Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘adress’

Jag for ju till Blomsterlandet för att kolla blommor till kontoret. Det tyckte jag var en lämplig sysselsättning en fredag när nästan ingen annan än jag jobbade på bygget och när webbläsaren bestämde sig för att säga tack och hej. Blommor till kontoret, var det ja. Jag hade 500 kronor i blomstercheckar – varav 200 på Interflora och 300 på Euroflorist. Men inget av korten gick att handla för på Blomsterlandet. Så då fick de bli en enda blomma – en som jag köper varje år: en lila hänglobelia till min lila ampel på ballen*.

Blomman är inte så lila än, men den ska bli det!


Gissningsvis kan man inte handla
på nåt av korten på Plantagen heller. FAIL! Jag har försökt kolla upp var det finns Interflora-butiker här i Uppsala. De flesta finns inne i stan och där är jag aldrig. Där är det för resten skitsvårt att parkera, så man kan ju inte handla mycket. Sen finns det några butiker som ligger i helt andra stadsdelar än där jag bor. Flera mil bort, typ. Ja, Uppsala är stort, Sveriges fjärde största stad.

Euroflorists blomsterhandlare finns också mest i stan, men med ett par undantag. Det bästa alternativet är nog den affären som ligger på Kungsgatan – det vill säga NÄSTAN inne i stan också. Men där tror jag i alla fall att det är gratis parkering så att man inte blir robbad på p-pengar också!

Det känns ju lite trist när snälla människor har gett mig en massa presentkort som det är lite svårt att utnyttja. Att åka till nån butik som ligger på andra sidan stan är nåt jag kanske gör om jag har väldigt mycket tid över en dag. Vi får se.

Trist är det också att man inte kan näthandla för Bokias presentkort. Det fick jag också i födelsedagspresent, men Bokia här gick i konkurs för några år sen. Närmaste Bokiaaffär finns på Ringvägen på Söder i Stockholm, mitt emot hotellet vi bodde på. INNAN jag hade fått presentkortet… Sen finns det förstås en Bokiaaffär i Metropolen Byhålan, fast inte på den adress som står på hemsidan. Känns ju inte särskilt förtroendeingivande när inte ens kontaktuppgifterna stämmer… Lite långt för mig att åka, fast nån gång ska jag väl kuska 28 mil igen för att hälsa på mamma.

Presentkort är jättebra, då kan man handla vad man vill på specifika affärer. Men det är svårt att handla när affärerna inte har bra parkeringsmöjligheter eller ligger flera mil bort. Förr i tiden fanns det nåt som hette kundparkering. Är det inte fler än jag som måste åka bil när de ska handla? 


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Varning för en del dubbeltydigheter som KAN föra med sig snuskiga tankar…


Sverige har fått en ny religion som har blivit officiellt godkänd – kopimismen.
Det är Kammarkollegiet som har beslutat i frågan.

Kopiera och sprid är en av våra viktigaste trossatser!

säger kopimismens överstekucku.

Det Missionerande Kopimistsamfundet har viiissa connections med piratrörelsen. En sån är att man har samma adress som Piratpartiets ungdomsförbund. Och så har man rääätt många samma medlemmar. Annars är syftet att vara en missionerande religion och

[…] att övertyga både kristna och muslimer om kopimismens välsignelser […]

För den som undrar kan ett trossamfund se ut lite hur som helst – det behöver inte ha med underkläder att göra, inte heller religion i dess vanliga bemärkelse.


Detta gäller för att få registrera att trossamfund:

  • Det ska bygga på en gemenskap för religiös verksamhet där det ingår att ordna gudstjänst. Med gudstjänst menas också exempelvis sammankomster för gemensam bön och meditation.
  • Trossamfundet ska ha stadgar där ändamålet framgår och det måste ha en styrelse eller motsvarande organ (nu börjar jag låta som Kim Anderzon…)

Registreringen infördes när stat och kyrka skildes och handlar egentligen inte om annat än att man registrerar och skyddar ett namn hos Bolagsverket.

Kanske kompimismen är ett udda trossamfund i Sverige, men nu är det i alla fall ett trossamfund! Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig…

Read Full Post »

Det är verkligen som i rubriken: grannen lagar en sån väldoftande söndagsmiddag att snålvattnet på Tofflan rinner. Men tyvärr är jag ju inte bjuden, dårå. Sitter och funderar på att slänga ihop egg ‘n chips till middag. Det är flottigt och gott och riktigt OK. (Fästmön messade just för att påminna mig om att laga middag, tror jag. Hon undrade vad jag skulle äta…)

Eftermiddagen har varit lugn och behaglig – för min del. Vädret är trist, så jag har tillbringat hela dan inomhus, bland annat vid datorn, men också lite vid pusslet. Jag lånade det här pusslet av Hortellskan och hennes K före sommaren och det börjar bli pinsamt nu eftersom jag aldrig blir klar… Nu kan jag emellertid visa att pusslet är så gott som halvfärdigt:


Kanske att 750 bitar är på rätt plats av de 1 500..?

                                                                                                                                                               Som synes på bilden hade jag god hjälp av godispåsen. Innehållet i den höll blodsockret på High, så att säga. Men det var ett antal svordomar till att börja med eftersom inte en enda bitj***l passade…

Idag blev det en liten pratstund med L. Vi avhandlade gamla och sjuka föräldrar som befinner sig på avstånd. För stunden är vi båda ganska nöjda med läget och var våra föräldrar bor. Jag ringde mamma senare på eftermiddag och tyvärr hade hon blivit uppskrämd av en granne. Jaa, vissa grannar, säger jag bara… Den här grannen har känt sig förföljd och håller på att flytta – till ett annat hus i området. Men hallå! Som om det skulle hjälpa! En stalker hittar en alltid. Ska man komma undan behövs det nog mer än att bara byta gatunummer – man behöver nog byta adress, stad och kanske land, också… Nu lyckades personen ifråga skrämma upp lilla mamma så till den milda grad att jag fick ägna en god stund åt att lugna henne. Det är ju inte mamma förföljaren är ute efter utan grannen. Dessutom ska man nog ta grannens ord med en nypa salt – för det är en person som jag skulle stoppa i kategorin Puckon. Men mamma blev uppskrämd och skadan är nu skedd. Tyvärr. För mammas nya hem är så fint och trivsamt.

Maskinen i badrummet har jobbat med en laddning jeans och tröjor och själv har jag jobbat vid strykbrädan. Har fått iväg ett mejl till mammakusinen B också, jag skäms för att det har gått så lång tid sen jag hörde av mig!

Jag fick ett vänligt erbjudande om att byta ut min tejpade mobil mot en likadan fast mindre tejpad. Nu fick jag emellertid tacka men avböja och fnissa lite, för just en sån mobil hittades härom veckan bakom en gardin, nånstans… Detta gardinfynd ligger här intill och nu är det upp till mig att kanske plocka över innehåll från den tejpade till den icke tejpade. Av nån anledning drar jag mig för det. Minneskortet är ju bara att plocka över, men många av kontakterna ligger på telefonen… Och kalendern… Musiken… Filmerna… Min mobil har ju, förutom att ha varit mobiltelefon och stillbildskamera, också varit adressbok, musiskspelare, filmkamera och kalender… Nej fy, jag blir trött bara jag tänker på det…

Read Full Post »

Titeln på Peter Robinsons bok, som jag bytte till mig på Bokbytardagen den 19 maj i år, skulle kunna indikera att den handlar om Tokerian. Men det gör den inte. Den handlar om försvunna bröder, en mördad ung kvinna, trafficking och organstöld. Och så lite trassliga relationer inom familjen och utanför. Jag har just lagt ihop pärmarna till En märklig affär.


En märklig affär som blir rätt trist i bokform…

                                                                                                                                                         Kommissarie Alan Banks har blivit räddad från en brand. Men branden ödelade hans hem och sen dess har han varit sjukskriven. Plötsligt tar hans bror Roy kontakt. Alan åker till brodern i London, bara för att finna att Roy är spårlöst försvunnen. Samtidigt jobbar Alans kollega Annie Cabbot med mordet på en ung kvinna. I kvinnans ficka hitar man en lapp – med kommissarie Banks namn och adress samt en vägbeskrivning till hans nerbrunna hem på. Fallen visar sig hänga ihop och utmynnar så småningom i en traffickinghärva.

Alltså jag gillar ju brittiska deckare. Och på TV var kommissarie Banks helt OK. Därför blev jag aningen besviken över den här boken. Den är seg och tar upp allt för många teman, vilket får den att bli rörig också. Mot slutet blir den så äntligen lite, lite spännande.

Nja, mer än medelbetyg får den inte och jag är glad att jag bytte till mig den och inte köpte den.

Read Full Post »

I lördagens Dagens Nyheter hittade jag en intressant artikel om hur svenska tidningar hanterar hatet på nätet. Det handlar främst om debatten som försiggår i kommentarsfälten på tidningarnas hemsidor. Jag har ju noterat att tidningar allt oftare stänger av kommentarsfunktionen och det är nåt jag har funderat över.

Vad handlar det om, egentligen? Ett sätt att stoppa läsarnas möjlighet till yttrandefrihet? Nej, enligt tidningarna själva handlar det om att sätta stopp för näthatet. För tillfället är detta aktuellt genom attackerna i Norge. Och det var en norsk tidning som satte stopp för kommentarerna kring denna händelse för nån vecka sen.

Svenska tidningar då? Ja, det finns två sätt att hantera kommentarerna på. Antingen förhandsgranskas de innan de publiceras eller så publiceras de direkt och efterhandsgranskas – med risk för att de då tas bort.

När det gäller förhandsgranskning är det den ansvarige utgivarens skyldighet att se till att detta efterföljs – annars kan det bli efterverkningar. Men efterhandsgranskning blir alltmer populärt och följer Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Då är man skyldig att ta bort kommentarer som bryter mot lagen, till exempel hetsar mot folkgrupp, men man kan inte själv dömas för brottet.

En del tidningar kör ett mellanting och låter externa företag sköta granskningen i efterhand. Man kan ha registrering av kommentatorer. Ibland händer det att vissa tidningar inte lägger upp nån kommentarsfunktion vid en del artiklar.

Personligen tycker jag att det är tråkigt att man stänger av möjligheten till kommunikation med läsarna. Gissningsvis blir det svårare på olika sätt att kommentera och att kommentera anonymt blir, eller är kanske redan, omöjligt.

Jag tänker också på hur jag gör med min egen blogg. För att en kommentar ska publiceras krävs en första registrering och ett godkännande av mig. Först därefter publiceras automatiskt alla kommentarer av samma kommentator – förutsatt att denne inte stavar fel, lägger med för många länkar, byter adress eller så. Då måste jag göra ett nytt godkännande. Kommentatorns identitet utåt sett, mot läsarna av bloggen, kan vara hur anonym som helst. Det är bara jag som vet avsändarens adress. Jag kan välja att stänga av kommentarsfunktionen om jag vill det. Jag kan också välja att lösenordsskydda vissa inlägg. Då får den nyfikne höra av sig till mig och be att få lösenordet. Jag kan också skriva helt privata inlägg som bara jag själv kan läsa. Och så kan jag blockera vissa kommentatorer.

Jag gillar inte censur, men kränkande kommentatorer som Bo, Lennart, Sven och Bitten och allt vad de kallar sig har jag valt att blockera. De är inte välkomna på min blogg över huvudtaget, trots att de tycks älska att hänga här. Lösenord får endast vissa närmast sörjande.


Webbtroll är inte välkomna hos mig, men det vill de tydligen inte förstå.

                                                                                                                                                             Och så, sist men inte minst: jag svarar på ALLA publicerade kommentarer! Så om du kommenterar, räkna med att du får svar – förr eller senare (oftast förr).

Men åter till svenska tidningar nu. Varför har en del kommentarsmöjligheter till sina artiklar på nätet? Ärligt talat går jag på journalisten Anders Mildners linje och tror att tidningarnas främsta mål inte är att få många kommentarer på sina artiklar utan många besökare på sin hemsida. Många tidningar är inte alls intresserade av kommunikation med läsarna utan bara information. Fast om man inte tar diskussionen blir det ju bara tomt och tyst, eller hur?

Någon ser kanske kommentarsfunktionen som läsarnas möjlighet att diskutera med varandra. Personligen tycker nog jag att det är betydligt intressantare att diskutera med artikel-/inläggsskribenten!

När det gäller kommentarer på min blogg har jag blivit känsligare med åren. Vissa perioder har jag varit till döden trött på alla påhopp, goda råd som blir helt fel när man inte har alla fakta, huvudklappningar och förföljelser av webbtroll. Då slår jag bakut! Men samtidigt välkomnar jag dialogen – om den sker kring ämnet och kanske inte kring min person. Den som vill diskutera min person kan hellre ringa, mejla eller prata direkt med mig. Allt behöver inte dryftas i bloggen! Jag använder nämligen ofta bloggen för att skriva av mig och vill varken få goda råd eller påhopp – om jag inte ber om det! (Ja, jag vill bli påhoppad när du tycker att jag går för långt!)

Vad tycker du om kommentarsmöjligheten hos dagstidningar och hos bloggare? Är det nåt värde i att kunna föra en dialog om en artikel eller ett inlägg?

Read Full Post »

Igår började läsa en ny bok. Det blev Carin Gerhardsens tredje del i Hammarbyserien, Vyssan lull, i pocket. Och genast slogs jag av två märkliga sammanträffanden:

  1. En kvinna och hennes två små barn hittas mördade på min mammas kusin A:s adress (kusin A som jag träffade i samband med en familjeangelägenhet för en vecka sen).
  2. Utredningen leds av en polis med det rättrådiga namnet Sjöberg.

Nu är frågan om jag verkligen vågar läsa vidare… För vem vet… Kanske nästa mord sker på min adress och utredande polis heter… tja, Voldemort eller nåt sånt…

*RYYYYYYYYYSER!*

Read Full Post »

Jorå! Nog for vi iväg till OoooooOff efter att Fästmön hade slutat jobba idag. Och lustigt nog så… fungerade Annas mobil INTE som den skulle igen när säljaren skulle testa den innan han lämnade ut den till henne! Detta föranledde ett NYTT samtal till Nokia och om de inte byter ut mobilen mot en ny den här gången tänker jag göra totalslut med dem och sälja min Nokia N95 till lägstbjudande. BAH! (Dessutom tänker jag ge Nokia en svart bak. Och DET är farliga saker, det!)

 
Tills vidare: en mindre svart bak till Nokia och en ros till Morgan på OnOff för proffsigt och serviceinriktat bemötande.

                                                                                                                                                        Nokia får tills vidare en mindre svart bak och skälen är att Anna köpte sin nya mobil i september, men den har mest varit på lagning hos Nokia sen dess. En sån mobil ska liksom bara bytas ut utan diskussion.

Efter dessa turer blev vi rätt hungriga. Vi hade nog tänkt äta nyttigare idag, men hamnade till sist på XL Grillen där vi åt kycklingburgare och strips. Ja jag VET, men… Jag är ju redan tjock och ful, så…

Hemma igen hade vi återfått våra krafter, så jag tvingade upp Anna på en pall och så baxade vi gemensamt ner megagardinstången i vardagsrummet. Jag tog bort julgardinen och ersatte den med den lilla svarta. Trädde och trädde, det är en lååång stååång… (Det där blev nästan snuskigt. Ja men det blev det ju – om du läste Annas citat nedan!..)

Efter detta tog jag luren och ordnade med ett bidrag till minne av mammas kusin till Läkare utan gränser. Det var inte helt lätt eftersom man bland annat önskade en adress att sända gåvobrevet till. Jag lyckades hitta en adress och chansade på att den är rätt. Annars var det inte mycket som var rätt i annonsen – begravningsbyrån fanns inte ens med där (den kan vara lämplig mottagare av gåvobrevet, nämligen). Pratade senare med kära sysslingen som ringde upp och vi redde ut det som var trassligt. Men så trist det är när det blir fel i den här typen av annons! Mejlade mammas kusin B och gav uppgifterna – som visade sig vara korrekta, tack och lov. Kan ju mycket väl tänkas att kusin B också får frågor, liksom.

Mellan telefonsamtalen intog Anna och jag lite kaffe och kakor. För är man tant så är man och då ska det vara eftermiddagskaffe MED kakor. (Jag mår lite lätt illa nu, kan jag meddela.)

Kvällens TV-program blir Kommissarie Lewis på Kanal 5 klockan 21. Är det lika segt som sist får vi alla fall sova gott en stund.

Read Full Post »

Jorå, jag pallade att släpa runt snabeldraken*. Våturymmena är skurade och soporna med omysigt fiskrens är slängda. En tur till Tokerian har det också blivit, men inget lustigt fanns att rapportera därifrån idag. Förutom att en lång kärring blängde rejält på mig. Kanske berodde det på att hon var alltför påpälsad? Annars började besöket vänligt – en artig äldre man gav mig sin varuvagn. Besöket slutade också artigt, tjejen i kassan var jättetrevlig.

Passade på att lösa in min Trissvinst, så nu ligger två nya lotter i plånboken och gosar till sig så att de också ska bli vinster.


Två nya lotter ligger och växer till sig.

                                                                                                                                                             Precis innan jag skulle gå ut, ringde mamma. Hon ville INTE bli störd av telefonen senare idag – gissa varför?!. 😉 I vart fall kunde hon meddela att hon helt plötsligt har fått en ny adress! Det var ju lite lustigt, men samtidigt förståeligt eftersom folk inte hittar i området. Vem som kommit på det hela är inte känt, men nu har hon bytt från D-gatan till T-gatan. Vidare kunde hon upplysa om att hon konsulterat farbror Blå i AE-ärendet. Eftersom vi inte sett nåt resultat än – mer än att mamma har hört och läst att saker och ting är borta – kan vi än så länge inget göra. Men ryktet sprider sig snabbt på en liten plats och det var visst ute i Metropolen Byhålan att AE lurar äldre damer. Detta lär INTE vara så bra för affärerna… Nu är det ju inget som VI kan göra nåt åt. Folk pratar i en byhåla, så är det bara. Och varken mamma eller jag skulle ju kunna dementera om snacket nådde oss. Fortsättning lär följa…

Fästmön messade förut att hon också vill gifta sig. Kunde ju inte annat än svara att även jag vill det fast med henne, då. Fortsättning lär följa även här…


Brudpar…

                                                                                                                                                        Nu ska jag vila en stund, för jag känner mig skitseg och hostig. Tror jag har lite, lite feber också. Visst är det väl synd om mig?! 😉

                                                                                                                                                     *snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

« Newer Posts