Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘alla inblandade’

Ett berömmande inlägg.


 

Mormor och jag

Mormor och jag fotade av pappa. Mormor kunde vara en riktig hoppetossa har jag hört. Jag minns inte så mycket, hon gick bort så tidigt.

Det har faktiskt varit – och är! – en hel del bra på TV. Det glädjer mig lite att mina 519 kronor i kvartalet ändå går till nåt lite vettigt. Jag kan väl inte säga att jag har jublat över en massa reprisfilmer över julen och mellandagarna. Nä, det jag har jublat över mycket är dokumentärserien om Astrid Lindgren. Igår kväll såg vi det andra avsnittet och det tredje och sista går på nyårsdagen.

I de två första delarna om Astrid har det kommit fram flera saker som jag inte visste, bland annat om Astrids make och om en kvinna som var mycket förälskad i Astrid. Mamma sitter ju och tittar i min soffa och hon muttrar och hummar och har åsikter. Hon berättade bland annat att mormor sa att

Den där Astrid, ho könne inte gå som fölk – ho sprang å skötta jämt!

En riktig Pippi, med andra ord, konstaterar jag i mitt stilla sinne och ler för mig själv. Sen har jag hört andra säga om min mormor att hon minsann också var en hoppetossa. Och att mormor var väldigt bra på att prata mycket. Fast det man ska komma ihåg var att mormor och Astrid visserligen bodde grannar och gick i samma skolan, men det skilde fyra år på dem. Själv minns jag inte så mycket av min mormor. Hon gick bort ungefär sju år efter att bilden togs. På bilden är hon lika gammal som jag är nu. En sak minns jag i alla fall och det är mormors varma och trygga famn. Det syns väl också att jag trivs på bilden?

I kväll klockan 22 kommer en kontrast till Astrid. Då visas sjätte och sista delen av norska Ögonvittnet. Den serien har varit ruskigt bra! Spännande, otäck och framför allt väldigt realistisk. Nu får vi upplösningen klockan 22 och det ser jag fram emot.

Lite lustigt, förresten, att båda serierna har HBTQ-teman. Det visar ju att såna som jag har funnits både då och nu…

Talets konst ligger inte i sanning

Ett sanningens ord i min fortune cookie i kväll.

I övrigt skrattar jag lite i skägget (ja, jag har ett och annat strå) åt somliga som anser att ett eget rum är det viktigaste i hela världen. Visserligen skrev Virginia Woolf en essä om det också, men det är ju 85 år sen. Virginia Wolf var dessutom en duktig författare och inte nån diversehandlare från Jordbro. Sen tänker jag på de hemlösa som inte önskar sig annat än tak över huvudena, det vill säga nånstans att sova inomhus. Allting är visst relativt. Jag kan knappast tro att det beror på viktighet. Det kanske handlar om att man, precis som barn gör, tjatar hål i huvudet tills man får det man vill. Och det är säkert väldigt skönt för alla inblandade, inte minst för dem som slipper höra tjatet… Kunglig blir man inte för det. Det krävs lite annat då.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt typiskt oktoberinlägg.


 

Höstkväll i bilen

Helt nattsvart är det inte.

Om två dagar är vi i mitten av oktober. Det sägs att tiden flyger iväg när man har roligt. Inte vet jag om jag har roligt i mitt liv just nu, precis. Det mesta kretsar kring avsaknaden av jobb, inkomst och det därmed förknippade sociala samman-hanget. Jag har snart varit arbetslös i tre och en halv månad. Det finns inget kul med det alls, kan jag meddela. Men jag försöker tänka positivt, hitta vettiga jobb att söka och så försöker jag förstås hitta meningsfull sysselsättning på annat sätt. Dessvärre har jag inte hittat nåt sätt som kan betala mina räkningar. Helt nattsvart ser det ändå inte ut. Jag har ett bra liv jämfört med många andra. Och på den privata sidan har jag sammanhang eftersom jag hör ihop med mamma, Fästmön & co. Det finns människor som varken har jobb eller familj. Hur lätt är det att fortsätta leva då?

Höstträd i flera färger

Höstträd i vackra färger muntrar upp, liksom böcker. Det här trädet står på baksidan av mitt hus.

Mamma gav mig en peng i förra veckan. Den ska jag använda till mat och till bilservicen nästa månad. Det är inte roligt att vara över 50 år och behöva ta emot pengar från sin gamla mamma… Men igår kväll hade jag också behov av att muntra upp mig lite och gjorde en beställning från Bokus. Ja, jag veeet att jag inte borde, men jag köpte tre pocketar och en inbunden reakbok. Den ena ska jag ge bort i julklapp, de tre andra behåller jag själv. Inga dyra böcker alls. Reaboken kostade bara 29 kronor, de båda pocketböckerna 42 respektive 47 kronor.

Min förmiddag har avlöpt som vanligt. Jag har dessutom vikt torr och ren tvätt som en galning. Det gäller att vara både bläckfisk och ha aparmar vid hanteringen av underlakan till dubbelsäng… Strykhögen jag tog itu med igår har ersatts med en ny, betydligt tråkigare (t-shirtar mest). Men den sparar jag till senare i veckan.

I eftermiddag åker jag och hämtar Anna från jobbet. Kanske gör jag ett postärende i samma veva också. Därefter åker vi ut till Himlen där vi ska fira en blivande 20-åring. Den egentliga högtidsdagen är på onsdag, men det funkar bäst för alla inblandade att fira idag. Äldsta bonusdottern är ju på besök från Norrland just nu, men lämnar oss i morgon. Det ska bli kul att träffas i kväll! Kanske följer Anna med hem till New Village redan i afton eller också dyker hon upp i morgon. Hon är ju egentligen ”barnfri” den här veckan, men på fredag åker hon hem till Himlen igen. Det blir mycket åkande och farande för henne. Jag förbannar en viss del i mitt liv som gör att vi inte kan bo i samma hem!

På fredag blir jag alltså ensam igen, men har ändå nåt roligt att se fram emot just den dan: jag ska luncha med ”Lisbeth”! Vi ska träffas på en av restaurangerna på campus vid min förrförra arbetsplats och det ska bli såååå kul! Det gäller att se till att tillvaron inte är nattsvart utan också innehåller såväl stora som små fester. Att träffa ”Lisbeth” är alltid festligt.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett deppo-inlägg.


 

Korta stunder går det att låtsas att allt är

som vanligt.

Eller i alla fall

rätt OK.

Glasögonbågar

Jag gillar bågen överst med träskalmar och den näst längst ner i orange.

Som idag. Fästmön är ledig och vi hade diverse ärenden att åka på. Bland annat kollade vi in glasögonbågar och priser på Stormarknaden, där det numera finns två optiker: Synoptik och Specsavers. Naturligtvis har de olika rabattsystem med mera, men vi fick bra service på båda ställena. Nu är det upp till Anna att bestämma sig vart hon vill gå. Det är besvärligt när man inte ser ordentligt och om man som Anna har ett jobb där man till exempel måste dela medicin är det ju en klar fördel för alla inblandade att hon ser bra så det blir rätt. Fast precis som med tandläkaren är det ju nåt kroppen behöver, men nåt som får plånboken att svida.

Själv behöver jag beställa nya linser snart, för mina är på väg att ta slut. Jag skulle också behöva gå till optikern och kolla synen och fixa nya brillor. Det har jag absolut inte råd med så länge jag bara får a-kassa. Men titta kan man ju. Jag såg två väldigt häftiga bågar som jag skulle kunna tänka mig: en med skalmar av trä och en i sniggt orange.

Monster

Så här kände jag mig inuti.

Så skulle vi sitta ner en stund och vila fötterna och jag gjorde misstaget att kolla mejlen på mobilen. Jag hade på ett par timmar fått tre nej på jobb jag har sökt hos en och samma arbetsgivare här i Uppsala. Det var väldigt svårt att bita ihop sen när jag skulle in på ICA Kvantum och köpa bröd, mjölk och toapapper. Men det gick. Det är bara att blinka bort tårarna och ta nya tag. Med tårar får man inget nytt jobb.

Jag har blivit ganska bra på att bita ihop. Jag kan säga till Anna att jag blir eller är jätteledsen. Några tårar släpper jag inte fram. Inte förrän jag är ensam. Jag kunde till och med bita ihop och låta snudd på glättig – eller i alla fall normal – när jag telefonerade med mamma nyss. Det är en viss konst, ska jag säga.

Det är korta stunder som jag kan glädjas – men dessa stunder är inte att förakta! I postboxen hittade jag tre räkningar på månadsavgifter för mitt hem samt en bensinräkning. Jag gläds åt att månadsavgiften (”hyran”) inte har höjts och att bensinräkningen var på endast 500 kronor. När jag pendlade låg den på cirka 2 000 kronor i månaden eller över. Och 500 spänn är ju bättre än 2 000.

I kväll blir det varma mackor med norsk makrill och Västerbottenost till middag. Anna är ute på en promenad i det vackra vädret. Jag sitter en kort stund (nåja…) vid datorn, som nu har en fungerande bredbandslina.

Vad händer hos dig i kväll? Är allt som vanligt, är det OK eller har du en kort stund av nåt ovanligt för dig? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »