Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Åbo’

Ett inlägg om en bok.


 

FärjanJohn Ajvide Lindqvist i kombo med en färjekatastrof. Så skulle jag snabbt kunna döma och generalisera boken Färjan av Mats Strandberg. Och visst finns influenserna från Ajvide Lindqvist där, men det finns nåt mer. Tack till vännen Jerry för den fina julklappen som jag så gott som har sträckläst!

Över tusen personer är på väg över Ålands hav till Åbo, om jag inte minns fel, för att partaja. En vanlig 24-timmars-kryssning som Baltic Charisma har gjort miljoner gånger. Men den här natten är nåt ondskefullt med på båten. Läsaren får följa vissa utvalda resenärer och personal under denna skräckresa.

Mats Strandberg kan det här med att bygga upp stämning och spänning. Jag tror bestämt han har övat sig genom en viss ungdomstrilogi som utspelar sig i fiktiva Engelsfors. Den som börjar läsa Färjan kan bereda sig på en riktigt kuslig resa. Men Mats Strandberg har också tidigare skrivit andra romaner där han är utomordentligt duktig på att porträttera människor. Författaren är otroligt duktig på att skapa trovärdiga karaktärer, även unga sådana. Och HBTQ-personer.

Men… jag vet inte om det fiktiva/övernaturliga skräckinslaget i den här romanen med trovärdiga karaktärer tilltalar mig fullt ut. Tyvärr känns det som om nåt saknas, som om det inte blir riktigt trovärdigt totalt sett. Vidare noterar jag att författaren har vissa grammatiska problem med de och dem med mera. (Dessutom går det naturligtvis inte att låta bli att tänka på en viss verklig färjekatastrof. Det hade inte varit läge att ge ut den här boken tidigare än 2015.) Fast va 17, den här boken är riktigt, riktigt spännande! 

Toffelomdömet blir högt, trots mina invändningar.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Lanthandlerskans sonFör ett tag sen fick jag tre böcker i andra hand av Annas snälla mamma. En av böckerna visade sig vara en första version av Jonas Jonassons succéroman från 2009, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Tyckte jag. Men författaren heter Lars Sund, boken heter Lanthandlerskans son och den gavs ut 1997.

Några fler saker skiljer böckerna åt, men det är baske mig inte många! Lanthandlerskans son är blott 94 år ung när han rymmer – med en åra i högsta hugg – från åldringshemmet i Vasa. Ja, där säger man på finlandssvenska åldringshem, inte ålderdomshem. Åran använde Otto till att slå sönder hemmets TV och på så vis kunna rymma med viss hjälp av sin dotterson.

Det är emellertid inte första gången Otto Näs är efterlyst. Första gången var han mordmisstänkt, något som ledde till att Otto Näs, av förklarliga skäl, försvann från Finland någon gång kring de båda världskrigen. Nu berättar han sin historia för dottersonen, en historia som inte bara blir en släktkrönika utan även lite av en lektion i historia. Men mest av allt blir det en skröna.

Vi läsare får ta del av en både rolig och gripande historia. Lanthandlerskans son Otto har inte särskilt rent mjöl i sin påse och han har sannerligen levt ett äventyrligt liv. Men det här är också på sätt och vis kvinnornas bok, för en centralgestalt är Hanna, lanthandlerskan, även kallad Dollar-Hanna. Inte var det särskilt vanligt att kvinnor hade en lanthandel på den tiden. Ed Ness gav Hanna två barn, Otto och Ida. Hannas kärlek till Johannes Smeds nådde emellertid långt bortom kroppen och allt som är vedertaget.

Händelserna i boken utspelar sig mestadels i Österbotten i Finland. Författaren själv, Lars Sund, föddes 1953 i Jakobstad, också det i Österbotten. Efter studier i Åbo hamnade han så småningom i Uppsala där han bland annat arbetade vid lokalblaskan. Men även tidningen lämnade han senare för att helt ägna sig åt sitt författarskap. Lars Sunds litterära genombrott kom 1991 med Colorado Avenue, den första delen i trilogin där Lanthandlerskans son utgör del två. Trilogins persongalleri består av invånarna i en fiktiv by i Svenskösterbotten, Siklax. Lars Sund skriver på svenska och hans sex senaste böcker, (den senaste kom ut förra året), har översatts till finska.

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett juligt inlägg.


 

I min mångkulturella familj har Father Christmas redan varit här. Men det var nog snarare Mother Christmas. Nån gång i natt hörde jag hur det prasslade utanför sovrumsdörren och i morse höll jag på att snubbla på Tomtestrumpan utanför.

Tomtestrumpa

Tomten hade fyllt strumpan en dag tidigare i min familj – som vanligt. Strumpan är nästan lika gammal som jag.


I andra familjer 
kommer Tomten på julaftons kväll eller Father Christmas på juldagsmorgonen. Hos oss har Father Christmas alltid kommit på julaftonsmorgon med några smärre paket. På kvällen har Tomten kommit. Men det var länge sen den där Tomten visade sig nu och Father Chrirstmas är ju en skygg typ som smyger fram om natten. Hur som helst, fyra klappar har jag redan fått: datumblock, tvål, karameller och torkhanddukar.

Julklappar ur strumpan

Julklappar ur strumpans djup.


Nästa programpunkt på Toffelagendan
en julafton är förstås att glo på julfredens utlysande i Åbo vid elvatiden, dock från bästefåtöljen framför TV:n.

Har du inget bättre för dig får du gärna skriva några rader i en kommentar om DIN julafton och hur DU firar jul. Jag sitter vid datorn av och till under dagen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Finska deckare hör inte till vanligheterna på svensk TV. Men i kväll visades i alla fall en finlandssvensk dito. Miljön: Åbo. Titeln: Inget ljus i tunneln. Fästmön och jag släppte Wordfeud- och Quizkampenmatcherna för ett ögonblick för att titta på denna första del av två.

ingetljusitunneln

Inget ljus i tunneln, bara ett lik. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


En ung flicka hittas mördad
i en tunnel i Åbo. Hon är strypt med ett hundkoppel och det finns spår av våldtäkt. Flickan bodde ihop med sin äldre syster, på hemlig adress. Skälet är inte svårt att förstå när vi tittare får se föräldrarna. Polisen Vera Gröhn och hennes kollegor hittar flera misstänkta. Men vem är egentligen den skyldige?

Det här är spännande och det handlar om brott som alltid sker – mord, våldtäkt, våld i hemmet etc. Jag tycker att den här serien, i två delar, baserad på Marianne Peltomaas första kriminalroman om Vera Gröhn, är riktigt bra. Synd bara att den inte är textad, för när framför allt ungdomarna pratar är det väldigt svårt för rikssvenska öron att höra vad som sägs.

Högt betyg, men grötig finlandssvenska utan text drar det en toffla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu laddar vi med italienskt vin och mat… Klockan 20 startar live-bloggen här. Detta inlägg uppdateras efter hand som artisterna framför sina bidrag under kvällen. Uppdatera sidan då och då med F5-tangenten till exempel…

Lördag i februari 2012. Dags för den allra första deltävlingen i årets Melodifestival med start klockan 20 i SvT 1. I kväll live-bloggar jag och har du tid och lust att känna dig mindre ensam så häng på!

Nu börjar det! Tjolahopp, är du med???

Inledningen är en tillbakablick på förra årets tävling. Och? känns det som… Det var ju Danny som skulle ha vunnit då!  Programledarna försökte sitt bästa att följa rolighetsmanus, som var lika dåligt som vanligt. Tröttsamt! Varför är de inte sig själva liksom? Helena Bergström klarade inte ens att hålla sig till manus utan sa att det var två nyskrivna låtar… Fast det är ju 32… Och den där tredje programledaren, som man inte vet vad hon heter, sa

[…] på Åbo

Alltså, det heter väl

i Åbo..?

1. Sean Den Förste Banan – Sean Banan
Jaha, nu ska det alltså bli show och humor. Jag vill ju så gärna tro att detta är ett musiktävlingsprogram, men jag har visst fel varje år. Jaa, det här är inte roligt eller bra på nåt sätt. Det enda jag gillar är bananskorna. En text som låter som om den är skriven av en åttaåring. Nej, femåring. Bort usch! (Vad är går han på för drog..?)

2. På väg – Abalone Dots
Jaha… Det är ytterligare ett talangjaktsprogram… Eller? Det låter som horsejazz. Och banjo, liksom… När kommer låten igång?? Nej, den kommer aldrig igång. Tråkigt som bara f*n. Men de kunde sjunga i alla fall…

3. I Want To Be Chris Isaak (This Is Just the Beginning) – The Moniker
Konstiga kläder i år igen. Konstigt låttext. Men han kan onekligen sjunga… Låten känns ändå tråkig. Texten är intetsägande. Vad är det för låtskrivare i år, ingen skriver ju texter med nån substans i…

4. The Boy Can Dance – Afro-Dite
Ku Klux Klan – fast tvärtom, dårå. Det där med smisket skulle ha kunnat vara lite naughty, men… 80-talsdisco. Nej… Det här har jag hört förut… Besviken…

5. Mystery – Dead by April
Jaha, nu blir det hårdrocksinslaget. Det hör inte hemma här. Vem har ritat på dem? Som en tråkig vägg man måste klottra på känns också låten… Möjligen skulle jag lyssna på detta vrålhögt i bilen när jag var förbannad på nåt eller nån… Det känns som om låten inte hänger ihop.

6. Salt & Pepper – Marie Serneholt
Jaha, nu en artist som har varit programledare och som nu är artist igen. Känns det igen? Putting on the Ritz… Nej fy faaaaaarao…

7. Jag reser mig igen – Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern
Helena Bergström lät otroligt tillgjord när hon presenterade Thorsten Flinck. Pretto…  Trodde i min enfald att det här var en sång- och musiktävling. Hur full är han? ”Mineh… seevärtaehhhh…” Nej, gå och lägg dig! 😦

8. Euphoria – Loreen
Sista chansen att höra en enda jävla låt som är värd att gå vidare. Jisses, vad det blåser! Den här låten har jag också hört förut. Men faktiskt… Det är kvällens bästa. Äntligen får jag lite lust att dansa. Men låten hackas sönder, den kommer liksom inte loss ordentligt. Synd. Ändå. Detta är den enda låten jag kan  tänka mig att höra i finalen. Eller andra chansen…

Programlederiet är också bland det mest pinsamma jag har sett i det här sammanhanget. Den enda som knappt får godkänt är Sarah Dawn Finer – bara för att jag vet att hon kan sjunga…

Mellanspelet med Bögarnas fest-låten var inte ens roligt eller fyndigt. Nej, vad är det här??? Vem skrattar åt Sean Banans rumpa, liksom? Uff!..

Helena Bergström spelar över och har ingen röst kvar. Dessutom svär hon vartannat ord. Varför håller hon inte käften???

Och varför, VARFÖR säger Sarah Dawn Finer OEBBEN??? Vi är i Sverige, för fan!

Direkt till final gick Loreen och  Dead by April.

Till andra chansen gick Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern och Sean Banan.

Det här var den sämsta, sämsta deltävlingen nånsin jag har sett! Blir det inte bättre nästan gång gör jag slut med Melodifestivalen 2012!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Vi har sett julfreden utlysas i Åbo och vi har ätit frukost. Efter freden var det en julkonsert med Jari Sillanpää som vi lyssnade till med ett halvt öra. Och nu fastnade mamma framför ett TV-program om julfirande på ett finskt äldreboende. Jag passar på att sitta en stund vid stordatorn, vilket är betydligt mer skonsamt för ryggen än att sitta vid leksaksdatorn i en alltför mjuk säng.

Fästmöns snälla mamma ringde på förmiddagen och önskade god jul. Gulligt! Anna och jag har haft lite kort sms-kontakt, hon är ju på jobbet.

Jag inser att jag börjar bli mer och mer lik min farmor. Glömsk, alltså. Först gav jag Johan fel paket igår kväll att öppna nu på morgonen – och dessutom är jag säker till 99 procent att jag glömde ta bort prislappen på innehållet… 😳 Sen fick jag för mig att jag hade gett Anna fel paket till morgonen också, men det var det inte! 😛 Däremot lyckades Toffel-Mamman försäga sig och jag har böcker att vänta i kvällens julpaket! Men jag hade ju bara önskat mig det, så det gör inget!


Farmor cirka 1946.

                                                                                                                                                          Hur långt har jag kommit annars i dagen? Tja, äggen till ägghalvorna är kokta, det är väl det enda. Kålrotslådan, kycklingköttbullarna och några räkor till ägghalvorna står på upptining. Jag tänkte väl duka så småningom och lägga fram julklappar under granen och flytta in den ena matsalsstolen som står i hallen och används som sko-stol till vardags. Men sen tar vi det ganska piano. Det viktigaste är att äggen är kokta. Ägghalvor och sill är det göttaste på julbordet, tycker jag dårå. Och snaps och julmumma eller julöl till!

Vad tycker du är viktigast på julbordet?

Read Full Post »

Natten har varit tuff och det slutade med att jag fick gå upp och ta en värktablett vid halv fyra-tiden. Men det är sånt som händer andra också, så jag ska inte klaga. Jag klev nyss ur sängen och upptäckte att tomten verkligen har varit här i natt!


Den här julstrumpan fick jag av farfar när jag var fem år. Sen dess har den hängt med och tagits fram varje jul utom två under mitt liv.

                                                                                                                                                                     Oj! Hela fyra paket í vackra, glittriga papper innehöll strumpan! Nu måste jag slita upp dem – och det är lite synd, nästan, tycker jag, på det vackra pappret.


Det första paketet var från tomtemor.

                                                                                                                                                      Undras vad det kan innehålla… Bäst att kika efter…


Ett dagblock för det nya året till farmors lilla hållare i trä i köket.

                                                                                                                                                        Och så nästa paket! Ett tjusigt, i blått papper och med guldsnöre.


Ett vackert paket i blått och guld från tomten i garderoben.

                                                                                                                                                        Nu ska vi se här… Vad kan det innehålla..?


Å, två härliga och väldoftande tvålar! Vad tomten i garderoben är duktig!

                                                                                                                                                          Så dags för det tredje paketet. Det är tomtemor igen som är avsändare.


Det tredje paketet.

                                                                                                                                                          Ja, det var lite hårt…

 
Vintervit, min favorit!!!

                                                                                                                                                      Och så det fjärde och sista paketet. i svart, glittrigt papper med guldigt snöre. Väldigt lätt… Detta är från mamma.


Ett vackert och lätt paket.

                                                                                                                                                      Vad kan det vara i det här, då… Hmmm…


Elastiska knästrumpor???

                                                                                                                                                        Nej, det var visst nåt annat inuti.


Frimärken till mina a-kassekort, en trissvinstlott och en hundralapp!

                                                                                                                                                            Tusen tack till Tomtemor, Tomten i garderoben och mamma! 😛 Jag är barnsligt glad!

Nu ska jag ta ett snabbt julbad innan vi bänkar oss framför TV:n och ser julfreden utlysas i Åbo!

Read Full Post »