Ett inlägg om andras barn, ljuv musik och om att bo i en igloo.

Här är en tidigare bild på Markus och mig, på den tiden han hette Maskil. Här är en inte ens två månader – men somnade gott hos Tofflan redan då. Notera också UTAN napp!
I fredags gjorde jag nåt jag aldrig har gjort förut: jag matade en bebis. Ja, det är inte klokt. Tofflan… Mata en bebis… Bebis och Tofflan är ju ingen ekvation som går att lösa, men den som såg oss tänkte säkert:
Hon tränar nog inför barnbarnen.
Jag får aldrig några barnbarn. Däremot är jag modig nog att våga prova nya saker. Markus mamma var uppenbarligen modig hon också. Hon lät mig sitta med sonen, cirka tre månader, i knäet, mata gossen med flaska (mamma själv hade druckit kaffe och ville inte att Markus skulle få det i sig genom att bli ammad) och låta det lilla människobarnet somna i Toffelarmarna när flarran var tömd. Inte ens ett rap eller en lite fjärt från Markus – han slocknade som ett ljus. Så vem vet… Jag kanske även kan sätta upp
nanny
på mitt CV? Häftigt var det, i alla fall, och nu när jag har provat att mata bebis kanske nästa steg blir att… byta blöja..? Nåt bildbevis på ovanstående finns emellertid inte. Jag kunde ju inte fota när jag hade en sån dyrgrip i armarna.

Vattenmusik i stereon igår.
Kanske hade jag varit en riktigt snäll tant om jag tagit hand om egna barn. När det gäller andras barn kan jag ha lite… kort om tålamod. Fast oftast är det inte barnen jag har svårt för utan deras föräldrar. Att ordna ett jätteparty hemma i lägenheten i ett flerfamiljshus för ett barn som ännu inte kan gå är exempel på sånt jag tycker mindre om. Allra helst som vi har en förträfflig lokal i huset intill där det går in hur mycket folk som helst, nästan, och inga grannar störs. Dessutom är lokalen billig att hyra och där finns pentry med spis, micro, porslin och diskmaskin… Nästan bättre utrustat än mitt hem, alltså – det är ju diskmaskinslöst.
Så igår var jag inte nån Nanny Tofflan, ingen snäll tant. Jag lyssnade på vatten. Det vill säga spelade Händels Water music på stereon i köket. Högt. Mycket högt. Sen fortsatte jag med min Classical Collection, en samling om fem CD-skivor med cirka 400 timmars klassisk musik. Jag lyssnade till och med CD nummer två. Sen var det TV-dags mellan klockan 20 och cirka 22.30. Då spred vardagsrumsstereons högtalare ljudet av stjärnor och skumma timmar. Högt. Jag ska sluta vara så tyst har jag bestämt mig för. Det hjälper ju inte att klaga, inget händer mer än att folk blir sura. Så…
If you can’t beat ‘em, join ‘em.
Den enda vattenmusik jag har hört idag är duschen. Ljuvligt varm. Mitt hem är som igloo och igår hittade jag is – inte vilken is som helst utan is – på fönsterkarmens insida i sovrummet. Hur BRF-ordföranden kan hävda att jag har 21 grader i min lägenhet säger emot sig självt med tanke på isen. Men är det värt att klaga? Nej. Jag får flytta in i badrummet, hemmets varmaste rum. Hela 19 grader är det där.
Igår fick jag dessutom ta till vin för att bli varm. Jag drack ett och ett halvt glas vitt till maten och ett glas rött framför TV:n. Nej, jag söp inte, Mannen, jag njöt och blev varm. Här är några bilder från min lördagskväll:
Livet är kort.
Det är en magisk känsla när en liten knodd (inte de egna, det är en annan sak!) äter och/eller somnar nöjd i ens armar <3! Åh, nu längtar jag till mina små i Skåne..
Men fy så kallt du har det inne! Inte OK!
Men mormor får snart åka till Skåne igen! 😛
Det är väl BRF:s eller grannarnas nya sätt att frysa ut mig… 👿
Mysigt med så små guldklimpar, värre blir de i 5-6 års ålder, då de ofta börjar säga emot 😉
Kan tänka mig att du är som min bästis, som hävdar att hon absolut inte tycker om barn, men alla barn är otroligt förtjusta i henne!
Is på fönsterkarmen!
Byttes det inte fönster för inte så länge sedan?
Tycker ju att du ska klaga, man ska inte behöva frysa hemma, du betalar ju för sjutton för värmen!
Här har det snöat idag och jag har inte varit utanför dörren.
Gustav har varit ute och skottat gångar i trädgården åt Morris, han är INTE bortskämd vår katt 😉
Ha dé!/Kram
Men nä. Det är i den åldern ungar blir ”roliga” för då kan en ju prata med dem. När de är bebisar… Jag är så rädd att jag ska tappa dem eller nåt… 😮
Men jag HAR ju klagat, flera gånger, och får höra att jag har 21 grader inomhus enligt deras mätningar. 👿
Det snöade i morse och det har blåst hela dan. Jag har inte varit utanför dörren. Kollade folk som passerade utanför köksfönstret, folk som varit på Tokerian och handlat. De såg väldigt frusna ut…
Gulligt av Gustav! 😛
Kram!