Bland stakar och lussekatter

Ett inlägg om andra advent.

---

 

Citrus på bordet fast hon inte får.

Om det är nåt en skulle kunna tro att det är brist på i mitt liv så är det stakar. Men faktum är att jag har sett så många såna ”live” idag att det räcker och blir över. Eller nej. Den typen av stakar som jag har sett är visserligen av det levande slaget och såna en tänder på, men de har samtliga haft ljus. Andra advent har jag firat ganska storslaget med såväl stakar som lussekatter. Sötaste lussekatten var nog den här intill.

Men först var jag lite huslig här hemma. Tvättade, bäddade rent, hade syjunta stoppade en och annan strumpa och sökte ett jobb. Innan jag åkte och hämtade Fästmön ringde jag mamma. Framåt eftermiddagen fick regnet en ny skjuts och det fullkomligt vräkte ner ett tag. Anna och jag åkte och handlade och på väg ut till Förorten var det som om himlen öppnade sig. I stället för att köra 70 fick jag hålla 40 fram till bensinmacken.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äldste bonussonen var snäll nog och kom och mötte oss vid parkeringen i Himlen samt bar vår medförda last. Anna hade nämligen handlat ett och annat till Luddskallarna* och sånt är tungt. Jag lider fortfarande av påssjukan från igår – mina axlar är riktigt onda. Knävärken vill inte heller ge med sig, irriterande nog. Anna fick inte äta utan tvingades koka kaffe till mig. Till kaffet hade vi pepparkakor och lussekatter, de senare även av det levande slaget. Och trots att katterna fick mat – av Mommisen** – hade vi fullt sjå att freda oss från deras nyfikna och söta nosar. Inte kan de vara stilla heller så en kan ta bra bilder på dem…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hemma i New Village var det mörkt. Det blev till att tända… en stake, förstås. Denna gång blev det hästastaken från vännen M i vardagsrummet. I skenet från dess två ljus intog jag min middag – de goda ostarna och fikonmarmeladen som jag inte åt igår samt ett glas rött. Ibland är livet bara så… gött…

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Luddskallarna = katterna Mini, Lucifer och Citrus
**Mommisen = Tofflan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tankar en kall decemberförmiddag

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.

Det blev en dag med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 

Jag köpte ju en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

Delar av gårdagens skörd.

Jag hade lite sms-kontakt med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

Plogat och fint utanför garaget.

Vaktis var nog ute en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga.

När jag återvände till hemmet i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

En blå hyacint från Anna.

Vidare ska jag göra en lista på julmat som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland stakar och stjärnor

Ett inlägg om den första advent.

Faktum är att jag inte trodde att jag skulle sitta här den här dagen. Jag trodde att det skulle ta slut innan dess, livet. Jag trodde fel. Dagen till ära har jag köpt mig en ny jacka i stället för den trasiga, utslitna, trettonåriga fleecejackan jag går omkring i. Och i stället för den tunna jackan, som jag har fått, som är snygg, som jag har till jobbet och som är alldeles för tunn när det blåser så kyliga vindar som det gör. Dunjackan finns, men den får bo i garderoben tills vidare. Det kommer ju kallare dagar och jag kan inte ha den nu, då fryser jag sen. Jag är glad att jag har en dunjacka till ”sen”.

Men idag… Idag har jag unnat mig nånting jag inte har unnat mig sen 1980-talet: jag har köpt mig en skinnjacka. En varmfodrad skinnjacka med fuskpälskrage. Och jag fryser inte! Äntligen! Ändå känner jag dåligt samvete. För att jag äger fyra jackor nu, som nån påtalade för mig. (Även om en av de fyra är trasig och egentligen utsliten.) Det finns människor som inte har en enda jacka. Jag har svårt att glädja mig mitt i… glädjen över mitt nya klädesplagg. Jag köper ju liksom aldrig kläder till mig själv.

Vi firar den första advent idag. Fästmön och jag har skenat Stormarknaden runt efter saker och ting. Det gick inte att få tag i allt som var tänkt. Men en födelsedagspresent är fixad liksom tre julklappar till mamma. Och en till Prinskorven. Mitt armbandsur var emellertid inte fixat, trots att jag egentligen skulle ha fått hämtat det igår. Det senaste budet är att de ringer i början av nästa vecka. För det kanske inte går att laga som tänkt. Och frågan är hur mycket jag vill kosta på klockan som har varit trasig av och till sen jag köpte den. Dyrt. När pappa hade gått bort. Det svider.

Fötterna är ännu ondare idag. Men nu har vi myst bland stjärnor och stakar. Det är stjärnor och stakar i alla rum här i mitt hem, utom i badrummet och på toa.

Det första adventsljuset tände jag i morse, i mormors och morfar adventsljusstake, den brandfarliga med mossa.

Jag klättrade och klängde lite här på förmiddagen efter att jag hade knåpat ihop den sista aktivitetsrapporten till Arbetsförmedlingen på ett tag.

En av två stakar i köksfönstren.

Den gigantiska stjärnan i köket fick jag ihop och upp på plats utan att svära alltför mycket.

Den gigantiska stjärnan i köket är uppe.

I gästrummet har jag ställt en liten stake med tryckknapp, så att mamma ska ha lätt att tända och släcka.

En stake med tryckknapp.

I arbetsrummet lyser den vita stjärnan i fönstret.

Den vita stjärnan i arbetsrummet.

I vardagsrummet hänger de två mässingsstjärnorna, varav den ena är lika gammal som jag – det vill säga antik, snart.

En av mässingsstjärnorna är lika antik som jag.

I sovrummet, som går i vitt och blått, har jag förstås en blå stake.

En blå stake i mitt blåa sovrum.

Nu i kväll tände vi hästastaken. Jaa, jag har en sån också, en stake i trä som jag har fått av en gammal vän.

Min hästastake.

Mamma fick ett telefonsamtal efter maten, mitt hår en tvätt och jag och Anna lite adventsfika till gårdagens inspelade Downton Abbey.

Adventsfika!

Nu en stunds samvaro framför Tragedi på en lantkyrkogård, den sjätte Maria Langfilmen…

Jag hoppas att din första advent har varit lika fin som min, trots det dåliga samvetet för jackan…

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappa(r) till den elaka och otrevliga..?

Jag ska säga som det är: Nää, jag orkar inte med folk! Framför allt orkar jag inte med folk som kommer med oombedda råd, särskilt när det gäller sånt de tycker att jag ska göra eller testa – som jag redan gjorde eller testade för två, tre år sen. Jag orkar inte få ingnuggat i huvet att jag är dum i det. För det är ju känslan jag får. Att jag är dum. Dum och elak och otrevlig. Och jag orkar inte ta mer jävla hänsyn till folk än vad jag redan gör. Att stå med mössan i handen och huka för överheten ger mig ont i ryggen – och självkänslan.

Den som inte har förstått vilket desperat läge jag befinner mig tror säkert att den är snäll som kommer med råd. Ja, det klart att man kan kosta på sig att vara snäll när man själv har sitt på det torra. Men det är inte råd jag behöver, det är ett jobb. Så att jag kan försörja mig. Så att jag kan bo nånstans. Oron gnaver hela tiden och jag laddar inför telefonsamtalet med SKTF:s a-kassa i morgon. Ett samtal som kanske försätter mig i en, om möjligt, ännu mer utsatt position ifall det är så att de kräver pengar tillbaka.

Och du som tror att du känner mig bara för att du har läst några av mina blogginlägg, du gör verkligen inte det. Jag har bloggat om min situation sen maj 2009 och hade du orkat läsa allt så kanske, kanske du kunde förstå en itsybitsy del. Men jag kan inte begära det av nån och framför allt bloggar jag inte för andra utan för mig själv. Nej, det är bara du som har träffat mig i verkliga livet, som vet vem jag verkligen är, som känner mig. Bloggen är en roll. En roll där jag häver ur mig allt det svarta som annars skulle fastna inuti och förgifta mig själv och min familj.

Den som verkligen vill hjälpa mig gör det med handling, inte med ord. Det kan vara L, som pratade med min chef. Det kan vara R, som har gett mig bensinpengar en gång, det kan vara LE, som gav mig en påse bröd, det kan vara den som ger mig en kram och en axel att gråta mot. Det kan vara Fästmön, som är den enda som förstår mig och som känner mig och som har erbjudit mig sin kärlek och sitt hem, tro inte annat! Ett hem som redan är knökfullt med barn.

Så ursäkta mig och jag är lite jävla otrevlig just nu. Dum och elak är jag ju alltid, det kan jag inte göra nåt åt.

Mamma kom igår och ska stanna i över tre veckor. Jag älskar min mamma, men det är inte alltid lätt att kampera ihop. Jag, som är så jävla otrevlig, och mamma som är sjuk, handikappad, gammal och lite vimsig. Men det får gå. Inte låter jag mamma sitta ensam 30 mil bort över alla storhelgerna. DET hade VERKLIGEN varit… otrevligt.

Just nu är jag så ledsen, så ledsen, så ledsen, men jag försöker bita ihop och inte visa mamma hur jag mår. Hon vet det ändå. Det är tillräckligt jobbigt för henne att veta att hennes snart 50-åriga dotter har varit långtidsarbetslös. Skämmigt är det också inför släkt och vänner.

Lite jävla snäll tycks jag emellertid ha varit, för det har landat två paket i min postbox. Det ena är från Tomten i Metropolen Byhålan och jättestort, det andra från släkten i England och ganska litet och hårt. Tänk, Tomten i Metropolen Byhålan och i England kanske inte vet hur jävla otrevlig jag är…

Klappar som har landat i den otrevligas postbox.

                                                                                                                                                                   Nu ska jag fixa lite adventsfika till mamma och medan tårarna droppar i diskhon kanske de tillfälligt har droppat klart när jag ska servera. Det är bara inuti som jag inte kan sluta gråta. Inte nånsin.

Read Full Post »

Mörkt

Det kom snö igår kväll. Fästmön och jag drog iväg på shopptingtur när hon hade slutat arbeta. Vi var trötta och hungriga, men lyckades ändå genomför det hela. På oväntat ställe dök Annas syster med två äldsta döttrar upp, det var lite kul.

Middagen intog vi på XL-grillen. Anna tog kebabtallrik, jag falafeltallrik. Så rullade vi hem och fixade adventsfika. Nån glögg hade jag inte inhandlat, det blev kaffe till var sin lussekatt och billiga pepparkakor från Tokerian med whiskyädelost på tub. Den luktade inte som smutsiga örhängen.

Vi kikade på måndagens inspelade avsnitt av Den som dräper. Efteråt kikade jag ut genom fönstret och såg till min fasa att det snöade. Blötsnö… Klockan var närmare 21.30 när vi gav oss av till Förorten för att hämta överdragsbyxor till Elias och kängor och vinterjacka till Anna i Himlen. Överdragsbyxorna levererades sen till Morgonen. Vi tog E4:an och på väg ut till Förorten noterade vi en olycka på andra sidan. Det var en långtradare som uppenbarligen inte klarat av väglaget. Därför blev vi tvungna att ta gamla vägen hem till New Village igen. Jag kröp fram, för det var snorhalt och den blaskiga snön gjorde att bilen slirade i vattenplaning.

Den är här nu, vintern… (Fast riktigt så här mycket snö är det förstås inte än. Den här bilden tog jag vintern 2009.) 

                                                                                                                                                               Vi kom hem helskinnade och kröp sen ner i sängarna vid 22.30. Jag somnade ganska fort, men vaknade sen första gången vid ett-tiden. Resten av natten har jag vaknat minst en gång i timmen. Jag vill verkligen inte göra det jag ska göra denna måndag den 28 november. Jag vill inte visa mig bland folk, jag vill bara gömma mig längst in i ett hörn i min lägenhet. Somna där och aldrig mer vakna. För nu när jag har gjort mitt bästa och det uppenbarligen inte räcker finns det ingen plats för mig i den här tillvaron så länge jag inte bockar och niger och står med mössan i handen. Och det tänker jag inte göra. Nej, läget är mörkt och bekymmersamt. Den lilla snö som ligger kvar idag ger ingen ljusning, precis…

Read Full Post »

Adventsfika och god mat

I eftermiddags var jag utbjuden till Himlen på adventsfika. Först hade jag emellertid pratat lite med mamma och hjälpt henne med telefonbanken. Det är bara jättestruligt för henne sen hennes bank började krångla och vägrar att lämna ut kontanter till sina kunder… Skitdåligt, Danske Bank i Metropolen Byhålan!!! Efter nyår ska jag hjälpa henne att byta till en bank som är rädd om sina kunder!

 Fästmön och Elias hade bakat och gjort en massa smaskigt. Mest nyfiken var nog på vad den här burken kunde innehålla…

I den här chokladburken brukar Anna gömma extragott godis…

                                                                                                                                                                Vännen Jerry plingade på vid 14-tiden. Vi blev ganska överväldigade både han och jag, tror jag, av allt det goda. Anna hade bland annat gjort en helt underbar mjuk saffranskaka – det är den med stjärna på. Och så fanns det glögg som passade utmärkt denna kalla dag.

Glögg passade bra denna kalla dag och saffranskaka var verkligen en stjärna!

                                                                                                                                                       Glöggen var förstås alkoholfri och jag brukar avstå sådan, men idag smakade det riktigt gott. Skållad mandel och russin serverades till. Fast… torsken då???

Glögg, mandel, russin… och torsk???

                                                                                                                                                           Nja, torsk blev det senare till middag! Och det var bara Anna, Linn, Slaktar-Pojken och jag som smakade glögg. Anna och Elias hade bakat kärleksmums, men dessa kakor var så goda att de försvann från kakfatet innan jag hann att fota dem!

Men allra, allra godast var nog godiset i chokladburken… Det var gräddkola och mashmallows omslutna med härlig choklad. Kan väl inte vara godare, eller?!

Underbart julgodis!

                                                                                                                                                   Skjutsade hem Jerry efter fikat, för då hade temperaturen utomhus fallit till minus tolv grader. Men den skulle falla ännu mer… När jag lämnade Förorten visade termometern i bilen på -16 grader…

Anna och jag fick sen en prat- och mysstund innan Husmor ställde sig vid spisen igen. Jag låg kvar ovanpå sängen, för idag har jag varit yr som tusan och haft ont i huvudet och nacken. Tanken var att jag skulle läsa en stund, men jag somnade ifrån boken. Anna bjöd på härlig torsk med ris, kokt ägg och currysås. Därpå blev det dags att fara över till pappa Jerry med de två yngsta barnen.

Anna och jag höll på att fastna i hissen och det var ingen rolig upplevelse. Inte blev den bättre av att nån har utsmyckat den med svart tuschpenna – såväl golv som tak och väggar – och till och med spegeln… Detta hade målats dit förra helgen, men jag gissa att Uppsalahem letar efter konstnären som är den som borde få ta bort eländet med tandborste. Skäms!

Hissen i Himlen är utsmyckad med svart tuschpenna.

                                                                                                                                                         Nu har jag landat hemma hos mig och jag har letat fram Clark Kents hälsokort* till i morgon bitti. Funderar på att stanna på Bil 3:an medan Clark undersöks** och läsa under tiden. Det är ju så himla kallt att man inte vill sticka ut näsan.

Jag har just uppgraderat mitt virusskydd och gör nu en genomsökning av datorn. Jerry var så snäll och skänkte mig putsdukar så jag ska också gå över dataskärmarna på både stordatorn och leksaksdatorn för de ser ut som om nån har fontännyst på dem. Urrrk…

Efter genomsökningen funderar jag på att ta ett första tag i mitt fotoprojekt!

                                                                                                                                                          *Clark Kents hälsokort = min lille bils servicebok
**Clark undersöks = bilen genomgår en service

Read Full Post »

Adventsstök och annat stök

Första advent idag. I natt satte jag upp stakar och en stjärna och en ljusboll för att det skulle vara fint till i morse. Men jag ångrar att jag inte fixade iordning mina två fina mässingsstjärnor. Behöver nya sladdar med brytare på och tro det eller ej, men det verkar vara nåt högst ovanligt! Inte konstigt att det blir skador när folk som inte kan tvingas försöka montera brytare på elsladdar själva. Förra säsongen insåg jag att ett av mina ex-kex nog hade vissa planer för mig. Just detta ex-kex förklarade sig vara elexpert och monterade brytare på ett antal adventsbelysningar. Men så blir det ju lite glapp i monteringen och POFF så blåste jag en propp i köket! Så nu tänker jag inte ens försöka själv utan möjligen köpa färdigmonterade.

Naturella stakar är inte heller att leka med. Vännen FEM berättade igår att hon varit nära på att pyromanera ner sitt kök, kanske till och med sitt hus. Hon hade tänt en stake med mossa i. Den stod på köksbordet. Själv stod hon nån meter därifrån och rörde i grytorna på spisen. Plötsligt sa det POFF där med – eller nånting ditåt – och hela staken stod i lågor! Coola vännen FEM tog emellertid staken i egna händer och slängde ner den i diskhon där hon avlivade den. Följden blev brända händer, ett köksbord utan skador, ett intakt kök och en totalt demolerad adventsljusstake. Sorgligt nog var staken i fråga den allra första hon och mannen köpt tillsammans, så affektionsvärdet var högt…

Jag tände den en stund till morgonkaffet, men lämnade den inte en sekund utan uppsikt!

                                                                                                                                                       För tillfället pysslar jag lite hemma med diverse: jag håller på och tvättar, har säkerhetskopierat filer, planerar ett litet fotoprojekt och ska gå ut med sopor. Ska ringa mamma lite senare, men sen bär det av till Himlen i Förorten där jag är bjuden på adventsfika.

Fotoprojektet, som jag nämnde ovan, är inget märkvärdigt, men kräver lite pyssel och kostar en del. Men jag har börjat tänka och planera lite. Kanske blir det formgivning i morgon. Fast först ska Clark Kent* lämnas till sin årliga hälsoundersökning** klockan sju i morgon bitti. Håll tummarna för att han är frisk, annars blir det dyrt för Tofflan… Och pengar har jag som bekant inte gott om.

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min lille bil
** årlig hälsoundersökning = årlig bilservice

Read Full Post »

En dag i Stan

Min natt var för jäklig, för att tala klarspråk. Sov en timma, vaknade och gick på toa, sov en timma, vaknade och gick på toa… Från cirka klockan 23 till 7.30 när alarmet på mobilen studsade igång.

Det snöade här i morse. Det snöade MYCKET här i morse. Det var kallt här i morse. Det var MYCKET kallt här i morse. Men jag hade gett mig den på att jag skulle in till Stockholm för att träffa vännen FEM, som endast var uppe över dagen.

På väg till bussen fotade jag detta snöiga träd.

                                                                                                                                                       Jag avskyr att åka Uppsalabuss. Jag avskyr att åka tåg. Jag avskyr det därför att jag inte vill trängas med människor. Idag var det trångt. Det var MYCKET trångt. Det blev ett tidigare tåg till Stan för min del, så jag var framme ungefär kvart i elva.

Mötte vännen FEM utanför Åhléns. Då hade hon redan hunnit med lite shopping. Men kaffesugna var vi. Vart bär det av då när man är i Stockholm? Till Hurtigs, naturligtvis. Alltid till Hurtigs på Drottninggatan! Trots att jag inte fick nån rabatt idag heller (visst borde jag väl få det med tanke på— du vet vad?!)… Men vad gör man inte för att få äta stans bästa räkmackor med handskalade, smakrika räkor och en god kaka till efter? Jag tänker inte visa nån bild hur dessa ljuvligheter ser ut, för jag har gjort det så ofta här på bloggen. I stället blir det en bild på FEM! Notera det fina smycket hon bär!

FEM med fint smycke.

                                                                                                                                                            Två tanter i Stockholm… Tja, vi inledde med en fika och diverse skvaller kring vad som hänt sist med kända och okända, barn och släktingar. Sen bar det av ut i affärerna! FEM hade kollat upp en ny butik hon ville kika på, Syster Lycklig. Där fanns massor av småpryttlar, men jag sparade mig för lite andra affärer. JA,  bokantikvariat, då! (Du läsare känner mig alltför väl…)

Vi tittade in i ett par stycken innan vi äntligen kom ner till favoriten Alfa antikvariat. Där hittade jag en bok till mig själv och en julklapp till nån annan. För det är ju så att såna som jag blir alldeles saliga när man kommer in i ett antivkariat som inte bara har en massa bra böcker utan dessutom har en väldig massa bra ORDNING på sina böcker…

Nu har jag bara två Lang kvar på min inköpslista!

                                                                                                                                                            Efter detta kulturella inslag bar det av till diverse affärer, bland annat i punkkvarteren kring Gamla Brogatan. Där i krokarna intog vi också en näringsrik lunch – utan ett gram fett, förstås…

Flottigt och gott, men ändå – notera grönsakerna, en pepperoni och en skiva tomat. Wow!..

                                                                                                                                                      Min mat kom in först och medan FEM väntade på sin satt hon och strök på sina listor, kollade kvitton etc.

Mest papperslappar i den DÄR plånboken…

                                                                                                                                                         Sen skedde nåt mystiskt! FEM, som liksom jag inte var så hungrig (!), hade beställt pizza. Och kolla hur hon åt den – från mitten! Har jag aldrig sett nån göra…

FEM äter pizza från mitten!

                                                                                                                                                        Stärkta efter lunchen traskade vi Drottninggatan bortåt Gamla Stan. Det blev en del stopp på vägen för diverse shopping. Och så ville jag fota de urläckra kristallkronorna över gågatan!

Läckert med kristallkronor som julbelysning i stan!

                                                                                                                                                         Bortåt Gamla Stan blev det plötsligt väldigt kallt och blåsigt. Inte blev vi mindre frusna av att vi fick var sin DVD om laviner i en affär, heller… Fötterna behövde vila och kaffetarmen gav sig till känna. Jag drog in FEM på att gayfik, Muren. FEM viskade

Hur vet du det???

när jag berättade det för henne i kassakön. Hon kanske tänkte att jag hade sett några mystiska homosexuella individer – förutom jag själv dårå. Men…

Jag såg regnbågsflaggan!

sa jag. Mer mystiskt än så var det inte!

På Muren intog jag en latte, FEM en cappuccino.

Det blev en värmande latte på Muren.

                                                                                                                                                      Medan FEM drog fram sina listor och strök (OJ, vilken snäll mamma hennes barn har!) lät jag blicken vila på diverse påsar. Snacka om påssjuka…

Drabbade av påssjuka…

                                                                                                                                                    Slutligen blev det några turer i affärer på Västerlånggatan. På SciFi-bokhandeln hittade jag en intressant kokbok som jag tänkte köpa till mig själv i julklapp…

Kanske en användbar kokbok för mig..?

                                                                                                                                                      Klockan hade sprungit på bra, så efter detta blev det dags att följa FEM till bussen. Vi var nog båda rätt trötta i såväl fötter som öron. Det susar ganska bra i de senare just nu, kan jag meddela… Efter en kram skildes vi åt och jag vände tillbaka in mot stan igen. Passade på att fota Stockholm i mörker på vägen.

Så mörkt det blev i Stockholm, plötsligt…

                                                                                                                                                       Jag skuttade in i några affärer på väg till centralen, men det blev inget mer shoppat. På tåget var det smockfullt IGEN, men jag fick en trevlig pratstund med fru Peppningssprej som jag inte sett sen i januari. Hon och två väninnor var på väg till Uppsala för att se Allt ljus på Uppsala – det är ju sista dan i morgon. Tyvärr ett evenemang jag har missat!

På bussen hem blev jag ännu tröttare på en kvartett fjortisbrudar med überblekta hår och alltför tunna kläder i vinterkylan. Uppenbarligen skulle de på fest och var liiiite osäkra på vägen. De pratade ”lidingöska” och de vibrerande i:na kändes ända ner i mina tår. Månntro de var något… anlagda? I vart fall skulle de av vid Levertinsgatan, men med tanke på hur de uttalade gatunamnet – med betoning på LEver och slutklämmen blev ”tinn” – gissade jag att de inte hört talas om en enda författare vars gata vi passerade… (Det är ett antal på vägen hem till mig.) Blondiner, suck… Med plastglas i påsarna och entonig musik på den medhavda ”podden”. Fett trött jag blev…

Nu har jag slagit in dagens inhandlade julklappar och så har jag hunnit med ett samtal med Fästmön som också haft en dag full med aktiviteter: frysavfrostning, gardinarrangemang på Morgonen, bakning med mera… I morgon blir det adventsfika i Himlen med hembakat! Mums!

Read Full Post »