Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘åldersgräns’

Den senaste tiden har jag ofta slagits av de många och stora, ofta helsides-, annonserna i papperspressen där olika företag flaggar för att de vill köpa din gamla guld. Guldpriset är ju högt nu och vi är nog många som har saker av ädla metaller i skåp och lådor. Men ärligt talat blev jag lite avskräckt för ett av dessa företag, ett lokalt sådant, där det kom fram i en intervju i samma tidning där företaget annonserat, att bakom företaget fanns ett antal tidigare straffade personer. Nu menar jag inte att den som tidigare har varit straffad inte ska få nya chanser, bara det att det att de nya företagarna hade straffats för förseelser inom liknande branscher. Då blir man lite betänksam. Och avskräckt.

Men så hittade jag en sajt på nätet där man kan sälja guld. Om jag ska gå enbart efter hemsidans utseende ger den ett väldigt solitt och trovärdigt intryck. På startsidan, som är snygg och ren utan att vara tråkig, hittar jag det mesta jag behöver – skulle jag vilja bli av med min ädelmetall. Instruktionerna är enkla och tydliga. Här finns också uppgifter kring säkerhet samt kontaktuppgifter med telefontider. När jag kontrollringer blir jag placerad i telefonkö av en elektronisk röst, men efter några minuter svarar en trevlig mansröst.

Det hänger lite ”skrot” runt halsen också… Från vänster: ett hjärta från Anna, ett kinesiskt tecken för kärlek som jag fick i 40-årspresent av vännen M, ett lambdatecken och ett U. I det andra halsbandet hänger ett ryskt kors, min pappas vigselring och min farfars vigselring. Inget av detta är dock till salu!


På sidan noterar jag också
att man kan följa sitt ärende, sin värdering, genom en inloggning med lösenord. Det känns också mycket seriöst. Frågor- & svar-sidan (FAQ) innehåller inte så många frågor och svar, men dock några väsentliga som till exempel åldersgräns, om man tar emot trasiga saker, om det går att skicka smycken med ädelstenar och hur dessa hanteras med mera.

Så nu funderar jag starkt på att göra en vårröjning bland guldet här hemma. Vem vet, det kanske blir till flis..?

Read Full Post »

En barnslig blå längtansdag idag. Varför är längtan just blå? Men den ÄR blå. Blå. Och barnslig. Är det barnsligt att längta? Kanske. Det är i vart fall inte manligt. Inte heller är det tantigt. Jag längtar. Jag längtar efter dem som inte längre finns här idag. Jag längtar till exempel efter min pappa. Det är fyra och ett halvt år sen, men jag saknar fortfarande. Att mista en förälder som vuxen kan göra en lika ledsen som ett barn. Det finns ingen åldersgräns för sorg. Bara det att som vuxen förväntas man klara sig ändå. Det gör man, på nåt sätt. Även om det obegripliga tog min pappa ifrån mig.  Det blåa vattnet han simmade i – som tonåring när han först kom till Sverige. Och nu är han uppe i den blåa himlen.


Det blåa vattnet tog min pappa och nu är han uppe i den blåa himlen.

                                                                                                                                                       Mina tankar går också till Sysslingen som snart ska begrava en älskad förälder och som nu står föräldralös. Det är sorgligt. Det är sorgligt även om man har en familj själv och även om man har syskon.  När min pappa dog fanns mamma och jag. Förts året därpå träffade jag Den Mest Älskade. Hon som har stått vid min sida sen dess trots alla motgångar och trots att krisen fortfarande är en kris. Varje stund vi är ifrån varandra längtar jag. För jag tar aldrig Anna för given. En dag kan allt gå i tusen bitar.

Read Full Post »