Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘allvarlig’

Ett inlägg om en bok. Och lite om ett TV-program.


För ett tag sen
tittade jag på Stephen Fry på TV. Han verkade så himla sympatisk när han for runt i världen och träffade såväl homofober som homosexuella som var mer eller mindre förföljda. Därför blev jag extra glad när Stephen Frys bok The Fry Chronicles hittade vägen ner i min postbox, via den snälla Smärtsysterns försorg. TACK! Och nu har jag, understundom, ägnat en stund här, en stund där åt att läsa den här självbiografiska boken – och njutit varje sekund. För se Stephen Fry skriver så förbaskades roligt!

The Fry Chronicles

The Fry Chronicles – en självbiografi.


Stephen Fry berättar,
på lysande prosa, om några år efter fängelsevistelsen för kreditkortsbedrägeri fram till åren av begynnande berömmelse. Att han är homosexuell är inget han skyltar med, men alla vet det ändå. Det är först på senare år han är mera öppen. Det jag inte heller visste var att han är jude. Samtidigt borde jag ha fattat det bums genom hans sätt att skriva, för han är otroligt

witty.

På svenska finns ingen riktigt bra översättning mer än

kvick

och det säger inte så mycket som det engelska ordet, tycker jag. Den här

wittyness

är också väldigt typisk för judiska skribenter. En sorts humor som är underbart rolig och där skribenten ofta har stor självinsikt, särskilt om sina tillkortakommanden.

I Stephen Frys självbiografi får vi läsare en stor balja roligheter och självinsikter, men också allvarligheter. Jag gillar särskilt att läsa om när författaren försöker sluta röka med Zyban, den medicin som blev min räddning, när han berättar om sin ovanliga allergi och när han beskriver hur en person plockar bort ett pubeshår från tungan.

YES! Den här självbiografin har det mesta, så betyget är givet! Dessutom tycker jag att DU ska läsa den.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en anmälan och ett beslut.


Idag kom ett mejl
från DM-nämnden. I somras fick jag ett antal oönskade säljarsamtal till min mobiltelefon. Detta föranledde att jag anmälde företaget som ringde, Baraspara, till DM-nämnden. Nästan ett halvår har gått och jag hade så gott som glömt bort min anmälan när mejlet med nämndens beslut trillade in i min mejlbox. Här kan du läsa ett skärmklipp av beslutet. Notera att överträdelserna anses allvarliga.

DMs beslut om Bara Spara

Detalj ur beslutet.


I mitt inlägg om min anmälan
skrev jag (för dig som inte orkar eller vill klicka på länken ovan) följande:

[…] Jag har inte varit kund där, jag är inte kund där och jag tänker inte bli kund där. Jag har inte heller gett mitt medgivande till företaget nånstans att man får ringa mig. […] 

Företaget har hävdat till nämnden att vi som har blivit uppringda troligen har gett vårt medgivande – nånstans. Personligen är jag stensäker på att jag inte har gjort det. Jag vill nämligen verkligen inte att försäljare ringer mig på min mobiltelefon – eller på min fasta telefon heller, för den delen. Det går idag att spärra såväl sin fasta telefon som sin mobil via Nix. Men genom att göra det känns det som att man går med på att det kan ringa säljare. Hur man än vänder sig har man arslet bak, alltså. Jag har i alla fall registrerat såväl mobil som fast telefon hos Nix. Dessutom anmäler jag alla företag som ringer och försöker sälja på mig saker och ting. Företag där jag är kund är förstås undantagna – dessa hindras inte heller av Nix.

Nästa fråga som dyker upp är förstås om företag där man har varit kund får ringa. Eller om det är OK att dessa ringer. Så här står det hos Nix:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Igår ringde, för sjätte gången, en säljare som vill få mig att ta en ny prenumeration på Upsala Nya Tidning. Jag sa upp tidningen i mars i år. Varje gång en säljare har ringt med ärende att få mig att prenumerera på tidningen igen har jag sagt ifrån ordentligt. Varje gång har säljarna också lovat att ta bort mig från uppringningsregistret. Det gjorde även den säljaren som ringde igår. Jag är medveten om att det inte har gått ett år än sen kundförhållandet upphörde, men det har gått ungefär tio månader. Till denna tid finns också sex stycken nej att lägga. Så vad är det som är så svårt att fatta och respektera???

Jag vill inte prenumerera på Upsala Nya Tidning. För varje samtal från en säljare som representerar företaget blir jag mer och mer negativt inställd. Tjatet resulterar alltså inte i att jag blir prenumerant igen utan bara att jag ännu mindre vill det. Badwill, alltså. Om ringandet fortsätter anmäler jag även tidningen när ett år har passerat. För några särskilda skäl föreligger inte.


Livet är kort.

Read Full Post »

Dramakomedier brukar verkligen INTE vara min grej. Men när Meryl Streep spelar en av huvudrollerna måste till och med jag titta. I kväll visade TV3 It’s complicated.

Its complicated

Att prassla med sitt ex kan vara… komplicerat…


Jane och Jake har varit skilda i tio år.
Deras tre barn är vuxna. Jake har en ny, mycket yngre fru. Vid en gemensam familjehögtid hamnar Jane och Jake i baren. De har en trevlig kväll tillsammans – som slutar i en gemensam hotellsäng. Och så inleder de ett förhållande. Samtidigt har Jane träffat Adam.

Meryl Streep är både fantastiskt rolig (till exempel när hon bakar) och väldigt seriös i den här filmen. Hon är verkligen en av de bästa skådespelarna jag vet! I den här filmen kommer hennes breda talanger mycket till pass. Filmen är nämligen både skitkul och allvarlig.

Så trots att det här är en dramakomedi ger jag den högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Bra film förhöjer det.

Read Full Post »

Som man blir bemött, så bemöter man andra

Nu ska jag skriva om nånting som jag vet att många har en massa åsikter om – och framför allt synpunkter på mig: bemötande. Det här ska inte bli nåt undfallande eller urskuldande inlägg. Jag vill bara meddela att jag tänker fortsätta med att inte ta nån skit. Och att jag är hård mot dem som förtjänar det, precis som jag är lika snäll mot dem som förtjänar det.

Vi har alla olika saker med oss i vårt bagage. En del saker är lätta och glada, andra är allvarliga och en del är tunga och kanske till och med förgörande. Det är inte lätt att bli av med det tunga i bagaget. Har vi en gång fått det och inte tagit itu med det blir det gärna liggande nånstans i botten på en resväska. Tills vi en dag städar och finner det trista minnet.

en titt över broräcket

En titt tillbaka…


För min del
har jag en del tunga saker i bagaget från Metropolen Byhålan, där jag är född och växte upp – förutom fyra år i Småland. Jag stannade tills jag hade blivit myndig och sen drog jag. Vilka skäl jag hade för det vill jag inte skriva om helt öppet eftersom de berör människor som fortfarande är i livet. Men min barndom var ändå ganska lycklig, förutom en frånvarande mamma (som alltid var på sjukhus, kändes det som), medan min ungdom var tuffare. Mina föräldrar gjorde emellertid sitt bästa, så ingen skugga på dem!

Efter ett år i England och två terminer på folkhögskola kom jag till Uppsala för att plugga. Jag var en tråkig plugghäst som läste mina läxor och böcker (jag pluggade bland annat litteraturvetenskap och det innebar att man fick läsa MÅNGA böcker varje vecka), gjorde mina tentor och skrev uppsats om Gustaf Fröding. Jag var sällan ute och roade mig. Men lite kul hade jag – då och då. Och så småningom hade jag väl ett nytt kompisgäng här i stan.

Det här med kärlek var ett tufft kapitel. Ett skäl till det är att jag är uppväxt med att man inte ska visa känslor. Här i Uppsala fick jag höra av kompisarna att jag alltid var så behärskad. Ha, om de hade vetat vilken vulkan jag var inuti! När jag sen blev vuxen på riktigt gick det några år när jag bearbetade det där instängda och faktiskt släppte ut vulkanen. Inte roligt för den som drabbades, men jag hade så mycket inuti som bara ville ut. Och jag ville inte vara snäll längre.

I kärlek gjorde jag många misstag och jag var inte alltid så snäll. Jag var inte heller tillsammans med så snälla människor. Min självkänsla sjönk drastiskt och jag blev ett mesigt mähä. När jag ser på bilder från en viss tid ler jag inte på en enda bild. Och trots det var livet inte dåligt hela tiden! Fast jag minns inte de bra stunderna, direkt.

Svekfull kärlek och svekfulla vänner gjorde att jag isolerade mig. Tills jag vågade ta chansen igen. Bara för att hamna ur askan i elden. Hos en Tyrannosaurus Regina (den som är elak blir ful i betraktarens ögon) – bild se nedan! – som var van att bestämma. Och självkänslan åkte ner igen. Den åkte ner i magen och jag hamnade på sjukhus. Många långa och svåra undersökningar – och det enda som hittades var nånting i kopplingen mellan tunntarmen och tjocktarmen och lite magsår. Ingen psykisk sjukdom.

Tyrannosaurus

Tyrannosaurus Regina. Den som är elak blir ful i betraktarens ögon. (Bilden lånad från Geek alerts.)


Men nånting hände
under sjukhusvistelsen. Och jag började se på det förhållande jag var i och tänka att jag inte ville fortsätta leva så som jag gjorde. Kärleken tog slut. Det var självklart (?) svårt för min dåvarande  att förstå. Som alltid – eller så ofta, i alla fall – i en separation är de båda parterna inte snälla mot varandra. Jag fick höra så mycket elakt om min person – saker sagda bakom ryggen till såväl bekanta som obekanta personer. Jag vet inte om det elakaste jag hörde var att jag var psykiskt sjuk (vilket jag inte var) eller om det var att jag hade lurat mitt ex på pengar (jag har ett undertecknat kvitto på 70 000 kronor som motsäger detta). Jag kan ta, även om det också är svårt, om folk säger att jag är dum och elak, men jag tar inte att folk beskyller mig för vissa saker. Och sprider ut rykten. Särskilt min pappa var mycket upprörd över detta. Upprörd och besviken.

Efter en del kringelikrokar träffade jag så Fästmön i början av hösten 2007. Och nej, jag var inte orsaken till hennes skilsmässa. Men vi träffades innan hennes skilsmässa hade gått igenom. Vi har haft så många tuffa år och har gått igenom så många tuffa saker. Men eftersom det handlar om kärlek den här gången har allt detta inte söndrat oss utan fogat oss än mer samman. Nu önskar jag bara att jag fick ett fast jobb så att Anna och jag kan gifta oss och leva tillsammans resten av livet. Så länge min tillvaro är som den är, kan jag inte utsätta Anna för att råka ut för att bli försörjningsskyldig för mig, till exempel.

Anna i en ljusportal

Min fästmö i början av december 2012.


Jag är glad och tacksam
för att jag träffade Anna, för jag började tro att det här med kärlek inte var för mig. Jag förstår om många är avundsjuka på det vi har, men jag kan inte acceptera missunnsamhet som jag har fått känna av från olika håll – ingen utpekad. Eller att folk utanför vill förstöra relationerna mellan oss inom familjen, till vilken jag förstås räknar även Annas före detta man. Det är inte lätt för nån av oss att förhålla oss på bra sätt till varandra, men vi gör så gott vi kan. Ibland klarar vi inte av det så bra, medan vi andra gånger är riktigt tajta. Det är också svårt på olika sätt för alla och envar i familjen. Så varje gång du snackar skit om nån i syfte att sabba en relation inom familjen, tänk på att det drabbar resten av familjen också. Jag snackar också skit och jag blir också arg och besviken och sur ibland. Men jag försöker, så långt det går, att prata med den det berör. Det är först när det inte går som jag pyser till nån jag litar på håller det för sig själv.

Alla dessa tankar kom upp i samband med ett inlägg jag skrev ganska nyligen och ett telefonsamtal jag fick igår. Det var dumt av mig att dra upp och häckla nån från mitt förflutna, men samtidigt kan man undra vad mitt förflutna har för intresse av att läsa min blogg… Vem är det som inte har släppt taget, egentligen? Det jag gjorde var att släppa några obetänksamma ord och det var dumt. Men jag står för mina åsikter. Och jag bemöter på det sätt som jag själv har blivit bemött. Eller nästan. Jag skrev inte om pengar eller psykisk sjukdom, jag skrev om utseende och dumhet. Det var lågt av mig, jag erkänner. Men, som sagt, åsikterna står jag för.

Nu tänker jag inte hänga kvar i det här, för just den relationen har jag glömt. Jag har gått vidare för länge sen, den relationen var en parentes i mitt liv. Det är nuet och framtiden som gäller idag.


Livet är kort. Dags att rensa ut gamla misstag forever.

Read Full Post »

Jakten på stolar efter jobbet var allt annat än lyckosam. Och efter allt snurrande bland och skenande  i affärer fick hälen nog och började göra riktigt ont. Fast det är ju inte så konstigt med tanke på att den bär upp en elefanttjockis…

SOCK som en elefant…


Det är ganska många tankar som snurrar
i huvudet just nu. När det gäller jobbet fick jag strax före lunch goda nyheter – muntligt. På torsdag ska jag och M jobba med ramarna kring institutionens dag, men också göra en arbetsbeskrivning. Syftet är att min tid på universitetet INTE ska avslutas med en dag om kommunikationens nytta – och sen goodbye. Känns lite bättre för den närmast kommande framtiden, som jag vet ju lär bli… annorlunda, omtumlande, tuff, spännande… – av många olika skäl.

Lunchen med ”Lisbeth” var som luncher med henne alltid är – både roliga och allvarliga. ”Lisbeth” har en ganska torr humor. Ibland tror jag inte att hon fattar hur rolig hon är! Samtidigt har hon ett djup. Och det gillar jag hos människor! Bara yta och ingenting under passar inte mig. Fru Chef1 vinkades det till och hon svischade inte förbi utan stannade för att prata en stund. Det kändes bra!

Jag fick ett mejl från ett förlag idag… Ett förlag jag gillar, ett förlag vars böcker jag ofta läser. Ett förlag jag gärna skulle skicka mitt manus till. Så kanske det blir. I framtiden. Just nu ska jag få äran att recensera en av deras nya böcker! Det är stort att få en sån förfrågan!

På tal om böcker står jag i valet och kvalet om jag ska ge mig in till stan i morgon. Klockan 18 pratar nämligen Anna Ehn på stadsbibblan om sin nya bok, den som jag skrev om här. Det är fri entré och själva pratet tar en halvtimma. Det ska jag väl orka?

I övrigt står strykning och städning på agendan här hemma, men kanske hinner och orkar jag göra nånting i morgon kväll och resten på torsdag. Inte vet jag… Det är mycket som snurrar just nu…

Mycket snurrar i huvudet just nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur gammal var du när du onanerade första gången?

Det var en av frågorna i intervjuerna med tusentals amerikanska män och kvinnor som professor Kinsey gjorde. Jag köpte en DVD-film med en dramatisering av Kinseys liv för länge sen. Igår kväll, mätta efter lördagsmiddagen, slog vi oss ner för att titta, Fästmön och jag, på Kinsey. Let’s talk about sex (2004).

En film om en sex-professor.


Professorn Kinsey forskade egentligen
på en viss insekt. Han växte upp i ett hem där fadern var fruktansvärt elak mot både fru och barn och naturen och studierna blev ett sätt för Kinsey att fly och att överleva. Han fick tidigt professorsgrad. Så småningom blev han mer och mer intresserad av människans sexualitet. Tiden var alltså 1940-talet och människans sexualitet var ett outforskat område. Det fanns till exempel fortfarande föreställningar om att oralsex minskade chanserna att bli gravid och att onani kunde göra en sinnessjuk.

Vi skrattade många gånger när vi såg filmen trots att den ju var allvarlig. Vi gissade dessutom att professorn måste ha haft nån sorts neuropsykiatrisk diagnos och han kan definitivt inte ha varit lätt att leva med. En del av sin forskning provade han inte bara i teorin och märkliga triangeldramor utspelade sig.

Filmen blev både Oscarsnominerad och Golden Globe-nominerad. När rapporten kom väckte den stor uppmärksamhet och förargade många. Men även när den här filmen kom, 2004,  blev den föremål för bojkotter och aktioner. Skådespeleriet i filmen är på topp och Liam Neeson, som spelar Kinsey, och Laura Linney, som spelar hans fru, gör otroligt fina prestationer.

Högsta betyg!

Read Full Post »

Före S kommer R i alfabetet. Och jag har även många författare på R. Här kommer mina två val:

R

Anne B Ragde är en av mina favoriter när det gäller norska författare. Hennes Berlinerpopplar-trilogi har även filmats för TV. Arseniktornet, hennes senaste bok, var av det mer seriösa slaget. Mycket bra böcker som ofta är både roliga och allvarliga.

James Redfield har bland annat skrivit boken Den nionde insikten. Den finns i mitt bibliotek. Jag blev rekommenderad att läsa den i slutet av 1990-talet, men minns inget av handlingen – mer än att det var en riktig djuping till bok…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »