Ett inlägg om att leva och dö.
Jag vet inte hur många gånger en kan dö under en livstid. Eller under en period av sex, sju år. Dö och återuppstå, för det mesta till nya små helveten på jorden. Nog måtte jag vara av ett virke som är det segaste sega, för varje gång jag tror att jag äntligen ska få sova för alltid, går väckningsalarmet igång. Min kropp har emellertid börjat säga ifrån rejält. Till exempel är det min tredje dag med huvudvärk.
Nu tänker jag inte berätta mer. Det finns vänliga och omtänksamma människor som läser mina ord på den här bloggen, men det finns också personer som är ondskan själva. Givetvis njuter dessa senare när jag har det svårt – den känslan kan jag inte ta ifrån dem. Det enda jag kan göra är att inte stilla deras nyfikenhet så att de kan sprida sina falska slutsatser i sociala medier. Jag läste förresten att EU vill införa ny dataskyddslagstiftning och att en konsekvens av det kan bli att företag inte får hantera data från den som är 16 år. Det skulle bland annat innebära att unga behöver föräldrars tillstånd för att öppna konton inom sociala medier. Fint tänkt, men det skyddar ju inte mot till exempel farmödrar som är riktiga troll i cyberspace. Tänk om nån kunde stifta lagar mot dessa tanter som borde vara goda förebilder för sina barnbarn. I snart sex år har en av dem förföljt, hånat, förtalat mig. Även det är som att dö flera gånger under en livstid och sen återuppstå. Det tar nämligen inte slut förrän utrymmet på den här bloggen tar slut. Så länge tänker jag skriva och lika länge till lär jag vara förföljd. Nu återstår sex procent.
Det är ljusare himmel idag.
Nånting ljusare än inledningen är vädret. Idag är himlen lite blå, faktiskt. Det har varit ganska kallt här i några dar, men nån snö har vi inte fått. Det är bara frostigt och halt och jag skrapar bilrutor så svetten sprutar innan jag kan åka hem från jobbet. Alla klappar och all julmat utom rena färskvaror är inhandlade. Jag har försökt köpa små förpackningar, för både mamma och jag äter mindre och mindre. Tyvärr är det svårt att hitta livsmedel av lägre vikt – allt tycks göras för storfamiljer. Som alla de senaste jularna är vi bara två som firar tillsammans. Men det är inte så bara – ingen av oss två behöver sitta ensam, bitter och ledsen under varken jul eller nyår. Och när det nya året inleds återuppstår livet och dess prövningar igen. Jag kan bara hoppas att vi får vara skonade under ett par veckor. Få vila och hämta krafter för att utstå nya kamper.
Ha en god och ljus onsdag och du som är den du utger dig för att vara får gärna skriva några rader i en kommentar!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Tre dagar med huvudvärk, ja det låter då inte alls bra, jag hoppas verkligen det går över.
Skönt ändå att vara klar med det mesta vad gäller julmat o klappar 🙂
Krya på dig !!
Det känns lite bättre nu i kväll, men jag är fortfarande påverkad av värken.
Mycket skönt! 😛
Hare gott, vännen!
Jösses, tänk att det finns människor som inte kan fylla sitt liv med annat än hat och elände. Låt det inte ta för mycket energi av dig.
Kram
Ja du om nån vet ju hur det är att vara drabbad. Det gäller att inte låta elakingar sno energi. Vissa dar blir jag bara förbannad, men de allra flesta dar struntar jag i såna människor. Jag har turen att vara omgiven av en massa snälla och goda människor som GER mig energi i stället.
Var rädd om dig och kram!
Måtte alla trollkärringar föräta sig på julskinka och få knäcksmet i tangentbordet!
Hoppas att du och lilla mamsen får fina helger tillsammans nu framöver – och att livet blir snällare mot dig. Det förtjänar du!
Kram
Gulliga Agneta!!! Jag önskar dig fina helger också framöver, som maka, mor, svärmor och mormor. Det förtjänar DU!
Kram!