Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Alice Munro’

Ett inlägg med resultatet från senaste Tofflan undrar.


Ibland har man inte ens hört talas om
dem som får Nobelpris. Årets Nobelpristagare i litteratur är Alice Munro. Henne hade jag hört talas om samt läst, men har du? Det var just läsningen av Alice Munro som Tofflan undrade om den gångna veckan.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

44 procent (elva personer) svarade: Nej, jag hade aldrig hört talas om henne. 

24 procent (sex personer) svarade: Nej. 

16 procent (fyra personer) svarade: Nej det har jag inte, men jag ska! 

Tolv procent (tre personer) svarade: Ja, jag har läst nånting.

Fyra procent (en person) svarade: Ja, jag har läst flera böcker av henne. 

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans nya fråga.


Under den gångna veckan
fick Alice Munro Nobelpriset i litteratur. Därför undrar Tofflan helt enkelt om du har läst nånting av henne.

Som vanligt kan du inte kommentera det här inlägget. I stället kan du lämna dina personliga avtryck inne i omröstningen – antingen med namn via Comments eller anonymt via Other. Omröstningen i sig hittar du i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.

Stort TACK på förhand för din medverkan!


Livet är kort.

Read Full Post »

I två veckor har jag tragglat med en pocketbok. Två veckor. Och boken var inte ens en roman av tegelstenstyp utan en samling noveller, totalt 377 sidor. Äntligen har jag fått lägga Alice Munros bok Nära hem till handlingarna!


Äntligen hemma med Nära hem!

                                                                                                                                                        Boken består av tolv noveller ur de tre första av kanadensiskan Alice Munros novellsamlingar som getts ut på svenska. Böckerna gavs ut kring mitten av 1980-talet och början av 1990-talet. De flesta av novellerna handlar om uppbrott och relationer, sett från kvinnors synvinkel.

Alice Munro har fått flera stora litterära priser, bland annat Man booker International Prize 2009. Av somliga utpekas hon som en kandidat för Nobelpriset. Men ärligt talat, det här är INTE min grej! Noveller för mig har tidigare varit lite lättsammare läsning, läsning som har fängslat en kort stund. De här novellerna känns bara röriga och det stora persongalleriet gör att jag inte klarar att hålla ordning på vem som har – eller har haft! – en relation med vem. Meningarna är ofta långa. Boken är helt klart välskriven, språket är bra. Men nej. Det här tänder inte mig!

Tack ändå, Fritz & Ståhl, för boken var en av de två som låg i ett bokpaket från er!

Read Full Post »

Ur Alice Munros novellsamling Nära hem, novellen Labor Day-middagen:

– Man glömmer hur lycklig man är medan man är lycklig.
– Och vice versa. Som man glömmer en förlossning.

Read Full Post »

En grå dag behöver guldkanter. Och inte hjälpte det mycket att olja in två stycken träskärbrädor eller att gå ut med soporna till ett överfullt soprum. Nej då ringer man en kär vän och får sig till livs några varma ord. Tack, du vet själv vem du är, raring!

Sen, när man vittjar postboxen, gör man en grimas av lidande när man öppnar ett fönsterkuvert med hemförsäkringen och bilförsäkringen i. Bara att bita ihop och betala dessa försäkringar vars premier var betydligt lägre förra året. Därför blir det antingen snabb offertinhämtning nu eller en mer långsiktig till nästa år.

MEN… Så hittar man i sin postbox ett bokpaket som man har vunnit från Fritz & Ståhl. Visserligen har man läst 50 procent av innehållet, den till vänster, tillsänd av en zylvazz bloggläzare (som verkar ha problem med sitt webbhotell?), men vad gör det? Hälften har man INTE läst och man tackar glatt de vänliga avsändarna!


 Alice Munro har jag INTE läst och det ska bli spännande att göra denna nya bekantskap.

                                                                                                                                                   Tack, vän och tack, Fritz & Ståhl, för dagens guldkanter!!!

Read Full Post »

I torsdags var det september månads sista Babel. I detta femte av tolv program på SvT2 ställdes bland annat frågan

Behövs kritiker?

Spännande i detta sammanhang att ha Marcus Birro i studion. Denne fantastiskt begåvade och självutlämnande poet, författare och krönikör som av många upplevs som extremt känslig för just kritik!

Men först inleddes det med lite Bob Hansson-trams, denna gång från Dramaten. Lyckligtvis hade jag möjligheten att spola fast forward… Tyvärr återkom eländet, men som sagt, det går att spola när man har spelat in på sin DVD…

Första studiogäst var författaren Ian McEwan som gav ut sina första böcker på 1970-talet, först novellsamlingar, sen en roman. I våras såg jag en film, Kärlekens raseri, baserad på Mc Ewans bok Enduring love. Den senaste romanen, Hetta, har en naturvetenskaplig vinkel precis som boken innan: den handlar om klimatförändringar. Och författaren själv klassar boken som en komedi… Daniel Sjölin var tyvärr tvungen att avsluta intervjun på ett urtramsigt sätt. Suck…


En komedi om klimatförändringar, enligt författaren.

                                                                                                                                                          Så blev det dags för ett av programmet huvudteman, kritik. Detta inleddes med ett reportage om James Wood, den sista stora och riktiga kritikern, enligt programledaren. James Wood är bland annat känd för att ha totalsågat den amerikanske författaren Paul Auster. James Wood är känd för att vara en mycket tuff kritiker. Nu har han själv skrivit en bok – och naturligtvis fått riktigt dålig kritik…

I studion för att diskutera kritik var i nästa inslag Marcus Birro, Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan samt Malin Ullgren, litteraturkritiker. På programledarens fråga om kritiker behövs, svarade de två kvinnorna ja, medan författaren svarade nej. Han menar att recensenter har ett existensberättigande – om de fungerar som dörröppnare i stället för att briljera inför andra. Chukri och Ullgren menade att kritiker behövs just därför att de är särskilt insatta och kunniga. Marcus Birro hävdade dessutom att majoriteten inte läser kultursidorna, nåt som vållade protester i studion. Chukri medgav emellertid att hon saknar mer BLOD i recensionerna, det vill säga mindre rutin. Men bokbloggare ger hon inte mycket för. Hon anser att de inte skriver kritik, utan närmar sig författaren som om han/hon vore en gudom. Samtidigt tycker hon att det är skönt att bokbloggarna skriver om böcker som kritikerna inte behöver eller vill skriva om!..


Så här ser Marcus Birros senaste bok ut och den finns förstås på min inköpslista!

                                                                                                                                                   Näste man att porträtteras är författaren Björn af Kleen, vars bok om svenska adeln, Jorden de ärvde, just kommit ut i pocket. Han berättar om sitt alternativ till att sitta som författare i en bokhandel. Han kommer i stället hem med böcker – som en sorts litterärt Tupperwareparty.


En bok om adeln.

                                                                                                                                                      Veckans boktips blev:
Ian McEwan: Tony and Susan av Austin Wright
Marcus Birro: Liseys berättelse av Stephen King
Malin Ullgren: En liten historia av Eva Adolfsson
James Wood tipsade om José Saramago, Alice Munro och Lydia Davis.

Nästa Babel handlar bland annat om Märta Tikkanen – eller Nobelpriset i litteratur

Programmet finns på SvT Play till den 30 oktober.

Read Full Post »