Tvättdag – och bokdag – som alltid!

Ett rent inlägg igen. Och bokligt! Fattas bara annat!

---

 

En maskin mörk tvätt blev klar till lunch.

Om det var en ren nöjesdag igår, så är det en ren REN dag idag: jag tvättar. Mitt hem gjordes ju rent i torsdags och idag var det dags att göra nåt åt tvättkorgen som nästan sprack. Två maskiner har jag tvättat och en tredje är på gång. Av rena (!) farten bäddade jag rent också.

Dagens första maskin bestod av tjockissvart och svarta lakan. Den blev klar till lunch och hängdes i badrummet. Jag har nyligen hängt den andra maskinen, jeans och blåa handdukar.

Jeans och blåa handdukar på tork i köket.

Fick riva fram torkställningen och ställa i köket. På ballen* vågar man ju inte ställa/hänga ren tvätt. Jag vill inte att den ska fläckas av fågelskit eller infesteras av icke önskvärda lukter från utomhusmatlagning och rök. (<== Detta har jag all rätt i världen att tycka och att tala om att jag tycker. Alla försök att tysta mig är brott mot en av våra grundlagar.) Det är tur att jag har ett stort kök, med andra ord. Fast frågan är var jag ska göra av tvätten i den maskin som jobbar just nu…

Det är lite blandat väder idag. När jag skjutsade Fästmön till jobbet var det ganska varmt, men sen kommer det moln och skymmer solen då och då. Anna jobbar fram till klockan 20 idag. Inte vet jag vad jag ska hitta på mer än att tvätta och hänga tvätt. Jag har ringt mamma och lyssnat på henne i 35 minuter och pratat tre. Nu känner jag mig lite rastlös. Jag skulle vilja sitta på ballen och läsa, men solen har inte kommit runt hörnet än och jag vet inte om där är tillräckligt varmt heller. Det har verkligen snabbt ändrat sig, vädret, från 40+ grader i solen till runt 20nånting. Det är nästan så att jag går omkring och fryser.

Kanske blir det en stund med min bok på gång trots allt. Det är en märklig bok, men väldigt bra. Det var en av de två jag fick av kollegorna på plats när jag slutade mitt förra jobb. Jag har tidigare läst Livet efter dig av samma författare, Jojo Moyes. Den boken fick jag av vänliga Augustifarmor i december förra året. (Augustifarmor är ytterligare en bloggare som slutat blogga delvis för att delar av omvärlden vill tysta henne.) Livet efter dig var bra och Sophies historia är inte sämre, men väldigt annorlunda. Den väver ihop två olika tidsepoker. Halvvägs in i boken, ungefär, tycker jag att Moyes lyckas ganska bra med sin berättarkonst den här gången också. Efter Sophie tror jag att jag ska ta itu med en fransk deckare av Claude Izner (pseudonym för två skrivande systrar!), inköpt på loppis för en tia. Därefter blir det Mormorboken som snälla A var här och levererade per cykelbud. Och därefter… ja, det får vi se då! Men varannan deckarnas är en regel jag har.

Ha en fin lördag och skriv gärna och berätta om du läser nån bra bok just nu! Lästips är alltid välkomna!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdagskyla

Tisdagen är lik starten på måndagen – kall och grå. Det singlar emellertid bara ner några fina flingor snö, inte som igår riktiga, rejäla lass. Tillbaka på jobbet igen är allt som vanligt. Nästan. Det är skönt att vara tillbaka och att vara efterfrågad! Jag var så slut igår att jag inte orkade läsa mejl och det låg massor i  min inbox. De flesta krävde svar och jag har ägnat cirka en timma åt att besvara alla! Skönt, nu är det gjort!

Omvärldsbevakningen har inte kommit igång igen, så det måste jag kolla upp. Vidare hade jag bjudit över fru Chef2 att prata här på stormötet klockan tio i cirka tio minuter, men det verkar visst bli en hel föreställning. Och en sån är lite svår att få till när vi är runt 40 personer som ska trängas runt tre ovala bord i ljushallen. Förra tisdagen räckte inte ens stolarna till… Vi kan konstatera att här är trångt om saligheten på golvet ibland, men vi har högt i tak! Och det är inte fy skam!

Trångt om saligheten på golvet här, men vi har högt i tak…

Jag känner av halsen lite fortfarande, fast det är ju inte så konstigt med tanke på den långa orm jag hade ner i svalget och magen. Jag började knapra min magsårsmedicin igår igen och det är lite bättre i magen, även om jag i skrivande stund mår illa. (Jag har ätit frukost bestående av yoghurt med müsli, en skvätt Pro Viva vinbär och en mugg kaffe). Fästmön kände sig trött och seg igår. Det är tuffare att få en förkylning när man har en kronisk sjukdom, vilket somliga som kommenterar inte tycks fatta. Jag fick just ett sms från henne att hon ändå skulle försöka pallra sig iväg till sin tandläkartid idag. Den har redan blivit ombokad en gång och tanden behöver lagas. Vad jag förstår har Anna pratat med mottagningen och berättat att hon är förkyld, men det var ändå OK att hon kommer. Skönt för henne att få det gjort, fast jag misstänker att det blir jobbigt med näsdroppet…

Igår blev jag åter så himla ledsen igen på en som kommenterade här. Jag överväger att för en period stänga av kommentarsfunktionen. Hellre det än att jag ska må dåligt kring bloggen också. Men jag vet inte. Det är mot mina principer om yttrandefrihet. Samtidigt är det här min blogg, min dagbok, mina åsikter. Men om galoscherna inte passar behöver man ju inte hänga här som läsare. Det är ingen som tvingar nån att läsa här, eller hur? Folk som lämnar spydiga och ettriga kommentarer tycks tro att de har all rätt i världen att klampa in i mitt liv när jag mår dåligt. Det gör ont. En del människor gör ont. Det gäller framför allt alla dessa Mycket-Tyckare som av nån anledning inte har en egen blogg utan far fram bland andra bloggare. Get a life of your own!

Read Full Post »