Posted in Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged adventsfika, adventsljusstake, alkohol, andra advent, äldste bonusson, bädda rent, bära, bensinmack, ett glas rött, fikonmarmelad, foto, freda oss, goda ostar, gott, hästastaken, himlen öppnade sig, huslig, kaffe, katt, kattungar, köksbord, knävärk, låst, levande, lida, livet, ljus, Luddskallarna, lussekatt, mamma, mörkt, middag, nyfiken, ont i axlarna, parkering, påssjuka, pepparkakor, rödvin, regn, söka jobb, söt nos, shopping, sken, snäll, stake, stilla, stoppa en strumpa, tända på, telefoni, tvätta, vardgsrum, vräka ner on 06 december 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om andra advent.
Citrus på bordet fast hon inte får.
Om det är nåt en skulle kunna tro att det är brist på i mitt liv så är det stakar. Men faktum är att jag har sett så många såna ”live” idag att det räcker och blir över. Eller nej. Den typen av stakar som jag har sett är visserligen av det levande slaget och såna en tänder på, men de har samtliga haft ljus. Andra advent har jag firat ganska storslaget med såväl stakar som lussekatter. Sötaste lussekatten var nog den här intill.
Men först var jag lite huslig här hemma. Tvättade, bäddade rent, hade syjunta stoppade en och annan strumpa och sökte ett jobb. Innan jag åkte och hämtade Fästmön ringde jag mamma. Framåt eftermiddagen fick regnet en ny skjuts och det fullkomligt vräkte ner ett tag. Anna och jag åkte och handlade och på väg ut till Förorten var det som om himlen öppnade sig. I stället för att köra 70 fick jag hålla 40 fram till bensinmacken.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Äldste bonussonen var snäll nog och kom och mötte oss vid parkeringen i Himlen samt bar vår medförda last. Anna hade nämligen handlat ett och annat till Luddskallarna* och sånt är tungt. Jag lider fortfarande av påssjukan från igår – mina axlar är riktigt onda. Knävärken vill inte heller ge med sig, irriterande nog. Anna fick inte äta utan tvingades koka kaffe till mig. Till kaffet hade vi pepparkakor och lussekatter, de senare även av det levande slaget. Och trots att katterna fick mat – av Mommisen** – hade vi fullt sjå att freda oss från deras nyfikna och söta nosar. Inte kan de vara stilla heller så en kan ta bra bilder på dem…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Hemma i New Village var det mörkt. Det blev till att tända… en stake, förstås. Denna gång blev det hästastaken från vännen M i vardagsrummet. I skenet från dess två ljus intog jag min middag – de goda ostarna och fikonmarmeladen som jag inte åt igår samt ett glas rött. Ibland är livet bara så… gött…
Detta bildspel kräver JavaScript.
*Luddskallarna = katterna Mini, Lucifer och Citrus
**Mommisen = Tofflan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Puckon, Trams, Vänner, tagged alkohol, andra advent, avsky, ärtor, barn- och ungdomslitteratur, bädda rent, ben, besvärlig, bil, billigt, blackout, blå, bråk, BRF-styrelsen, Campos de Luz, dåligt samvete, dusch, element, ensam, författare, förkyld, fest, fika, fikonmarmelad, fot, frukost, glad och tacksam, goda ostar, godis, grönsaker, greja, halka, hals, hälsporre, höft, höger, helg, hjälp, humor, inte godkänt, irriterande nyheter, iskall, italienskt, Jag grejar alltså finns jag, jobba, jul, julklapp, julpynt, kallt, kasse, kattsand, knä, koka, kollega, kropp, kycklingfilé, kyla, läcka, läpp, läsa, leta, litteratur, mage, mamma, mat, matkassar, matlagning, må illa, muskelsträckningar, näsa, nöjd, nybliven änka, oätligt, omlindat ben, ostbricka, pepprigt, pommes frites, port, potatisklyftor, promenad, puss, rödvin, riksfärdtjänst, rumstemperatur, säng. riva ur, sås, söndagsmiddag, shopping, skriva, skrota omkring, slänga mat, slinka ner, sms, Som om, sovmorgon, spanskt, spis, städa, steka, stjärt, strict, surkärring, svällande bakdel, svenska, ta i trä, tack över huvude, tanka, telefoni, tofflor, torr, träffas, träningsvärk, tunt, tvätta lakan, ugn, Ulrika Kärnborg, utan kvardröjande eftersmak, vakna, varm, väninna, vänste, värk, vila, Wordfeud on 06 december 2015|
2 Comments »
Ett surkärringinlägg.
Nä, BLÄ är inte nåt godkänt ord i Wordfeud svenska strict (ja, det stavas på engelska) spelplan och borde inte vara det i mitt liv heller.
Så sant som det är sagt i rubriken: nöjd blir en visst aldrig. Bland annat tänker jag då på den förlorade sovmorgonen igår. Jag vaknade före sju och det var totalt omöjligt att somna om. Och så tänker jag på idag när jag vaknade och klockan var närmare tio… Tog visst igen sovmorgonen med besked! Dessutom värker hela kroppen utom vänster ben, fot, halsen, näsan och stjärten. Att släpa med fyra matkassar och minst lika många kassar med julklappar ger träningsvärk och muskelsträckningar. Dessutom har hälsporren i höger fot vaknat till liv och benet värker från knäet upp till höften. Så fint då – NOT! Samtidigt är allting relativt och jag tänker på vännen som halkade och nu ligger med omlindat ben och vilar det så mycket hon bara kan i helgen – för att hon ska kunna jobba. Då tänker jag att jag nog kan stå ut med värken, att magen visserligen är besvärlig men inte såsom den kan vara och dessutom är jag inte förkyld – ta i trä…
Men det är många saker jag inte är nöjd med. Julklappsinköpen igår var väl OK, men det är onekligen… luckor. Inte bra! Jag vet inte vad jag ska handla och jag vet inte när. Nästa helg är vikt för julstädning och julpyntning och helgen därpå kommer ju mamma med riksfärdtjänst.
Efter en shoppingresa som gårdagens hade jag bestämt mig för att slå på stort och laga mat. Jag brukar laga mat en eller två gånger i veckan. Det får räcka. Jag avskyr verkligen matlagning. En kycklingfilé skulle stekas, potatisklyftor med inslag av pommes värmas i ugn och ärtor kokas. <== Ja titta! Grönsaker till maten! Till detta korkade jag upp en flaska vin och så tog jag fram goda ostar och fikonmarmelad, en ostbricka lagom för en person att ha till senare. HA! Kycklingfilén kändes inte OK och potatisportionen var för stor, så hälften av maten åkte i sophinken. Tyvärr. Jag brukar aldrig slänga mat, men det här var oätligt. Sås (köpt färdig) och ärtor var det enda som slank ner utan att jag mådde illa. Vidare hade köpt lite lösgodis. Det var inte gott, det heller. I vart fall inte igår. Men kanske i kväll? Den lilla ostbrickan för en får bli söndagsmiddag, för nåt nytt försök vid spisen orkar jag inte med idag.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Inte ens vinet kunde jag trösta mig med, för det visade sig vara ett spanskt, billigt vin och jag köper bara italienska viner. Jag måste ha fått en total blackout när jag inhandlade detta! Vinet var pepprigt, tunt och utan kvardröjande eftersmak. Det enda som hände var att jag blev lite varm. Det var ju bra i sig, för här i hemmet är det kyligt. Elementen är iskalla och rumstemperaturen varierar mellan 18 och 19 grader. Igår satt en lapp på porten att BRF-styrelsen letar efter läckande element och kunde vi kolla. Jag kollade, mina var torra, men kalla. Tänkte nästan messa ordföranden om det att här minsann finns vatten i radiatorerna men ingen värme. Fast jag orkar inte bråka igen. Jag blev påmind om just bråk igår när jag observerade ett och annat pucko som skulle handla på samma ställe som jag. Men… jag är glad och tacksam för att jag har tak över huvudet – ett tag till vet jag att jag kan ha det, i alla fall.
Söndagen den andra advent är lika grå, regnig och blåsig som gårdagen. Inte ens vädret är bra… Jag har rivit ur sängen och tvättar nu lakan och ska bädda rent innan det blir frukost, om jag nu får ner nåt. Därefter slänger jag in mig i duschen. Jag hade tänkt skrota omkring här hemma idag och greja med diverse, men jag måste ut en tur på seneftermiddagen. Bilen måste tankas och Fästmön behövde hjälp med att få hem kattsand. Förhoppningsvis får jag en puss eller två och det ser jag fram emot, i alla fall.
Mamma fick ett samtal igår och ska få ett även idag. Det blir lite längre samtal på helgerna och kortare i veckorna och jag vet att hon sitter mycket ensam. Det gladde mig i alla fall att hon har tagit kontakt med en gammal väninna som nyligen blivit änka och som bor i samma område. Förhoppningsvis kan de två träffas då och då, kanske fika och eventuellt promenera om det är väder för det. Själv träffade jag också en kompis igår och fick lite irriterande nyheter. Jag träffade också en kollega som skulle inhandla nåt drickbart till en fest h*n skulle till på kvällen. Hoppas han inte valde Campos de Luz, bara…
Jag läste nåt kapitel i min bok på gång i sängen innan jag rusade upp med mitt dåliga samvete. Tänk att ”alla” tycks skriva om tofflor… Ulrika Kärnborg är inget undantag, alltså… Hon skriver dessutom om tofflor i kombo med svällande bakdel… Vad menas???
”[…] Eller är det tofflor? […]”
Ha en fin andra advent! Jag hoppas att den inte är lika sur som jag.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 