Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Alien’

Idag är det fem år sen jag föll. Fallet hade föregåtts av ett tufft år (2006) – organisationsförändringar på jobbet med stor oro på avdelningen, en separation, en utsliten axel som äntligen blev opererad efter ett års väntan på operation och så min pappas hastiga och onödiga bortgång – bara för min del. Vi hade stämt träff efter jobbet. Först skulle vi bara ses och ta en fika, men eftersom det var middagstid föreslog jag att vi skulle gå och äta nånstans i stället. Från min sida var syftet med träffen att träffa en bekant som jag hade ”pratat” lite med på nätet.

Fästmön på Pride 2009, en av mina favoritbilder!


Det var inte läge för nån av oss
att inleda nånting annat än en vänskap. Men jag erkänner ärligt att jag föll. Jag föll verkligen som en fura – med ett stort brak. Särskilt minns jag ett ögonblick, jag tror Anna hade varit och pudrat näsan. När hon är på väg tillbaka till bordet bara inser jag att den här kvinnan vill jag älska och följa och ha vid min sida resten av livet.

Fem år sen är det idag. Fem år sen jag fick den insikten och fem år sen jag såg Anna första gången och fem år sen jag föll. Anna hade sett mig nån dag innan när vi var på ICA Kvantum och körde var sin stridsvagn. Eller Anna körde varuvagn, jag stridsvagn – jag hatar nämligen att storhandla.

Det är lätt att vara med Anna. Vi är väldigt olika som personer, men när jag härsar upp mig, som vi säger på östgötska, är Anna lugn som en filbunke. Anna är mer eftertänksam och klok än jag, jag är mer impulsiv och efterklok. Vi är båda – även jag, tro det eller ej! – snälla och omtänksamma.

Anna har fyra fina barn, som jag inte längre skriver om här så mycket av olika skäl. Men jag vill säga att de är en härlig bonus i livet! Jag har inga egna barn och jag lär inte få några – en alien räknas inte.

Livet har inte direkt fortsatt vara enkelt sen vi träffades. Kris på kris har följt och en och annan har försökt söndra och förstöra det Anna och jag ”har”. Dock utan framgång. Det finns inget värre en avundsjuka/missunnsamhet och sånt slår bara tillbaka på den som inte kan glädjas eller åtminstone acceptera andras lycka. Dessutom kommer vi starkare och än mer sammansvetsade ur varje kris.

Vi har nu en minst sagt osäker tid framför oss, men eftersom vi kämpar mot samma mål vill jag tro att framtiden är ljus för oss. Därmed inte sagt att allt lär bli enkelt alltid för oss. Jag vet bara att jag fortsätter att falla för Anna – varje dag.

Anna, jag älskar dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagen gick sannerligen i regnets tecken. Det var sånt eländigt väder att jag inte orkade bära in varorna jag varit och handlat från bilen när jag kom hem. De fick ligga kvar till dess att jag hade hämtat hem Fästmön från jobbet. Men idag är det fredag – och solen lyser som ett eldklot på himlen. Vilken skillnad det är för humöret! Ljuset gör en mycket piggare! Men, som B sa när jag kom till jobbet:

Det ska bli regn till eftermiddagen!

Snacka om positivt tänkande… Jag är emellertid säker på att B har rätt, för det har varit många såna här dagar de senaste månaderna. Alltså dagar med synnerligen varierande väder. Och som min före detta kollega A brukade konstatera började det alltid regna vid 16-tiden, just som A skulle cykla hem från jobbet.

Jag fotade morgonsolen från jobbets balle* i morse!


Anna hade sovit dåligt i natt
av olika skäl och själv vaknade jag av att min alien bråkade. Jag fick tvinga mig ur sängen så att jag inte skulle drabbas av Uppsala blodbad, men se där fanns ingenting! Tänk, TÄNK! om min kropp har helat sig själv genom de tankar och den kraft jag har inuti… Det är nästan… fantastiskt. Fast jag vågar inte riktigt tro på att det inte kommer nåt bakslag. Sen vore det bra om jag kunde utnyttja kraften till att få ordning på hälen i stället. För den är väldigt ond nu. Så ond att jag tänker mig ringa doktorn nästa vecka. Jag pallar inte mer.

I morgon åker jag ut till Himlen där förhoppningsvis familjen är komplett. Det känns som om vi ses så sällan, men det har inget med viljan att göra utan andra saker. Anna och jag har diskuterat mat och på lördag kan det bli nånting som en i familjen kallade min version av

grotesk!

Först ska jag jobba lite, emellertid. Glädjande nog noterade jag att min trädnyhet nåt ut i media enbart genom hemsidan och inget pressmeddelande. Ibland är det värt att testa! Men självklart hoppas jag på lite större genomslag, kanske under dagen. Jag ska också skriva lite om lokalproducerad mat och fördelarna med det. Våra forskare har synnerligen goda belägg för fördelarna!


*jobbets balle = balkongen på arbetet


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för den gångna veckans höjdpunkter (Bokpaket) respektive dalar (Blodpuddingspaket). I alla fall är de följande, enligt mig:

Bokpaket


Blodpuddingspaket


Livet är kort.

Read Full Post »

Frågetecknet i rubriken? Tja, med det avser jag att en dag som bara är rätt igenom grå har man bara om man själv inte gör nåt åt gråheten. Som igår, till exempel. Trist väder, trist dag, helgen långt borta. Då firar vi två medarbetare som fyllt 40 respektive 60 med tårta i samband med institutionsmötet. Riktigt lyckat blev det, för jubilarer höll tal och tackade och en av dem berättade att h*n är på sitt trettionde år här. (Jag kände hur det högg till i hjärtat, för jag skulle ha fått guldklocka från min förra arbetsgivare förra året. Men den tog somliga ifrån mig.) Jag är inte i alla lägen den som tycker att det är bra att man stannar på en och samma arbetsplats hela sitt arbetsliv. Själv var jag på en tre, fyra platser i mitt förra liv, dock hos samma grundarbetsgivare. Den som stannar länge inom en organisation får en erfarenhet som borde vara guld värd – mer än en guldklocka! – för alla arbetsgivare, eftersom den är så ovanlig. Men bäst av allt är blandningen av gamla och unga – och det tyckte denna, kloka jubilar. Och jag.

Jordgubbstårtan var divine!


Igår kväll väntade Fästmön hemma
med spänning på att jag skulle ställa mig vid spisen. Det är nämligen ganska ovanligt, allra helst som att Anna var ledig. Och den som är ledig brukar laga kvällsmaten hemma. Anledningen till att jag tog över mitt eget kök var att jag skulle tillaga svampen jag hade fått av kollegan ML i måndags. Det blev var sin omelett med kantarellstuvning – och två påsar kantareller till frysen. Stuvningen blev lite klen, jag inser att jag behöver träna. Men det var ju svampen som var viktigast, inte redningen, så att säga.

Efter duschen jublade jag eftersom jag noterade att den svarta pricken vid vårtan försvann – och därmed vårtan. (Pricken är vårtans rot och den måste försvinna, annars är vårtan kvar.)Tänk att det svindyra medlet Vårtfri verkligen gör skäl för sitt namn! Jag är mycket nöjd.

Jag behövde stappla ut med sopor, men sen kollade vi på andra och sista delen av Edwin Drood, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Den slutade lite oväntat, vilket jag gillar. Men jag undrar om mr Dickens skrev klart berättelsen eller om nån annan gjorde det åt honom. Han sägs ju ha dött med verket i sina armar – och verket var då ofullbordat…

Vad händer idag? På jobbet ska jag göra ytterligare några sidor på webben åt en av institutionerna (igår gjorde jag sex eller sju, minns inte). Det arbetet fortsätter och jag ska även försöka få klar och publisera en nyhet på vår externa startsida. Dagens lunch blir tillsammans med min bok på gång på Thaistället, alltså av asocial art. Jag behöver det ibland. Och dessutom vill jag läsa ut boken jag fick låna av en av forskarna. Den här boken är väldigt speciell, men det har jag insett först nu mot slutet. I början kunde jag bli galen på all detaljrikedom.

Härom natten fick min mobil spel och laddade ur och började pipa och ha sig strax före klockan två, när jag sov som bäst. Det är verkligen dags att pensionera den, men jag älskar den och har svårt att skiljas från den. Så jag har tre batterier till den som jag alternerar. Igår laddade jag upp batteri nummer två och håll nu en tumme att det funkar som det ska under dan! Eftersom framtiden är så osäker vågar jag inte riktigt investera i en ny mobil, eftersom jag inte kan dra på mig nån återkommande månadsavgift ifall det värsta scenariot blir verklighet. Ja, jag är orolig och bekymrad, men jag försöker att fokusera på det som är positivt och bra. Att ingenting är säkert i livet – mer än att du alltid ska leva med dig själv. Det har jag fått lära mig med besked, så det är jag beredd på.

Jag hade väldigt ont i hälen igår kväll. Den till och med värkte, vilket den inte har gjort så mycket. Den har mest gjort ont att stå och gå på. Mina andra krämpor är som de är och jag känner av en molande värk hela tiden. Inte ett ljud har jag hört från Sjukstugan i Backen än, men det har ju bara gått två månader sen de fick remissen och de verkar ju mest vara bekymrade över att patienterna ser vad de har för underkläder… Men det är lite märkligt… När jag väl tog upp mina besvär med doktorn och han skrev en remiss eftersom han tyckte att det var liiite jävligt för mig, då har det problemet nästan blivit sekundärt. Kan kroppen hela sig själv? Kan kroppen mota bort en alien som tar en i besittning? På utsidan ser det likadant ut och när jag känner så känns det likadant. Men jag behåller livet inuti mig och det är en märklig känsla. Är det en prövning eller är det en gåva eller är det bara en tillfällig respit? Jag har inga svar, men jag kan meddela att jag bekämpar min alien med alla krafter jag har till övers. Alla.


Livet är kort.

Read Full Post »

Solen lyste hela vägen söderut – men det regnade på sina ställen också. Samtidigt som solen lyste. Så det blev till att köra med både solbrillor och vindrutetorkare på nästan hela vägen från Västerås.

Det var lite mer trafik än normalt och naturligtvis ett antal husvagnar och husbilar som blev bromsklossar. Däremot var det inte många långtradare. Ändå flöt det på bra och jag körde i ett streck.

Jag for direkt upp till graven. Fick en stund ensam med pappa. Där såg verkligen bedrövligt ut, så nu har mamma och jag varit och köpt några solgula och några tvåfärgade tagetes som jag ska plantera i morgon. Strax intill graven såg jag en stubbe som var ganska vacker. Du får titta på den i stället för på pappas grav som jag behåller i mitt hjärta i stället. Jag känner mig nämligen så nära pappa vid graven, känner hans närvaro på ett så tydligt sätt.

En vacker stubbe fanns nära pappa.


Hos mamma fick jag kaffe och bullar
– och låna en toalett. Det var förstås kris när jag kom fram. Tycker ändå att jag var duktig – och alien höll sig i schack utan att kicka på blåsan. Hälen känns också så bra att jag nästan blir misstänksam…

Så blev det presentutdelning eftersom mamma ju fyllde år i förra veckan. Tror att kortet var det hon blev mest förtjust i… Men alla presenterna ”dög” och det var ju tur.

Efter kaffe och presenter blev det en liten tur för diverse ärenden. På hemvägen stannade vi vid Nattkröken och köpte med oss middag hem. Han kämpar verkligen hårt med sitt lilla företag, den unge killen i korvkiosken. Han som tog över rörelsen när morbrodern gick bort i cancer. Men nu har tiderna blivit tuffa och han går knappt runt. Vi pratade marknadsföring och jag förespråkade hemsida/blogg och Fejan med erbjudanden, men tyckte att de tusenlappar han lagt på annons i lokaldelen var bortkastade. Hade jag bott här hade jag hjälpt honom med ett och annat. Gratis.

Middag.


Jag har varit ute med sopor
och tagit en promenad ner till sjön. Passade på att prata lite med Fästmön – nu dröjer det tills vi ses nästa gång. Men det sägs ju att

Absence makes the heart grow fonder.

Vi får väl se hur det blir med det. Jag längtar redan…

Read Full Post »

Idag är det bara vår andra semesterdag och den innebär nya äventyr. Vi ska ta oss till Fästmöns jobb för ett ärende och så måste jag kolla om mitt busskort funkar – jag lyckades nämligen tvätta kortet i ett par jeans igår kväll. Inte så smart…

Lyckades tvätta mitt busskort.


Sen ska vi kolla in en spännande loppis
innan vi storhandlar och far ut till Himlen. I kväll blir vi fyra vuxna till middag.

Skönt med sovmorgon idag, klockan var nästan tio när jag vaknade. Men det sedvanliga springet under natten kom jag förstås inte ifrån. Anna vaknade av bilkörning på innergården och rökstank – man har ju liksom öppet överallt, vilket folk tycks skita i. Det är tydligen jättekul att stå under våra öppna fönster och gasa och röka.  Har ni inga liv, liksom?

Hälen känns rätt OK idag och Alien har inte bråkat mer än vanligt. Det kan bli en bra dag det här också! Himlen är mörk, jag tror säkert det blir åska. Härligt med äventyr!

Read Full Post »

Igår åt vi lax till middag, med fetaostpesto ovanpå. Det såg ut som skit men smakade gottgott. Slaka, gula sparrisar slank ner till och var sin kall starköl. Sen läste vi och glodde på tredje delen av Häxans tid, lyssnade på regnet och asgarvade åt Friday Night Dinner.

Det regnade blött på tennisbanan igår kväll.


Idag vaknade vi prick klockan nio
vår första semesterdag av att nån idiot borrade. H*n borrade ett par tag och sen inget mer. Men det räckte för att vi skulle bli klarvakna. Starkt misstänkt är Hårby bygg som i flera veckors tid har haft sin firmabil parkerad här utanför på vardagsmorgnarna, med två däck på gräset och resten av bilen halvblockerande den asfalterade gångvägen. Nåja, nio är väl inte fy skam, men ska det fortsätta så här hela semestern blir jag inte glad. Och jag är ju, som bekant, en riktig surkärring redan. Tänk om jag blir ännu surare!

Tofflan var sur redan som fyramånader bebis.


Jag var sur redan som liten – se bilden!
När jag var barn gillade jag inte tanter, bara farbröder. Tanter var larviga och skulle gullegulla, medan farbröder talade till mig i normal ton. Stor skillnad! Sen svängde ju preferenserna lite, men det är en annan historia.

Preferenserna kan svänga som flaggan i luftdraget från mina otäta fönster.


Idag står det presentjakt på agendan.
Det är främst mamma som ska få en present till och jag har en idé. Sen är det ytterligare en person i familjen som fyller år den här månaden som kanske ska få nåt mer i presentväg, men två saker är redan fixade.

Efter jakten ska det bli superskönt att få glida in i en tunika med hål för huvud och armar och låta frissan ta hand om mitt huvud för en stund. Fästmön tycker att jag ska raka huvet där bak och lite sugen är jag, för jag blir alltid så varm i nacken. Dessutom brukar Anna hitta dammtussar i min nacke varje morgon, tussar som hon fnysande plockar bort.

För övrigt kom ju Anna med en av sina lysande idéer idag på förmiddagen.

Nu har jag det!

utbrast hon vid frukostbordet.

Vad är det du har?

muttrade jag, fortfarnade sur efter borr-väckningen.

Nu vet jag hur vi kan gå ner 14 kilo till Pride: Vi går helt enkelt vilse i skogen i två veckor.

Uppenbarligen läser Anna tidningen för noggrant. Själv har jag ingen lust att banta förrän Alien är borta. Jag tror att det blir lättare då att se det korrekta utgångsläget. Idag ser det ju ut som om jag är i tolfte månaden.

Idag lyser solen av och till bakom molnen. På sina ställen är molnen mörka, på mina ställen är de ljusa. Jag hoppas bara vi slipper ösregn när vi skenar på stan. Inte så roligt att lukta blöt hund på bussen.

Read Full Post »

En riktig grin- och gnälldag idag. Jag har jätteont i foten och min Alien har gjort sig starkt påmind idag. Flödet är igång efter knappt tio dagars respit. Jag orkar inte… Fast det gör jag. Det måste jag göra.

Vi stack och handladeTokerian vid lunchtid. Jag såg en konstig skylt och undrade vad det var. Fick ingen riktig klarhet i det, men jag tror att det är nån sorts bröd. Vad tror du???

S-rosetter, vad är det?


Jag köpte jordgubbar och gammeldags vaniljglass
med ut till Himlen. Det blev uppskattat, tror jag. Vi kunde inta det hela med gott kaffe (Fästmön snålar inte med bönorna, enligt insatta källor.) på Annas balle*. Passade på att utnyttja Annas trådlösa nät för att hämta hem miljoner uppdateringar på leksaksdatorn. Vet ju inte hur det blir nu med 3:s mobila nät – uppgift står mot uppgift. Tror jag säger upp skiten från i höst, ärligt talat.

Jordgubbar och gammeldags vaniljglass är gott!


Medan vi satt där och fikade
föll ett grönt kryp ner på fönsterblecket – och fastnade i ett spindelnät.

Krypet kom inte loss.


Jag var helt fascinerad,
för det var ett märkligt kryp. Men jag är inte hjärtlös, så jag hjälpte faktiskt loss det. Tro det eller ej – jag som är så elak.

Free at last.


Nu väntar tillagning av Kalle Kon
och potatisklyftor i New Village. Anna softar med en bok, jag har svårt att softa på grund av smärtor här och var. Som vanligt använder jag bloggen för att pysa.

I afton blir det godisbunke och en film på TV, tror jag. Tänk att jag börjar nog minska mitt godisintag – dagens bunke var bara 14 öre dyrare än Annas. (Det brukar annars handla om flera spänn.)

Vad har du för dig i afton, då???


*Annas balle = Annas balkong

Read Full Post »

Vecka 28 rimmar på Gotta (veckans höjdpunkter) liksom på Råtta (veckans dalar). Så här är dessa enligt mig:

Gotta


Råtta

Read Full Post »

Idag har jag haft så ont i magen att jag nästan har läst ut hela min bok på gång. Det känns som att min alien flyttar runt och just för tillfället boxas med mina tarmar. Synnerligen oskönt! 

Och sen regnar det. Det började ganska tidigt idag, men nu till kvällen regnar det mycket. Riktigt blött. Jag tankade efter jobbet och Fästmön jobbade över under tiden. När Anna kom ut visade hon nånting brunt hon hade i ett papper. Mina tankar gick förstås genast till nåt-annat-brunt-i-papper.

Det regnar blött även i år. Den här droppen fångade jag på bild i juni förra året.


Köpte en liten present till mamma
samt middag som bestod av kallskuret. Tänkte det skulle vara snällt mot magen. Men jag vet inte. Det spelar ingen roll vad jag äter, tycker jag. Jag tror inte att det spelar nån roll, det är inte den magen som bråkar.

Idag har jag fått synnerligen lite gjort på arbetet. Det känns som om min kraft är helt borta – liksom arbetsmoralen. När herr prefekt 1 dök upp idag satt jag med båda fötterna uppe på skrivbordet i en tämligen laid back position. Lite halvpinsamt så där, men han bara vinkade och skrattade.

Jag har i alla fall ringt två samtal idag som värmde mig, det ena gick till tant och farbror Blå på lunchen. (Vad gjorde man innan internet fanns – hur hittade man folks telefonnummer, liksom?) Det finns snälla människor, det finns!

I kväll blir det titt på en ny brittisk mini-serie i två delar klockan 21 på SvT 1, Livet utan dig. Psykologisk thriller om en man som plötsligt omkommer i en olycka och hans närstående. Kommissarie Thorne går förstås samtidigt på TV4, men honom spelar vi in så vi slipper reklamen. Såg att det ska komma tre nya avsnitt av kommissarien, baserade på en annan av Mark Billinghams böcker. Bra, tycker jag!

Nope, dags att sätta på hurran, för jag ska tvinga ner en kopp kaffe, jag är så kaffesugen! Och så ska jag titta närmare på det där bruna i pappret som Anna hade med sig…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »