Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘anarki’

Fy fadderullan så kallt det är! Jag hämtade Fästmön vid jobbet när hon slutade i eftermiddags, men pallade inte att sitta kvar. Så trots sittunderlaget höll jag på att frysa ars**t av mig och hoppade in i entrén till hennes jobb. Precis då kom hon med hissen och jag fick följa med ner i mörka källarvalven till omklädningsrummet.

Det blev en tur till ICA Solen där vissa förnödenheter inhandlades. Jag köpte även bordskyckling för en hyfsad billig penning – det blir två middagar för mig. Följde med upp och bjöd in mig själv på en fika i Himlen.

I kväll ska Anna och Lillan baka till den senares högtidsdag på fredag. (Det har väl inte undgått nån att vi får ytterligare en myndig person i familjen då?) Därför följde jag planen och åkte hem till mig efter kaffet. Men först fick jag skämmas för att jag hade parkerat så snett och Uppsalahem ringde Anna för att be mig flytta bilen så den bredvid kunde komma in… Pinsamt! Jag blir själv skitilsk på folk som ställer sig för nära. Men i det här fallet är jag delvis ursäktad med att Uppsalahem inte plogar parkeringsplatserna – med viss parkeringsanarki som följd.

Tog med mig Slaktar-Pojken inklusive en påse slaktavfall, luktade det som. Den unge mannen släppte jag av vid ICA Solen (undras om inte vi är jättestora kunder där..?) och innan dess hade han släppt avfallspåsen i soprummet.

Det blev gamla vägen hem – och naturligtvis kom tåget med bomfällning som följd. Passade på att fota lite med den tejpade mobilkameran genom bilfönstren.


Bomfällning i tjugogradig kyla innebär att jag faktiskt inte stänger av motorn. Men idag gick det fort, så jag klarade nog enminutersregeln för tomgångskörning!

                                                                                                                                                   Solen sjunker tidigt nu om dagarna. Vände mobilkameran ut mot ett snörikt landskap. Så vackert, men så kallt…


En vintereftermiddag som denna sjunker solen snabbt.

                                                                                                                                                          Ska strax sätta på ugnen så jag får upp värmen från 18 grader i köket, men först blir det nog en pingel till lilla mamma.

Därpå åter till jobbsökeriet. För det är väl ingen som tror att jag ligger på latsidan där? Idag sökte jag fem jobb före klockan tio och nu ska jag söka några till. Om jag är hoppfull? Nej, det är jag inte, men tro inte att jag sitter och beklagar mig och inte försöker.

I afton blir det del två av Maria Wern-deckaren på TV4, Stum sitter guden. Jag var ju inte särskilt imponerad av första delen, utan föredrar att läsa Anna Janssons böcker, men ändå vill jag förstås se slutet!

Read Full Post »

Lite av hans ”grej” var att utsätta sig själv för prövningar och svårigheter. En typisk sådan prövning var att ta sig an så kallat Besvärliga Människor. Sådana som ingen annan kunde fördra. Dem hade han ett nästan övermänskligt tålamod med! Och han KUNDE se det goda i dem, han kunde till och med locka fram det hos dem – till omgivningens stora förvåning.

En annan prövning han utsatte sig för var att anta sådana uppgifter som han rimligen inte borde ha varken tid eller kompetens för. Ett exempel var hans nästan anticimexliknande framfart på den så kallade Redaktionen. På Redaktionen rådde anarki – i flera meningar. Man arbetade inte, man fördrev dagarna med att röka och dagdrömma… Ja, man läste inte ens sin post. När E blåste in på Redaktionen var han medveten om att han gjorde det i motvind.

Redaktionen bestod av två avdelningar. Det var egentligen enbart inom den ena som anarkin rådde. Inom den andra fanns viljan att prestera – och att prestera något med kvalitet. Men när den överordnades intresse var noll och intet föll denna vilja platt till marken och blev apati. Till saken hör att denna den viljerika avdelningen befolkades av personer som inte talade samma språk som E. Ytterligare ett hinder!

Men genom sitt sätt att vara, sin vindlika framfart, hade E snart blåst ordning inom anarkisektionen (detta genom att själv kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och hugga i) samt blåst upp till förtroende på viljesektionen. Och slutprodukterna blev helt lysande! Omvärlden var djupt imponerad – inte minst hans överordnade. Ty tanken var att sätta E på en Sisyfos-uppgift så att denne skulle misslyckas och på så sätt kunna avpoletteras.

E:s framgång blev ett kraftigt streck i D:s räkning. Och det kanske inte var förrän då som D insåg att E inte var någon man lekte med hur som helst. E var i stället någon att räkna med – i allra högsta grad. En underordnad, visserligen, men en sådan som var otroligt användbar att ha vid sin sida – till dess man inte längre behövde dess tjänster. I synnerhet var en sådan underordnad ovärderlig när man inte klarade av sina egna uppgifter. Ty en sådan underordnad kan beordras att utföra dem åt en.

Emellertid ska man känna sina fiender bättre än sina vänner. Det var något som såväl E som D strax blev varse…

Read Full Post »