Ett inlägg om gamla, nya och nyare kontor, avslutat med lite god mat.
I morse fick jag Husets Vackraste Rum på jobbet. Det blev mitt nya kontor. Tack vare arbetskamraterna blev det fart på lokalvårdarna och jag kunde börja rulla in grejor redan vid niotiden. Jag har fått ett hörnrum på första våningen med fönster åt två håll. Genom det ena fönstret kommer eftermiddagssol, genom det andra ingen sol alls. Det blir alldeles perfekt, tror jag, som inte vill ha för ljust och varmt på kontoret. Fyra krukväxter hemifrån följer med mig till jobbet i morgon. Det blir inte samma växter som på min förra arbetsplats, eftersom två av dem trivs så bra hemma att de blommar eller är på väg att blomma. Den tredje, gröna växten, kardemummablomman, är emellertid nerstoppad i en papperskasse tillsammans med en garderobsblomma (som inte behöver så mycket ljus), ett paradisträd och en pelargon. (Nu tror jag att Belgiska Anna blir lite stolt över sin gamle kömpis för att den senare kom ihåg alla namnen på växterna!) Men idag förblev fönstren tomma. I stället piffade jag min lilla besöksplats. Eh… ja…
Datorn med skärm, docka och tangentbord rullades in först. De urdragna kablarna stoppades i dockan respektive uttag och väggen. Sen startade jag datorn – och BAM! Den fungerade! Fast jag hade ju förstås inte nån kontakt med nåt nätverk. Suck… Jag som
kan själv
fick till min stora irritation kontakta expertis analogt – jag kunde ju inte mejla servicedesken… Strax kom en ung gosse, sonderade, grejade lite… och bytte uttag i väggen. Datorn fungerade – och jag hade nätverkskontakt utan att behöva SLÅ PÅ DATAMASKINEN, som en skulle göra om en hade följt den gamla norska manualen jag hittade i en låda. Jag är emot allt våld!
Vid elvatiden hade allt flyttande gjort mig lite hungrig, så jag åkte upp till matsalen på översta våningen och tog ett päron. Flämtade till vid åsynen av den vackra utsikten, Uppsalasilhuetten med slottet och domkyrkan, från ett av fönstren… Och tänk! Om ett år ska vi flytta till ett alldeles nytt hus, relativt kontorslöst, bakom slottet, nära Botaniska trädgården…
Nu kan jag bara hoppas att jag får följa med. Eftersom jag är i statens tjänst är det sex månaders provanställning som gäller innan det kan tänkas bli en tillsvidareanställning. Jag vet inte om jag håller måttet, vissa stunder känner jag mig så osäker att jag börjar undra om jag inte är den där bluffen trots allt. De sju svåra åren har onekligen satt vissa spår. Men andra stunder känner jag mig trygg att jag är på rätt bana tack vare att jag har chefer som är väldigt tydliga.
Under eftermiddagen har jag varit på min första avdelningskonferens. Där fick vi den senaste informationen om huset som ska bli allas vår nya arbetsplats om ett år, ungefär. Och så fick vi grupparbeta i team. Eftersom mitt team består av mig och två – tre än så länge vakanta tjänster fick jag hänga på min numera före detta rumskompis R:s team. Det var intressant och lärorikt. Efter redovisningar, diskussion och avslutning kunde vi rensa våra hjärnor med att titta på vackra bilder från en helt fantastisk seglats som en av medarbetarna gjorde i april. Konferensen rundades sen av med en härlig vårbuffé. Jag fick en vegetarisk tallrik som kanske var mer vacker än god. Eftersom jag inte kunde äta allt på den (gurka och råa rödbetor tycker gallan att jag ska vara försiktig med) fick jag komplettera med några munsbitar från den övriga buffén.
Och nu… Nu ska jag ta en surfrunda bland de bloggar jag följer. Det var länge sen jag hade tid att läsa varje dag, men ett par gånger i veckan försöker jag hinna med. Men sen ska jag hasa ner i bästefåtöljen och läsa min spännande bok på gång – jag fick ju uppföljaren häromdan av författaren!
Livet är kort.
Grattis till kontoret!
Jag undrar fortfarande tämligen ofta om när bluffen (jag) skall synas efter drygt 30 år i samma koncern, men peppar, peppar, än så länge hänger jag kvar! 🙂
Tack rexxmaster! 😛
Oj, 30 bast!.. Det var inte illa. Nånting säger mig därmed att du INTE är nån bluff.
Nåja, det har inte varit 30 år i ett sträck, har ”omorganiserats bort” vid två tillfällen, men båda gångerna ringde de efter något år och ville ha tillbaka mig.
Jag tror att det är bra att känna sig som en ”bluff” emellanåt. Det tyder på ett visst mått av självinsikt och självransakan. Det är väl en fördel om det inte är hela tiden, och en bra chef som talar om då och då att man faktiskt gör ett bra jobb är också bra!
Kloka ord, rexxmaster! 😛 Jag var 23 år i samma arbetsgivares tjänst, men på en fyra, fem olika ställen/verksamheter. Sen blev jag inte vatten värd. Efter det har jag haft åtminstone tre arbetsgivare som grymt har uppskattat det jag har gjort – och chefer som har sagt det också. Fast den där känslan av bluff finns där ändå…:eek:
Här har du en till som inte hinner läsa så mycket bloggar, men jag blir jätteglad att läsa att det flyter på för dig nu, du vet vad jag alltid sagt, det kan vända snabbt, men det kan förvisso ta ett tag, när det känns motigt, men man får aldrig ge sig !!!
Kanonfint rum också 🙂
Trevlig helg !
Det var rätt länge sen jag slutade läsa bloggar varje dag. Har fullt upp med mitt eget liv för det mesta. Men för om åren gick jag alltid en bloggrunda en gång om dan.
Tack Ni9llan för att du gläds med mig! 😛 Jag är så glad för den här… möjligheten och jobbet är kanonkul – än så länge! 😉
Idag piffade jag kontoret ytterligare med krukväxter, men om ett år flyttar vi till ett nybygge närmare stan och då blir det nog inga egna kontor, bara krypin. För mig som är ljudkänslig blir det en utmaning…
Ha en go helg! Min städning börjar… NU!
Har läst här nu ett tag och sett hur bra det verkar, gratulera gjorde jag ju på annat håll.
ÄR SÅ GLAD för din skull! Äntligen, äntligen var det nån som fattade rätt beslut!
Kram!
Tack! 😛 Annars tycker jag att du har varit rätt osynlig här på ett par år..? 😉 Vi har väl knappt haft nån kontakt sen våren 2014?
Inte vet jag om vi passar för varandra, jobbet och jag, men jag vill gärna tro det och jag är mycket glad! 😛
Kram!
Bra gjort att komma i håg namnen. Ser att du läser Schepp, bra författarinna. Själv är jag såld på Kristina Ohlsson nu, lysande och spännande
Känns skönt att du är nöjd med mina blomsterkunskaper! 😛
Jag hittade Emelie Schepps första deckare i storpocket på loppis och läste den när jag var nere hos mamma i Metropolen Byhålan för begravningen. Den var jättebra och dessutom är Emelie Schepp född i Metropolen! Sen köpte jag tvåan som en av flera böcker för ett presentkort jag fick av NK och R och slukade den häromdan. Prio ett, som är alldeles nyutkommen, vann jag i en utlottning på instagram hos författaren, ett signerat ex. dessutom. Den började jag läsa igår – och jag har mindre än en tredjedel kvar. Riktiga bladvändare alla tre böckerna! 😛
Kristina Ohlssons böcker har ”min” Anna så jag har lånat och läst alla utom den sista, som hon fick av mig i födelsedagspresent i april, tror jag. Eller om det var till jul..? Väldigt bra böcker det också, men den sista har varken Anna eller jag läst än. 😛