Ett inlägg om ett sjukbesök som blev lite av en katta-strof.
Anna med kattkillen Cosmos.
Jag hann precis ordna med en liten sak till konvalescenten innan jag åkte på sjukbesök. Medförandes bland annat ett rör med C-vitamin for jag till Himlen där jag avlöste mormor. Det är alltid trevligt att träffa och prata med Annas snälla mamma, men det har blivit alltför lite av den varan i sommar och i höst – av olika skäl. Jag träffar knappt Fästmön längre. Och orsakerna till det har jag ingen lust att redovisa här. Fast jag kan säga att vi fortfarande är tillsammans, nåt som retar många. Idag fick jag i alla fall träffa henne en stund och de små håriga, fyrfota busungarna och deras mamma samt konvalescenten, förstås.
Sjuklingen har piggat på sig rejält, men nog såg jag att det har tagit på krafterna. Nu är en bit över och nästa bit ska fortsätta. självklart håller jag tummarna även i fortsättningen så att det blir bra. Vi ärrade människor får peppa varandra.
Kattungarna hade växt mycket sen sist. De har fått namn – flickan heter Citrus, pojken Cosmos. Jo, jag vet att flickor inte kan ha namn som slutar på manliga -us, men det här är en modern kicka. Förresten är det inte mina katter och inte jag som bestämmer utan Anna. Jag försökte döpa dem till Toffslan och Viffslan och deras mamma till Ingela, men det slog aldrig igenom. Cosmos är större än Citrus, fast de är lika busiga båda två. De får till och med igång sin mamma Mini ibland. Ungarnad klättrar, gärna längs byxben, och de små tänderna bits ganska skönont. Jag lekte med dem idag och deras leksaksmöss. Sen blev kattungarna helt slut och la sig på soffan och somnade tvärt. Ja, de var tillfälligt utsläppta i vardagsrummet en stund idag.
Här är några bilder på busungarna:
Jag svängde förbi Äldreboendet och släppte av min älskade innan jag åkte hem till mig. Mamma fick ett telefonsamtal och därefter tog jag en vals med snabeldraken*. My neighbours are entertaining tonight. Unga män, som inte kan prata utan att skrika till varandra och som dessutom lagar mat som luktar illa hos mig. Jag ska inte lägga nån lök på nåns lax, men koka potatis till en bit varmrökt sån firre och alltså äta ordentlig middag i afton. Lax kan också lukta illa. Den här dagen har inte blivit nån katastrof vad gäller maten – än. Jag har liksom inte ätit nåt sen frukost, som jag åt vid lunch. Att dan blev en katta-strof var bara mysigt!
Resten av min kväll tillbringar jag med mina två böcker på gång. Fast klockan 21.30 ger jag mig av till Downton Abbey, förstås.
Och så måste jag säga att jag blev väldigt glad och stolt över att bli kallad
[…] en av Sveriges större bloggare […]
av Marielunds vänner! Det känns fint nu när bloggen går mot sitt slut. En ska sluta när det är som bäst, eller hur..?
Ha en fin lördagskväll!
*snabeldraken = dammsugaren
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Vilka söta kattungar!! Jag är väl mest hundmänniska men gillar katter också…men tyvärr är jag ju allergisk mot dem 😦 😦
Vi är i Sthlm i helgen vilket är avslutningen av en hyperkulturell vecka med tre teaterföreställningar, en guidad rundtur och ett museibesök. Egentligen har jag varken haft tid el ork för all kultur men såhär efteråt kan jag ju se att det kanske var det jag behövde efter en ganska tuff period med förkylning, jobbtopp o begravning.
Nog om det.
Jag har blivit så glad när jag läst dina inlägg den senaste tiden; jobbet verkar ju toppen! :):):):)
Kram! …o fortsätt skriva!
Jag är en hundmänniska, men dessa kattungar… De kom ju så oväntat och det gick bara inte att låta bli att tycka att de är helt underbara. Dessutom hjälper de till att bota min katträdsla once and for all. 😛
Jisses, verkligen hyperkulturellt! Men du har nog rätt – det är säkert vad du behöver! När det är för mycket i tillvaron är det aldrig fel med miljöombyte.
Jobbet ÄR verkligen toppen – för mig. Andra skulle säkert tycka att det är… rätt trist och ganska… nördigt. Men mig passar det! Nu är det inget fast jobb, men jag kan se fram emot ett par, tre månadslöner i alla fall ytterligare.
Jag har alltid skrivit och jag slutar aldrig. Men bloggen tar slut när dess utrymme tar slut – det kan jag inte göra nåt åt. Nån ny blogg är inte aktuellt för min del. Var sak har sin tid.
Kram och njut av Stockholm! 😛
Tjingeling!
Nu har jetlagen lagt sig skapligt och vi sover när vi ska och är vakna när vi ska igen. New York var helt fantastiskt! Vi får prata om det när vi träffas eller hörs på telefon, eller nåt.
Det jag ville säga var att det går väl an att ha kattungar klättrande på benen när man har byxor på sig. Annat är det när man inte har det och det kommer kattungar klättrande uppför benen. Onti onti!!!
Och en av Sveriges större bloggare…! Wow, liksom!
Stolt jag är över min kompis! 🙂
Kramen!!
Välkomna hem! 😛 Jag har nog sett att du har tittat in här nån gång.
Förstår att NY var fantastiskt – själv kommer jag ingenstans som vanligt, men njuter av och trivs med att jobba. 😛 Vi kan väl telefonera nån kväll (dock inte idag, för jag ska bort?!
Jaa du… Sylvassa små klor… Vilka klättrare de har blivit! Anna har stängt in dem i Fridas rum och satt en stor inramad affisch för. De klarar inte att klättra på den utan glider. Mamman, däremot, tar riktigt snygga svanhopp över tavlan! 😛
Ja… eh… det där med en av Sveriges största bloggare är definitivt en överdrift. Förresten upphör ju den här bloggen snart. Men glad att du är stolt! 😛
Kram!