Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘åker’

Ett inlägg om en TV-film.


I kväll visade SvT 1
den andra delen av säsongens Den fördömde. Psykologen Sebastian Bergman härjade denna gång i Skåne där man har hittat en barnamördare – mördad.

Den fördömde

Den fördömde Sebastian Bergman i mitten.


I en åker hittar en bonde
som plöjer ett manslik. Det visar sig vara en barnamördare. Men när ytterligare ett lik hittas, en liten flicka, får den lokala polisen inte riktigt ihop det. Rikspolisen kallas in och med dem psykologen Sebastian Bergman. Hans äldsta dotter, också polis, vet fortfarande inte att Sebastian är hennes biologiske far. När den man som hon tror är hennes pappa dör, blir det snurrigt värre.

Ja det är rätt rörigt i kväll också. Inte blir det bättre att ett nunnekloster är involverat. Det kunde ha blivit bra, men når knappt upp till Tofflianskt medelbetyg. Och då är jag snäll.

rosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver söndagens utflykter.


Uppdaterat!!! Den lila blomman
på bild nedan är mycket riktigt backsippa. Den är också fortfarande fridlyst, Agneta!!!


Framåt lunchtid
började det komma allt fler moln. Därför lämnade vi Himlen efter dusch för att hinna få lite sol på våra nosar innan regnet kom. Jag föreslog att vi skulle kolla in Valsgärde och så blev det! Vi passerade Fullerö och strax därefter svängde vi in på en smal väg. Vi fick lämna Clark Kent* vid en lada och gå en knapp halvkilometer.

Skylt Valsgärde
Dagens utflyktsmål.


Åkrarna runt omkring
låg till synes torra och dammiga, men såg välkrattade ut, nästan som mönster.

Åker
Mönster på åkern.


Prinskorven hade lite spring i benen
efter att ha tillbringat så gott som hela lördagen vid datorn.

 E på väg mot gravarna
Elias gick med stora kliv mot Valsgärdes gravar.


Det var lite varmt,
men uppe på toppen på en av gravhögarna blåste det skönt.

E på toppen
Det blåste skönt på toppen.


Vi såg massor av gullvivor
och några lila blommor som jag inte kunde namnet på, men som jag har hört namnet på miljoner gånger.

Lila blommor
Inte gullvivor utan..?


Vi såg två träd
som såg ut att vara jättegamla, säkert från vikingatiden.

Ett jättegammalt träd
Ett av de jättegamla träden.


Uppe på toppen
var det härlig utsikt. Bussen såg ut som en buss för myror.

Bra utsikt på toppen
Härlig utsikt! Vi gick hela vägen upp, den vägen vid pilen.


Ja, det var ett fantastiskt ställe, Valsgärde!
På ena sidan flöt ån och jag blev lite badsugen. Men det fanns ju gårdar och hus i närheten som säkert ägde rättigheterna till det. Hur som helst, nästa gång vi åker hit tar vi nog med oss nåt fika, för man blev riktigt kaffetörstig och lite hungrig!

8 Valsgärde på håll
Hej då, Valsgärde! Här stod vi nere på vägen igen.


Eftersom det kurrade i somligas magar,
så vi åkte in till Tokerian. Jag lämnade in Lottot och vi hade inte vunnit en spänn. Prinskorven fick lite lunch – korv med bröd, passande nog.

Korv m bröd
Korv med bröd till Prinskorven.


Efter lunchen stack vi upp till mig
med mina grejor. Elias passade på att vila på soffan, efter allt spring var han lite trött, grabben.

Prick klockan 14 stod vi utanför mammas/Fästmöns jobb. Och då kom de första regnstänken. Men det blev inte mer än stänk, så vi kunde åka till Gamla Uppsala som planerat!

Anna och jag kikade in till en kille som säljer antikviteter precis intill Odinsborg. Där brukar det alltid hända lite märkliga saker. En gång låg hans arga lilla hund där under ett träd och blängde på mig. Hon gillade inte människor. Idag var hon visst inte hemma. Under trädet stod det i stället en stol. Och i trädet hängde… en kristallkrona…

Kristallkrona i ett träd
En kristallkrona hängde i ett träd hos antikvitetskillen.


Det hade mulnat på rejält,
så vi bestämde att äta glass inomhus. Det var ganska mycket folk där som åt och fikade och en del blev visst aldrig nöjda, medan andra såg ut som om de behövde äta hela sortimentet. Anna och jag dreglade över räkmackorna, men det blev bara glass och kaffe.

Storstrut
Det blev ”bara” kaffe och en Storstrut för mig.


Elias hjälpte för säkerhets skull
sin mamma att äta upp även hennes glass. Annas glass hette Skruven och Elias åt en Geisha.

Anna o Elias äter glassIMG_1410
Skruven och Geisha åts av Anna och Elias.


Allt var fint och mysigt
– utom vår bordslykta som var… TURKOS!!!

Turkos ljuslykta
USCH vilken gräslig lykta!


Lite handling och sen hemfärd
till Himlen. Jag åkte hem till New Village för att telefonera med mamma. Hon var uppspelt efter gårdagens tipspromenad – trots att hon inte vann. Vann gjorde en gubbe som gick med sitt barnbarn, en ung tjej och mamma hävdade indignerat att de nog fuskade, för de gick med mobilen och grejade.

Jag åkte och hämtade lite onyttig mat hos Mac Jack och medan jag satt här och skrev kom regnet. Rejält. Tennisbanan har åter blivit pool.

I kväll väntar sista programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. I kväll är Robin Stjernberg med. Det är han som ylade så pass att han ska representera Sverige i tävlingen nästa helg. Jag har ingen klar favorit ännu, men jag har å andra sidan bara hört alla låtar typ en gång var. Och det har låtit ganska… varierande, mest… inte så bra, faktiskt.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Solig söndag i mars. Sommartid började idag. Fästmön och jag släpade med oss Elias ut för att leta efter vårtecken. Det var varmt inne i lägenheten, men frågan var om det var varmt ute. Svårt att hitta lämpliga kläder; solbrillor var ett måste. Anna såg det första vårtecknet, blåsippor. Det första jag såg var krokus.

En liten, ensam gul krokus.


Sen såg jag några
fler gula krokusar.

En grupp gula krokusar bland fjolårslöven.


Så där jättevarmt var det nu inte.
Det blåste ganska kalla vindar. Vindar som lekte i Annas hår…

En nordlig vind lekte i Annas hår.


På väg mot kolonilotterna
observerade Anna vårens första nässelfjäril. Och jag såg äntligen den första blåsippan alldeles själv. Sist av oss tre…

Oj, oj så liten blåsippan ute i backarna stod!


Framme vid stenen
med trädet var det lite lä och Elias och Anna ombads posera.

Elias och Anna njuter i vårsolen.


Den här bilden
påminde mig om en liknande bild som vi tog på samma ställe. Jag letade i mina arkiv och fann denna, ungefär ett och ett halvt år gammal. Nog ser man att Elias har växt…

Den här bilden på mor och son tog jag den 17 oktober 2010…


Vi passerade en åker
och äntligen fick jag se vårens gula solar, tussilago! Jag krälade nästan i leran för att fota. Kolla vilken växtkraft!

Tre gula vårsolar försöker tränga upp i åkern.


Det var nu dags
att vända hemåt. Vi var ungefär halvvägs. En viss herre försökte övertyga sin mamma om att fika skulle sitta bra när vi kom hem. Så det blev ett stopp på vägen för att inhandla kakor av två slag.

Strax före ICA Solen passerade vi ett helt träd fullt av videkissar.

Ett helt träd med videkissar.


Jag försökte fånga
några av videkissarna i närbild, men det blev ingen kanonbild.

Mjuka, små videungar…


Vi messade Linn,
som kommit hem från sin resa i landet, och hon satte på kaffe. Kakorna mumsade vi i oss raskt, men ärligt talat var jag inte så impad av balliskakor med nougatfyllning och chokladbitar i. Nej, jag är väl konservativ och föredrar de gamla hederliga ballisarna med nougatcrème mellan ringarna…

Så blev det dags för mig att vända hemåt. Jag stannade på Tokerian och lämnade in Lottot, bara för att upptäcka att mamma och jag inte hade vunnit en spänn den här gången. Träffade på H och C och jag blir alltid så glad när jag ser dem, de verkar ha ett sånt härligt och varmt förhållande!

Hemma var det tomt och tyst och jag hade tvätt att ta hand om liksom en grusig hall. Dags att förbereda för i morgon. Hur ska jag orka pallra mig upp kvart över fem..?

Read Full Post »