Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Allsång på Skansen’

En promenad ner till vattnet frampå kvällen fick mig att fundera över änder. Transgender änder. För jag har fått för mig att änder periodvis byter kön… Kolla den här andmannen, till exempel. Han är på väg att få kvinnliga färger.


Transgender änder, denna MTF???

                                                                                                                                                            Vattnet är så underbart, men ljuset var om möjligt ännu sämre i kväll.


Kvällsvatten.

                                                                                                                                                              Jag strosade längs promenaden. Ett äldre par hade kört upp sin bil på gångbanan och fällt ut var sin vilstol. Där halvlåg de vid vattnet och tog en lur.


Ett hemligt, lite mystiskt ställe vid vattnet.

                                                                                                                                                          Grönskan var på sina håll enorm. Det finns inget annat ord!..


Grööönt är skööönt…

                                                                                                                                                               Lika ensam som anden var jag på min promenad. Mamma föredrog TV-fåtöljen och det där gräsliga sångprogrammet som varenda svensk utom jag tycks glo på… Det är bara plågsamt att lyssna på folk som inte kan sjunga och irriteras över varför en skåning är programledare för ett Ståkkhålmsprogram…


Lika ensam som anden är jag. Två transgender änder och jag i kväll…

                                                                                                                                                                   Jag hittade en vrå. En vrå dit den som är ensam kan gå. En som jag.


En vrå vid vattnet för den som är ensam.

                                                                                                                                                               En motorbåt for fram och tillbaka över vattnet och skapade vågor. Nån som var uttråkad? Jag stirrade ner i vattnet – och såg inte min spegelbild men ända ner till botten. Det var inte i den här sjön min pappa drunknade. Då hade jag aldrig förlåtit den.


Det var inte den här sjön som tog min pappa. Tur för den, för jag hade aldrig förlåtit den.

                                                                                                                                                                       Varmt och klibbigt i kväll, inte en droppe regn, inte en åskknall. Jag sitter och väntar på Morden i Midsomer. Veckans höjdpunkt. Till dess njuter jag av anblicken av denna otroliga färgklick som jag hittade bredvid min bil.


Färgklick vid bilen.

Read Full Post »

Efter alla miljoner säsonger av Morden i Midsomer undrar man om det finns några kvar att mörda i grevskapet. Men det gör det! Nästa tisdag, den 28 juni, kör den brittiska deckarserien igång med nya mord – precis som det ska vara när det är sommar i Sverige.


Ben till vänster tillsammans med den nye kommissarien, kusin Barnaby. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

                                                                                                                                                                    Fyra nya avsnitt, inspelade 2010, visas på SvT1 i sommar. Fast nu är det John Barnaby, kusin till Tom, som har tagit över som kommissarie. Det är faktiskt den fjortonde säsongen av Morden i Midsomer och som vanligt visas den direkt efter ett av sommarens musikplågeprogram, även detta med ny ”huvudperson”.

Det första av de fyra Morden i Midsomer har inte fått nån vidare bra kritik av TV-tidningarna, men det skiter jag högaktningsfullt i! Morden i Midsomer = svensk sommartradition!

Read Full Post »

En B-musiker, som en gång på 1960-talet NÄSTAN hade en svensktoppshit, räddar ett spädbarn som begravts levande i skogen. Men det är inte vilket barn som helst – det är en flicka och hennes första skrik ger helt rena och perfekta toner. Så inleds John Ajvide Lindqvists bok Lilla Stjärna som jag fick i julklapp av lilla mamma.


En bok om musik.

                                                                                                                                                    Lennart och Laila är ett musikerpar vars äktenskap är dött sen Lennart upptäckte att Laila roat sig med andra män. Sonen Jerry är ett misslyckande han också. Men när Lennart hittar ett spädbarn som begravts levande i skogen förändras allas tillvaro. Flickan visar sig vara ett märkligt barn som tidigt ger ifrån sig helt rena toner och har absolut gehör. Samtidigt, på en helt annan plats, i en helt annan familj växer en… helt annan flicka upp. Men även hon en särling.

Den här boken är, som John Ajvide Lindqivsts tidigare, också en sorts psykologisk thriller med övernaturliga inslag och skräck. Historien berättas som en snäll berättelse, trots de onda inslagen. Den ramas in av svensktopps- och schlagermusik, TV-program som Idiot Idol, nåt som förstärker det absurda – för man upptäcker så småningom att det är nåt absurt och mycket märkligt med både flickorna och berättelsen! Det hela kulminerar i samband med inspelningen av ett annat musikprogram – Allsång på Skansen.

Det här är en riktigt läskig bok om skönhet och ondska – och framför allt att allt som är vackert inte behöver var fritt från ondska. Högsta betyg, för den här boken slukade jag!

Read Full Post »

Undergång var temat för förra veckans Babel, ett program jag inte haft tid och lust att kika på förrän idag, nästan en vecka senare. Jag har emellertid inte gått under för det.

Daniel Sjölin inledde programmet med att svära! Därpå följde ett kort reportage om varför undergångstemat tycks vara så populärt – i denna värld av terrorism, nya sjukdomar, naturkatastrofer, ekonomiska problem med mera. Ja, konstigt är det… 😉

Inbjudna till studion för att diskutera undergången och skräcken i litteraturen var fotografen Jens Assur (för övrigt Daniel Sjölin-look-alike fast med slips!) samt författarna Aase Berg och Anders Bolling. Alla tre var överens om att jordens undergång KOMMER, men att den dröjer ett tag till. Till dess frodas den i film och litteratur. Anders Bolling tittade närmast lystet på pojkaktiga Jens Assur med de alldeles för många tänderna och den nasala stämman, medan Aase Berg var trions motvallskärring och skeptiker.

Programmets höjdpunkt blev reportaget om John Ajvide Lindqvist och hans nya roman Lilla Stjärna, en otäck historia där Allsång på Skansen och Idol, dessa lika otäcka evenemang/program, har en annorlunda roll. Titeln Lilla Stjärna anspelar på schlagern med samma namn. Men John Ajvides Lilla Stjärna är ett hittebarn med en otrolig sångröst – OCH en fäbless för borrmskiner… Lite besviken blev jag emellertid på författaren när han i inslaget visar att han inte kan skilja på konsonanter och vokaler…


Lilla Stjärna, ett hittebarn som kan sjunga och en svaghet för borrmaskiner.

                                                                                                                                                      Eric Schüldt, med titeln kulturdebattör, filosoferade i badkaret om vad som händer med litteraturen EFTER undergången. Varför, VARFÖR dessa tramsinslag???

Ebba Witt-Brattström var huvudperson i nästa inslag och i studion. Mycket handlade det förstås om Grupp 8, en feministgrupp till vilken Ebba Witt Brattström tidigt anslöt sig. Tyvärr var Daniel Sjölin tvungen att tramsa till det med vandringspriset Ebbas bulle, stickbeskrivningar till Ebbas pungvärmare, raggning på bibliotek med mera. Suck… Jag saknade fokus på det Ebba Witt Brattström åstadkommit AV VIKT, inte trams eller ironi.

Bob Hansson lekte med sin mobiltelefon och tillförde ingenting. Som vanligt.

Veckans resa gick till Frankrike där man träffade nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio och pratade bland annat film, naturligtvis på grund av att hans senaste bok bär titeln Färder i filmens värld. Jean-Marie Gustave Le Clézio menar att både böcker och filmer behövs och att de kompletterar varandra.

Veckans boktips blev:
Ebba Witt Brattström:  Utrensning av Sofi Oksanen
Jens Assur:  Strändernas svall av Eyvind Johnson
Aase Berg:  Jag bryter hänget av Eva Kristina Olsson

Nästa program handlar om ”tysk pingpong och journalistik”.

Read Full Post »

« Newer Posts