Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘adoption’

Ett inlägg om en bok.


En liten pocketbok,
fyndad på loppis. Michael Nyqvists självbiografiska När barnet lagt sig var helt klart värd en guldtia!

När barnet lagt sig

Ett fynd för en guldtia!


I den här lilla boken
om strax över 200 sidor i pocket berättar Michael Nyqvist om hur han söker sina biologiska föräldrar. Läsaren får också glimtar från författarens privatliv och yrkesliv som skådespelare.

Jag kan mycket väl föreställa mig att Michael Nyqvist skrev boken som en del i processen att hitta sig själv… Det är bitvis ganska stora hopp mellan kapitlen. En läsare kan ha svårt att hänga med i svängarna och kanske är det därför jag tror att boken mest är skriven för författarens egen skull, inte för läsarens. Hur som helst är boken helt klart läsvärd och skildrar en känslosam historia kring adoption. Den går ganska snabbt att läsa, men man lägger den inte ifrån sig oberörd.

Det blir strax över medelbetyg från Tofflan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan presenterar några av juni månads pocketböcker från Månpocket.


Både tråkig och spännande post
kom i min postbox. I en av mina inboxar kom Månpockets nyhetsbrev. Det är ALLTID spännande läsning! Här kommer ett urval titlar som jag tycker låter intressanta, samtliga ur junis boksläpp:

Tänka, snabbt och långsamtTänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman
Daniel Kahneman, som belönats med Ekonomipriset till Alfred Nobels minne för sin banbrytande forskning, anses vara en av vår tids viktigaste tänkare. Hans forskning har haft stort inflytande inom en rad olika områden från ekonomi och psykologi till medicin och politik. Men det är först nu, i Tänka, snabbt och långsamt, som hans idéer blir tillgängliga för en bredare publik.

Det dyrbaraDet dyrbara av Linn Ullman
Jon Dreyers liv går i bitar. Hans stora litterära livsprojekt har gått i stå, han är konsekvent och smärtsamt otrogen mot sin fru Siri, något hon i sin tur är smärtsamt medveten om. Deras tonåriga dotter är våldsam och oregerlig, och Siri försöker samtidigt förhålla sig till en mor som börjat supa igen efter tjugo års nykterhet.
Allt börjar med att barnflickan Mille försvinner utan ett spår. Ovissheten om vad som hänt bultar som ett mörkt hjärta i familjen Dreyers liv. När Mille två år senare hittas död har sönderfallet gått mycket långt.

Den hemliga dotternDen hemliga dottern av Shilpi Somaya Gowda
I en avlägsen indisk by föder Kavita en liten dotter. Men i ett samhälle som favoriserar söner blir den enda möjliga lösningen att lämna bort flickan till ett barnhem.
På andra sidan jordklotet bestämmer sig en amerikansk läkare, Somer, för att adoptera ett barn eftersom hon och hennes indiskfödde man aldrig kommer att kunna få egna.
En oerhört gripande debutroman om moderskap, adoption och kulturell tillhörighet.

En omöjlig dödEn omöjlig död av Ian Rankin
Malcolm Fox har skickats till en skotsk småstad för att undersöka anklagelser mot en polis. Paul Carter sägs ha utnyttjat flera kvinnor sexuellt. Anmälan har gjorts av Carters egen farbror, en respekterad före detta kollega.
Uppdraget borde vara enkelt, men Fox upptäcker att det kompliceras av lögner och konspirationer – och av ett brutalt mord. Spåret leder honom bakåt i tiden. Till 1985, ett år av politisk turbulens då skotska separatister spred skräck i maktens korridorer. Men vilket samband kan detta ha med det som nu utspelar sig i en liten oansenlig stad Skottland?
En omöjlig död är andra boken om internutredare Malcolm Fox.


Livet är kort.

Read Full Post »

Bara en sida till… Så funkar jag när jag är i slutet av en thriller eller deckare. Onda avsikter av C.J. Box var inget undantag, trots att jag egentligen inte tyckte att det här var nåt litterärt mästerverk. Jag lånade boken av Fästmön.

En blandning av våld, kärlek och pedofili.


Boken handlar om paret Jack och Melissa
som har adopterat en flicka. Bara det att en dag får de veta att den unge fadern inte har skrivit på adoptionspappren. Nu vill han få tillbaka sitt barn. Bakom honom står i sin tur hans far, som är inflytelserik domare. Men nånting är märkligt. Varför vill pappan och farfadern så gärna ha flickan? Jack och Melissa tar hjälp av sina vänner, varav en för övrigt är bög (inte för att det tillför historien nånting, men…).

Våld, kärlek och pedofili är några av temana i boken. Och att det handlar om pedofili kan jag faktiskt avslöja för jag tror att de allra flesta, liksom jag själv, kan lista ut det ganska tidigt. Eller i alla fall misstänka. Den här boken kunde ha varit riktigt läskig och spännande, men den känns inte trovärdig eller realistisk. Bitvis är den en orgie i mord, man slår eller skjuter ihjäl folk lite hur som helst och det skyls över och rycks lättvindigt på axlarna. Visserligen utspelar sig boken i Denver, USA, men ändå… Dessutom tycker jag att de olika temana inte riktigt hänger ihop. De knyts ihop till nån sorts tafflig deckare.

Nej, det blir lågt betyg. Inte lägsta, därför att den ändå tar upp ett angeläget ämne, pedofili.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu ska jag skriva mina åsikter i ett mycket kontroversiellt ämne: barn. Ja, för ämnet BLIR kontroversiellt när man som barnlös skriver om just barn. Precis som att man förväntas ha noll åsikter…

Jag blir så otroligt less på alla föräldrar som klagar på hur jobbigt det är att ha barn och hur tiden för barnen inte räcker till. Varför skaffade såna föräldrar barn? undrar jag. För idag är det ju faktiskt så att vi SKAFFAR oss barn: den som ”råkar” bli med barn kan välja att ta bort barnet, den som inte har barn kan ansöka om IVF eller adoption.

Barn eller inte är alltså ett val vi gör. Jag har valt att INTE skaffa barn. Ett par gånger har jag varit väldigt nära att göra det, men jag är glad att jag inte gjorde det i åtminstone ett av fallen. För mina skäl till att inte skaffa barn är flera:

  1. Jag har inte träffat nån som jag verkligen litar så mycket på att jag vill ha barn tillsammans med denna/denne.
  2. Jag vill inte skaffa barn till denna hårda värld.
  3. Jag är rädd för smärtan vid förlossningen.
  4. Jag är rädd för ansvaret det innebär att ha ett barn.
  5. Jag är inte nån barnmänniska, jag tror mig inte om att passa för föräldarollen.

Föräldrar som klagar över att de har barn borde kanske ha funderat lite innan de valde att skaffa barnen. För även om barnen så småningom blir vuxna så är de ju föräldrarnas ansvar till vuxen ålder – och ofta lite till därefter…

Jag tycker heller inte det är särskilt sunt att leva genom och för sina barn – enbart. För även om en förälder alltid är förälder så är den ju så mycket mer också, till exempel vän/väninna, älskare/älskarinna, kollega/chef, granne, assistent, professor, journalist, frimärkssamlare, epikuré, bokmal – you name it! Det jag vill säga är att jag tycker att det är friskare att bejaka sina andra sidor OCKSÅ. Sen tror jag inte barnen vill ha det tunga ansvaret på sina axlar att det är de som ”lyfter” sina vuxna föräldrar. För mig låter inte det riktigt… sunt. Det är föräldrarna som ska ”lyfta” sina barn – åtminstone så länge de är små.


Liten hand ska hålla stor – inte tvärtom, tycker jag.

                                                                                                                                                              De som känner mig vet att det finns fyra bonusbarn i mitt liv. Bonusbarn är en helt annan sak än egna barn:

  1. Jag får det mysiga, mest.
  2. Jag slipper allt ansvar.
  3. Jag kan själv välja hur mycket jag ”ställer upp”.
  4. Jag kan välja att vara en aktiv vuxenresurs – eller att inte vara aktiv alls.
  5. Jag kan välja om jag gillar barnen eller inte – jag BEHÖVER inte älska dem.

När det gäller bonusbarnen har jag valt att vara en vuxenresurs därför att jag tror att det behövs och för att jag vill. Men jag är INTE nån förälder och det är jag väldigt tydlig med gentemot såväl barnen som deras föräldrar. Slutligen behöver jag inte älska bonusbarnen – men jag gör det, på MITT sätt: inte för att de är ”mina barn” utan för att de är de individer de är! Och tro mig, jag saknar dem MASSOR när jag inte har träffat dem på ett tag!!!

Slutligen: om man har skaffat barn är man aldrig ensam, oavsett. För så länge barnen lever existerar man som förälder. DET är nåt jag som barnlös aldrig får uppleva och det känns sorgligt att tänka på ibland.

Read Full Post »