Babel den 28 april: Elsie Johansson, 80 år, krisande män och lite annat

Veckans Babel ägnades till viss del åt ytterligare en 80-åring (för ett tag sen var det Tomas Tranströmer) – Elsie Johansson*.

Dokuförfattartramset representerades denna av gång av Nour El-Refai, skådespelerska och stå-uppare. Kanske passar genren och veckans ”författare” rätt bra ihop, jag spolade förbi skiten det hela.

Kvällens huvudperson var 80-årsfyllande författaren och tidigare postkassörskan Elsie Johansson. Elsie Johansson debuterade som 48-åring 1979 med en diktsamling. I slutet av 1990-talet slog hon igenom med romanerna om Nancy. Författardebuten kan tyckas sen, man faktum är att Elsie Johansson debuterar som dramatiker i höst, 80 år fyllda.

Lagom till författarens 80-årsdag kommer Nancy-trilogin i nytutgåva.

                                                                                                                                                               En ny bok med författarens eget urval av dikter och korta prosastycken, Då nu är jag, gavs ut i mitten av april.

En bok med författarens eget urval av sina egna texter.

                                                                                                                                              Givetvis kom Elsie Johansson till studion. Jag har aldrig tidigare lyssnat till henne, bara läst en del av hennes böcker. En behaglig röst och en väldigt… lättpratad kvinna hörde jag nu! Dessutom en kvinna som är van att bli lyssnad på när hon talar…

Nästa inslag handlade om svenska böcker med krig som tema. Romaner om krig, och framför allt andra världskriget, har på senare tid blivit väldigt vanliga utomlands. Bland de svenska krigsböckerna som nyligen kommit ut nämns författare som Annika Thor och Ola Larsmo. Tyvärr blev reportaget ganska trist – det hade kunnat bli så intressant!

Programledaren drog så ihop sina ögonbryn och ännu mer förnumstig ut än vanligt när han presenterade nästa reportage: om mannen i litteraturen. Ett exempel på en bok om dagens man är Susan Faludis bok Ställd. Och männen idag är i kris. Ett exempel ges i Erik Helmersons bok Den onödige mannen.

En bok om mannen i kris.

                                                                                                                                                     Åter i studion var Erik Helmerson en av gästerna. Johan Hilton, biträdande kulturchef på Expressen och författare och Inti Chavez Perez, författare och föreläsare bildade kvartett med den manlige (?!) programledaren som kapellmästare. Kvartetten var ganska enig om att det är fullt av män i kris. Ursäkta mig, men det här inslaget var totalt ointressant. För mig. Och vad är dess plats i ett litteraturprogram??? GAH!

Så ett inslag om en bestsellerroman, Tom Rachmans De imperfekta, en bok som handlar om en borttynande tidningsredaktion. Personskildringarna höjdes till skyarna, något som förstås gör i alla fall mig nyfiken på den här boken! 

                                                                                                                                                 Kvällens boktips, en bok som alla män bör läsa, blev:
Elsie Johansson: Jag vill inte tjäna av Ola Larsmo
Erik Helmerson: Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
Inti Chavez: Pappan och havet av Tove Jansson
 
                                                                                                                                                      *Elsie Johansson = enligt rykten på väg att bli styvmoster till en mig närstående person

Read Full Post »

Babel den 14 april: Tomas Tranströmer, 80 år

Inte förrän det nästan är dags för veckans Babel har jag kunnat se förra veckans, inspelade på min DVD-hårddisk! Så blir det ibland och naturligtvis handlar det om prioriteringar. Förra veckans program hade fokus på en 80-åring. Och så blev det lite annat också, som vanligt.

Spontandiktartramsets, Dokudiktens, författare var denna gång Jonas Jonasson. Den som är intresserad kan se detta på Play, själv spolade jag fast forward…

Tomas Tranströmer fyllde 80 år och programmet var till stor del en hyllning till denne poet.

Tomas Tranströmer himself. (Bilden är tagen av Ulla Montan och lånad av mig från Bonniers hemsida.)

                                                                                                                                                        Först ut att hylla Tomas Tranströmer var Marie Lundström och Alex Schulman. Alex Schulman lyckades kalla Tomas Tranströmer ”Gubben” och var allmänt nonchalant och självfixerad. Trist att Schulman ALLTID måste ha den stilen! Båda två är emellertid stora Tranströmer-fans. Därpå följde ett Hemma-hos-reportage i det Tranströmerska hemmet. Tomas Tranströmers böcker är översatta till många språk. Parallellt med diktandet ägnade han sig åt att vara psykolog. Sedan stroken har Tomas Tranströmer  haft svårt med de talade orden. Reportaget var underbart vackert – och lite ledsamt. Rörande var det när barnbarnet läste en av dikterna och när Tomas Tranströmer spelade ett vänsterhandsstycke på pianot. 

Åter i studion hade författaren Aris Fioretos anslutit. Tomas Tranströmer uppfattas som en dörr in till andra poeter, menade Aris Fioretos. En vacker bild, tycker jag. De tre studiopratarna plus programsvamlaren programledaren hade med sig var sin rad ur Tranströmers diktning.

Gratulanter i form av författare från andra länder lämnade sina inspelade grattis. Peter Waterhouse, författare och översättare, kom till studion för att tala Tranströmer. Peter Waterhouse vars bok Pappren mellan fingrarna nyss getts ut på svenska, översatt av Aris Fioretos. (Ja jag VET! Babel är lite incestuöst, så där…) 

Pappren mellan fingrarna är nyligen översatt till svenska.

                                                                                                                                                   Peter Waterhouse, skorrande österrikare med ett minst sagt engelskklingande namn, berättade om sin första kontakt med Tomas Tranströmer. Som student såg han en bok – vars titel han trodde var Tranströmer… Diskussionen kom in på svenskhet och Waterhouse kom fram till att svenskhet är

More language, less words

Intressant reflexion… Daniel Själin såg ut som om han inte fattade nåt. (Förvånar mig inte.)

Lite plats blev det för några andra författarporträtt. Ko Un, för övrigt en av Tranströmer-gratulanterna, fick besök av Babel hemma i Seoul. Författaren och före detta munken var omgiven av högar av böcker och reportern erkände att han hela tiden var rädd att böckerna skulle ramla ner i huvudet på författaren. Ko Uns författarskap är gigantiskt. Det består främst av korta och kärnfulla dikter, mycket präglade av kriget och de fyra självmordsförsöken.

Nästa gäst i studion var författaren Beate Grimsrud. Hennes senaste roman, En dåre fri, handlar om en pojkflicka med fyra röster inombords och som varvar författarframgånger med att vara inlagd på mentalsjukhus. En spännande författare som dessutom är dyslektiker. Först skriver Beate Grimsrud sina böcker på svenska, därefter på hemspråket norska.

Författarframgångar varvas med vistelser på mentalsjukhus.

                                                                                                                                                 Veckans kommande Babel har annan sändningstid och går på långfredag. Programmet handlar om påskdeckare!

Read Full Post »