Posted in Böcker, Epikuréiskt, Ironi, Personligt, TV, tagged After Eight, Akademibokhandeln, alkohol, öl, önskelista, Berit Hård, bilder, blunda, bokrea, burkar, choklad, dedikation, dricka, efterfrågan, en platta öl, Fällan, förråd, första meningen, flytande, fredagskväll, Gåsmamman, gofika, Gränby centrum, hela kostcirkeln, hylla, jobb, kamp, kossor flyger över månen, laga mat, litteratur, ljus, ljust utomhus, manus, mörker, middag, minnas, närvaro, nätshopping, nödtorft, nyheter, obarmhärtig, orden tryter, orka, otäck, parmesanringar, pinsamt, rea, realistisk, rostade mackor, sällskap, sång, skitig bil, skriva, skugga, snacks, sol, sovmorgon, specifik, spotta i nävarna, svart kaffe, Systembolaget, tung vecka, varuvagn, vårsol on 27 februari 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om första halvan av helgen.
Jag orkade inte tända sällskapsljuset.
En tung vecka ligger bakom mig. Ljusen har varit få. En dag var så svart att jag inte ens ville tända mitt sällskapsljus. Jag åt min kvällsmacka i mörker. Nödtorftig middag, ett par rostade mackor, men det räcker bra för mig. Igår på fredagskvällen orkade jag inte ens rosta mackor. Det blev parmesanringar och After eight – hela kostcirkeln – medan jag tittade på ett par TV-program som jag spelat in under veckan. Andra delen av Gåsmamman var ett av programmen. Det är en realistisk och otäck serie.
Idag fortsatte kampen. Som så många gånger förr spottade jag i nävarna och drog på i 200 knyck. En kort sovmorgon med några kapitel ur min bok på gång och en svart kaffe. Sen var jag redo att skriva åtta specifika ”önskelistor”. Och efter det städade jag.
Vårsolen är obarmhärtig.
Det börjar bli ljust utomhus och då tarvas nödtorft av flytande sort. Därför var jag iväg i min skitiga bil och fyllde på ölförrådet. Vårsolen är obarmhärtig och min närvaro på Stormarknaden passerade inte obemärkt. Varför är det så pinsamt att möta nån från jobbet när en drar en varuvagn som endast innehåller en platta öl? Det är ju inte precis så att jag ska dricka upp alla 24 burkarna idag. En platta öl brukar räcka flera månader för mig. Det blir kanske en eller två burkar om helgen.
Jag blundade åt alla andra affärer på Stormarknaden än Systemet (som har fina, nya lokaler men inte en enda hylla där de visar upp inkomna nyheter. Dåligt!). Akademibokhandeln med sin bokrea fick vara ifred för mig – jag har ju nätshoppat några reaböcker. De senaste dagarna har jag också reat ut mitt eget manus. Efterfrågan har varit enorm och kossorna har en efter en flugit över månen.
Nu orkar jag inte skriva mer. Orden tryter och jag lämnar plats för lite bilder. Trots allt vill jag minnas den här dan, hur nödtorftig den än var. Snart blir dagen förhoppningsvis bättre och i kväll ska jag laga mat åt nån.
Första halvan av min helg i bilder:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged baserad på verkliga händelser, bipolär, bokhandel, En misstänkt liten kanelgiffel, fastna i halsen, få rätt hjälp, förföra, förstå, fest, främmande ämne, fynd, höra av sig, jobbig läsning, journalist, kanelgiffel, Karl-Johan Karlsson, kaviar, källare, litteratur, manipulera, manodepressiv, märklig, må dåligt, nerslagen, november, restupplaga, skratta, Stockholm, storlek, tipsad, tvångstankar, underlig, uppträda väldigt annorlunda on 27 februari 2016|
Ett inlägg om en bok.
Nånstans, nån gång och av nån blev jag tipsad om Karl-Johan Karlssons bok En misstänkt liten kanelgiffel. Jag letade utan framgång efter den under ett par år – tills i slutet av november förra året. Jag var i Stockholm med min kära och goda vänner (FEM och Soffan) och DÄR och DÅ hittade jag boken… i källaren hos en bokhandel. Bokhandeln sålde ut boken, som var nån typ av restupplaga, för 65 kronor. Vilket fynd! Självklart slog jag till. Igår kväll läste jag ut boken.
Författaren är journalist och boken är baserad på verkliga händelser omkring en verklig person, i boken kallad Herman Wicksell. De träffas på en fest och då och då hör Herman av sig. Strax efter festen blir han nerslagen på gatan, nåt som kanske ytterligare förstärker hans dåliga mående. Herman har nämligen svåra tvångstankar. Han är en sån som inte drar sig för att skicka in klagomål på allt från kanelgifflars storlek till främmande ämnen i kaviar. Samtidigt är han bra på att förföra tjejer och manipulera människor överhuvudtaget. Det visar sig att Herman är manodepressiv. Eller bipolär. Och det uppstår många underliga situationer innan jag som läsare anser att Herman får rätt hjälp.
Det här är nog en av de mest märkliga böcker jag har läst. En skulle kunna läsa den och skratta åt de konstiga saker Herman gör, men skrattet fastnar snart i halsen. I stället blir det ganska jobbig läsning. Jag står utanför och betraktar en man uppträder väldigt annorlunda – samtidigt som jag ibland kan förstå varför han gör just det.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 