Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘åkomma’

Ett undrande inlägg om åkommor.


Tofflan har ju känt sig
lite väldigt mycket risig i några dar. Därför måste hon ju ställa frågan till dig: Har du varit förkyld än i år?

Som vanligt hittar du frågan med svarsalternativen här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… . Det är också inne i själva frågan du kan lämna en kommentar, inte här, vid det här inlägget.

Och som vanligt tackar jag på förhand för din medverkan! Ha en go söndag!


Livet är kort. Det finns annat än sport.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna, tofflianska veckans toppar och dalar.


Det är torsdag.
Tors dag. Det mullrar. Är det helgen som är på ingång, tro? I vart fall serveras här nu den gångna veckans toppar (november, en månad jag älskar) och dalar (februari, en månad jag avskyr) – enligt Petite Moi, förstås.

November


Februari


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om torsdagskvällen.


Hann knappt ut på E4:an innan jag fastnade i en enorm bilkö på en påfart. Det var till och med så att ett par bilar vände. Det måste ha skett en olycka nånstans! Mycket obehagligt! Men efter ett tag började vi rulla så smått, även om det inte gick att köra 110 nånstans under vägen. Det var väldigt halt och en del bilförare gör dumdristiga och farliga manövrer. Dessutom blinkar de irriterat med helljuset om man inte byter fil tillräckligt snabbt. Skitsamma om den långsamma filen är full av andra bilar… Nä, en del borde inte få körkort. Och ja, jag är skiträdd vissa dar när jag kör hem. 

Det var gott att komma hem helskinnad till New Village och se tända lampor i fönstren till mitt hem. Att kliva innanför dörren och känna doften av kål sparris och notera att det puttrade en soppa på spisen. Och att se sin Fästmö igen efter att hon varit mamma på heltid under gårdagen.

Huvudvärken återkom under dan, men jag hade tur och fick en tablett av en kollega. Under eftermiddagens personalmöte började jag nysa smått hysteriskt. Men det blir liksom inte mer. Det blir inte nån förkylning. Tror jag. Däremot har en ny åkomma uppstått: en blemma. Den är stor, den är röd och sitter så att jag omöjligt kan dölja den. Det ser ut som om jag har fått en smäll, helt enkelt. Det har jag inte!

Blemma

Stor, röd och omöjlig att dölja.


Men en blemma är ingenting
jämfört med det som hände en granne till mig. Ja, inte nån som bor i samma hus, men nära. Jag läste om kyrkomusikern Farzad i UppsalaTidningen. Han hade varit i Iran för att hälsa på sin pappa. När han kom hem till New Village igen efter ett par veckor utomlands fann han att låset till hans hem var utbytt av polisen. Polisen hade hittat hans lägenhetsnyckel hos en person som var misstänkt för brott. Men eftersom hans dörr var låst med ett säkerhetslås hade poliserna brutit sig in. Det hela var ett misstag. Först efter hundra om och tusen men fick Farzad sin nya nyckel. Man kan undra om det får gå till så här. Farzad var ju inte själv misstänkt för nåt brott. Och man kan tycka att polisen borde ha varit lite mer hjälpsam när han stod inför det praktiska problemet att inte komma in i sitt hem… Läs hela artikeln i UppsalaTidningen!

Kvällens mediala höjdpunkt var, som kontrast till det Farzad råkade ut för, förstås Antikrundan. Och hur jag gissade och värderade fick jag det sämsta resultatet någonsin… Jag är visst inte så utvecklingsbar som jag själv vill tro. Men det är ändå lite spännande att gissa föremålens värde!

Antikrundan diplom från Lysekil

Mina värderingar från Lysekil var de sämsta nånsin. Bara 4,5 poäng av 17 möjliga.


I morgon är det fredag.
Min dag ska inledas med en pressvisning av en kulturinstitution som invigs i helgen. Sen ska jag utföra lite vanligt jobb innan jag åker hem och tar helg. Anna jobbar kväll, men slutar klockan 20. Det är ju bättre än att sluta 21. Sen jobbar hon lördag kväll och söndag dag. Under tiden ska jag försöka utföra lite städning, strykning och renbäddning här i hemmet.

Vad händer hos dig i helgen??? Tar du det lugnt, ska du jobba eller ut på äventyr??? Skriv gärna några rader och berätta! Även om jag är trött är jag fortfarande nyfiken.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett listande inlägg.


Det är torsdag.
Då vet Vän af Ordning att det går att läsa om den gångna Tofflianska veckans toppar (fulkran) och dalar (fyllkran). Den här gången lite som pest eller kolera. Fulkran är i alla fall nåt man bara har och får lära sig att stå ut med. Men nu kör vi!

Fulkran


Fyllkran


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt torftigt och gnälligt inlägg.


Nä, jag blir mer och mer övertygad om
att jag har en infektion i kroppen. Det gör ondare än vanligt när jag andas och näsan ska vi inte tala om. Den är ful och gigantisk i vanliga fall. Nu känns den dessutom ömsom lite täppt, ömsom lite rinnig. Jag är väldigt bra på att ge andra goda råd när det gäller infektioner, men för egen del är jag sämre på att ta till mig dem.

Kanske blir det lite te med honung i senare. Note to self: Vattnet ska inte koka upp, annars fäller honungen inte ut propolisen. Till dess har jag tagit en Fisherman’s Friend och en bunt pepparkakor. I originalreceptet till pepparkakor ska det nämligen vara ingefära. Ingefära är bra mot mycket.

Fisherman's FriendPepparkakor
Ju äckligare desto effektivare…


Jag är av den åsikten
att ju äckligare nånting smakar desto effektivare och nyttigare är det. Fisherman’s Friend är inte gott. Det är äckligt. Pepparkakor är visserligen goda, men inte i kombo med Fisherman’s Friend. Så nu avvaktar jag med spänning mitt snabba tillfrisknande.

Nu är jag solokvist ett par timmar medan Fästmön jobbar. Jag ska komplettera kostcirkeln med ett par rostade mackor med ost på. Ost är säkert inte nyttigt, för det är ju gott.

Har du nåt bra recept mot infektioner som förkylning, halsont och hosta??? Dela gärna med dig – helst innan jag avlider i denna svåra åkomma.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om natten.


Försök sova
när du inte vill eller kan. HA! Vi såg två riktigt bra polisserier på TV igår kväll. Sen skulle jag sova eftersom jag ska jobba idag. HA igen! Inte nog med att jag drabbades av den sedvanliga sängklådan (det kliar överallt, typ). Jag drabbades av två riktiga åkommor.

Mitt ena örhänge fastnade i det andra (i samma öra dock, hur tror du jag är skapt?). Det gjorde rätt ont och paniken var nära, men jag lyckades komma loss och fick samtidigt örhänget rengjort klockan halv tolv på natten.

Men det märkligaste var nog långfingerleden på vänsterhanden. Det stack till i området och strax därpå dök ett blåmärke upp samtidigt som det gjorde skitont i fingret. Nu på morgonen har jag fotat fingret och blåmärket har blivit lite brunt. Fingret gör inte ont längre bara lite ont när jag skriver.

Ont i fingerleden

Brun fingerled.


Detta betyder
att jag överlevde natten och morgonen är här. Jag äter min fil vid Storebror* och har som vanligt ångest för att åka iväg till jobbet. Men det går. Allting går utom tennsoldater och små barn, var det nån som sa en gång. Nån som inte alltid var så smart, men som i detta fall hade rätt.

Ha en bra dag!!! Och detta är inte bara amerikanskt uttryckt utan jag menar det.


*Storebror = min stordator


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny vecka.


Måndag och en ny vecka
ligger framför såväl mig som dig. För min del känns den lite spännande – och DET beror inte bara på att det är Halloween på torsdag. I morgon, tisdag, bär det av för en intervju i härliga Gamla Stan. Jag hoppas att vindarna blåser mig åt rätt håll! Naturligtvis tar jag tåget – jag vill INTE köra bil i Stockholm. Dessvärre läser jag ju så gott som varje dag om tåg som står stilla av olika anledningar. Man undrar när pendeln ska funka som den ska… Det kanske inte alltid räcker med tillskott i form av pengar. Det kanske behövs… andra tillskott – och framför allt, förändringar..?

Som vanligt när jag ska på intervju är jag halvt hysterisk för att jag inte har nåt att sätta på mig – tycker jag. Det har jag naturligtvis. Men det gäller att hitta nåt i garderoben som både är snyggt och propert och dessutom nånting jag känner mig bekväm i. Allt som oftast känner jag mig lite som det här äpplet – på mitt bananfat: jag passar inte in, jag är fel.

Äpple på bananfatet

Jag känner mig som ett äpple på ett bananfat. (Och ja, silverfatet behöver putsas!)


Dagen jag har vaknat till
är mörk och dyster. Det blåser, inte orkan, men ganska rejält. Igår kväll började det regna. Det smattrade hårt mot fönstren och ena stupröret på baksidan skallrade mot väggen av vattenmassorna inuti. Tro nu inte att jag försöker slippa undan min promenad idag – det gör jag inte! Idag ska jag ut och marschera, baske mig! Jag känner av ryggen och det är ett tecken på att jag har suttit stilla för mycket.

När vi ändå är inne på krämpor har jag haft känning i halsen i flera dar samt en annan åkomma, som kan ha att göra med tumörerna som opererades bort i december förra året. Halsen gör jag inget åt, den andra åkomman försöker jag behandla med förnuftet. Fast frågan är om det räcker. Jag kanske måste kontakta husläkaren för att lämna lite prover och kanske få en antibiotikakur. Det senare är inget som min mage estimerar, kan jag meddela, så det är ett av skälen till att jag avvaktar. Sen kostar ju läkarbesök och mediciner en hel del också… Samtidigt, på onsdag har jag tid för klippning. Ska jag välja bort det och välja doktor och tabletter i stället? Det tål att tänkas på. Eftersom jag har ytterligare en intervju nästa vecka behöver jag se hyfsad ut i håret. Inte som Solkungen… Håret växer som ogräs – och det tror jag beror på att tumörerna är borta. Dessa djävlar slukade antagligen det mesta av de bra sakerna i mitt blod.

Tofflan o Solkungen

Tofflan och Solkungen har samma ”frisyr”!


Fästmön
är ledig tre dar
den här veckan och Prinskorven är ledig hela veckan – det är ju höstlov här. Men i morgon får jag låna med mig Elias mamma till Stockholm. Efter intervjun ska vi ta en lunch och sen gå och titta lite i affärer. Det senare är gratis.

På tal om att titta läste jag i Svenska Dagbladet om förskolelärare som larmar om att barnen blir deprimerade för att föräldrarna bara fipplar med sina mobiler. Vi brukar nästan skratta åt ett par föräldrar som vi ser ute med sina barn. Föräldrarna bryr sig inte ett dugg om ungarna utan håller på med mobilerna hela tiden. Det ser faktiskt ganska knäppt ut. Extra knäppt känns det för att just dessa föräldrar har jobbat eller jobbar själva i förskolan. Jag tycker visst att man kan ha mobilen med sig när man är ute och leker med sitt barn, men det är barnet som ska vara i fokus, inte mobilen.

Nu ska jag rota runt efter frukost innan jag fortsätter med mina morgonbestyr. Tre spännande jobb är sökta och det är jag nöjd med. Under dan ska jag göra lite mer research inför morgondagens intervju.

Gör DU några efterforskningar för nånting just nu? Jag bara undrar – jag är ju nyfiken, som du vet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan omvärldsspanar utanför sitt garage.


Måndagsmorgon it is.
Jag har ingen lust att pyssla med hushållsgrejor eller mig själv, så jag kliver ut ur garaget och spanar i omvärlden. Som vanligt genom media i cyberspace. Och som vanligt är det valfritt att hänga med.

 

Vid vatten.

Vid vatten.

Kommunen avråder från bad i Fjällnora. Jepp, det hade jag snappat upp och därför for vi annorstädes i lördags när vi skulle ut och doppa oss. Det är höga halter av bakterier i vattnet och det kan bero på ett avlopp som läcker ner i sjön. Urrk…


Kökspersonal rasar mot förändringar i kostverksamheten.
I slutet av augusti beslutar kommunstyrelsen i Metropolen Byhålan om en ny kostpolicy. På förskolan Rövhå… Rödluvan är personalen upprörd eftersom man anser att man då blir styrd av vad man ska servera. Eh… jaa… och? Det är väl syftet med en policy? Fast det klart… Idag tar personalen emot önskemål från barnen. Annat var det på min tid! Inte för att jag gick på nån förskola (dagis), men mattanterna i skolmatsalen var rena skräcködlorna. Till skillnad från dem på Rödluvan, dårå.

 

calderoli

Pucko.

Minister jämfördes med orangutangEn del är låga. Andra är lägre än lägst. Italiens integrationsminister har rötter i Kongo. Parlamentsledamoten för Lega Nord och tillika vice ordföranden i senaten, Calderoli, pratade om sin kärlek till djur på det här viset:

Jag älskar djur – björnar och vargar – som alla vet, men när jag ser bilder av Kyenge kan jag inte annat än tänka på – fast jag säger inte att hon är det – dragen hos en orangutang

Hur oförskämd får man vara? Avgå gör inte puckot, men han har klämt ur sig en ursäkt.


J K Rowling skrev deckare.
Harry Potters morsa, författaren J K Rowling, har ju som bekant gett sig på andra genrer än barn- och ungdomslitteratur. I våras kom hon ut med… en deckare. Fast under manlig pseudonym. En lysande debut av Robert Galbraith, menade vissa litteraturkritiker. Vilket avslöjande att Robert sen var J K…

 

Ett glas mjölk

Ett glas mjölk kan man få året om och det ger garanterat inte baksmälla.

Drink efter diagnos. På cocktailbaren Pharmarium i Gamla Stan i Stockholm finns drinkar för alla sorters åkommor, till exempel baksmälla, förkylning och magont. Enligt barchefen använder man säsongens medicinalväxter. Men kanske är det bäst att dricka med måtta, så slipper man bota baksmälla med en drink…


Få arbetslösa sprang Göteborgsvarvet.
Motion är en klassfråga. I alla fall om man analyserar vilka som deltar i maratonlopp: få låginkomsttagare med kort utbildning och arbetslösa. (Nån som har haft tråkigt och ägnat sig åt statistikgranskning..?) Tja, jag har hög utbildning och är snart arbetslös, men se springa, det gör jag aldrig. Inte ens efter bussen.


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det säsongspremiärSvT1 av Veckans brott. Och eftersom jag har gluttat då och då under hösten på programmet och blivit mer och mer förtjust bestämde jag mig för att titta. I kameralinsen: Leif GW Persson. Vid rodret: Camilla Kvartoft.

Camilla Kvartoft och Leif GW Persson

Camilla Kvartoft och Leif GW Persson i Veckans brott. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Kvällens program
innehöll en intressant blandning av historiska fall och nya. Och så lite kriminalteknik på det. Det senare tycker jag är ett synnerligen intressant ämne och hade jag varit yngre skulle jag ha sadlat om från kommunikatör till kriminaltekniker helt klart! Skälet är inte att jag gillar läskigheter utan att jag gillar att hitta lösningar så att den ansvarige/a kan ställas till svars!

Ett av de historiska fallen är ganska aktuellt, men avslutat fall med Gryningspyromanen i Ystad. Gärningsmannen avtjänar nu sitt straff, men frågan är om en sån person nånsin kan ”botas” från sin ”åkomma” – lusten att hämnas på samhället genom att tända eld på byggnader…

Det andra historiska fallet handlade om en kvinnlig taxichaufför som mördades 1960. Ett antal år senare erkände en brottsling som redan var dömd för andra brott – bara för att dan efter ta tillbaka erkännandet. Mordet klarades aldrig upp.

Jag gillar det här programmet! Det är betydligt mer intressant än Efterlyst, som känns väldigt amerikanskt, där Leffe tidigare var med. Här kommer han mer till sin rätt, lille gubben. Jag tänker fortsätta titta. Tills vidare, högsta betyg för säsongens första Veckans brott!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Oj vad det går undan! Jag är på jobbet – har rast nu – och ska försöka orka jobba till lunch. Mår inte särskilt bra, men räknar med att palla det. Det är ju så att jag måste fixa en hel del saker nu inför nästa vecka och då går det inte att jobba hemifrån. För den som inte kan läsa mina låsta inlägg kan jag meddela att jag ska läggas in på sjukhus för en operation nästa vecka. Jag vet inte hur länge jag blir kvar på sjukhuset och jag vet inte hur länge jag blir sjukskriven – men det blir länge. Och det handlar inte om nån jävla ond häl, utan om värre saker. Mer varken får eller behöver du veta om detta!

doktorsväska leksak

Det här är doktor Britt-Maries väska. Tyvärr räcker den inte till för mina krämpor utan jag måste till sjukhus.


Men idag har jag börjat avsluta
så många saker jag kan och delegera resten tills vidare. Det går undan och folk är väldigt förstående, så jag undrar om jag håller på att göra mig själv arbetslös. Hoppas inte det! Alla är snälla och vänliga och önskar mig lycka till. Det värmer, för jag är orolig och nervös och åkomman gör sig starkt påmind just idag.

Det tog en timme att komma till jobbet idag, trots att vägarna var bra plogade. Men det var spårigt och på sina ställen lite moddigt. Värst var spåren efter tunga plogfordon. Dessa gjorde att jag och Clark Kent* hoppade som idioter bitvis. Såg säkert inte klokt ut. Dessutom känns det som om det mesta på både honom och mig skakade loss.

Min älskade Fästmö kommer till mig i kväll. Just nu längtar jag extra mycket. Känner mig väldigt sårbar och rädd och oro och gårdagskvällen var ångestladdad inför vad som komma skall. Men det är skönt att känna och veta att Anna finns nära mig och att hennes kärlek omsluter mig. Då lugnar jag ner mig.

Tyvärr fick jag avboka en lunchdejt idag, men vi ska hålla kontakten ändå framöver. Tänk vad jag har saknat jobbarkompisar som är på det viset! Jobbarkompisar som bryr sig, jobbarkompisar som är snälla och som inte fegt skulle hålla käften när chefen (ingen av mina nuvarande chefer skulle agera så oprofessionellt) fryser ut en och behandlar en som skit. Den här arbetsplatsen är fantastisk på många sätt och vis, ska du veta! Och nu måste jag göra skäl för min lön!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »