Antikrundan 2016: Varberg

Ett antikt inlägg.

---

 

Torsdag och ordningen återställd: jag glodde på Antikrundan. Kvällens program gick från Varberg och där har jag aldrig varit. Vilken tur att Antikrundan åkte dit i somras så att jag åtminstone kunde få se varbergarnas snygga saker! Som vanligt satt jag i mitt högsäte (<== bästefåtöljen) och amatörvärderade via programmets app på min mobil.

Här är kvällens coolaste prylar, enligt min mening:

• Glasfirren, som var en fågel, värderades till     30 000 kronor. Jag tyckte att det var läcker och ovanlig och satte ett värde på hela 75 000 kronor.
• Guldbroschen med tre prinsars lockar värderades till mellan 8 000 och   10 000 kronor. Jag tycker den var värd 25 000 kronor.
• Silverskrinet värderade både experten och jag till 150 000 kronor.
• Kabinettskåpet värderades till mellan 15 000 och 20 000 kronor. Där var jag överens med experten!
• Carl Larsson-skissen var både fläckig och trasig, men värd mellan        30 000 och 35 000 kronor. Jag värderade den något lägre, till 25 000 kronor.
• Briljantbroschen värderade experten till mellan 33 000 och 37 000 kronor. Jag värderade den mitt i prick, till 35 000 kronor.
• Hästekipaget värderade experten till mellan 50 000 och 60 000 kronor. Jag la mig lite lägre, på 45 000 kronor.
• Spegeln värderades till mellan 8 000 och 12 000 kronor. Jag la mig lite högre, på 15 000 kronor.
• Fickuret visade sig vara värt 50 000 kronor. Jag värderade till 40 000 kronor.

Nästa vecka är Antikrundan tillbaka i Simrishamn. Jag hoppas att jag har blivit lite bättre på att värdera till dess. I kväll var jag antikintresserad – och det stämmer ju.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klarare?

Ett klara-färdiga-gå-inlägg? Knappast.

---

 

Min jobbväska håller på att falla sönder och samman, men den innehåller fortfarande ”allt”.

Att det här dagen blev klarare kan en inte direkt säga. Morgonen inleddes med minusgrader och snöfall, eftermiddagen avslutades med regn och slask. Och däremellan har jag jobbat. Eller försökt. Jag har försökt hantera och bemöta olika människor som har stått i mitt dörrhål och velat saker. Jag har försökt förhålla mig till det faktum att timglasets sand rinner ut. Jobbat på, suttit i avstämningsmöte och, avslutningsvis, varit en kollega behjälplig med medicin. (Min jobbväska, som håller på att falla sönder och samman, är som Muminmammans handväska – den innehåller ”allt”!)

Prioriteringar är klara, jag vet vad jag ska göra i morgon. Jag vet också att det kommer ett viktigt akutjobb nästa vecka. Ovanpå det är jag kallad till ett samtal som jag bävar för. Det blev en del funderingar som vädrades under dagens go-lunch i restaurangen när NK* och jag fick sällskap av kollegan H. I övrigt en trevlig lunch. Dessutom gladde det mig att min sjuka kollega hade återvänt från de döende idag. Själv känner jag mig lite halvrisig, men undrar om det inte mest är psykiskt.

Jag tänker inte bli sjuk till helgen. I kväll botar jag mig med Antikrundan och Gåsmamman, i morgon med Fästmön och på söndag med en födelsedag i familjen.

En reflektion, bara, med tanke på födelsedagar… Idag skulle min farfar ha fyllt 116 år och Ted Gärdestad 60. Jag tror att Lars Lerin hade kunnat velat bli vän med båda. Lars Lerin är just… oskyldigt blå…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det du inte såg

Ett inlägg om en bok.

---

 

Nä, sport och idrott är inte min grej. Därför blir du kanske förvånad när du ser att jag har läst boken Det du inte såg som Patrik Sjöberg har skrivit tillsammas med Markus Lutteman (den senare skriver också läskigheter ihop med Mons Kallentoft). Den här boken är ingen läskig bok på så sätt att den inte är nån deckare eller spänningsroman utan en biografi. Men vi som har varit med ett tag vet att Livet kan vara nog så läskigt. Patrik Sjöberg har inte varit förskonad. Jag lånade boken av Fästmön.

Patrik Sjöberg var alltså en duktig och firad höjdhoppare. Han ansågs nog ganska kaxig, särskilt för att han rökte, festade och inte betedde sig som andra idrottsmän. Här berättar han om sin karriär som höjdhoppare, men också om sitt liv vid sidan om. Ett liv kantat av skandaler, alkohol och pengar, till exempel. Och så var det där med sexövergreppen hans tränare utsatte honom för… Övergrepp som kom i dagen först efter att tränaren hade dött och Patrik Sjöberg satte sig med Markus Lutteman och gjorde den här boken.

De sidor som handlar om resultat och tävlingar läste jag… rätt fort. Boken är inte särskilt välskriven generellt sätt, vilket förvånar mig något – Markus Lutteman är trots allt både författare journalist. Vidare hänger jag upp mig på att så mycket är alla andras fel – eller beror på Omständigheter. Skatteaffärer och stora pengar, men Patrik Sjöberg ger kängor åt folk som verkligen tjänar pengar. Eh… hans egna miljoner, då? Alkoholen och kokainet viftar han liksom bort, men i mina ögon är han en klar missbrukarnatur. Allt går inte att skylla på övergreppen, samtidigt är det fruktansvärt att han har blivit utsatt för detta. Jag hoppas verkligen att det är bättre koll på ungdomstränare idag.

Toffelomdömet blir medel.

 

När jag läser Patrik Sjöbergs bok kan jag inte låta bli att dra paralleller till min egen bok, den som än så länge är ett manus. Nu handlar den inte om varken sport eller övergrepp eller alkohol, men dess titel, Det som hände, påminner om Patrik Sjöbergs. Och rannsakar jag mig själv noterar jag att både alla andra och Omständigheter finns i mitt manus lite väl ofta… Det kanske är tur att den inte är utgiven än.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »