Tofflan slår på stort: Jeans x 2

Idag har jag verkligen slagit på stort! Det blev inte ett par Levi’s utan två par! Var får jag alla pengar ifrån? Lite kvar från Lottovinsten Den Större, lite sparat från mamma. För nån lön har jag ju inte fått på ett tag. Men snart… Nu behöver jag inte köpa jeans på några år, i alla fall, och det är skönt. Jag avskyr nämligen att shoppa kläder!

Det var värre än värst idag på Stormarknaden och inte hade jag Fästmön med mig så vi kunde flabba tillsammans. Som vanligt hittade jag inga affärer – alltså inga affärer som jag skulle till låg där de brukar ligga. En av dem låg på vanliga stället, men hade inte fått upp nån skylt så jag passerade den. Två gånger. Men sen gick jag in och köpte jeansen. Ja, för det var på JC, förstås! Trevliga och hjälpsamma tjejer som jobbar där och som vanligt fick jag jeansen fållade. Bara det att när jag kom och skulle hämta dem såg flixen gråtfärdiga ut. Symaskinshelvetet krånglade! Men så hade de mekat lite, så där som duktiga tjejer kan men sällan gör, och till sist hade maskinen funkat som den skulle igen. Naturligtvis var det undertråden, detta av Djävulen uppfunna sattyg, som krånglade.

Så här brukar det se ut när jag syr. Undertråd = Djävulens uppfinning.

                                                                                                                                                            Jag passade på att handla lite annat också, när jag ändå var i farten, det vill säga väntade på att jeansen skulle bli klara. Halkade in på Clas Ohlson, till exempel, och köpte glödlampor till extrapris. Halka var för resten verbet för dagen! Golvet i den nyaste delen i köpcentrumet är snorhalt. Det finns stor risk för benbrott, så varning, varning! Annars kan jag meddela att Clas Ohlson i Stormarknaden är en rörig butik och varorna presenteras inte logiskt. Man hittar ingenting utan vimsar runt. Jag blev så irriterad att jag inte ens orkade asgarva åt en brutta i en onepiece med mönstret amerikanska flaggan. Säger som fru Hatt:

Maj Gadd!

Onepiece ser ju liksom inte klokt ut – på nån! Folk ser ut som jättebebisar, helt enkelt. FULT!

En sån här gick människan omkring i. Amerikanska flaggan, dessutom…

                                                                                                                                                               På ICA Kvantum var det inte mycket bättre än på Clas Ohlson, men till Kvantums försvar kan man hävda att där renoveras. Det gjordes inte på Clas Ohlson. Men skit samma, jag sprang som en yr höna även inne på Kvantum, för jag hittade knappt osten, ens. Dagens middag blir nog i alla fall en av de tre frysta ICA-pizzorna – extrapris!

Skenade också lite här och var och kollade på trådlösa möss, men hittade inget annat än små prisskillnader. På Expert fanns absolut ingenting i musväg, inte heller nån katt utan svans som jag kunde hälsa på högt och ljudligt. På Kjell & Company hittade jag däremot några varianter som såg intressanta ut. Bäst priser på färgpatroner hade i alla fall Clas Ohlson, så dit styr jag kosan nästa gång det är dags. Sorry Expert, men ni har blivit sämre vad gäller utbud, era priser är i högsta laget och det är alltid kö till säljarna hos er.

Hemma i New Village igen hann jag precis i tid till toa – ja, för jag blev ju naturligtvis kissnödig på Stormarknaden. Och var finns toaletterna??? Nä, dessa hittar jag ingen info om på hemsidan, i alla fall, så toaletter existerar uppenbarligen inte. DET drar ner betyget ytterligare.

Nu var syftet med min shoppingtur inte att betygsätta Gränby Centrum, men som konsument och kund kan man ibland inte låta bli. Det är ju liksom mina pengar som klirrar i era kassor.

Mina köksstolar är på kalas och jag funderar på att kolla vad som finns kvar i Hello Kitty-bunken och kanske läsa en stund. Ny bok på gång, inhandlad i fint skick och inbunden för 30 pix hos Bok-Anna i hamnen i Metropolen Byhålan (scrolla ner på sidan så hittar du e-postadress, men tyvärr ingen hemsida!). Det är en affär som har grejor!!!

Godis i bunke blir det numera om det blir godis!

Read Full Post »

Barnen är i Himlen och jag river och rafsar hemma. Typ.

Den Mest Älskade, två av barnen med packning samt ett antal matkassar är nu i Himlen. Vi hann precis handla mat för några dagar och åka hem med den innan Clark Kent* fick köra fort till skolan för att hämta Elias, därefter till Morgonen för att hämta Frida. Linns väska vägde som vanligt bly och jag frågade Frida om hon möjligen vikt ihop sin storasyster och placerat henne i nämnda väska. Jag tror inte hon uppskattade mitt skämt.

På ICA Solen fick jag i alla fall glädjas åt att man blivit så klok att man har ”importerat” honung från Östergyllen! Det är värt att hyllas! Fast på tal om hylla… Honungshyllan behöver rengöras, hörrni…

Honung från Östergyllen – men på en skitig hylla. Fy…

                                                                                                                                                       Sen blev jag mindre glad när vi kom hem till Himlen. Där behövde det nämligen också städas. Jag blev riktigt besviken på Slaktar-Pojken. Innanför ytterdörren stod det flera soppåsar som luktade som om de stått där i minst en vecka. Soppåsar går liksom inte ut till soprummet av sig självt, det krävs en människa till det. Det luktade INTE gott, kan jag meddela. Köket såg ut som ett smärre katastrofområde. Jag tycker INTE att det är OK att underlåta att hålla basalt snyggt omkring sig när man är 20 år. Men det värsta av allt var väl den missade tiden på Arbetsförmedlingen i morse och den dåliga ursäkten om väckning per sms klockan fyra i morse. Och??? Hur många gånger har inte Anna och jag blivit väckta av sms både tidigt och sent men ÄNDÅ varit tvungna att ta oss iväg till våra jobb eller andra viktiga möten?! Nej, riktigt dåligt är detta. Riktigt dåligt. Egentligen är det ju så att försörjningsplikten har upphört. Det gör den redan vid 18 års ålder om man inte studerar. Studerar man på gymnasium kvarstår försörjningsplikten till 21 års ålder. Nu är Anna en snäll mamma, men hon kan inte försörja vuxna barn hur länge som helst. Inte när det finns tre barn till i familjen som fortfarande går i skolan. Deltidslönen räcker liksom inte till. Det tycker jag att man ska tänka på väldigt noga. Man bör nog åtminstone försöka lyfta ett finger eller två – och då menar jag inte FU-fingret – och dra ett annat strå till stacken än det ekonomiska om man inte kan bidra med pengar. Det bör man ta sig en allvarligt funderare över. Tycker jag. Och jag har visst med det här att göra, för Anna är min fästmö och detta är en företeelse som jag vet tär på henne, inte bara ekonomiskt, även om hon aldrig beklagar sig. Så tänk till och sluta kom med dåliga ursäkter som att det ska komma papper med posten eller att kompisar väcker med sms. Det är pinsamt.

På vägen hem hamnade jag bakom två traktorer, medan jag hade en fartglad yngre person i en Volvo, med en Wunderbaum med amerikanska flaggan på hängandes i backspegeln, bakom mig. Det gjorde inte mitt humör bättre att liksom nästan få in en Volvo i min bakvagn.

Här hemma har jag nu rivit och rafsat. Först har jag kört igång en maskin tvätt. Soppåsarna är ihopplockade och knutna och jag ska strax gå ut med dem. Vidare inför morgondagen är skorna putsade och vårjackan hänger på vädring. Kläder är framtagna och dagen till är blir det premiär för turstrumporna som jag fick av den snälla, and not so spinster, S. Med dessa på fötterna kan det väl inte gå annat än bra, eller???

Turstrumporna har premiär i morgon.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille stålmansbil

Read Full Post »

En liten sång

En liten sång till de besökare som gömmer sig bakom den amerikanska flaggan respektive Nynäshamnsbor som inte är välkomna här:

Varning för osedligt språk!!!

Sjunges med Tofflisk basröst:
Du ska få
kalsonger blå
med amerikanska flaggan på
Bara jag får söööva,
söva bakom röööva

Sjunges med pipig, falsk röst:
Nej ack nej, det får du ej
Du skulle bara killa mig
Killekille kill på buken,
med din stora…
Umpa, umpa, umpa, paaa
Umpa, umpa, umpa, paaa

Sjunges med Tofflisk basröst:
Du ska få
en hink med färg att ställa på ditt venusberg
Bara jag får söööva,
söva bakom röööva

Sjunges med pipig, falsk röst:
Nej ack nej, det får du ej
Du skulle bara killa mig
Killekille kill på buken,
med din stora…
Umpa, umpa, umpa, paaa
Umpa, umpa, umpa, paaa

Sjunges med Tofflisk basröst:
Du ska få en hink med is
att ställa på din cli****is
Bara jag får söööva,
söva bakom röööva

Sjunges med pipig, falsk röst:
Nej ack nej, det får du ej
Du skulle bara killa mig
Killekille kill på buken,
med din stora…
Umpa, umpa, umpa, paaa
Umpa, umpa, umpa, paaa

Sjunges med Tofflisk basröst:
Du ska få en stång av stål
att stoppa i ditt jättehål
Bara jag får söööva,
söva bakom röööva

Sjunges med pipig, falsk röst:
Nej ack nej, det får du ej
Du skulle bara killa mig
Killekille kill på buken,
med din stora…
Umpa, umpa, umpa, paaa
Umpa, umpa, umpa, paaa

Så! Nu vet ni vad jag tycker att ni kan roa er med I STÄLLET, ni som inte är välkomna! Sjung en sång, vet ja! Eftersom ni inte tycks ha några liv…

Read Full Post »

Nu har ni gått över gränsen…

Gått över gränsen av 200 000 besök på den här bloggen! Tusen, tusen TACK till er alla! Jag önskar att vi kunde fira på nåt sätt, men tyvärr har jag inte pengar ens till en fika på stan, så… Vi får fira i tanken!

Vi får fira i tanken!

                                                                                                                                                                Livet är tufft, men jag har det inte svårast. Men jag har kommit in i en period när det känns lite extra jobbigt. Ibland uttrycker jag det här på bloggen, en del gånger bara i en bisats. Sen blir jag ledsen när läsarna tycks anse att det är viktigare att kommentera vardagliga ting än mitt dåliga mående. Jag ber om ursäkt om jag har kränkt några av er, men jag är rätt känslig just nu. Och ibland behöver man inte skriva nåt upplyftande eller säga nåt väldigt djupt i en kommentar utan bara konstatera att så här är det. Det kan räcka med ett vänligt ord eller inget alls. När det blir för svårt. En del av er har kontaktat mig på annat sätt än via bloggen och just påpekat att det är enklare att kommentera det vardagliga och för svårt att kommentera det jobbiga.

Jag ska försöka att gå vidare och jag jobbar varje dag på att bli snällare, mer ödmjuk och att lära mig förlåta. Men det är ganska nedslående för självet att inse att jag aldrig blir den goda människa jag skulle vilja vara. Den som ger av sig själv till andra, den som inser sina begränsningar och den som kan förlåta. C och jag pratade om förlåtelse igår och jag ångrar så att jag inte har haft mer one-to-one diskussioner med denna person! C har ett djup som jag bara har anat. Oftast har jag bara sett den flamsiga, glada sidan.

Det är väl just den sidan vi oftast visar utåt, den djupa, svåra och ibland mörka sidan vänder vi inåt. Här på bloggen känner jag emellertid att jag vänder ut-och-in på mig själv alltför ofta. Så som man gör bland riktigt nära och goda vänner. Men jag har insett att alla som läser här inte vill mig gott. OK, jag har en öppen blogg, alla kan läsa. Det jag inte förstår är varför man gång på gång läser om mitt påvra liv när man har fråntagits möjligheten att kommentera, men framför allt, när man inte gillar mig. Är det för att man själv ska må bättre då tycker jag att det är lite… sick. Och ännu värre är det när man valsar runt hos andra bloggare och gör samma sak. (Jag är inte den enda som drabbas av en stalker, nämligen) Vore det inte bättre att man skaffade sig ett eget liv i stället?.. Bara en undran.

Uppdatering: Fast ännu värre är nog de som gömmer sig bakom amerikanska flaggan och besöker mig i smyg, tror man. Särskilt som man har uttryckt att man verkligen inte gillar mig ELLER bryr sig om mig. LARV!

Kramar till er alla andra! Ni som betyder nåt, ni som är viktiga i mitt liv på och utanför bloggen. För det är ni. Viktiga, alltså. Mer än ni förstår, tror jag. Om detta kommer ett inlägg längre fram, när jag sitter mer avskilt.

Read Full Post »