Vänligen Lars Lerin: Christer Sjögren

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Lars Lerin och Christer Sjögren… Vad kan de ha gemensamt? Faktiskt en hel del, visade det sig i kvällens Vänligen Lars Lerin. Det jag visste i förväg var att de båda är värmlänningar. Men sen var det lite mer…

Lars Lerin tog bilen runt sjön för att träffa en dansbandskung. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Kaffe och tårta på Christer Sjögrens brygga. Jorå, de båda är inte bara värmlänningar, de är grannar också. Tanken var att Lars skulle ta båten till Christer, men nån sjöman är han väl inte riktigt, konstaterade han själv. Så det blev bilen till dansbandskungen – som dessutom samlar på bilar. En olikhet herrarna emellan dock, för Lars Lerin lekte hellre med dockor.

Spännande var det att höra delar av dialogen om mammor och ensamhet. Och även om det hade läckt ut i förväg är det en lustig historia, den om Lars pappa och Christers mamma – paret som förlovade sig en midsommarafton.

Det var en trivsam stämning, men det blev inte riktigt den närhet som jag noterade med ett par av de andra nya vännerna som Lars Lerin har träffat. Kvällens program får ändå högt Toffelomdöme. Nästa gång träffar Lars Lerin den norske konstnären Bjarne Melgaard – som jag inte vet ett smack om. Spännande!

Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

Mikael Persbrandt

Leif GW Persson

Nino Ramsby

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Öppnas i händelse av min död

Ett inlägg om en bok.

---

 

I januari nätshoppade jag ett gäng pocketböcker. En par av dessa var böcker som hamnat på topplistor. Nu har jag läst en av dem, Liane Moriartys bok Öppnas i händelse av min död. Men det var rätt idiotiskt av mig att köpa just den eftersom den faktiskt redan fanns i familjen…

Boken cirkulerar kring det titeln säger – ett brev. Den perfekta Cecilia går upp på vinden för att leta efter en sten från Berlinmuren. Av en slump hittar hon ett brev från sin man. Brevet är adresserat till henne, med tillägget

Öppnas i händelse av min död.

Problemet är bara att Cecilias man inte är död. Och hur ska hon göra nu? Samtidigt får vi läsare följa ett par andra familjers öden. Människor och öden som hänger ihop med det där förbaskade brevet Cecilia hittar. Och den unga Janie, som hittades mördad för många år sen.

Den här bestsellern är en sorts feelbadroman, om en nu får uttrycka sig så illa. Det är en bok som handlar om

om.

Du vet, om om inte var, då… Jag tycker att den börjar otroligt rörigt, från flera olika håll. Men författaren driver skickligt historien framåt och väver samman människorna i persongalleriet. Slutet är kanske inte jätteöverraskande, men det är ändå väldigt tänkvärt. Trots att en central händelse i boken är ett mord är detta inte nån deckare utan snarare en relationsroman. Författaren är från Australien och jag blev aningen förvirrad när det talades om höst trots att det är påsktid i boken…

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Läcker(de)t?

Ett blött inlägg om papper.

---

 

Mycket papper blir det på en dag…

Papper kan en ha till mycket. Jag själv jobbar mest digitalt nu för tiden. Eller vid datorn. Men en och annan utskrift på papper blir det! Jag gillar inte att läsa via datorskärmen, även om mina nya brillor är jättebra. Det skulle aldrig falla mig in heller att läsa det som kallas e-bok eller lyssna på en bok – och det säger jag inte bara för att jag kände mig lurad av somliga kring den där kampanjen mot bokmoms på e-böcker som jag ställde upp på utan att få ett jota. Den som känner mig vet att jag älskar fysiska böcker. De ska läsas på gammalt hederligt sätt, de ska gå att ta på, lukta på och helst ska jag få stoppa dem i mina hyllor. På arbetstid läser jag förstås inte mina skönlitterära böcker. Fast jag har alltid med mig min bok på gång i jobbväskan för raster och toalettbesök. Nä, på jobbet läser jag mest annat. Idag blev det… väldigt mycket… Det är lite av ett Sisyfos-arbete. Så snart jag är klar så långt jag förmår är det bara att börja på nästa. Därför blir det en ny rapport i morgon.

Papper skulle jag emellertid ha behövt till Clark Kent*. Igår när jag åkte hem upptäckte jag att det var lite blött på golvet vid passagerarstolen fram. Idag var det torrt, men det blev blött på hemvägen. Det är ju själva F*N! Nu har jag äntligen fått ordning på mina läckande kranar här hemma – och då ska det vara nåt läckage i bilen! Jag kollade när jag kom hem i garaget och det är inte jätteblött och inget som luktar nåt. Hum… får hålla detta under uppsikt, helt klart. Men… om Clark Kent ”stannar” då lär även jag ”stanna”, för hur ska jag ta mig nånstans utan honom? (<== retorisk fråga).

Jag fick ett telefonsamtal på eftermiddagen som först gav mig nån sorts hopp. Sen blev jag besviken och undrade om den som ringde hade

läst men inte förstått.

Så i helgen ska jag sätta mig och skriva koncentrerat innan jag dammsuger. Troligtvis skriver jag ut på papper också. Det gäller att skaffa sig sitt på det torra, så att säga – utan att säga för mycket.

Dags för en McFest innan jag tar tag i kvällens måsten. Skogaholmslimpa rules!

McFest!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »