Ett inlägg om fortsatt lärande, teknikens under och lite annat kul, som att vara gillad, till exempel.

Här fick jag vänta på grön gubbe ett tag i morse.
Det var lite svårt att sova fram på morgontimmarna. Mina ben har krampat tre nätter i rad och den gångna natten var det inget undantag från detta. Jag skuttade upp – och sen var det förstås omöjligt att somna om. Till sist gav jag upp. Detta fick till följd att jag kom iväg till jobbet i rätt god tid, så jag bestämde mig för att kolla om det fanns möjlighet att parkera gratis längs allmän väg. Det fanns det! Och därmed har jag sparat en parkeringsbiljett. Den kan komma till användning på måndag morgon, för då måste jag definitivt upp tidigt. Skälet är att jag ska skicka in mitt sista kort till a-kassan – på ett tag i alla fall – och försöka besvara deras märkliga meddelande. Det gäller emellertid att inte komma för tidigt till jobbet. Nu är det andra morgonen i rad jag får stå utanför och vänta – mitt passerkort funkar nämligen inte förrän efter klockan åtta. Kortläsaren visar röd gubbe innan när jag provar.
Men där fortfarande roligt på jobbet! Det kanske inte du skulle tycka, men jag har kul. Jag trivs när jag får ägna mig åt språk och skrivande. Dessutom lär jag mig nya saker varje dag. En del är användbart, annat mest kul och kuriosa för mig. Inte visste jag att det finns Ulrikamalm. Och Tetris har jag hört talast om, men inte Tätriset…
I morse gjorde jag färdigt ett korr i Word. Det var väldigt välskrivet och få ändringar. Men ändå, några ändringar. Tyvärr visade sig inte dessa korrigeringar för huvudredaktören, trots att jag följt instruktioner. Jag ska erkänna att jag mest har använt Word som skrivmaskin tidigare, men jag följde verkligen instruktionerna till punkt och pricka. Hos mig ser dokumentet helt OK ut och det syns exakt var jag har gjort ändringarna. Huvudredaktören ser dem emellertid inte. Jag gissar att det här är sånt här som kalls för Teknikens under. Nästa vecka ska vi träffas och ha en genomgång. Förhoppningsvis blir allting klarare då.
Människorna på jobbet är fortfarande väldigt trevliga. Alla hälsar och presenterar sig och jag känner mig både välkomnad och behövd. Och fyra stycken sju stycken idag (skärmdumpen är från igår) gillar uppenbarligen att jag jobbar här, enligt vårt intranät.

Fyra gillar att jag är här. Fast sen jag tog skärmdumpen har de blivit sju.

Berömmet gjorde mig lika röd i ansiktet som sylten på min tallrik.
Roligast av allt var det nog på lunchen. Ja, inte för att det var rast utan för att närmaste kollegan och jag gick ner till restaurangen så Tofflan fick äta ärtsoppa utan gris och pannkakor med sylt och grädde. Som grädde på grädden kom en person fram till vårt bord och tackade mig (!) för ett gott utfört arbete med en rapport till regeringen, mitt allra första uppdrag på nya jobbet. Maj gadd, jag blev lika röd i ansiktet som sylten på min pannkaka… Men samtidigt, så roligt att nån inte bara tycker att det var bra jobbat utan också säger det! Jag blev sååå glad! Lunchen med kollegan var väldigt bra på flera sätt. Jag insåg att vi tänker lika när det gäller att lära känna varandra lite mer eftersom vi ska jobba ihop. Lunchpratet blev därför blandat och samtalet innehöll såväl jobbprat som socialprat. Jag har fått väldigt god hjälp hittills av kollegan att hitta in i jobbet. Tänk om det hade varit lika bra ställt på andra arbetsplatser… Jag läste förresten igår i media nånstans på nätet att det händer saker på en före detta arbetsplats. Förhoppningsvis kan det vara bra – för alla inblandade. Det här med att var sak har sin tid är faktiskt inte bara tomt prat…
Eftermiddagen fortsatte jag med korrekturläsningen av en megarapport. Jag har nu passerat över hälften av sidorna, det vill säga 500nånting. Ögonen och jag blev snabbt trötta. Vi kämpar hårt med att komma överens med både linser och läsglasögon. Jag har en styrka på läsglasögonen när jag läser på datorskärmen, en annan när jag läser papper, böcker etc. Det är inte så lätt, men tack och lov har jag sluppit huvudvärk.

Vi försöker komma överens…
Tankning blev det på vägen hem. Och vägen hem blev en annan än igår. Mycket snabbare, men längre. En måste förnya sig, prova nya vägar, lära nytt. Efter att ha sprättat ett kuvert med grattis till nya jobbet från Arbetsförmedlingen ska jag nu ta en lång och behövlig dusch. Kvällens TV-höjdpunkt står Kanal 5 för, 100 code.
I morgon är det fredag och efter jobbet ska jag försöka orka dra runt snabeldraken*. Det behövs. Vad ska DU göra i morgon??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
*snabeldraken = dammsugaren
Livet är kort.
Härligt med positiv feedback, förstår att du blev glad.
Jaa, om en får feedback brukar det ofta vara för nåt en har gjort fel. Igår var det precis tvärtom! 😛
Roligt att få credit för det du gör.
Sitter och väntar på att en kille ska komma och installera fibernätet (eller vad det nu heter) och jag hoppas verkligen att allt ska funka sen, är väldigt trött på allt strul som varit senaste tiden.
Svårt att få till kommentarer då jag blir mer eller mindre vansinnig mellan varven 😈
Hoppas du får en bra helg, här står det danstävling i Sandviken på agendan, jobbigt men kul!
Ha de’!/Kram
Jätteroligt – och jätteovanligt – med positiv återkoppling! 😄
Hoppas det går bra med fibern. Anna fick det installerat i våras och det är väl lite si och så. De är ju en stor familj så endast två uttag räcker liksom inte…
Ha en fin helg och grattis i förskott till dig! 🌷🍰🎁
Kram!
Vad roligt att läsa att du trivs och har bra och trevliga kollegor 🙂
Tack snälla Nillan för att du gläds med mig! 😛
Härligt att få nåt bra tillbaka. Jag skulle nog också ha blivit alldeles blodröd i fejan. Har lite svårt att tackla sånt.
Min fredag innebär jobb till klockan 16. Sen en sväng hem till dotra som ligger nedbäddad i värsta förkylningen. Jag ringde och kollade läget vid lunch och hon bara kraxade i telefonen. Bäst att åka dit och pyssla om lite. Köpa med lite lättätet. Danneman är också hemma med snuva, så det är nog därifrån det kommer.
Annars blir det lugna puckar. Ska försöka mig på att klä om stolssitsarna till matsalsstolarna som jag har målat. Men det blir nog inte förrän på lördag. Bäst att var utvilad då.
Jaa jag kände att jag blev just blodröd. Min kollega, som är toppengo, blev så glad för min skull. Vilka fina människor det finns! 😛
Nu ska jag gräva fram snabeldraken! 😦