Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘100 000-fika’

En lyckträff! Jag kan inte annat än sammanfatta dagens 100 000-besökare-på-bloggen-fika som det. Ärligt talat trodde jag inte att nån enda skulle dyka upp. Men det gjorde CL.

Att två människor som aldrig har träffats förut kan prata bort två timmar (mer ändå…) är nog inte så vanligt. Och att vi båda, på var sitt håll, vågade oss ut på denna hala is som en bloggträff ju är, var också nåt unikt.

Denna årets sista juniförmiddag blev varm. Jag kunde tack och lov ta bilen in till stan och parkerade på sedvanligt ställe. Hoppade in på ett apotek som hette nåt annat än apotek (FINNS det överhuvudtaget några Apoteket-apotek kvar i Uppsala???) och slet åt mig svindyra skavsårsplåster.

In på Åhléns för att köpa TV-tidning med tillhörande kvällsblaska. Slut! Ut igen, rakt över torget med Pressbyrån  Bananbyrån i sikte. Då haffar nån tag i mig och frågar om jag är jag, så att säga. Och det kan jag ju inte neka till! Framför mig står CL.

CL minns inte exakt när hon (ja, för det var en kvinna!) började följa min blogg. Hon kommenterar inte så ofta, men har då och då skrivit vänliga mejl som har lyft mig ur djupa mörker och eländes elände.

Vi går till stans bästa fik och beställer morotskaka och kaffe. Jag blir bjuden, trots att jag protesterar. Min vän greken får vi tyvärr inte hälsa på idag – han är i Grekland – men hans två trevliga, söta och väluppfostrade döttrar sköter ruljangsen med bravur.


Hur CL ser ut och vem hon är, blir min hemlighet idag. Men jag kan avslöja så mycket att hon tog macchiato (till vänster) och morotskaka UTAN grädde, jag svart kaffe och morotskaka MED grädde.

                                                                                                                                            Uteserveringen har plats för oss och jag lyckas trolla upp ett parasoll! Vi hamnar lite i solen ändå, men med gemensamma krafter får vi parasollet i ett hyfsat läge.

Vi fikar och pratar och jag säger att

du vet ju typ ALLT om mig genom bloggen, nu får DU prata!

Och CL pratar och berättar sin historia. Jag pratar jag också – som bekant har jag ju svårt att hålla min mun – men jag blir alldeles tagen av CL:s berättelse. Frågar, kanske aningen klumpigt, om hon inte kunde tänka sig att skriva, men det ligger inte för henne.

CL har en otroligt mjuk och behaglig röst som gör att man bara av den lyssnar. Hon har inga konstigheter för sig när hon pratar, hon bara berättar. Först lite trevande och sen rinner det ur henne. Och som sagt, jag blir alldeles gripen.

CL pratar om svåra saker. Jag pratar om svåra saker. Det är vänskaper, död, galningar, arbete, gamla mammor och annat som ”drabbar” en människa.

Vi klickar. Vi byter telefonnummer och säger att vi ska ses igen. Den här gången vet jag att vi gör det. Vi ses igen. För vi är långt ifrån färdigpratade!

När jag går till bilen kommer regnet. Det svalkar skönt. Och väl hemma igen börjar det mullra.

Jag slår mig ner framför datorn, loggar in och skriver ner dessa tankar. Inser att jag måste bli betydligt mer ödmjuk inför livet än jag var före klockan 11 idag.

Read Full Post »

Ointresserade besökare behöver inte läsa nedanstående! Jag självömkar hur mycket jag vill på min egen blogg. 😆

Det har varit riktigt varmt idag. Och det är skönt. Men tyvärr har vi inte kunnat vara utomhus lika mycket som man skulle ha önskat. I morgon går Fästmön på sitt vikariat och då blir det bara ledigt på kvällarna. Samtidigt får hon de fyra kommande helgerna fria – och DET är härligt! Så i veckan som kommer blir det kanske lite kvällsdopp och annat.

Tyvärr har jag fått besvär med magen. Det är antagligen på grund av dundermedicinen jag har tagit mot hostan. Jag kan ta den några gånger, men sen är det kört. Fast så snart jag slutar ta den brukar magproblemen upphöra. Så har det inte blivit den här gången. Men kanske är det en kombination med de kroniska magsåren som spökar. Jag är i vart fall inte så dålig att jag måste ligga, utan far omkring som vanligt. Ont krut förgås inte så lätt, som sagt.

När jag var hemma en sväng idag på eftermiddagen såg jag en som verkligen ser mig som ont krut – med betoning på ont. Fast det får hon gärna göra, jag har inte så mycket till övers för flodhästar och liknande djur.


Flodhästar trivs i vatten. Och här också i gräs, uppenbarligen.

                                                                                                                                                          Jag orkar inte bry mig om sura människor som ger mig ”onda ögat” eller som vänder sig bort när vi möts. I stället försöker jag omge mig med positiva varelser som delar med sig av sin energi.

På onsdag hoppas jag att det blir ett energimöte! För du har väl inte glömt 100 000-fikat som du som läser den här bloggen är inbjuden till? Detta gäller förstås enbart de läsare som inte vill slå ihjäl mig! Det finns nämligen såna som gärna skulle vilja ge mig på moppo. Men kanske är ärlighet för svårt för dem. Mitt tips är att skaffa en boxboll och ta ut vreden på den. Och som sagt, du behöver ju inte läsa det jag skriver – det är ju ingen som tvingar dig…


Nåt att använda när man är lite arg på nån – i stället för att skada nån människa.

                                                                                                                                                                      På midsommarafton såg jag några jobb som jag tänker söka. Annars har det varit ganska tyst på jobbfronten. Eller jag har sökt några jobb, fått bekräftelse på ett par, inte alla, att mina ansökningar har kommit fram, och sen är det… tyst. I vart fall ska jag försöka få till några ansökningar i morgon.

Så blir det promenad, för nu är hostan nästan borta. Vidare ska jag över till Tokerian och handla middag. Anna och jag tänker oss en tur till Slottet i morgon för att vattna och då kan vi passa på att njuta lite där och äta utomhus i lugn och ro på kvällen.


Den här lilla gumman bor på Slottet.

                                                                                                                                                            Livet är ändå ganska gott, trots att jag inte har så stor lust eller möjlighet att tänka framåt. Jag är glad åt den värme jag känner från mina nära och den kärlek jag får av Anna.  Detta bär mig! Liksom vännen Jerrys ord idag – jag har inte riktigt hämtat mig än. Det var stora ord som värmde mig gott. För jag tycker nämligen rätt ofta att jag är ganska misslyckad som människa…

Read Full Post »