Ett inlägg fullt av katter.
Lucifer sover medan han blir kliad. Inte kan en vara rädd för den här sötnosen?
Nu är jag helt säker: i nästa liv ska jag bli katt! Vilken underbar tillvaro en katt har! H*n leker, äter, sover och går på pottan – om h*n har en kärleksfull husse eller matte som h*n bor hos, vill säga. Vi klagar rätt ofta på all kattsand och alla burkar kattmat vi handlar och släpar hem. Men sen när varorna är hemfraktade glömmer vi vårt gnäll och bara njuter av de små liven. Det är ofattbart att jag så sent som i höstas var rädd för katter. Katten Mini och hennes ungar Lucifer och Citrus har helt botat min katträdsla! Eller… i vart fall är jag inte rädd för dem.
Jag får delvis vara med om de små djurens liv och leverne. Kattungarna växer så det knakar och de vill äta typ hela tiden. De visar varandra riktig syskonkärlek genom att tvätta varandra – för att i nästa sekund slåss.
Busiga som sjutton är de – det går inte att lämna saker framme hur som helst. I morse fick Lucifer tag i Fästmöns gottpåse, till exempel, men jag räddade den undan rovdjuret innan det hann bryta sig in i påsen. Han är som en riktig tonårskille!
Här är några bilder bara på Lucifer:
Citrus är mindre än sin bror och inte lika gosig. Hon kommer bara då och då och vill ha gos, sen drar hon när hon är nöjd. Men hon leker desto mer. Plastlock är hennes favoritleksaker just nu.
Här är några bilder på bara Citrus:
Trötta, trötta, trötta är vi både Anna och jag, men vi hade TV:n på under lördagskvällen. Elias och Anna tittade på Andra chansen i Melodifestivalen medan jag läste. Och tittade ibland. Lyssnade gjorde jag också. För mig som hörande är det svårare att stänga öronen, nämligen, än att blunda. Dessutom har ju den jag skulle ha röstat på inte fått vara med. Kan du gissa vem???
Rebus: Vem skulle ha fått min röst?
I morse fick jag kaffe på sängen. Att börja söndagen med en stunds läsning och nybryggt kaffe är lika stor lyx för mig som att göra det en lördag. Tack, älskling, för en fin, men alldeles för kort helg!
Söndagslyx!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Å fy vad fina, katter är bäst. Så himla speciella, mina två förgyller mitt liv.
De är jättefina alla tre, men kattungarna får nog mest uppmärksamhet. Jag brukar inte fota deras mamma så mycket, men försöker gosa med henne lite extra. Det är Fästmöns katter, så jag träffar dem inte varje dag. De är i vart fall en lisa för själen! 😛
Riktigt söta små bustroll😻
Jag gissar på fru Toledano-Book👍
De är så fina och gosiga!
Svaret är ju inte riktigt det du skriver, men… 😉
Vilka härliga bilder du har fått på katterna! De är så fina!
Ja men du och Anna hjälpte mig med tvätt-bilderna, så ni ska ha credd också! 😛