Ett inlägg i vilket luften har gått skribenten.
Det är rea på mitt manus. Har du nåt bud???
De senaste fem månaderna har jag text- och språkgranskat andras texter. Jag har tjänat pengar på det. Idag startar bokrean och jag rear ut mitt eget manus på Instagram, bland annat. (Hittills utan framgång, dock. Folk tycks föredra andras böcker…) Men nu vill jag börja skriva på Tvåan – och att skriva är det jag vill ägna mig åt på riktigt. Att skriva böcker.
Det flög inga kossor över månen i morse heller.
En måste emellertid kunna betala räkningar och leva också och några kossor flyger inte över månen lika lite som mirakel sker. Livet är en kamp – och mer behöver jag inte säga om det. Den som förstår vad jag menar förstår. Den som inte fattar får leva i ovisshet för den här bloggen är som ett såll. Och jag vill inte att alla ska veta allt. Men jag tycker att en och annan skulle kunna prova på att leva i ovisshet ett tag bara för att se hur länge h*n skulle överleva och för att kanske lära sig att inte döma andra när man inte har hela bilden. Jag har levt i ovisshet i över sju år nu. Jag vet precis vad det handlar om. Hittills har jag överlevt, men jag har stått vid järnvägen många gånger, så att säga. Det förstår inte såna som du – om du inte har stått där själv.
Nu har jag haft en liten pratstund med Fästmön. Huvudet känns som det innehåller bly och jag är så trött, så trött, så in i döden trött. Jag ska ta en macka och en dusch innan jag telefonerar med mamma. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen (utan att be om ursäkt för det!) för att se första delen av Palme – sista timmarna på TV4. Det är ju snart 30 år sen Sveriges dåvarande statsminister mördades på en gata i Stockholm. Mina tankar går till hans hustru Lisbeth som var med vid tillfället och som varje år vid den här tiden påminns om det som hände – vissa år lite extra mycket. Samtidigt vill jag – som så många andra och säkerligen även Lisbeth Palme – veta vem mördaren är så att h*n kan straffas.
Innan jag går till köket vill jag bara tacka Johanna och Bonniers för boken som hittade vägen ner i min postbox idag!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Toppen att den är framme! Trevlig läsning. 🙂
Jag ser verkligen fram emot att läsa nåt spännande nu när jag har haft en ”deckarfri” månad! 😛
Ta hand om dig!
Kram
Tack snälla Gunilla för att du bryr dig! Det är en tung dag idag.
Kram!
Då måste man vara extra snäll mot sig själv!
Det kan jag inte. Jag kämpar bara för att överleva.
Tack igen för att du bryr dig genom att kommentera – du som har det så svårt själv. Det betyder mycket.
Så ledsamt att läsa att livet är mörkt. Kram!
Jo det är ledsamt när livet är mörkt också. Tack för kramen!
Jag reser ner till ”pussgurkorna i södern” i eftermiddag och blir där till måndag kväll, ska försöka sända över lite positiv energi till dig därifrån. Jag tänker på dig, det hoppas jag du vet.
Cyberstyrkekramar i massor!
Du är bästa vännen, Agneta! Hoppas du får fina dagar i södern!
Kramar!