Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘affärer’

Det finns en del personer som man känner att man kan prata med. Verkligen PRATA med. Det går så lätt, man får fram det man vill. Man märker att personen ifråga lyssnar.  Inte ifrågasätter, utan lyssnar. Tofflan är en sån person. När vi pratar i telefon så flyter det på med samtalsämnen hela tiden och det bara bubblar fram och tillbaka. Och man känner att man blir lyssnad på. Det behöver inte vara nåt särskilt man pratar om, utan vad som helst. Inte nödvändigtvis problem man har eller så utan gamla minnen, vardagsliv, familj, jobb, vad som helst.

Nu har vi ju i och för sig känt varandra väldigt länge, 100 år eller så, och det märks när vi pratar, eller när vi träffas och springer gatlopp i Stockholm efter julklappar och sånt.  Då, när vi träffas, så bubblar det ett tag, men sen behöver vi inte säga så mycket, utan det känns så himla bra ändå.

Jag är så glad över min ”gamla bästis” Tofflan och nu får vi bubbla på en hel helg när jag äntligen har tagit mig i kragen och åkt hit.

Så här snigg var man en gång


Nu på morgonen
har vi ätit ”hotellfrukost” och läst tidningen. Senare idag ska vi åka in till centrum och springa runt i affärer och fika, eftersom vi fick en fikaslant av Toffelmamman. Domkyrkan ska vi också titta på.

Mitt första inlägg som gästbloggare är avklarat. Det kan hända att det kommer ett till.

Read Full Post »

Finns det en människotyp som kan göra mig vansinnig är det

Visslaren.

Du vet han, för det är vanligen en han, som går omkring och småvisslar hela tiden. Vackert eller falskt – det spelar ingen roll. Jag vill inte ha hans musik i mina öron, tack!

Visslaren träffar man oftast på i affärer. Det är säkert därför jag blir überirriterad eftersom jag oftast är stressad av situationen: trängas med en massa främlingar som kommer lite för nära en ibland. Idag träffade jag på en visslare på lunchstället, dessutom. Ännu värre, man vill ju liksom ha matro när man äter!


Vanligt manligt irritationsmoment i affärer. (Bilden är lånad från Skogs-Evas blogg.)

Read Full Post »

Det har börjats så smått med julmat och julpynt ute i affärerna, allt för att vi som vanligt ska handla för mycket till jul. Därför undrar Tofflan den här veckan när du börjar köpa julklappar.

Som vanligt kan du inte kommentera det här inlägget, men klicka ett svar i högerspalten under rubriken Tofflan undrar. Och varför inte skriva om julklappar på din egen blogg? Det gäller ju att vara ute i god tid. Eller? 😉

Stort TACK på förhand för ditt klick!

Read Full Post »

Torsdag och som vanligt dags för veckans höjning (Blåbär) respektive sänkning (Lingon, som i Lingonvecka). Det är inte svårare än så här:

Blåbär

  • Mammakusinen B (vars vänliga ord jag sparar i hjärtat!)
  • Pride (Äntligen är vi där igen!)
  • Fästmön (som jag äntligen och snart får några lediga vuxendagar med!)
  • Glass (Det går åt i värmen!)
  • Öl (Det går också åt i värmen!)

Lingon

Read Full Post »

Så kallade mystery shoppers har varit ute och kollat läget på diverse affärer. Och personalen vid framför allt skoaffärer får INTE nåt bra betyg.

Totalt var det 70 butikskedjor inom 13 olika branscher som fick besök av mystery shoppers. De mystiska shopparna låtsades vara kunder, men i själva verket betygsatte de personal och service med mera. Varuhus fick sämst betyg, skoaffärer näst sämst. Skoaffärer är ställen där kunderna ofta är beroende av personal.

Bäst bland skoaffärerna blev Eurosko som fick 78 procent av maxpoängen i undersökningen. Deichmann och Skopunkten hamnade i botten med cirka 30 procent.


Nej, jag skulle aldrig kunna jobba i nån skoaffär, jag blandar ju skodon helt utan urskillning. Se bara hur jag missmatchar sandaler!

                                                                                                                                                        Alltså jag är inte förvånad. Jag har vårt besök på diverse klädaffärer på Stormarknaden i veckan i färskt minne. Fyyyy, nej… Om man ska jobba i affär då ska man nog vara intresserad av det man säljer. Annars ska man nog kolla efter ett annat jobb. Tycker jag, dårå.

Så här gick undersökningen till: Kundundersökningsföretaget Daymaker besökte varje skokedja fem gånger. De betygsatte bland annat hur snabbt personalen uppmärksammade och tog kontakt med en ny kund samt hur engagerade de anställda var och hur god produktkunskap de hade. Undersökningen publiceras i branschtidningen Habit.

Read Full Post »

Grå tisdag och det snöar lite fint. Trött man blir… 😦 Fästmön och jag håller på att bli riktigt förkylda och Elias blir inte av med sin hosta. Men den tappre lille soldaten hoppade snällt in i bilen till skolan i morse. Linn kände sig också hängig igår kväll. Frida fick vara hemma idag för läraren är sjuk. Ja, kort sagt, Pigga Ligan har sammanträde.


Helst hade jag legat i sängen idag…

                                                                                                                                                        Nu är Anna och jag hemma hos mig där vi mellanlandade för att hämta lokalblaska, kolla post samt för hårtvätt för min del. Medan håret torkar passar jag på att skriva några seeega rader. Seeega för att jag är så seeeg…

Om en liten stund ska vi tuffa iväg till OnOff Uppsala. Det lär bli… ett intressant besök. Ingen av oss har ju direkt lust att göra några ”affärer” där… Jag återkommer förstås i ärendet på en blogg nära dig!

Read Full Post »

Idag läser jag i lokalblaskan om vad experterna tycker att samhället ska göra för att ändra samhällsmedborgarnas matvanor:

  • Högre skatt på läsk och godis
  • Mer hemkunskap i skolan
  • Utbyggd individuell rådgivning

Det är nämligen så att vi medborgare inte klarar av att förändra våra vanor själva – nästan hälften av vår befolkning, 44 procent, är överviktig. (Procenten kommer från Statistiska Centralbyrån.) Om vi nu är så många – ja, för jag är en av dem – hur 17 ska man ändra vårt beteende. För det är ju faktiskt så att övervikt påverkar min hälsa negativt – förr eller senare.

Redan 2005 fick Folkhälsoinstitutet i uppdrag av regeringen att ta fram ett nationellt handlingsprogram så att våra matvanor ska bli bättre och att vi rör på oss mer. Men vad hände sen? Inget, är ingen underdrift att säga.

Kloka dietisten Åsa Andersson på Gottsunda vårdcentral i Uppsala jobbar med många överviktiga patienter. Hon tycker att höjd skatt visst kan vara bra, men det måste till mer. Åsa Andersson säger i lokalblaskans artikel att det behövs mer riktad information och att affärerna måste ta sitt ansvar för hur de saluför produkter. Just när det gäller informationen menar hon att det är stora kunskapsskillnader mellan olika grupper i vårt samhälle.

Centerpartisten och kommunalrådet Stefan Hanna hade ju sitt speciella recept som gick ut på att höja skatten för överviktiga. Men nu sitter Stefan Hanna löst – partiet är splittrat och det är många som vill avsätta honom på grund av hans bloggande om överviktiga…


Tjock eller smal… Tittar vi på svenskarna är nästan hälften av oss överviktiga.

                                                                                                                                                           På TV, en av dessa mediakanaler som brusar i de svenska hemmen – åtminstone om kvällarna – visas för det mesta dokusåpor och matprogram. Några få andra program sticks in mellan såporna och maten, men annars är det dessa två genrer som gäller. Ofta lyfts skönhet och kroppsfixering fram i programmen. Det blir lite absurt. Många av dessa människor som fläker ut sig på TV är udda personer – på ett eller annat sätt. Och så matas (!) vi av udda personer och matlagning där vi sitter stilla framför våra ”dumburkar”. Så en liten tanke vore att kanske utnyttja en av de kanaler som vi VET finns i de flesta hem..? Men det är bara en liten, liten tanke. Jag tittar inte på dokusåpor eller på matprogram, men jag är tjock ändå.

Jag läste också i lokalblaskan om en ny metod som sägs ge lägre vikt, Handfast (artikeln finns att läsa på lokalblaskans hemsida mot sms-betalning). För en gångs skull verkar det vara en sund metod! Den är utvecklad ur Livsmedelsverkets tallriksmodell, men i stället för tallrik ska man titta på sin hand och äta:

  • lika mycket protein som handflatans storlek utan fingrar
  • lika mycket kolhydrater som knytnävens storlek
  • lika mycket rotfrukter eller bär som två knytnävar.

Hur lätt som helst, ju, att komma ihåg – handen har man ju alltid med sig! Den som har råd kanske kan prova. Själv ska jag rota i skåpen efter några rester till middag. Rester som jag har lagat till utan hjälp av matlagningsprogram och utan att ha kikat på tallriksmodellen eller Handfast. Det får gå ändå. Jag måste ju (över)leva… Fast om jag fortsätter klättringen uppåt i vikt lär jag inte leva så länge till…

Read Full Post »

En mjuk säng är inte alla förunnat och jag är tacksam att jag har en sån – även om jag ser att dagen när jag måste lämna den ifrån mig kommer allt närmare. Jag är också tacksam för att jag får ersättning från a-kassan, men det går tyvärr inte att leva på den. Inte här, i alla fall. Och leva… Jag är inte så särskilt intresserad av att fortsätta med det, går på nån sorts autopilot just nu. Försöker hänga upp mig på krokar som går ut på att jag bara ska göra det eller det först, sen…


Omväxling förnöjer, men jag vill nog helst ha huvet på kudden.

                                                                                                                                                      Den mjuka sängen… Den är allt annat än bra och skön för den onda ryggen. I natt har jag vaknat flera gånger på grund av smärtan och för att jag hamnat i nåt läge som gjort extra ont. Hyfsat bekvämt var det att ligga på rygg med vänsterbenet i vinkel utåt. Men man kan inte ligga i den ställningen alltför länge för då kan man inte röra sig till slut. Jag har varit uppe och smort in ryggen med gel och hade gärna värmt på vetekudden. Fast mamma sover och microns plingande skulle ha väckt henne, så det får vara. Jag hittar ingen bra ställning med datorn i sängen heller, att sitta är SVÅRT och jag känner mig tämligen sned i hela kroppen.

Jag undrar hur Fästmöns natt har varit. Elias hade ju hög feber igår och var allt annat än stilla i sängen när han gått och lagt sig hos mamma. Gissningsvis har hon inte fått så mycket kvalitetssömn hon heller… Inte blev det populärt på hennes jobb heller när hon ringde för att anmäla vård av barn från idag. Julveckan går de flesta på knäna och många går med förkylningar och harvar. Mig är det ingen som bryr sig om ifall jag är sjuk och det är väl en fördel med livet idag. En av de få, skulle jag vilja tillägga.

Igår hittade jag ett sånt där jätteintressant jobb som jag skulle vilja ha och eftersom det var ledigt skickade jag in ansökan och CV. Annars går ansökningar och CV iväg på rutin hitan och ditan, inte särskilt inspirerande. Men tro inte att jag inte söker en massa jobb, för det gör jag! Tyvärr har jag  emellertid ingen gammal arbetsgivare som håller mig om ryggen gentomot den senaste, elaka, men jag är vuxen och klarar mig själv. Fast jag hade nog inte heller sagt nej till en miljon eller en och en halv. Gissningsvis får barnen och frun fina julklappar. Här blir det kanske sista gången barnen får julklappar av mig över huvudtaget.


De sista klapparna jag ger?

                                                                                                                                                  Nästa steg blir väl att sälja mina smycken – så kanske jag kan ta en semestertripp utomlands sen. Det hörde jag en berättelse häromdan om en som hade gjort. Först beklagat sig i en av våra kvällsblaskor över den tuffa tillvaron som ensamstående mamma som överlevt på att pantsätta sina smycken, sen lämnat bostadsrätten och åkt utomlands med alla barnen en månad. Jo jo, det var ju… motsägelsefullt, om inte annat. Men bostadsrätten kanske man inte står för som ägare själv utan låter ett av barnen göra det. Det är ju så lätt att dra in barnen i sina ”affärer”. Det är riktigt ruskigt beteende, om du frågar mig. Men det gör du inte. Detta är bara min blogg och jag skriver vad jag vill.

Jag har för övrigt också en bostadsrätt som praktiskt nog har elen som ingår i månadsavgiften. Visst skulle jag kunna sälja min bostadsrätt fast frågan är vart jag skulle bo då. Vem vill ha en arbetslös hyresgäst? Och hos Anna och barnen i Himlen finns det inte plats, där bor de redan för många på för liten yta. Det slutar väl med att jag får göra som andra vuxna barn jag känner till – flytta hem till mamma. Tror jag varken hon eller jag vill. Det hade möjligen varit ett alternativ när hon hade huset, men inte nu. Så det är bara att inse att jag inte har nån plats på denna jord. Möjligen en parkbänk. Du anar inte, CB, vad ditt skratt när jag pratade om det i höstas, gjorde ont. Men jag har ju förstått att du är en backstabber. Spelar ingen roll att jag räddade ditt jobb åt dig en gång, men det vet du ju inte. Eller nu vet du väl det, för det är många svikare från mitt förra liv som läser min blogg, har jag förstått. Jag hoppas att det bereder er en stor njutning att se mitt läge idag.

Nej, nu har jag skrivit av míg en massa skit. Kanske klarar jag att möta dagen och mamma med ett litet leende och tålamod. Idag ska vi ut på shoppingtur, inget jag ser fram emot eftersom ryggen inte mår bra av den kalla bilen eller att slänga i och ur mammas rollator. Men det får gå. Allting går. Tills jag lägger mig ner och inte vill mer. Då går det inte ens att få upp mig med pengar och ett bra och stimulerande jobb.

Read Full Post »

Efter all paketöppning, allt drickande och allt ätande gick vi ut för att strosa runt lite medan det var ljust i Gamla Stan. Vi tittade i skyltfönster och i en del affärer. Men den här affären var stängd – på grund av förkylning…


Stängt på grund av förkylning. Vad mannen till höger i bild har med saken att göra vet jag inte. Han kanske befann sig på fel plats vid fel tillfälle och blev förkyld – eller smittade butiksägaren? Vad vet jag?

                                                                                                                                                         En del lustiga skyltfönster såg vi. Var apan eller stolen till salu, månn tro???


Apan eller stolen, det är frågan…

                                                                                                                                                            Vi var visst inte lika välkomna överallt. Fast stavningen var det lite si och så med…


Tja, vad ska man säga? En kurs i rättstavning kanske vore nåt för denne klottrare…

                                                                                                                                                         Många är gränderna i Gamla Stan, men ingen är smalare än Mårten Trotzigs! Den är som bredast 90 centimeter. Men den är ÄNNU smalare uppåt husväggarna…


Smalaste gränden i Gamla Stan!

                                                                                                                                                                   Nej vi blev alldeles yra i våra små bollar så vi gick tillbaka till hotellet och drack lite mer ”bubbelvatten”!


Skål!

Read Full Post »

Jaaa… idag gjorde jag nåt väldigt sorgligt. Jag packade in min balle* för hösten och vintern. Det var ju trots allt höstdagjämningen igår… Så här såg ballen ute före:


Det var nog dags att packa ihop – notera det gula lövet på mattan… Det är det jag säger, gult är fult!..

                                                                                                                                                              Jag torkade av duken, tog bort duktyngderna och vek ihop skiten. La det i en låda. Därpå torkade jag bord och stolar och så sög jag mattan. Lyckades sen rulla ihop mattan alladeles själv, men när det var dags för betäckning fick jag kalla på förstärkning i form av Fästmön. Det är nämligen lite svårt (underdrift!) att hantera en SKITSTOR presenning samtidigt som man ska försöka knöla in två femstegsstolar BAKOM ett tungt och BÅNGSTYRIGT bord. Sen såg det ut så här:


Ganska sorgligt…

                                                                                                                                                              Då kändes det BRA att sen få sätta sig med en senapsmugg java och ASGARVA åt lokalblaskans Citybilagas artikel Hej Hollywood! sid 4 -6! Det är väl ingen som har missat att Hollywood har kommit till Uppsala och spelar in några scener ur en Millennium-film? I samband med detta har Citybilagan jämfört olika ställen i Hollywood/Los Angeles med liknande i Uppsala. Det blir riktigt kul, eller vad sägs om en jämförelse mellan Disneyland och Pelle Svanslös hus..? Bara det… (Jag trodde ju för övrigt att Pelle utan Svans bodde i närheten av Heidenstams torg…)

Och torg, för resten. Jerry och jag har funderingar om ha en planeringsdag efter ett besök på ett av stadens torg, Vaksala torg, om lördag. På torget skola vi sammanstråla med de två yngsta barnena för att leta fynd och kanske nåt för Fritzen att lira vinylplattor på. Vi har några idéer om källare i närheten – var sin idé, tror jag. Efter affärerna följer en planeringsdag då vi lägger upp vår strategi inför kommande med- och motgångar.

Medgångar!

sa Bill.

Motgångar!

kontrade Bull.

                                                                                                                                                            *min balle = min balkong

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »