Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Gult, Personligt, TV, tagged alkohol, Antikrundan, aprilskämt, Arbetsförmedlingen, arbetslös, avslutningssamtal, ägg, Belgiska sjöfrukter, besviken, bil, blå ljusslinga, Blomsterlandet, bokrea, chef, crème fraiche, dammsugare, dö, dötider, deckare, Det mest förbjudna, dra järnet, Elliot, en riktig julgran, ensam, färgblind, fjädrar, floral, gäst, grilla, Gud, handikappad, höna, hund, hushållsarbete, inledning, jobba, jobbbsökeri, köksbord, köksfönster, körsbärskvistar, Kerstin Thorvall, kokt potatis, kontrakt, krukväxter, kyckling, lampskärmar, lax, lay out, längre utflykter, läsa, långfredag, ledig, Leon, leva, lila tulpaner, litteratur, mamma, mörkskära, myndighet, nubbe, påsk, påskafton, påsköl, påskbord, påskdag, påskekrim, påskgodis, påskkärring, påskliljor, påsklov, påskris, pigga upp, presentkort, prioritera, publicera, rapport, rattla, röda glashjärtan, rödlök, rödvin, regering, rita, rom, sås, se fram emot, sill, sjunga snapsvisor, skärtorsdag, skriva korrekt, släpa hem, spännande, sprida ut mina aktiviteter, städa, strykning, svart, Sveriges Television, telefoni, textgranska, tidsinställt inlägg, tvätt, vas, vide, vuxen, zinfandel on 25 mars 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om min skärtorsdag.
Tulpanerna är lila, men alla har inte slagit ut än.
Skärtorsdag borde heta gultorsdag. Är det nån färgblind som har bestämt namn på dan, tro? Skämt åsido, jag gulade ner mig rejält under torsdagen, fast när jag så här efterhand tittar på bilderna är det faktiskt inte bara gult… Men innan jag gulade jobbade jag halv dag. Jag textgranskade en rapport som ska till regeringen. Själv ska jag till Arbetsförmedlingen igen. Att kunna skriva korrekt är uppenbarligen inget myndigheten jag nu jobbar på prioriterar. Det är viktigare att kunna lay outa och rita. Ja, jag är besviken, men mitt kontrakt har gått ut och det är bara att finna sig i. Samtidigt har jag ett och annat spännande att se fram emot. Det blev ett litet avslutningssamtal med min chef. H*n ska vara ledig nästa vecka. Det är många vuxna som tar påsklov. Inte jag. Jag är ledig en dag, jobbar tre och sen blir jag arbetslös igen. Nä, det är inget aprilskämt. Inte konstigt att jag behövde pigga upp mig på Blomsterlandet efter jobbet idag.
Jag har ett påskris som är som värsta julgranen dekorationsmässigt sett.
Jag köpte vide och körsbärskvistar, lila tulpaner och påskliljor. En del av kostnaden står faktiskt Elliot Hund för – jag hade 18 kronor kvar av hans presentkort. Resten av presentkortet gick till tre krukväxter som jag har på jobbet. I nästa vecka får jag släpa hem dem. Men var 17 ska jag ställa dem? Här hemma finns ju redan nästan 50 växter…
Två florala arrangemang med varorna från Blomsterlandet blev det. Det största står i en vas på köksbordet. Kvistarna är dekorerade med svarta och mörkskära fjädrar samt röda glashjärtan. Sen går nog resten i gult. Ja, förutom de lila tulpanerna, dårå, de är ju lila. En kan säga att det jag har i vasen på köksbordet är som en riktig julgran, så mycket saker är det i mitt påskris. Jag noterade för övrigt att en granne i ett annat hus har kompletterat sin blåa ljusslinga med nån sorts fjäderarrangemang. Ser inte klokt ut, men h*n tycker säkert det är snyggt och det är h*n som har det.
Zinfandel, belgiska sjöfrukter och en bokreabok och tillika påskekrim Leon, blev det efter Antikrundan.
Nåt påskgodis orkade jag inte köpa, så det får jag göra idag eller i morgon på påskafton. Fast jag hittade asken med belgiska sjöfrukter. Några av dessa intog jag tillsammans med ett glas zinfandel (recension av vinet kommer senare!) Jag måste lära mig igen att sprida ut mina aktiviteter för att få minsta möjliga dötider. Men en långfredag passar det bra att städa. Jag ska gå ett varv med dammsugaren och sen kanske jag drar järnet över strykhögen. Jag tvättade ju en maskin tjockis-svart igår kväll plus att det finns annat sen tidigare i veckan som väntar på att bli slätt.
Inte för att jag har en massa gäster i påsk – det blir bara jag fram till påskdagens kväll när Fästmön kommer hit – men jag har försökt pynta lite ändå. De gula lampskärmarna på lamporna i köksfönstren åkte på redan igår morse. Sen plockade jag fram en och annan höna liksom en och annan kyckling. Jag hittade visst ett par påskkärringar också. Ja, ja, en kan väl låtsas att en firar påsk genom att det ser gult ut. Ägg och sill och påsköl och nubbe ska jag äta på påskafton. Undras om det går an att sjunga snapsvisor fast en är ensam? På påskdagen ska jag försöka göra ett lite mer omfattande påskbord till min kära arbeterska. Men idag blir det lax grillad i pannan med kokt potatis och sås på crème fraiche, rödlök och rom till.
Små kycklingar i olika gula kulörer pyntar mitt kök.
Idag ska mamma få ett samtal. Hon sitter ju på sitt håll, lika ensam som jag. För min del känns det OK så här långt. Men till skillnad från mamma är jag ju inte handikappad och kan gå ut om jag vill. Dessutom har jag bil om jag vill göra längre utflykter.
Mellan hushållsarbete, jobbsökeri (har tre jobb att söka) och telefoni ska jag läsa förstås. TV visar bara ett enda intressant program, Det mest förbjudna, om Kerstin Thorvall. Serien börjar klockan 21 i SvT1. Tänk att det snart har gått sex år sen hon dog… (Undrar om jag lever i morgon när det här tidsinställda inlägget pubiceras? Bara Gud vet.)
Vad hade DU för dig under inledningen av påsken? Har du orkat läsa ända hit kanske du har lite kraft kvar att rattla ner några rader i en kommentar och berättat!
Livet är kort.
Read Full Post »
Som barn var jag mycket älskad, men jag var också mycket ensam. Enda barnet, enda barnbarnet. Det önskar jag inte för nåt barn. Fast så var det och det går inte att förändra. Efter mig kommer ingen heller. Min gamla mamma hyser ingen oro för att komma i graven – hon litar på mig, säger hon. Om jag kommer i graven har jag ingen aning om. Vem ska lägga mig där? Efter mig kommer ju ingen.
Hjärtat är så skört idag. Ändå har jag försökt sysselsätta mig och jag har haft saker att göra som måste göras. Då brukar varken tankar fladdra eller hjärtat kännas som om det vore på väg att brista. Men det gör det. Jag borde nog inte ha firat påsken ensam. Samtidigt sa mamma idag att hon var glad att jag inte var på besök, för det hade hon inte orkat. Det lindrade mitt dåliga samvete något. Då sörjer jag i stället att det snart har gått ett år sen jag besökte pappas grav.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 