Ett inlägg om en TV-dokumentär.
Det har snart gått 30 år sen statsminister Olof Palme mördades. Varje år vid den här tiden påminns jag, men framför allt Olof Palmes familj, om detta. I år är det som sagt 30 år sen mordet. Då lyfts det fram ännu mer i media.
För grejen är ju att mordet inte är färdigutrett. Det är inte klart vem mördaren är och motivet är därmed inte heller klarlagt. En man dömdes för mordet efter att ha blivit utpekad i en konfrontation av Olof Palmes fru Lisbeth som var med när maken sköts. Senare frikändes mannen i hovrätten. Och nu är han död.
Jag är inte sosse, men jag tycker att den här ovissheten gnaver. Jag vill verkligen veta mördarens identitet och motivet. Frågan är om det nånsin blir utrett. Men förutom detta gör det mig dessutom så ont om Olof Palmes familj. Ingen hustru ska behöva se sin man bli mördad på gatan, inget barn ska behöva förlora sin far genom ett mord.
Under två kvällar har jag sett dokumentären Palme – sista timmarna på TV4. Bakom dokumentären står journalisten Göran Ellung. I programmet medverkar bland annat paret Palmes son Mårten. Han är övertygad om att mördaren är den man som först dömdes för mordet och senare frikändes – Mårten vet ju att hans mamma såg mördaren.
Den första delen i serien behandlar Olof Palmes karriär, men också hans person. Olof Palme kunde vara ganska hätsk i sina anföranden och han var illa omtyckt, till och med hatad, på många håll. Tillbakablickarna består av olika klipp. Vidare får vi höra partikamrater i dåvarande regeringen berätta, liksom kontrahenten och moderaten (och i mina ögon pajasen) Ulf Adelsohn. Första delen handlar också om makarna Palmes sista kväll, från promenaden utan säkerhetsvakter till det ganska spontana biobesöket i stan.
Den andra delen behandlar det som hände efter mordet. Sverige är i chock – ingen kunde nog tänka sig att vår statsminister skulle mördas mitt i Stockholm. Ingvar Carlsson får, som vice statsminister, ta över. Han är givetvis skakad av förlusten samtidigt som han får rollen som ledare för regeringen i vårt land.
Programmet avslutas med Anna Lindhs tal vid Olof Palmes begravning. På nåt vis kändes det som att Sverige inte lärde sig nånting efter mordet på Olof Palme. Anna Lindh blev ju, som bekant, själv mördad sjutton år senare.
Det här är en mycket sevärd dokumentär. Särskilt uppskattar jag att människor som kände Olof Palme får komma till tals. Det blir förstås extra starkt när sonen Mårten syns i rutan.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Ja tänk att 30 år gått, ändå verkar nästan varenda människa minnas exakt vad man gjorde/var, när man fick reda på att det hemska skett. Det säger en del om att det verkligen påverkat hela folket, oavsett vilken färg man röstar.
Jag ska försöka se dokumentären senare på play
Ja jag låg i min säng och lyssnade på radion när dödsbudet kom! Fruktansvärt! Sen skulle vi på fest på lördagskvällen, men den ställdes in på grund av mordet.
Jag rekommenderar den här dokumentären varmt, men den är i två delar och varje del en timme lång, bara så du vet.
Ännu en gång bra tips om missade program! Tack Tofflan! Fy, jag minns att telefonen ringde, en inte annars morronpigg god vän plingar vid 06- tiden den morgonen och berättar om det inträffade. Det blev, som en person sade i programmet- ett vacuum. Fortfarande efter alla år så har jag svårt att fatta detta.
Men du… Serien, som är om två delar, går säkert i repris och finns säkert på TV4 Play!
Ja jag minns precis vad jag gjorde när jag hörde det första gången – lyssnade på radio i sängen utan att ha sovit än den natten… Och jag håller med… Det är så svårt att fatta, trots 30 gångna år…