Uppdrag med penna och andra verklighetsupplevelser

Ett inlägg om vägar, lögner, fina saker och Alice-who-the-f***-is-Alice.

---

 

En väg jag vill gå på? Eller vill jag bara hoppa ner från bron över den?

Ibland är vägen krokig, ibland är den rak. Vägen kan vara full av gropar och hinder – eller rentav nyasfalterad. Inte vet jag vilken väg jag har slagit in på , men mitt i det jätteledsna är jag produktiv. Som om jag är två personer: en som sitter i vännens bil och gråter, en annan som är professionell, inte tappar tråden trots avbrott och som levererar till belåtenhet. Kanske är det rentav så att mina ben har valt separata vägar? I teorin, vill säga. I verkligheten är det ju omöjligt.

När en kör bil försöker i alla fall jag att se trafiken så långt fram som möjligt, för att förutse eventuella händelser. När jag bara är jag ser jag vägen under mig. Jag vill så gärna gå den, men jag vill hoppa ner från bron över den också och krossas som en tomat mot asfalten. Den magnetiska asfalten.

Jag skriver ärliga recensioner, (Pinocchio mötte jag igår på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik. Dockan är till salu för 150 kronor i butiken.)

Två texter blev det igår, varav den ena är publicerad och klar. Det är alltid roligare när en författare blir glad över en recension än när h*n blir arg och startar en grupp på Facebook med så kallade professionella journalister om hur dålig jag är på att läsa och förstå. Men jag skriver alltid ärligt. Har jag blivit mig tillsänd ett verk av författare eller förlag måste den som läser min recension vara säker på att det jag skriver är ärligt. Jag kan inte skriva att en bok är bra om jag inte tycker det, kort sagt. Däremot kan jag skriva att den språkligt sett är bra, men också förklara vad det är som gör att jag tycker si eller så.

I morgon bitti publiceras här och hos UppsalaNyheter en recension av en rykande färsk thriller, skriven av en Uppsalaförfattare. Det gläder mig att se hans namn bland de författare som ska delta i författarstafetten i Missionskyrkan här i Uppsala under Kulturnatten den 12 september.

Gina Hund vaktade alla fina saker. Här vänder hon andra sidan till.

Men igår eftermiddag/kväll blev det en utflykt till verkligheten. Under tiden jag pratade med två gamla väninnor (gamla på det viset att de har känt varandra länge) och kliade vakthunden passerade två representanter för annan lokalmedia. Sen träffade jag självaste Pinocchio. Det var i skepnaden av en helt underbar marionettdocka, på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik här på Hjalmar Brantingsgatan 4A. Jag vet nån som gärna vill ha den, men jag hade inte 150 kronor. I stället fick jag nöja mig med att fota den och instagramma. Vännen som ljög mig rakt upp i ansiktet har inte gillat bilden på dockan. Det ger mig nån sorts tillfredsställelse eftersom det pekar på en viss självinsikt. Eller inte. Jag trodde ett tag att lögnen var omedveten och uttalad i oförstånd eller förvirring. Men kanske den inte var det. Nåja, det är inte min näsa som växer utan andras.

Jag blev förälskad i en sak igår, ett helt underbar serveringsvagn på hjul. Vagnen var dessutom oanvänd, den berömda lappen i snöre satt kvar. Min mamma har nåt liknande hemma hos sig, en pryl jag räddade från att hamna på tippen en gång (!) eftersom jag tyckte att den var så fin. Men mammas serveringsvagn har flaskhållare också. Det är lite oklart varifrån den kommer, näppeligen från mina farföräldrars djupt religiösa hem eller från mina morföräldrars alkoholfria (jag tänker på flaskhållarna). Kanske från de tokiga Flickorna Tro och Kärlek, som farmors (Hopp) systrar kallades i familjen?

Den här underbara och oanvända serveringsvagnen är till salu på Hjalmar Brantingsgatan 4 A för 1 400 kronor, om jag inte minns fel.

Idag fortsätter jag att läsa för att skriva. Jag började göra flickan Alice bekantskap igår när jag öppnade en nyöversättning på svenska, men med originalillustrationer, av Alice i Spegellandet. Det gör mig varm om hjärtat att Vaktel förlag lyfter fram detta fina verk från 1800-talets senare hälft. Nu ska jag avgöra om det är en barnbok eller inte.

Alice i Spegellandet – en barnbok eller inte?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tredje gången gillt, kanske?

Ett alkoholfritt inlägg – nästintill.

---

 

Alsolsprit – den enda sprit som finns i Himlen.

I måndags, när jag hade landat hemma efter besöket hos mamma, slog jag som vanligt en signal till henne för att berätta att jag hade kommit fram välbehållen. Mamma upplyste mig då om att jag hade glömt en sak hos henne. Kvar i en låda i kylen låg en 70-centiliter-flaska Östgöta sädes, ur vilken tre snapsar var tagna. Mamma dricker inte alkohol, så flaskan är ”i säkert förvar”. Men jag hade ju kunnat tänka mig att ta en snaps här hemma ifall det vankades sill.

I kväll vankades det sill i Himlen. Eftersom brännvinet ligger kvar hos mamma var vi iväg igår och inhandlade, förutom vildsvinsvinet, ytterligare en flaska Östgöta sädes. Det var en kvav dag idag, med åska och tillbehör. Vi såg riktigt fram emot salt sill, färskpotatis från slottstrådgården, en kall öl… och en liten klar till det hela. Vi tog var sin Ginger Joe på eftermiddagen. En liten flaska, men med alkohol i. Den släckte törsten bra.

Sen började Fästmön fixa potatisen och duka fram. När potatisen var färdigkokt och allt stod på bordet… Vad tror du uppdagades? Ja, just det! Spriten låg kvar hemma i mitt kylskåp! Och eftersom jag hade tagit en liten Ginger Joe kunde jag ju inte köra bil och åka efter den.

Ja, det är onekligen übergott med snaps till sillen, men man överlever utan. Maten var god ändå. Och den som spar hon har – i det här fallet nästan två flaskor Östgöta sädes. Så kanske nästa gång, kanske tredje gången gillt..? I morgon vaknar vi i alla fall troligen utan huvudvärk. Det gör ju ingenting. Men lite snopet är det allt med alla spritflaskor som är där jag inte är…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lucia för ett år sen

Ett inlägg om livet.

På luciadagens morgon för ett år sen rullades jag in för operation. Jag minns att jag var så ledsen för jag skulle missa SvT:s Luciamorgon, som bevakade Lucia i Uppsala Domkyrka.

Jag missade Lucia från Domkyrkan förra året, för att jag låg i en annan byggnad vid tiden för framträdandet och under kirurgens kniv.

Några timmar senare hade kirurgen, som såg ut att vara högst en tredjedel av min egen ålder, plockat ut flera tumörer. Jag vet inte hur många tumörer, det sa hon aldrig när vi hade ett samtal dan därpå. Det enda jag vet är att den största var 13 centimeter i diameter och att samtliga tumörer var godartade. Resten av dagen var jag ganska dålig och fick flytta till en mindre sal i Sjukstugan. Men jag minns också en av tjejerna jag delade första salen med. Hon, vars svärfar bland annat tillhörde gänget runt Monica Z och var otroligt begåvad på många sätt. Den tjejen hade lämnat en flaska bubbelvatten (alkoholfritt) från en brunnsort samt en liten lapp. Lappen har jag kvar än. Det är gott när det fortfarande finns goda människor i den här världen!

Att tumörerna skulle vara godartade var inget som var helt säkert. Sedan det konstaterats i slutet på sommaren att de fanns där, inuti mig, gick jag i ovisshet större delen av hösten. Jag minns knappt hösten 2012. Men jag minns att jag var tacksam för att jag hade ett jobb att gå till, för rutinerna det innebar och för att jobbet gjorde att jag åtminstone dagtid kunde tänka på annat än frågan som malde:

Lilla c eller Stora C?

Men jag hade tur. Tumörerna var godartade och kunde opereras bort. Idag, ett år senare, är jag i princip besvärsfri. Däremot är muskulaturen kring operationsområdet inte riktigt så upptränad som den borde vara. Det finns dock noterat på min att-göra-lista. För nu känner jag ju inte längre rädslan att nåt långt sår ska spricka.

Ett år har gått. Jag var tillbaka på jobbet exakt på dagen fyra veckor efter operationen. Där blev jag sen kvar till den sista juli. Åter en tuff höst följde, med jobbsökeri och miljoner nej på sökta jobb. Och nu sitter jag på annan ort och jobbar. För jag lever. Det är jag enormt tacksam för. Och för att Fästmön och hennes snälla mamma ställde upp så mycket som de gjorde för mig för ett år sen.

Luciamorgon på SvT och även den på jobbet missar jag emellertid även i år. Men det är inte jag som är sjuk den här gången, utan min bil som ska få lite verkstadsfix. Förhoppningsvis inte nånting kostsamt…

Livet är kort.

Read Full Post »

Julkort och jul-TV som ger glädje!

Även idag ramlade det in ett antal julhälsningar. En del kommer via mejl, till exempel från Lisa, en av mina vänligaste läsare, medan andra kommer via snigelpost. Dessa tre var några av de senare. Tack snälla alla – Lisa, Maria, Sister of Pain och Fästmön!

Maria har scrappat det vackra till vänster, det översta fina julfotot är från Sister of Pain och det söta med tomten och gullegrisarna är från Anna och barnen.

                                                                                                                                                            En flukt i TV-tidningen visade ett fåtal ljuspunkter, men ändå några riktigt lysande såna. Säsongsavslut är det för Downton Abbey på fredag, liksom för Anno 1790 på måndag, annandagen. Båda två är historiska serier, Downton brittisk och utspelar sig kring första världskriget, Anno utstpelar sig i Stockholm år 1790. Båda spännande på sitt sätt!

Mer spänning blir det på juldagen när en ny omgång Stjärnorna på Slottet kör igång klockan 20 på  SvT 1 och därpå det första av fyra nya avsnitt av Morden i Midsomer! Och så ytterligare spänning i två delar när SvT 1 också kör Arne Dahls Misterioso i två delar, den första delen sänds på tisdag, den 27:e.

För övrigt roar jag mig med att tvätta. Jag har matat husdjur, hämtat familjen Snälls post och letat efter en vattenkanna utan framgång. Strax ska jag duka fram lite ost och kex och vin till mig och mamma – mamma har fått en flaska alkoholfritt rött, medan jag har ett hemtrampat rödvin på luftning.

Read Full Post »

11111

Det är ett märkligt datum idag. Och vad jag förstår är det många som gifter sig idag – lite för datumets skull. Visst hade det varit häftigt att få 111111 ingraverat i ringen, men jag tycker att man ska gifta sig av kärlek…

November är annars en ganska trist månad. Det är ofta grått, mörkt och dimmigt. Jag tror att det var lite därför Fästmön och jag valde november som förlovningsmånad, för att få nåt som lyser upp, nåt att fira. I tisdags, på vår förlovningsdag, blev det kaffe och Dajmtårta ute i Himlen. Till helgen ska vi eventuellt fira med ett biobesök. Vi gick ju på bio tillsamman för första gången i höstas. Det kändes nästan som en liten dejt och det var ganska pirrigt. Filmen vi såg då var mest seriös, men också lite rolig. Den film vi tänker oss att se på lördag är Tintin, i med engelskt tal och i 3D.

Hmm… Är inte Tintin lite gay här..?

                                                                                                                                                                 På söndag är det Fars dag. Vi som inte längre har våra fäder kvar i livet kan känna oss lite ledsna och sakna en sån dag – i alla fall gör jag det (jag kan ju inte tala för andra). Jag tänker tända ett ljus vid pappas porträtt, precis som jag gjorde på hans födelsedag i oktober. Senare på eftermiddagen ska jag följa med Anna till hennes pappa. Jag får liksom låna lite grann, kan man säga.

Fredag är det också idag. Ett härligt bord uppdukat med smörgåsar och gott pålägg fanns i fikarummet på förmiddagen. Det smakade extra bra eftersom jag endast tog en skål med yoghurt och müsli i morse. Jag vaknade nämligen med huvudvärk idag igen. När jag har huvudvärk så där ofta hänger vanligen ett illamående med. Så var det i morse. Nu har det lagt sig något, liksom huvudvärken. Det kanske är lite spänning?

Jag kände mig stark och vuxlig, som Anna har lärt med att säga, för i morse tog jag mod till mig och tog initiativ till en pratstund med en person som var otrevlig mot mig igår. Det gjorde gott. Personen hade inte ens insett att h*n hade haft en otrevlig ton. Problemet var inte jag utan frustration över den egna arbetssituationen. Det känns skönt och bra att ha rett ut det hela. Och som sagt, jag kände mig väldigt vuxlig!

Idag på förmiddagen tror jag den tredje eller den fjärde och sista intervjun hölls. Kanske inte så konstigt att jag har huvudvärk av spänningen… Jag minns en av cheferna på mitt förra jobb. H*n brukade ofta säga:

Jag har väderspänningar i huvudet!

Ehum… ärligt talat tillhörde h*n kategorin skitstövlar, så det var ju ett ganska passande uttryck h*n använde. (väderspänningar = gaser i magen)

I kväll kommer Anna-älsklingen. Hon lär få gå på ett knastrande golv, för jag orkade inte städa igår kväll. Min kraft räckte enbart till badrummet och duschrummet/toan. Dammvippning och dammsugning får anstå till lördag förmiddag när Anna jobbar och jag är ensam hemma.

För övrigt hade vi kunnat gå på Uppsala Pride, som vad jag såg i lokalblaskan i morse, pågår under helgen. Men tyvärr noterade jag inte evenemanget förrän idag (märkligt, evenemanget har en presschef som var kortintervjuad i en bilaga till tidningen också och dessutom bloggar man på WordPress!) och åter igen undrar jag hur det har marknadsförts. I lokalblaskan lyfts dessutom enbart en klubb fram, men vad jag förstår när jag läser bloggen har Uppsala Pride som tema i år ”familjen”. Det körs alkoholfritt och hålls på Drabanten i centrala Uppsala. Vem vet, vi kanske tofflar in..?

Kanske ska lufta de fina sockarna jag fick av Monica den norska? Detta är självklart en passande fotbeklädnad på Pride!

Read Full Post »

En student

Dagen som började i panik och regn, avslutades med blommor, presenter, champagne, hyllningar med mera. Allt avlöpte bra – förutom kvällsfesten, som jag i skrivande stund inte vet nåt om. Jag hoppas att dagen blir ett ljust minne för Linn – en tjej med ett alldeles lysande avgångsbetyg, för övrigt. Stort GRATTIS till dig! Du har jobbat hårt och du är så värd alla MVG:n!

Efter att ha hämtat Elias i skolan och i all hast klätt om honom hos pappa Jerry där vi också hämtade Frida tuffade vi in till stan i en gnisslande och stånkande Clark Kent*. Vi fick cirkla en lång stund innan vi hittade parkeringsplats, så det var tur att vi hade gott om tid på oss.

På gågatan strålade vi samman med pappa Jerry och mormor och Lasse.

Anna var plakatbärare, Jerry blomsterpojke, mormor, Lasse och Elias förväntansfulla. Personen till vänster i bild är troligen en linslus som ville vara med på bild, hunden till höger likaså.

                                                                                                                                                                 In i det sista hade det varit oklart var själva utstpringet skulle ske. Lokalblaskan hade helt fel uppgift, så det är tur att vi kollade grundkällorna. Det verkade inte UNT ha gjort.

Här har morfar anslutit och nu börjar det tjockna till på gågatan. Somliga ser bistra och/eller nervösa ut, medan andra fortfarande är glada.

                                                                                                                                                                   Jerry hade inhandlat rosor till vår student. Man kan säga att han är vår egen blomsterpojke. Och han var mycket stolt över sin dotter, visst syns det på bilden?

En stolt fader med plakat.

                                                                                                                                                                   Men sötast var nog den här blomsterpojken!

Sötaste blomsterpojken!

                                                                                                                                                                   Men så äntligen kom vår student! Mormor var en av dem som kramades först.

Mormor och Linn, två glada tjejer.

                                                                                                                                                               Om Linn hade varit orolig för att INTE få saker hängda runt sin hals, blev hon nu lugn. Eller snarare, det blev lite för mycket, så vi fick ta med oss några grejor hem. Det var blommor, gosedjur, champagne och en studentmössebrosch. Lätt att bli trött i nacken, med andra ord…

Mycket runt halsen.

                                                                                                                                                                    Inte kan man ta miste på stoltheten hos det här föräldraparet som lyser ikapp med sin dotter?

Stolta päron** med sin studentska!

                                                                                                                                                                             Anna var spindeln i dagens nät. Hon räckte till för oss alla och fixade och donade med det mesta kring dagen. Inte konstigt att hon ser lite sammanbiten ut på den här bilden, för nu skulle vi strax hem och fixa maten. Skulle den räcka? FASA om den inte gjorde det!

Ska maten räcka?

                                                                                                                                                                På väg ner mot bilen på vars flak vår studentska skulle kuska runt ett par timmar blev hon infångad av en kamera och en mikrofonförsedd man från TV4 Uppland. Här kan du se inslaget och det är Linn som är i slutet. Kikar du noga på filmen kan du också upptäcka några linslöss i bakgrunden – Tofflan, Anna, Frida och Elias. Jerry var smart nog att ställa sig på andra sidan kameran.

Intervjuad!

                                                                                                                                                                 Efter mediaframträdandet gick vi ner till Gamla Torget där lastbilarna väntade på sin last nybakade studenter. Det blev några varv runt stan i solen som nu hade ersatt regnet. Gissningsvis var inte många strupar torra, trots budskapet på SPE:s bil…

”Mamma jag är inte full, jag är bara glad. Jag har vaskat allt…”

                                                                                                                                                            Medan Jerry och Frida gick och tog nåt ätbart samt hämtade grejor på jobbet åkte Anna, Elias och jag hem för att förbereda studentmiddagen. Runt 16-tiden började det droppa in folk – vänner, moster, faster, kusiner. Bara Studentskan själv lyste med sin frånvaro.  Men till sist kom hem, hemförd av snälla mormor och Lasse.

Det bjöds god mat – kallskuret fläskkött och rostbiff till köttätarna, örtmarinerad kallskuren kalkon till mig, potatisgratäng, sallad, baguette, ost, kex, druvor… Ja vi var nog bortåt en 20 personer som åt och drack (alkoholfritt).

I en paus blev det presentöppning. Det var ett berg med paket. Linn fick så fina saker, bland annat glas av olika slag, en karaff, pengar, skor, berlocker, presentkort, ett resekit, en karamellskål och jag vet inte allt…

Presentöppning!

                                                                                                                                                                   Så rundade vi av firandet med kaffe och en fantastiskt god tårta som mormor hade gjort. Jag hoppas att Linn är nöjd med sin dag och att kvällen som följde efterpå blev toppenkul. Anna och jag kollapsade i sofforna runt 21-tiden efter all röjning och fick äntligen lägga upp fötterna en stund och glo på Anna Travis. Därpå nattade vi oss, eftersom min kära fästmö skulle upp klockan sex för att vara på jobbet mellan sju och 16 idag. Härligt… Jag vet två som var jättetrötta i morse… Och två som är jätteglada att det dröjer några år innan det är dags för nästa student. För även om det är en häftig dag, studentdagen, tar det på krafterna att få allt att klaffa.

Grattis till examen!

 

*Clark Kent = min lille bil
**päron = föräldrar

Read Full Post »

Funderingar av diverse slag över livets goda

(Jag kom inte på nån bättre rubrik…)

Nyårsdagen har gått över i eftermiddag. Fästmön mådde lite sämre igen efter att ha ätit, så nu är det sängläge igen. Men med leksaksdatorn i knäet. Mamma har glott lite på TV och jag har suttit vid datorn och så har vi läst en stund. Mamma läser Carolina Gynnings bok Ego Girl och jag sitter med blyertspennan i högsta hugg och läser Ann Heberleins En liten bok om ondska. Snacka om kontraster…

 respektive
Kontraster…

                                                                                                                                                          Vi har dividerat fram och tillbaka om TV-kvällen, men det blir i vart fall Stjärnorna på slottet på SvT1. Den film vi enades om att se är Patrik 1,5 som också går på SvT1  och så spelar vi in Rallybrudar från TV4. Typat när det går två sevärda filmer samtidigt, när man annars inte tittar på mer än kanske ett program per kväll – högst. Jag inser att det kan verka som om jag glor förskräckligt mycket på TV, men i verkligheten gör jag inte det! Det handlar om att jag väljer ut vissa program och filmer jag vill se och som sagt, det kan bli ett program per kväll, ibland två, ibland inget.

Ute snöar det fortfarande och ett tag var det nästan plusgrader. Nu har temperaturen sjunkit ner till cirka tre minusgrader. Idag blev det därför ingen promenad med mamma, men jag gissar att jag måste ge mig ut med räk- och kräftskalen till soprummet senare i kväll. Enda nackdelen med skaldjur. Å, det ska bli så gott! Till förrätt planerar jag en liten silltallrik med kokt potatis och så får de som vill ta en skinkbit och rödkål till också. Jag vill förstås ha nubbe och öl till maten, men gissar att mamma och Anna håller sig till nåt alkoholfritt alternativ.

Skönt att njuta i bästa fåtöljen med en god bok och några bitar Vintervit då och då medan stormen rasar utanför… Inomhus är Vintervit gott, men utomhus är det vintervita ruggigt. Och det är nästan TYST i huset, helt underbart!..

Vintervit inne är gott, utomhus är det vintervita ruggigt!

Read Full Post »

En söndag på väg mot sitt slut

Så är även denna söndag på väg mot sitt slut. Inget söndagssorg idag, bara fullt sjå att hålla mig på benen.

Ringde mamma på förmiddagen och pratade en liten stund, men det var jobbigt att hålla telefonen så det blev inget längre samtal.

Det var så mysigt att Anna kunde komma! Vid 12.30-tiden stack hon nyckeln i låset och klev in, iförd sin nya, fina blus. Så söt, så! Under tiden hon var här fick jag ner frukostfilen samt två mackor med kaffe. Tänk så mycket godare det smakar att äta i trevligt sällskap! Jag var annars rätt hängig och halvlåg mest på kökssoffan. Det har snurrat ganska bra i skallen idag och det är en obehaglig känsla att känna sig nästan berusad.

Skål – fast det är garanterat alkoholfritt i min mugg…

                                                                                                                                                               Lite senare var jag tvungen att lägga mig på sängen och Anna höll mig sällskap medan jag ynkade och hulkade och beklagade mig och självömkade.

Vid 15-tiden började det bli dags för Anna att bryta upp. Jag hade lovat att skjutsa hem henne och vi tog en tur in på Tokerian innan dess. Det visade sig att jag och mamma hade vunnit hela 182 pix på Lotto! Och av glädje blev nog än mer yr, för jag höll på att tuppa av inne vid mjölken medan en gubbe försökte tränga mig åt sidan. Till allas förvåning – även min egen… – höll jag mig emellertid på benen och resten av shoppingturen gick utan fler incidenter.

Vi for så vidare med den yrsliga bakom ratten till Jerry där Elias hade tillbringat eftermiddagen med att möblera om sitt rum. Det var så snällt av Jerry att låta mig få låna Elias mamma några timmar idag! Elias var för övrigt mycket nöjd med den nya möbleringen, berättade han i bilen. Och så frågade han hur jag hade haft det på sjukhuset med den fisande tanten. Då kunde jag ju inte låta bli att berätta om bajsprovet – Elias och jag delar kissåbajshumor – men det vete 17 om jag inte växte ifrån den under min sjukhusvistelse i veckan… Elias tyckte i alla falla MYCKET synd om mig som var tvungen att bajsa i en plastbytta och sen lämna denna till en sjuksköterska…

Kiss och Bajs fick jag som gosedjur i två storlekar vardera. Ett par tronar nu på min säng, ett annat hänger i bilen från backspegeln. Jag är sååå barnslig.

                                                                                                                                                         Hemma igen kollapsade jag på gästsängen. Det går fortfarande runt i skallen och jag känner mig lite som i en glaskupa. Men jag har tagit fram två korvbröd och ska strax lägga två kycklingchorizos på grillen. Detta, tillsammans med en klick räksallad, blir min söndagsmiddag.

I morgon är det måndag och jag ska ringa doktor Anders vid tio-tiden. Anna och Jerry och Frida ska på en spännande ”utflykt” på eftermiddagen – jag håller mina tummar och hoppas att allt blir bra.

Read Full Post »

Italienskt

Dagen igår blev ÄNNU varmare än lördagen… Vi satt på ballen* så länge det gick, men sen fick det bli vardagsrummet där det ändå var hyfsat svalt. Det blev lite jordgubbar och mjölk på eftermiddagen. Smakade gott och var faktiskt avsvalkande. Jag läste en del igår och fick äntligen börja på en ny bok.

Tog en dusch framåt kvällen, men var lika varm efter den. Fästmön messade en bild på ett bett som Linn fått på benet. Det såg hemskt ut, som ett elefantbett! Ingen vet vad det är, möjligen broms. Hoppas hon håller koll på det så att hon inte behöver träffa en doktor…

Vid 18.30-tiden beställde jag taxi och precis när den kom messade Anna att hon hade missat bussen ute i Förorten och skulle bli en halvtimma försenad. Mamma och jag åkte till Il Forno i alla fall, medan vi kom överens med Anna om att hon skulle komma senare och mamma och jag kanske tjuvstarta.

Jag hade bokat bord när vi kom, men det fanns det ingen anteckning om… I stället fick vi välja bord inomhus – för alla andra gäster satt utomhus. Mamma ville hellre sitta inne. Jag hade också frågat personalen när jag ringde och beställde bord om de kunde ordna några rosor på bordet – såsom de gjort för fem år sen när vi var där och firade mammas 70-årsdag. Men se det kunde de inte

…för vi har nya ägare sen dess…

Det var ju också ett… svar… skäl… Tyckte det var en lite trist attityd, jag hade ju meddelat att jag självklart var villig att betala för såväl blommor som besväret. Men tyvärr, tyvärr, det var väl för jobbigt…

Anna blev inte så sen som vi först trott, så jag beställde en förrätt till henne också. Det blev en sedvanlig bruschetta med tomater och ost, massor av vitlök, ett par oliver och basilika. Smälte som vanligt i munnen… Till huvudrätt var jag tråkig och valde min sedvanliga kyckling i gorgonzolasås men utan bacon. Anna tog lax med potatispuré med parmesan.

Laxen låg i spenatsås som såg allt annat än god ut, men som smakade rätt OK. Potatispurén med parmesan var suverän! Jorå, jag var där med min gaffel och smakade!

                                                                                                                                                       Mamma tog saltimbocca, kalv med bacon, och ett glas vitt alkoholfritt. Jag fick skära köttet åt henne, men det såg lövtunt och fint ut.

Mamma var nöjd med maten.

                                                                                                                                              Kvällens höjdpunkt tyckte jag att desserten blev! Vi tog alla tre kaffe samt jordgubbsmousse med kanderade nötter och choklad. Mycket syrligt och inte alltför tungt!

Syrligt och gott till efterrätt!

                                                                                                                                                        Det blev taxi även för hemfärd, det funkar inte med buss riktigt för mamma, som har svårt att gå. Anna och jag satt en stund på ballen och svalkade av oss, medan mamma kollade slutet av fotbollsfinalen innan hon joinade oss. Eftersom Anna skulle upp och jobba tidigt idag så blev det sänggång för henn vid 23-tiden. Jag satt en stund med mamma, men följde sen Annas exempel. Ville ju också få en liten egen, privat stund med min älskling.

Det var varmt, hett, i sovrummet och takfläkten får verkligen jobba hårt på övertid och på högsta varvtal. Vi sov väl sisådär. Jag skjutsade Anna till jobbet i morse och sen var tanken att jag skulle ta min morgonpromenad. Men jag orkade inte. Det var då redan 24 grader ute. Så jag gick och la mig och läste en stund, försökte somna om, men det gick inte. Och då åkte lilla datorn fram!

Idag blir det troligen en tur ut till landet, till klädvaruhuset Thuns i Faringe. Jippi, shopping i värmen! 😀 Tisdag och onsdag har inga klara ”program” än, men på torsdag har jag bokat tid för mamma hos min frissa (födelsedagspresent) och då tänkte vi också ta en tur på stan. (Mer shopping, ÄNNU MER jippiiiii!)

                                                                                                                                                        *ballen = balkongen

Read Full Post »