Posted in Film, Personligt, TV, tagged Beck: Sjukhusmorden, Bron, dö, fall, fasa, få till det, gapig, gåpåig, grått, Gunilla Nyroos, hår, läsglasögon, läskig, mördad, miss Marple, omdöme, repris, rollfigur, rossla, söndagskväll, sjukhus, son, Stänkaren, tom morfinspruta, trist, trovärdig, TV4, väldigt länge sen on 07 december 2015|
Ett inlägg om en film.
Söndagskväll och Bron är slut. Fasa! Jag blev hänvisad till miljonte reprisen av en Miss Marple-film. Eller Beck: Sjukhusmorden (2015). Jag valde TV4 och Beck, för det var väldigt länge sen. Och det förstår jag…
Filmen börjar ganska läskigt med att en kvinna rosslar och dör. Hon befinner sig på sjukhus och hennes son menar att hon har blivit mördad. Det ligger nämligen en tom morfinspruta intill henne. Martin Beck och Gunvald Larsson tar tag i fallet – precis som tidigare på lite olika sätt.
Det var några år sen jag såg en Beckfilm. Jag slutade titta när jag tyckte att de blev för lika och det var några år sen. Men inte mycket har förändrats mer än att Gunvald fått lite grått i håret och behöver läsglasögon. I övrigt var alla lika trista som förut. Beck får aldrig till det med kvinnor, Gunvald är gapig och gåpåig och Stänkaren är som han alltid har varit. Till och med Gunilla Nyroos är… trist – i vart fall hennes rollfigur.
Toffelomdömet blir lågt, men inte det lägsta. Filmen började i alla fall… trovärdigt…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Film, Personligt, TV, tagged arbetsvecka, bästefåtölj, besviken, Devil, djävulen, falla platt, fredag, fredagskväll, funka som sömnpiller, gång, härligt trött, hiss, instängd, klättra, läskig, människor, nominerad, omdöme, omslag, pris, rädd, rysare, ryslig, skrämd, skyskrapa, somna, spännande, tas av daga, titta, trist, TV6, uppiggat on 07 december 2015|
Ett inlägg om en film.
På fredagskvällar, när jag är så där härligt trött efter en arbetsvecka, har jag god lust att sjunka ner i bästefåtöljen och bara se nån bra och läskig film på TV. TV6 aviserade filmen Devil (2010) som en rysare i fredags. Hoppfullt bänkade jag mig för att bli riktigt uppiggat skrämd.
Filmen handlar om ett gäng människor som blir fast i en hiss på väg upp i en skyskrapa. Utanför jobbas det för att rädda dem, men det ingen vet ursprungligen är att djävulen är bland de instängda. Och en efter en tas de av daga.
Faktum är att den här filmen är lika trist som sitt omslag. Det som hade kunnat vara riktigt läskigt faller bara platt. Jag blev inte ett dugg rädd, inte ens när det klättras utanför hissen. Jag hade bara fruktansvärt tråkigt. Varför tittade jag då? Tja, nånstans, nån gång hoppades jag att det skulle bli rysligt spännande. Jag blev besviken. Dessutom begriper jag ingenting när jag läser om den på nätet och ser att den blivit nominerad för två (2) priser.
Toffelomdömet blir det lägsta. Se inte den här filmen om du inte vill somna. Den får nämligen en toffla för att den kan funka som sömnpiller.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Trams, Vänner, tagged alternativ användning, annonsera, bild, damma, dröm, dust buster, fast inredning, färdig, föra i hamn, fikaställe, flyta på, glad, gröna, gröna mappar, horn, humor, inventarier, jobba, konkret, korrektur, korridor, lampa, lay out, låda, ledig, ljus, lunchrum, mål, mejl, nöjd, piffa, projekt, rapport, röda mappar, relativ nybörjare, rolig, se, självkänsla, skåp, skratta mycket, snäll, solig, språkgranska, textgranska, tomkartonger, vakna, vaktis, varm i kläderna on 07 december 2015|
6 Comments »
Ett ljust inlägg.
Det är baske mig nästan bättre och roligare dar när jag jobbar än när jag är ledig! Förutom när jag får träffa Fästmön, förstås. Men i morse visste jag redan bums att det skulle bli en bra dag – jag hade drömt om både Anna och vännen Agneta, så det bådade gott (båda var snälla i drömmen). Och så vaknade jag till en solig morgon.
En solig morgon.
Mappar med sånt jag håller på med. Vid den röda pilen en grön mapp med mitt enda helt färdiga hittills.
Det flöt på bra på jobbet och en kan nu säga att vissa mål har nåtts. Men roligast av allt var nog att upptäcka att en rapport är helt färdig och släppt. Jag blev så glad att jag sprang ner till vaktis och hämtade gröna mappar, naturligtvis i hopp om att få mer material färdigt. De röda mapparna är texter som är ute på en korrektursväng efter att jag har text- och språkgranskat innehållet. De blåa mapparna innehåller material som är färdigt för lay out eller har börjat lay outas. Alltihop finns förstås i min dator på jobbet, men som relativ nybörjare fortfarande (lite mer än två månader) på jobbet behöver jag vara något mer konkret än kollegor som är varmare i sina kläder. Och för självkänslan är det mycket bra att faktiskt se att jag har gjort och gör nåt. Det som inte syns i bild är de sex mappar med ett gammalt projekt som jag nu försöker föra i hamn. De ligger i en alldeles egen liten låda. Men idag blev tre av de röda mapparna blå. Jag är nöjd!
Tomkartongerna vid vårt fikaställe är nu inne på sin åttonde dag. De tillhör alltså numera inventarierna.
En rolig dag har det varit på jobbet dessutom. Jag skrattar mycket varje dag jag jobbar. Mina kollegor är underbart roliga. Kollegan H mejlade mig en bild av en alternativ användning av det märkliga ”skåpet” som fortfarande ligger i korridoren utanför hennes rum. Själv spånade jag kring hur vi skulle kunna inreda med tomkartongerna som står i ena hörnet av vårt fikaställe. Kartongerna är nu inne på sin åttonde dag och börjar kännas som om de är inventarier. Alltså att de liksom tillhör den fasta inredningen. De behöver bara… piffas lite… Men var lugn, det finns många idéer kring detta.
Nåt annat som skulle behöva… piffas lite är våra lampor i lunchrummet. Eller snarare dammas. Vi får nog annonsera efter en dust buster, helt enkelt…
”Who we’re gonna call? Dust busters!”
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 