMT brorson till Siw Malmkvist! –  i en av studiofåtöljerna.  Morgan Alling, som syntes dansa omkring i en av TV-kanalerna för ett tag sen. Nu har han skrivit en roman också, Kriget är slut. Boken handlar om Morgan Allings svåra uppväxt och sveket från samhället, men också hur han vände motgångarna. Ett inslag om ”mis-litt”, misärlitteratur, litteratur om eländen, tog sen vid. Intressant att det faktiskt uppstår nya genrer!


Morgan Alling skriver om sin svåra uppväxt.

                                                                                                                                                      Morgan Alling fick efter ”mis-litt”-inslaget sällskap av två damer i studion,  skribenten Jessika Gedin (som är i Babelstudion rätt ofta) samt Annette Åhrheim, litteraturforskare.  Jessika Gedin menade att det var Dave Peltzer som med sina sanna eländesskildringar startade boomen av ”mis-litt” 1995. Annette Åhrheim hävdade att läsekretsen kring dessa böcker går ända ner i mellanstadieåldern. Kanske söker många unga personer i samma situation hjälp i dessa böcker, men de unga som har det tufft kan också genom böckerna hitta andra som har det värre.

Det är emellertid viktigt att den som påstår sig berätta en sann historia också håller sig till sanningen så att inte läsaren känner sig sviken, menade Jessika Gedin. Här i Sverige har vi Liza Marklund, som inte riktigt gjorde det, och i USA James Frey. Den senare var med i programmet per telefon och gav sin bild av hur livet blev efter att det avslöjats att han skarvat i sin sanna historia om missbruk. James Frey menade att syftet med hans bok var att roa och då var det rätt OK att skarva… Hmmm…

Diskussionen avslutades med en lista av de fem mest miserabla författarna, det vill säga de författare som kanske KUNNAT skrivit riktigt svåra eländesbiografier… I topp hamnade… hela familjen Brontë…

Nästa inslag behandlade författaren Magnus Dahlström, som inte gett ut nån bok på 15 år. Magnus Dahlström slog ner som en bomb på 1980-talet som ung författare som skrev skräckäckel. Nu är han på gång igen och det lär göra ont… Manus till filmen Ond tro och författare till boken Spådom. Boken, vars scen är tre olika kontor i offentliga sektorn. Låter jätteintressant, men HUVA så svår författaren var att intervjua!!! Boken kommer ut först i januari nästa år.


Tre olika kontor i offentliga sektorn är scenen för Spådom.

                                                                                                                                                     Veckans boktips, väldigt sorgliga böcker, blev:
Jessika Gedin: Kameliadamen av Alexandre Dumas d.y.
Morgan Alling: Tåbb med manifestet av Lars Ahlin
Ernst Brunner: Under vulkanen av Malcolm Lowry 

I nästa program ska avslöjas ett helt nytt grepp hur man förbättrar språket när man skriver…

Read Full Post »