Lanthandlerskans son

Ett inlägg om en bok.

---

 

För ett tag sen fick jag tre böcker i andra hand av Annas snälla mamma. En av böckerna visade sig vara en första version av Jonas Jonassons succéroman från 2009, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Tyckte jag. Men författaren heter Lars Sund, boken heter Lanthandlerskans son och den gavs ut 1997.

Några fler saker skiljer böckerna åt, men det är baske mig inte många! Lanthandlerskans son är blott 94 år ung när han rymmer – med en åra i högsta hugg – från åldringshemmet i Vasa. Ja, där säger man på finlandssvenska åldringshem, inte ålderdomshem. Åran använde Otto till att slå sönder hemmets TV och på så vis kunna rymma med viss hjälp av sin dotterson.

Det är emellertid inte första gången Otto Näs är efterlyst. Första gången var han mordmisstänkt, något som ledde till att Otto Näs, av förklarliga skäl, försvann från Finland någon gång kring de båda världskrigen. Nu berättar han sin historia för dottersonen, en historia som inte bara blir en släktkrönika utan även lite av en lektion i historia. Men mest av allt blir det en skröna.

Vi läsare får ta del av en både rolig och gripande historia. Lanthandlerskans son Otto har inte särskilt rent mjöl i sin påse och han har sannerligen levt ett äventyrligt liv. Men det här är också på sätt och vis kvinnornas bok, för en centralgestalt är Hanna, lanthandlerskan, även kallad Dollar-Hanna. Inte var det särskilt vanligt att kvinnor hade en lanthandel på den tiden. Ed Ness gav Hanna två barn, Otto och Ida. Hannas kärlek till Johannes Smeds nådde emellertid långt bortom kroppen och allt som är vedertaget.

Händelserna i boken utspelar sig mestadels i Österbotten i Finland. Författaren själv, Lars Sund, föddes 1953 i Jakobstad, också det i Österbotten. Efter studier i Åbo hamnade han så småningom i Uppsala där han bland annat arbetade vid lokalblaskan. Men även tidningen lämnade han senare för att helt ägna sig åt sitt författarskap. Lars Sunds litterära genombrott kom 1991 med Colorado Avenue, den första delen i trilogin där Lanthandlerskans son utgör del två. Trilogins persongalleri består av invånarna i en fiktiv by i Svenskösterbotten, Siklax. Lars Sund skriver på svenska och hans sex senaste böcker, (den senaste kom ut förra året), har översatts till finska.

Toffelomdömet blir högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En sista morgonpromme vid vattnet

Även idag var jag trött och hade ont i magen, så motvilligt steg jag upp och tvättade mig. Det såg mulet ut och jag tog därför på mig de långa brallorna. Det skulle jag inte ha gjort… Här är sååå klibbigt varmt…

Tog några bilder som jag slänger in i all hast, för idag ska vi ju åka upp till Uppsala och jag måste strax åka och tanka, äta frukost, borsta tanden, bära ut väskor… Tja, du fattar var?!…

Vattnet glittrade härligt idag och det var inga större vågor som igår.

                                                                                                                                                         Fick ta en genväg genom Stadsparken för de bevattnade gräsmattor så att även min sedvanliga gångväg duschades…

Träden i Stadsparken är så häftiga!

                                                                                                                                                    Hamnen var ÄNNU fullare av båtar idag! Och det är inga små flytetyg, precis…

Ganska höga master på en del…

                                                                                                                                                      Passerade en bänk där nån lämnat en ros.

Detta tog jag som ett tecken! Fast jag vet inte på vad och från vem…

                                                                                                                                                      Just nu byggs det en ny genomfart här. Vägen ska gå över vattnet.

De två sidorna ska mötas och centrum ska slippa en massa tung trafik.

                                                                                                                                                        Det har pålats hela veckan och det är ett mycket oskönt ljud. Tur att vi inte bor alldeles intill, för arbetet har börjat tidigt och slutat sent. Idag är det emellertid fredag, så då arbetas det inte.

Här ska den nya vägen gå över vattnet!

                                                                                                                                                        Jag gick längs med vattnet och noterade ett nytt ställe som nån tycks ha ställt iordning.

Tänk att ha ett eget litet ställe vid sjön med bänk, båt och inramat av stenar…

                                                                                                                                                         På vägen tillbaka gick jag förbi ett hygge. Här var det ålderdomshem förr. Jag undrar var man stoppar alla de gamla i stan numera? Gissar att många tvingas bo i eget boende fast de inte riktigt klarar det…

Här bodde gamla en gång.

                                                                                                                                                               Nu ska jag sätta fart så vi kommer iväg nån gång! Först på söndag hoppas jag att jag får träffa Fästmön, jag saknar henne så…

Read Full Post »