I Gardells värld finns ingen dialog. Hela hans värld är uppbyggt på en monolog.
Det skriver idag Marcus Birro skriver i en riktigt vass och lysande krönika. Krönikan behandlar Jonas Gardell och hans TV-program Åh, herregud!
Marcus Birro blev själv inbjuden att delta i programmet. Programmakarna var mycket angelägna om att få katoliken Birro till programmet. En intervju spelas in där Birro, enligt honom själv:
[…]talar fritt om min tro, om tvivel, och på direkt uppmaning från reportern, om de sorger jag gått igenom i livet och hur dessa påverkat mig som människa och i min tro. […]
Döm om Marcus Birros förvåning när han sedan en vecka innan programmet skulle sändas får ett mejl från redaktionen där man utan vidare förklaring meddelar att intervjun med Marcus Birro är bortplockad.
Naturligtvis anar man att Marcus Birro – han är ju bara människa! – blir stött och sårad av detta – han hade ju trots allt blottat mycket av sitt inre. Men… är Gardell en vettig programledare för ett TV-program om tro och religion? Marcus Birro skriver i sin krönika
Allt av värde i tron pissar han på. […] När man närmar sig Gud bör man sänka tonen, skruva ner sitt ego en aning.[…]
Vidare menar Birro att Gardell beskyller katolikerna för
brist på empati och värdighet
Det värsta av allt, är nog emellertid – enligt Marcus Birro – att
[…] Gardell väljer att göra en flottigt egocentrisk och högst medlemåttig ståuppshow av Gud. […]
Avslutningsvis meddelar Marcus Birro att han är glad att inslaget med honom inte kom med i programmet eftersom han inte vill vara där Gardell är…
Ord och inga visor! Jag har faktiskt aldrig tittat på programmet, för Gardell, som tidigare var en av mina idoler, gjorde bort sig rejält för mig under sin medverkan i Stjärnorna på slottet där han betedde sig som en tjurig unge/riktig diva. Men nu blir jag ju riktigt nyfiken på Åh, herregud…
Nån som har sett Åh, herregud och tycker nåt???
Read Full Post »