Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘akut’

Ett lösande inlägg.


Tänk att jag tog mig
till jobbet idag utan större incidenter! Det var väldigt halt även på E4:an, men de flesta – notera de flesta! – sänkte sina hastigheter och höll avstånd. Väl framme på jobbet var det som vanligt akuta situationer som uppstått. Jag lyckades hantera samtliga så att till och med jag blev nöjd. Det vill inte säga lite. Fast det roligaste av allt var att jag fick en kram av en annan inblandad person. Ovanligt att få av nån på jobbet, men jag blev glad över att tacksamheten var så stor över mina lösningar.

Efter diverse turer bland diverse ärenden hamnade jag hos E. Vi kom på att vi inte bara är grannar utan att vi tillsammans med Y kan tänka oss att träffas för prat även efter arbetstid. Roligt! Sen pratade vi jobb och diskuterade olika lösningar på hur man på ett bra sätt får ut information som människor kan ha nytta av. Ingenting annat än att jag gjorde mitt jobb, alltså.

Husmodell

Husmodell som jag hittade på en list på E:s kontor. Den påminner lite grann om husen i mitt grannskap.

 

Fleecejacka

Min fleecejacka har fått en ny och rejäl dragkedja.

Ytterligare ett par akuta göromål och några planerade blev det innan det var dags för lunch. Dagen till ära skulle jag ju hämta min älskade fleecejacka hos skräddaren. Jag har fått en ny och rejäl dragkedja, så nu ska väl jackan säkert hålla i tio år till. Den är så älskad, underbar att ha på promenader höst och vår, framför allt, men funkar även vintertid ner till tio minusgrader.

Idag skulle en man och jag träffas för att redovisa våra tankar under helgen. Vi har visserligen träffats, men något tankeutbyte blev det inte. Inte fram till lunch i alla fall. Jag hoppas emellertid att han har sett ett och annat idag som kan vara av avgörande betydelse, fast det är jag inte så säker på att han har gjort.

Den återvändande vintern var inte rolig att möta för nån idag, tror jag. Vad jag förstår ska eländet hålla i sig. Jag hoppas att Prinskorven får tag i sina vinterstövlar, för här snöar det tyvärr igen. Själv hoppas jag på att komma precis lika helskinnad hem som till jobbet.

Det löser sig nog, sa han som sket i vasken!

Typ…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag tycker att det är på jobbet.


Nu har jag jobbat
på mitt ”nya” jobb i en och en halv månad, ungefär. Och tro det eller ej, en och annan vän frågar hur det går, om jag trivs etc. Generellt sett kan jag berätta att här finns kollegor jag gillar jättemycket, kollegor jag inte alls gillar och kollegor som är mitt emellan. Typ såna man funkar med i jobbet. Förhållandet är säkerligen det motsatta – kollegorna av alla tre kategorier tycker nog samma om mig.

Jobbet i sig blev inte riktigt det jag hade föreställt mig. Det blev inte mycket till introduktion och jag kände mig ganska inkastad på jobbet. Måndagen efter att en av personerna jag skulle ”avlösa” (jag har ersatt två personer fram till årsskiftet varav en slutade och en var sjukskriven sen före jag kom på plats, sen dess en) hade slutat, förväntades jag kunna ”allt”. Det kunde jag naturligtvis inte – varken då eller nu. Sen dess har det varit såväl enkla uppdrag som mycket komplicerade.

Självkänslan är inte på topp. Men tack vare att jag har haft krav och förväntningar som jag har varit tvungen att infria, har jag också arbetat upp mig själv och min egen uppfattning av mig. Därmed inte sagt att självförtroendet har följt samma linje… Det har i alla fall varit bra att ha krav på sig. Då tvingas jag vidare.

Arbetsuppgifterna är synnerligen varierade och det gillar jag. Mest av allt gillar jag när jag kan hjälpa människor som har kört fast. Det är ett mycket tacksamt jobb, eftersom nio av tio som blir hjälpta också blir glada och nöjda. Många tackar, några tar till och med i hand och tackar för hjälpen! Det är jag helt ovan vid. Jag har nästan bara fått höra, i mina tidigare arbetsliv, när jag har gjort mindre bra saker.

En dag kan ha ett väldigt spännande innehåll. Vissa saker är inplanerade, medan andra saker sker akut. Det gäller att vara flexibel. Idag på förmiddagen deltog jag i en pressträff och tittade in i dessa mörka ögon.

Ögon

Dessa tittade jag in i idag på förmiddagen.


Jag och ”församlingen”
fick höra delar av en mycket gripande historia. Mannen på bilden är oerhört karismatisk och jag rördes nästan till tårar.

Efter lunch var ett längre arbetsmöte inplanerat, men fick bokas om till nästa vecka. Plötsligt hade jag en hel eftermiddag som jag kunde ägna åt att göra eftersatta saker, kolla av om saker och ting har hänt, hur det har gått etc. Och så jobbade jag med en text där jag äntligen fick svinga mig i mina språkliga lianer en liten stund. Är det nånting som jag tycker är eftersatt här är det just det språkliga, det vill säga de texter vi skriver. Där finns förbättringspotential!

Toffelomdömena för jobbet blir:

Allmän trivsel

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Kollegor

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Arbetsuppgifter

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Pendlingen

rosa toffla minirosa toffla mini


Lönen

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Vad jag saknar mest från förra jobbet:
Vissa kollegor och att lamporna tändes automatiskt när man gick in i ett rum eller på toa. Fortfarande går jag in på toa och bara står en stund och väntar på ljuset – tills jag inser att jag är på ett annat ställe än jag var förra våren…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om oväntade klappar och lite annat.


Jag måtte ha varit snäll.
Förvånar det dig? Det förvånar mig. Men idag fick jag två julklappar. Två julklappar på ett jobb där jag jobbar min fjärde vecka. Med posten kom ett paket med julhälsning och fin choklad. Först var jag lite rädd att det skulle innehålla en bomb eller så från nån av mina förföljare – man vet ju aldrig vad galningar kan ta sig för. Men avsändare var företaget som sköter den tekniska servicen av webbplatserna på mitt jobb. Jag vet inte om jag riktigt förtjänar denna, för merparten av asken borde gå till Per som jobbade lite längre än jag…

Choklad o julkort från C9

Julhälsning och fin choklad som jag borde dela med Per.


Arbetsdagen innebar
några planerade möten och insatser, resten blev lite akutprylar. Det handlade om att lägga ut nyheter på externwebben och justera felaktigheter på densamma. Joråsaaatte, nog märks det att chefen är tillbaka… Jag fick bromsa honom lite, för jag tycker inte att vi ska kräkas ur oss nyheter i parti och minut på externwebben…

På eftermiddagen kom Tomtemor på besök. Det var gulliga P från facket som överräckte en julklapp! En julklapp från facket!!! Jag, som har varit medlem i 27 år, fick för första gången en julklapp från facket! Det var väldigt roligt och jag blev glad att jag var ihågkommen trots att jag är så ny. Men det är stor skillnad hur ombudet jobbar här och mot hur ombuden jobbade på min förrförra arbetsplats. (På min förra arbetsplats fanns inte ens mitt fack representerat.)

Biobiljett fr Vision

En biobiljett från mitt fack Vision.


Jag kan meddela
att jag blev väldigt, väldigt rörd för biobiljetten från Vision. Det betyder mycket det här att få känna att man hör till gänget.

Och HEPP så vart det kväller och kolsvart. Jag såg sämre än nånsin när jag körde hem. Mina ögon är mycket trötta när arbetsdan är slut och jag har suttit och stirrat in i en datorskärm i princip hela tiden. I postboxen hittade jag ett nytt julkort, denna gång från Annas snälla mamma och hennes L. Jaa, jag skäms fortfarande, jag kunde ju ha skickat några julkort, i alla fall. 😳 Julkort till människor jag faktiskt bryr mig om och gillar – typ Annas snälla mamma och hennes L…

Julkort

Julkort från Annas snälla mamma och hennes L.


I kväll regnar det.
Jag håller på och städar lite. Har varit ute med sopor också och vattnat kruttorra krukväxter. Ska fortsätta städa på lördag förmiddag, för jag tror inte att mamma kommer förrän på eftermiddagen. gissningsvis ringer hon i kväll och berättar när hon blir upplockad. Det är så skönt att hon fick riksfärdtjänst och får åka taxi från dörr till dörr. Dessutom känns det bra att jag är ledig hela nästa vecka och även delar av nyårsveckan. Måndagen den 30 december ska jag jobba hemifrån och vara tillgänglig mellan klockan åtta och klockan 13. Jag hoppas verkligen inte att det blir nån brandkårsutryckning då…

Mina julklappsinköp är nog klara. Jag hade tänkt köpa nåt mer till mamma, men när jag räknade efter får hon tio paket från mig och det får räcka. I morgon efter jobbet ska jag därför bara handla mat, mest grönsaker och nåt fikabröd tills mamma kommer.

Jag är väldigt trött. Det har varit fyra hektiska veckor på mitt nya jobb. I morgon ska jag luncha med en kollega på kontoret, dock inte en av de närmaste. Det känns som om jag har fått bäst kontakt med andra personer i huset, många finländare, dessutom. Det får mig förstås att tänka på farmor… I morgon ska jag få höra slutet av en historia som inleddes med stulna nummerplåtar och slutade med ett rån. Visst har jag spännande nya kollegor?!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mammor, märkliga hotell och svarta skönheter på fyra hjul.


Vårt barn-TV-seriemaraton fortsatte,
som sagt, igår med Kullamannen. Med en liten kort paus för att fixa till middagen. Den skötte sen sig själv ovanpå spisen respektive inne i ugnen så att vi kunde se färdigt. Dock med ett avbrott för att mamma ringde och var hysterisk angående en räkning som hon ägnade större delen av samtalet på lördagen åt att rådda om. Men – saved by the bell, blev jag! Telefonluren började ladda ur och jag sa som det var, att jag höll på med middagen. Mamma pratade på en stund till. En kort stund.

Fästmön, som ju är kvinnan i familjen, var söt och tog middagsdisken. Jag, som ju är mannen i familjen, gick efter maten ut för att slänga in vinterdäcken i bilen. Måtte ha blivit starkare i armarna, för jag tog två däck åt gången. Min rygg gjorde fortfarande ont och den är mer ond idag, men det borde ju vara bättre att bära med jämvikt än snett, tänkte jag.

Tillbaka inomhus efter mina atletiska övningar drabbades jag av dåligt samvete – som alltid när det gäller mamma. Så jag ringde upp. Då var hon lugn som en filbunke och inte så särskilt intresserad av att prata – det var väl viktigare saker på TV. Men jag ska slå ytterligare en signal idag för att höra om hon ringde om den felaktiga räkningen, så att jag slipper få kastat på mig att jag inte bryr mig. Jaa, jag har lite svårt att ta kritik som inte är befogad….

Anna och jag avrundade vår kväll med att glo på sjunde avsnittet av Bron. Därefter småsneglade vi på ett program om ett hotell för

vanliga människor.

Det verkade nästan vara som Fawlty Towers

Fawlty Towers

En ny TV-serie om ett modernt Fawlty Towers körde igång igår kväll.


Morgonen idag var blöt och grå
som vanligt. Anna bestämde sig för att promenera till jobbet. Det går förmodligen snabbare än att åka buss. Jag skulle ju till bildoktorn* med Clark Kent** klockan sju (Anna började halv åtta). Skuttade upp strax efter klockan sex och gick direkt in i badrummet. Hann slänga i mig en halv senapsmugg kaffe innan det bar iväg.

Jag hade en svag misstanke om att det skulle strula. Mycket riktigt. Ordern på min service fanns inte i Bil 3:ans system… En fredag, för ett tag sen, var jag där lite akut för att en strålkastare hade pajat. Då krånglade datasystemet så killen vid disken var antagligen tvungen att ta bort ordern på min service för att kunna skriva in lampbytet. Sen glömde han lägga in serviceordern igen… Och jag som skulle ha lånebil och allt…

Det är inte första gången det strular så här på Bil 3:an – men… Killarna som jobbar där försöker ALLTID rätta till sina fel. Så även idag! Clark är kvar för sin planerade hälsoundersökning***, byte till vintertofflor**** och koll av bromsar och jag fick med mig en svart, sexväxlad skönhet med ABS-bromsar hem…

Svart lånebil

Sexväxlad, svart och med ABS-bromsar… Den var inte äcklig att köra, precis…


Den lånade, svarta skönheten
var helskön att köra. Svarade på minsta tryck på gaspedalen, bromsarna tog med en gång. Och kvick som en vessla stack den ut på motorvägen mot New Village. Jag blev nååågot sugen på att byta bil. Det går förstås inte som läget är just nu. Men om läget förändras… Tills vidare hoppas jag dock att det inte hittas nåt fel på Clark och att notan stannar på de utlovade 2 200 kronorna, som jag la undan till detta redan för länge sen.

Jag låter alltid verkstan göra en service på bilen varje höst och i samband med det ber jag killarna att byta till vinterdäck också. Då känner jag mig trygg. Och så blir det en fin stämpel i serviceboken också, vilket inte skadar OM jag nu skulle vilja sälja bilen. Det brukar vara nånting värt, i alla fall. Men tills vidare är det Clark och jag och jag älskar honom inte mindre än tidigare!!!

Dags för mer seriösa aktiviteter nu: jobbsökeri. Motivationen är inte enorm, särskilt som jag ska iväg i morgon på intervjuomgång två för ett jobb jag verkligen vill ha. Men, men, jag har lärt mig att man aldrig ska ta nåt för givet, inte ens en tillsvidareanställning inom offentlig verksamhet. (Vad är LAS för nåt? Nej, LAS hade man inte hört taaalas om…)

Missade du lägenhetsvisningen i Toffelhuset igår eftermiddag? Var lugn! Det är en ny visning i afton klockan 19! Du har fortfarande chansen, för jag tror att det tyvärr inte var nån större rusning igår. Alla parter önskar nog en snabb affär, misstänker jag.

Händer det nåt hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag ÄR ju så nyfikis!


*bildoktorn = bilverkstan

**Clark Kent = min lille bilman
***hälsoundersökning = service
****byte till vintertofflor = byte till vinterdäck


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar bättring, gläds åt rosor samt skryter om sina datorer. Sina TRE datorer.


Den lilla Fästmön kom hemtravandes en kvart över fyra i eftermiddags. Då hade hon gått hela långa vägen. Det tog en timme! Så skönt det måtte ha varit, för det var en sån där lagom varm eftermiddag. Lite blåsig, men inte för kall och inte för het.

Själv la jag mig ovanpå gästsängen för att vila. Det höll en kvart. Sen plonkade det i Ajfånen och jag förbannade mig själv för att jag inte hade satt den på ljudlöst. Den plonkar liksom till och med när jag har fått svar på mina kommentarer hos en annan WordPress-bloggare. Känns ju liiite onödigt, men… Sen svoschar mobilen också. Då berättar den att det kommer jobbmejl. Det kom flera såna idag och jag har fortfarande inte svarat på ett enda. Har man semester så har man.

Det känns konstigt att ha semester en vardag, för det är ju vad det är idag. Så innan jag gick och vilade skuttade (nåja…) jag ner till postboxen för att vittja den. Fullt av reklam – och underbara rosor från den snälla tant Raffa! Tusen tack!

Rosor kort
Underbara – och eviga – rosor från tant Raffa.


Igår rensade jag kylskåpsdörren på kort
och satte upp alla nya, fina som jag fick till i fredags. Men det är några jag aldrig plockar ner. Ett är från vännen Karin, som gick bort i höstas, och ett är från E som jobbade där jag jobbade en gång, i ett annat arbetsliv. E var den enda som hörde av sig av de så kallade arbetskamraterna i huset där jag arbetade. Förutom en eller två andra som mest var nyfikna.

Tillfälligt avbrott för att kolla övriga datorer!!!

Ja, nu är det ju så att jag plötsligt är ägare till tre (3) datorer. Stordatorn, numera benämnd Storebror, är ju lite krasslig. Men faktum är att han kämpar på. Och eftersom han var min förste av de tre är han mig kärast. Det är bara ett problem och det är att jag inte vågar stänga av honom. Starta om går bra, det har jag testat, men stänga av… Nja, då blir han svart och man måste fippla lite. Nu har jag emellertid rensat och tömt lite, vilket har snabbat på honom när han arbetar. Det märks faktiskt ganska stor skillnad. Och – ta i trä! – inga problem är akuta just nu.

stordatorn
Storebror.


Anna behöver sitta vid en dator
också i kväll, så nu har jag riggat upp Lapdancen (laptopen) som jag fick av en snäll vän. Den är ganska tom och därmed också ganska snabb. Medan Anna nu är iväg och kompletteringshandlar uppdaterar jag virusskydden på Lapdancen och på Toyboy (leksaksdatorn).

Laptop
Lapdance.


Den tredje och minsta, Toyboy, har jag mest som tidningsläsardator i köket, men eftersom jag nu har varit ledig har jag läst tidningar på Storebror. Detta innebär att Toyboy inte har kunnat hämta uppdateringar automatiskt. Men nu är alla tre datorerna skyddade – förhoppningsvis! Storebror gör det automatiskt och under tiden den står på.

Lilla datorn o ett glas vin hos Anna
Toyboy.


Nu låter det som om jag skryter väldeliga
om mina tre datorer, men faktum är att de alla tre har flera år på nacken. Yngst är Toyboy, som jag köpte hösten 2009. Då förstår du – en Toffla måste liksom ha både hängslen och livrem när det gäller datorer. För se utan en dator kan hon knappast klara sig.

På tal om att klara sig undrar jag hur det blir på jobbet när jag inte längre går dit. Idag har jag fått flera mejl där min närvaro och mina arbetsinsatser önskas. Men jag vet inte vad jag ska svara. Blir jag inte varslad under morgondagen förlängs min anställning ytterligare en månad, det vill säga juni ut. Och blir jag varslad får jag överväga om jag ska plocka ut all semester jag har innestående i stället för att arbeta i maj. Så det mejl jag fick idag där man önskar min närvaro och insats i början av juni kan jag liksom inte svara på – även om jag nu skulle vilja svara. Jag har fört en hård diskussion med mig själv och kommit fram till att jag får svara på jobbmejl vardagskvällar, men inte helger och semesterdagar. Idag är det semester.

Vi har ätit några varma mackor till middag och jag har inte fått mera ont. Det vete 17 vad det är med min insida, men nånting är uppenbarligen inte OK. Är det inte det ena skiten så tycks det vara det andra. Jag blir lite trött, det kan räcka nu. Och jag blir rätt att jag ska få alldeles för mycket tid framöver att känna efter. Jag älskar att jobba, men hatar att vara sjuk…


Livet är kort.

Read Full Post »

Eller ja. Environger och environger, jag menar naturligtvis i omvärlden. Häng med – men bara om du har lust, förstås!

  • Idag för 27 år sen vaknade många svenskar till verkligheten att vår statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Vårt land kändes plötsligt otryggt, tillvaron gungade för många och för familjen Palme var det förstås en tragedi som ingen av oss som är förskonade från mord på närstående kan förstå. Jag vill inleda med att påminna om att det mordet fortfarande inte är löst.
  • Bränn inte böckerna! Ett bibliotek i Backe har visat sig bränna upp utrensade böcker. Skälet är att biblioteket ska spara pengar och får en mindre yta för sina böcker. En viss försäljning av böcker har gjorts, men några av böckerna hamnade direkt på lågorna, i princip. En aaaning märkligt är detta bokbål, eftersom flera privatpersoner hörde av sig till kommunen och erbjöd sig att ta hand om de överblivna böckerna eller skänka dem till välgörenhet, utländska universitet där man studerar svenska etc. Men kommunen sa nej – med ungefär motiveringen att ”vi har valt den här lösningen” och ”vi har våra rutiner”. DUMMA motiveringar, DUM lösning, tycker jag!
  • Ny sms-teknik drabbar välgörenhet. Det kommer in mindre pengar till välgörenhet. Och skälet är att det krävs registrering för sms-betalning. Betaltjänsten WyWallet startades av de stora mobiloperatörerna för betal-sms. Men sms-insamlingar sker ofta akut och då funkar inte registreringskravet, som sägs ha sin grund i införandet av betaltjänstlagen. Röda Korsets intäkter har minskat med 92 procent i februari jämfört med samma period förra året – och nu har man ändå ingen hög chef som snor åt sig pengagåvorna längre. Unicefs minskning för samma period är 74 procent, men de har gissningsvis kvar sina väldigt påflugna gatuförsäljareLäkare utan gränser ser också en minskning. Så det här var väl inte särskilt bra, eller?
  • Surrogatmödraskap– handel med kroppar eller en hjälp? Surrogatmödraskap är på tapeten igen. En del tycker att det ger en syn på kvinnors kroppar som behållare, andra tycker att det är människohandel och några tycker att det är en ren mansfråga. Jag tycker att vi ska ta hand om de barn som redan finns i första hand. En del föräldrar är ju inte så bra det… (En Som Hört och Sett Ett och Annat)
  • Skorna gör mannen. Äntligen har lokalblaskans partnerletande Frida Norén, siktad med pälskrage (!) i somras på en av stans second hand-affärer, skrivit en bra krönika! Jag skrattade. Elakt.
  • Hästköttdebatten. Orka, känner jag. Men samtidigt… Vi konsumenter ska inte bli lurade. Vi ska kunna lita på att det som står i innehållsförteckningarna på matförpackningarna är sant. I övrigt är det det här vi ska oroa oss för, inget annat. Hästkött är till exempel faktiskt bättre rent miljömässigt sett, annars. Men, som sagt, jag äter ju varken ko eller häst och inte heller gris, så…


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här dan blev helt annorlunda än vad jag hade tänkt mig att den skulle bli. Tyvärr är det så att jag inte är riktigt frisk än efter operationen. Nånting reagerar jag på i alla fall. Så jag fick börja med att ringa mottagningen när den hade öppnat och fick en tid klockan 14.

Jag försökte jobba bäst jag kunde på förmiddagen, men det gnavde och skavde och oroade. Dagens goda gärning utfördes i alla fall och det blev att låna ut ett par handskar till Johan. Man kan inte vara utomhus i den här kylan utan handskar. Jag satte honom även i lite arbete – ja, vi är ju jobbarkompisar numera. Som tack för det fick jag ta en bild. Så nu har jag två prinsar på jobbet – i alla fall på min anslagstavla!

Två prinsar på jobbet

Prinskorven och Kronprinsen på min anslagstavla på jobbet.


Bilrutorna behövde skrapas
före läkarbesöket. Det var inte skönt för den skröpliga kroppen, men det gick. Det måste ju gå.

Först fick jag träffa en sköterska som tittade, kände, klämde och frågade. Sen en doktor som gjorde detsamma. Vi pratade om sprutor hit och dit. Ärret ser bra ut och rodnaden och upphöjningen var följsam och blev vit vilket tydde på att den inte var djup. Jag har i vart fall fått förhållningsorder och ska behandla det röda området under helgen. Får jag feber = akuten direkt. På måndag bör det vara bättre, annars blir det mottagningen igen. Eller akuten. Jag orkar fan inte vara sjuk mer… Men, det gäller att tänka positivt och jag ska behandla enligt doktorn och så får vi hoppas att fläcktyfusen har försvunnit till måndag morgon.

To be continued…

I kväll blir det lugna puckar. Jag glömde köpa nån mat, men jag har ju ätit lunch med S idag, lite impromptu, så jag får klara mig på det. Kanske hittar nåt i nån utgrävning om jag känner mig utsvulten.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Nu var det ytterligt länge sen jag gjorde en tur i omvärlden – tror du, ja! Jag kollar faktiskt runt rätt bra och framför allt varje dag. Men ibland vill det sig inte när det gäller att samla ihop galenskaperna och allt det andra runt omkring. Idag gör jag ett försök!

  • La Camilla har förlovat sig! Jepp! Efter blott 24 timmars bekantskap, enligt Expressen, förlovade sig Camilla Henemark med 28 år yngre Amanda. En ganska rejäl åldersskillnad som åtminstone får mig att fundera lite. Men jag är inte den som är den och dessutom har jag sett ett TV-program om unga personer som blir kära i ”grannies”, så… (Fästmöns favoritprogram!) Enligt min gamla skolkompis Magnus Alexander Bard är emellertid Amanda ”väldigt, väldigt cool”. Camilla själv säger att hon blir stöttad av sin unga fästmö. Låter ju tryggt på ålderns höst, men Camilla är blott 48 år! Och faran för lårbenshalsbrott torde inte vara akut.
  • Danny och Gina varnade. Men hallå! Nu har 100 procent av duon som ska programleda Melodifestivalen 2013 hävt ur sig konstigheter. En av dem har hyllat en tvivelaktig författare och liknat Israel vid Hitler. Nu har den andra gastat om ”svartingar” på en film på Youtube. Båda två i paret (ja, Språkrådet, jag vidhåller att man bara kan vara två i ett par!) är för övrigt barn till invandrare. Hur tänkte dessa myndiga barn, tro? Eller tänkte de inte? Dags för Sveriges Television att göra lite mer än varna, tycker jag – byt ut!
  • Ett nej räcker inte. Det är inte bara Språkrådet som har konstiga förklaringar av ord. Tingsrätten i Värmland har friat en man från våldtäkt – trots att kvinnan han våldtog sa nej. NEJ! Tre bokstäver (utropstecknet är mitt). Dessutom försökte hon hålla ihop benen. Nån annan som inte förstår vad hon menade???
  • Lesbiska par behandlas sämre. Runt om i landet har de verksamheter som ansvarar för sina invånares hälso- och sjukvård en hel del lustigheter för sig. Lägg ner! Hela landstingssystemet är föråldrat och passar inte dagens samhälle. Mer hur som helst… När det gäller behandling av barnlösa par särbehandlas lesbiska par. Det kan handla om att partnern till den blivande mamman inte får vara äldre än 38 år, medan mannen i ett heteroförhållande får vara 56 (Gotland). Eller att en insemination kostar 300 pix för ett heteropar och 3 000 för ett lesbiskt par (Östergötland). Vård på lika villkor, eller? My black ass!!! Jag tycker att ingen i ett förhållande där man försöker få barn ska vara för gammal. Punkt.
  • Hotades per sms – och död räv. Man kan tro att det är rena Gudfadernland i Metropolen Byhålan! En man har anmält att han känt sig hotad per sms. Dessutom har nån lämnat en död räv utanför hans lägenhetsdörr i ett loftgångshus. Uppenbarligen har den som hotar inte sett Gudfadernman hotar inte med en död räv i loftgången utan med ett hästhuvud i sängen, juh!


Livet är kort.

Read Full Post »

När jag kliver upp så här tidigt en ledig dag brukar jag ha svårt att somna om. Då tar jag med mig lokalblaskan i bädden och lägger mig och bläddrar. Nu ska du inte tro att den agerar insomningspiller, det var inte alls det jag menade. Jag läser och har det gott i sängen, bara, utan att somna.

Men det klart att jag också blir engagerad av det jag läser. Det är inte bara stavfel som irriterar mig…

Kollison, vad är det? (Ur dagens lokalblaska.)


Eller dåliga formuleringar
och upprepningar av ord, nåt som gör det hela fantasilöst…

Två meningar efter varandra som börjar med det, för mig dessutom lite ålderdomliga, lilla ordet dock.


Eller att man slår sig för bröstet
och gratulerar sig själv för en TV-kanal vars tablå jag inte hittar i papperstidningen, vars bild är kass på mina TV-apparater och vars streamade sändningar på nätet allt som oftast är sega. För att inte tala om innehållet, som vad jag förstår är till 90 procent sport – vilket bara det gör mig TOTALT OINTRESSERAD…

Är detta ”Upplands och Uppsalas egen TV-kanal”? Finns ens Uppland som beteckning längre, heter det inte Uppsala län? Vem vill se ”fnissanfall från programledarna”? Och vilka är ”var femte” samt var ligger ”vårt område”? Jag vet ingen som tittar på 24UNT…


Men nu ska jag inte vara sån.
Det finns mycket bra i lokalblaskan också. Som till exempel Lisa Irenius artikel/krönika om att vi är så jädra tillgängligha och Sebastian Johans nyanserade och välskrivna recension av utställningen The Collector (i vilken han inte faller för det enkla greppet att totalt fokusera på könshårsdelen), för att nämna ett par texter på plussidan.

Och så finns, tack och lov, Staffan Wolters på UNT. Staffan Wolters är en lysande, grävande journalist som borde få all frihet i världen att göra det han är bäst på: gräva. Men gissningsvis är han också väldigt styrd av sin arbetsgivare. Jag tycker, med detta  i beaktande, att hans artikel om utredningen kring Sjukstugan i Backens avtal – eller inte – med den privata cancerkliniken här i stan är utmärkt. Fast att kalla utredaren utomstående är ju inte riktigt sant. Utredaren jobbar vid den paraplyorganisation inom vilken alla offentliga sjukstugor sorterar – i princip. Inte på pappret och inte organsitionsrutmässigt, men inofficiellt. Och då kan man inte benämna denne utredare utomstående.

Hur som helst, artikeln är utmärkt för den talar så tydligt om för läsaren hur korkade de är på Sjukstugan i Backen. Ett av argumenten mot ett avtal med kliniken är nämligen att

[…] Dessutom ligger UCC inte tillsammans med annan sjukvård som kan hantera akuta komplicerade kirurgiska situationer. […]

enligt artikeln. Men ett par meningar nedanför bemöter den privata klinikens ägare detta helt sjukt klart och enkelt:

[…] Det finns exempelvis samarbeten mellan sjukhus i Solna och Huddinge som kan skicka patienter till varandra om de drabbas av komplikationer. Det är två mil mellan dessa båda sjukhus medan vi har 500 meter[…]

Man kan inte låta bli att ta sig för sin panna, eller hur?.. Mer såna här artiklar, om Tofflan själv får önska. Artiklar som visar på rena dumheter inom verksamheter som du och jag betalar skatt till. Och mer Staffan Wolters, förstås!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Hepp så var den här förmiddagen passerad och gone! Jag inledde dan med att bli stucken och träffa doktor Jan. Ytterligare ett prov ska tas, men det orkade jag inte göra idag. Jag var tydlig med doktor Jan och doktor Jan var tydlig med mig. Nu ska min alien bort. BORT!

Pep in på kontoret för att kolla mejl och besvara några också. Jag pratade med M som jag delar kontor med idag och berättade ”allt”. Fick lugnande besked. Men jag vågar inte tro nånting förrän jag har det ”på papper”. Det lutar emellertid åt en tillfällig lösning för den närmaste framtiden eftersom läget har blivit lite akut,så att säga. Jag hann springa ner till min andra arbetsplats för att prata med en IT-tekniker och ta några bilder innan det var dags för kommunikatörsnätverksträff. Fem minuter satt jag i solen och lät allt sjunka in. Känner mig ungefär som den färggranne gubben med kluven tunga nedan. Han är en del av ett större konstverk som sitter utanför våra undervisningssalar…

Jag känner mig lite som honom…


Nu måste jag sätta fart
med webberier och lite smått. Hade turen – och modet! – att tränga mig på ett gäng labb-personal på lunchen. Det var användbart! Jag gjorde nästan en komplett intervju, fast off the record… Den on the record blir nästa vecka.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »