Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2015

Ett inlägg om en bok.


 

Sörja för de sinaIdag blev det äntligen lite mer tid för läsning. Jag passade på att läsa ut den andra delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi, Sörja för de sina. Trilogin utgjorde bonusböcker från vänliga bloggvännen Uppsalaewa. Tack!

Tomas lyckas hålla sig nykter. Han och Maj flyttar till en modern lägenhet. Familjen utökas med en son. Maj är fortfarande hemmafru och städning och matlagning är hennes främsta uppgifter fortfarande. Men i den här andra delen får vi även se sprickorna i Majs fasad. Ordet ”sörja” i boktiteln betyder i sammanhanget både se till att familjen har det bra, men också sörja dem som dör. För så är ju livet, en föds, lever och dör.

I trilogins mittendel kommer jag som läsare närmare Maj. Samtidigt tycker jag att boken bitvis är ihoprafsad. Jag tror till och med att det faktum att Maj mot slutet nämner att hon inte berättat om Tomas födelsedagar, bara sina egna, är ett litet

oj då, jag glömde visst!

från författaren. Och Tomas födelsedagar är inte det enda som inte nämns. Skildringen går betydligt snabbare framåt i tiden i del två. Vissa år beskrivs enbart med ett par händelser.

Toffelomdömet för del två i trilogin blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om vad jag tyckte om första delen, Att föda ett barn.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vilodagsinlägg.


 

Plötsligt inser jag att jag är vrålhungrig. Det är söndag och jag har tagit sovmorgon. Jag låg kvar i sängen och läste med en senapsmugg nyperkolerat kaffe intill på nattduksbordet. Nu har jag cirka 50 sidor kvar i den andra delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Efter den behöver jag en paus, så det blir en deckare av en för mig helt ny bekantskap, Tom Rob Smith. Jag köpte hans bok Barn 44Myrorna i förra månaden för en guldpeng. Sen inser jag att många brittiska deckare står på ett eget hyllplan och väntar på mig tack vare vännen Agneta. Men helt klart hinner en inte läsa lika mycket nu när en jobbar som när en var arbetssökande.

Sörja för de sinaAlla pocketböcker 10 kronor! Barn 44 fyndade jag.
Maj behöver pauseras med lite spänning.


Skälet till att jag är vrålhungrig
beror kanske på att jag har skrivit fem jobbansökningar nu på vilodagens förmiddag. Nej, det är inte så att jag inte trivs med mitt nya jobb, men det är ett konsultuppdrag och sträcker sig bara fram till årsskiftet. Då måste en ligga steget före och försöka hitta nåt mer permanent innan uppdraget tar slut. Alla säger att det är lättare att få jobb när en redan har nåt. Det är säkert sant. Men visst är lite märkligt att det dyker upp fem intressanta lediga tjänster just när jag har skrivit kontrakt för ett uppdrag?!

Idag är himlen blå och solen skiner. Jo, jag borde gå ut… Jag borde dammsuga också. Vådan av att ha starkare linser är att en ser skräp mycket bättre…. Men varken promenad eller städning lockar. Jag ska ta en dusch, inta frukost och läsa ut min bok. Igår kväll orkade jag inte skjutsa hem Fästmön från jobbet, men jag erbjöd per sms att göra det idag i stället. Hon kunde inte svara på mitt erbjudande igår eftersom hon kanske behöver jobba över, men jag utgår från att hon hör av sig om hon är intresserad. I såna fall blir det en bilutflykt i eftermiddag.

Jag har gjort iordning växterna jag köpte igår och fixat krukor från förrådet till dem. Kaffemugg är också framplockad, vattenflaska på gång. Egentligen är jag redo för en arbetsdag i skrivande stund! Jag ska emellertid lägga band på mig och försöka koppla av. Kanske blir det trots allt en söndagspromenad efter frukost. Det känns som jag inte pallar med ytterligare en dag av grannens skrikgullande med sin unge. Igår var jag till och med tvungen att dra på Spotify för att slippa höra gapandet.

Saint Paulia och novemberkaktus

Redo att gå till jobbet.


Lite datorfix borde jag ta itu med,
men lusten saknas. Jag säkerhetskopierade i alla fall igår. Tyvärr beter sig datorn konstigt ibland. När jag ska dra över bilder från min iPhone påstår den sen igår att jag inte har installerat drivrutiner till min scanner. Eh? Den scanner jag hade var för gammal för att funka ihop med den här datorn, så den och datorn har aldrig varit ihop, så att säga. Vidare krånglar musen. Plötsligt slutar den fungera när jag sitter och skriver ett inlägg, till exempel. Men tar jag upp Anteckningar och börjar skriva fungerar musen igen. Märkligheter som det säkert inte finns nån förklaring till.

Igår kväll hade jag ett gott och långt mobilsamtal med vännen FEM. I kväll väntar inget babblande utan säsongsstarten av Bron på SvT1. Tio söndagskvällar, inklusive denna, framöver är räddade!


Vad håller DU på med då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nåt jag gillar – blommor.


 

Baksätet fullt av blommor från Elliot

Hela baksätet fullt av växter.

Det finns saker som gör mig glad. Till dessa saker hör blommor och växter. Och en dag, när livet var så där fruktansvärt svart som det kan vara ibland när en har det svårt, hittade jag ett brev i min postbox. Det var från Elliot, en hårig kille. Han ville muntra upp mig med ett presentkort på Blomsterlandet. Hela 200 kronor fick jag. Idag satte jag sprätt på presentkortet. Eftersom Elliot hade varit så generös blev hela baksätet i bilen blev fullt…

 

 

Jag köpte tre krukväxter till jobbet: en saint paulia, i färgen nånstans mellan cerise och lila, en röd novemberkaktus och så en kardemummablomma, en grön växt.

Förr i tiden brukade jag ofta köpa mig en lördagsblomma, vanligen gladiolus. Idag återupptog jag den traditionen och köpte ett par underbart vackra vita gladiolus.


Tack snälla, gulliga håriga killen Elliot för de fina blommorna!!!


Här kan du titta på de fina blommorna och växterna som jag köpte idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Öppet Campus på SLU.


 

Idag, på självaste lönehelgen, hade SLU Öppet Campus. Jag var ju tillbaka på min gamla kära arbetsplats för ungefär en månad sen, innan alla studenter hade anlänt, men hann inte se allt nytt. Många nya byggnader är det. Huset där ”mina” fakulteter också håller till, till exempel, var ju bara ett stort hål med lite byggpålar när jag avslutade min visstidsanställning. Nu är det ett helt fantastiskt hus, modernt, snyggt och verkligen inspirerande att både jobba och studera i.

Labbprover i olika färger


Men självklart började jag i MVM-huset,
där jag hade mina kontor för lite mer än två år sen. På entréplanet var det ganska många besökare i olika åldrar. Jag träffade bland annat unge Tage Bergeå, som labbade med färger under Christians överinseende. Efter att ha inhämtat tillstånd från såväl Tages pappa som Tage själv samt fått en utförlig beskrivning av Tage hur hans namn stavas, fick jag ta en bild på denne unge forskare. Ett blivande Nobelprisämne, månntro?

Tage Bergeå labbar

Tage Bergeå, blivande Nobelprisämne (?), labbar med färger.


Naturligtvis träffade jag flera kära bekantingar.
Extra roligt var det att träffa Faruk, som grattat mig till nya jobbet via LinkedIn, i veckan. Sahar, Björn och Karin, för att nämna några, träffade jag också. Sahar demonstrerade sin forskning om rening av avloppsvatten via kol. Hon hällde på grumligt Uppsalavatten i ett provrör med kol. Kolet filtrerade och renade sen vattnet och när det rann ner var det alldeles klart och drickbart.

Sahar demon vattenrening i kol

Sahar visar hur avloppsvattnet, flaskan i mitten, blir rent efter att ha runnit igenom och filtrerats med kol i provröret.


Efter alla återseenden 
traskade jag vidare. Jag noterade en ny godisbutik på campus, men mest nyfiken var jag ju förstås på det runda VHC, Veterinär- och husdjurscentrum. Det är en sån häftig byggnad! Jag hade hoppats på att träffa fler bekantingar, men tyvärr gjorde sig huvudvärken så påmind att jag blev tvungen att ta mig till bilen och åka hem. Men ytterligare några bilder tog jag förstås och dem får du titta på här:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och på väg till bilen
tänkte jag att visst, var sak har sin tid. Men vissa saker vill en ha i sitt hjärta alltid. Till dessa hör mina knappa två år på SLU, den bästa arbetsplatsen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett synligt inlägg med litterär touch.


 

Två par läsglasögon

Två par läsglasögon med lite högre styrka kan funka för att läsa böcker. Men räcker de för jobbet?

Det här med att använda nya och mycket starkare linser än dem jag bar igår… Att säga att det är en prövning är en litotes. Jag misstänkte att det skulle vara knepigt, men jag kunde inte förutsäga huvudvärken som liksom hamrade sig upp till en sån nivå att jag blev tvungen att avbryta dagens äventyr för att medicinera hemma. Nu har jag just telefonerat en timma med lilla mamma och tabletten har verkat. All värk och allt illamående är inte borta, men de är hanterbara. Jag sitter och skriver vid datorn och försöker se vad det är jag skriver. Ber om ursäkt ifall här vimlar av fel och skyller på mina nya linser. Eller snarare min dåliga syn, dårå… Och i stället för ett dunderlångt inlägg blir det tre kortare.

Första stopp på dagens äventyr utanför hemmet blev vid Tokerian. Där provade jag ut och inhandlade två par läsglasögon, för totalt 100 kronor, i ny styrka. Det här med läsningen blir ett problem och jag misstänker att jag får inhandla läsglasögon i tre olika styrkor. Här vid hemmadatorn kan jag nu använda mina gamla läsglasögon. För att läsa böcker funkar de nyinköpta. Men… vad som funkar på jobbet vete 17 och det kan jag inte testa förrän på måndag.

Stopp nummer två gjorde jag vid Stormarknaden. Där var jag inte ensam. Jag hade tänkt titta in på Systembolaget och köpa med en flaska gott vin hem. Det orkade jag inte. I stället fick jag en trevlig pratstund med Ulf Broberg, som satt på Akademibokhandeln och signerade böcker.

Ulf Broberg och Agneta Lilja

Ulf Broberg pratar ned Agneta Lilja, som fick läsa manus på boken – och kommande i serien – innan den trycktes.


Ulf Broberg visade sig vara 
just den sympatiska person jag hade trott! Vi hade nog kunnat prata längre, men en ville ju inte hindra eventuella kunder från att nå fram till skriftställaren. Extra roligt var det att Agneta Lilja dök upp. Hon hade alltså läst Den tredje mannen som manus och hjälpt författaren med granskning av språk, fakta etc – om jag förstod saken rätt. Vidare har hon fått läsa även nästa del. För det blir fler delar – Ulf Broberg avslöjade att det blir åtminstone två ytterligare böcker i serien om Uppsalapoliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén. Dessa ser jag fram emot! Tills vidare får jag nöja mig med att ha fått mitt recensionsexemplar av boken signerat av författaren.

Ulf Broberg signerade mitt ex av Den tredje mannen

Jag fick mitt recensionsexemplar signerat av författaren.


PS
Jag har faktiskt läst en bok av Ulf Broberg tidigare, för nästan exakt två år sen. Det är Du ska dö som han skrev tillsammans med Leif Ericksson och som handlar om Fadime Sahindal. Min recension av den boken hos UppsalaNyheter kan du läsa här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fullspäckat inlägg.


 

Klockan på micron visar midnatt

Jag var uppe ända till midnatt igår. Här är beviset i form av ett foto av klockan på min micro.

Nog tvingade jag mig att sitta uppe ända till midnatt igår. Men då var jag halvdöd. Jag somnade nästan genast när jag hade gått och lagt mig och sov ungefär sju timmar i ett sträck utan att vakna. Det har inte hänt på jag vet inte när. En tur upp på toa innan jag kröp ner igen och HEPP! så hade jag slumrat nån timma till. Nu är klockan över tio och jag borde inte sitta här och skriva utan sätta fart. Idag är jag nämligen lördagsfull, det vill säga jag ska göra en massa saker idag.

Men jag började med att starta datorn och här kan en ju bli fast. Däremot pallade jag inte att läsa alla Tweets som trillat in sen jag sist kollade, det vill säga igår kväll. Jag tycker att Twitter har blivit så tråkigt och jag förstår mycket väl att Instagram har gått förbi vad gäller popularitet, det vill säga antal användarePå Twitter tycks det häcka folk som bara retweetar eller skriver om hur dåligt samma jävla TV-program är varje dag eller om att de äter godis och dricker vin, typ. På Instagram kan en bild säga mer än tusen ord, men du har ändå möjlighet att skriva där, både långt och kort. Jag skriver rätt kort på Insta och sparar längre texter till bloggen. Den här bloggen, som visst aldrig tycks dö… Det är fortfarande nio procents utrymme kvar…

Här sitter jag och svamlar och kom ifrån ämnet. Det jag egentligen ville skriva är att det väl är rätt typat att jag just idag hittade fyra (4) spännande tjänster att söka. Men… jag har ju bara en visstidsanställning fram till årsskiftet, så jag måste ju söka jobb. De fyra jobben söker jag nog emellertid i morgon – jag är ju ganska lördagsfull idag.

Jag vaknade med huvudvärk igen. Därför ska jag alldeles strax trycka i mina nya linser och se hur det funkar… Det blir en dusch därefter och frukost innan jag provar hur linserna funkar med bilkörning. Jag skulle tro att jag plötsligt ser hur mycket jag har missat… Nästa punkt på agendan är införskaffande av nya läsglasögon, för de tre par jag har är troligen för svaga. Jag har cirka 600 kronor kvar att köpa läsisar för tack vare Karl-Bertil, så det blir nog kanske tre billiga par igen. Sen får jag känna och prova hur det funkar – och kanske köpa åtminstone nåt par som är riktigt bra och som inte går sönder efter en tur i jobbväskan. (Tack för att det finns superlim!)

Efter inköp av läsisar blir det boksignering. Jag skulle så gärna vilja träffa författaren Ulf Broberg vars bok Den tredje mannen jag recenserade här på bloggen och hos UppsalaNyheter. (Och DÄR kom jag på att jag hade glömt att mejla länkarna till förlaget! Men nu är det gjort!)

Bok till kulturredaktionen

Jag hade glömt att skicka förlaget mina länkar till recensionen av den här boken.


Min förrförra arbetsplats SLU
har Öppet Campus idag på eftermiddagen. Det har jag tjatat om några gånger här på bloggen. Det är för att jag inte ska glömma bort att ta en tur ditut. Kanske. Om inte regnet öser ner. Jag har fått mig tillsänt några foton av saker som ska visa och göra forskningen konkret för allmänheten idag. Det gjorde mig inte mindre sugen på att åka och titta…

Öppet Campus på SLU

Idag har SLU Öppet Campus. (Detta är ett skärmklipp från SLU:s webbplats.)


Men… lilla mamma har inte fått nåt samtal
på många dar och henne måste jag ägna minst en timme åt när jag kommer hem. Så den däringa kontorsblomman från Elliot kanske jag inhandlar först i morgon. Mat finns i frysen och har jag tur blir det några bitar stekt kalkon som jag har sparat som hamnar på tallriken i kväll. I annat fall blir det kyckling eller fiskgratäng från kocken som har ett namn som börjar på F och slutar på -us. (Den kocken är alltid bra att ha hemma!) Nä, matlagning roar mig ICKE! Därför blev det en halv påse ostbågar och en starköl till middag igår kväll. Då är det egentligen inte så konstigt, kanske, att skallen ger sig till känna med bank idag…

Med skräp på TV i kväll blir det eventuellt mobiltelefonering med god vän i stället. Och ett glas vin. Det är ungefär vad som finns kvar i karaffen med hemtrampat rött.

Ha en fin lördag! Och får du en stund över kan du väl skriva några rader i en kommentar här – om du inte är för lördagsfull, förstås…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Lite tomt och sånt som ska fyllas på

Ett innehållsrikt inlägg om tomhet och påfyllning.


 

Två dar… Det är så mycket jag har jobbat den här veckan (och på över ett år…) och tidsrapporterat för hittills. Ändå känns det verkligen i skallen som det gjorde förr en sån här dag: fredags-tomt. Igår blev det mest introduktion och rätt mycket korvstoppning, men idag har jag jobbat. Släppt ifrån mig min första granskade rapport. Huvudet är lika tomt som min anslagstavla på kontoret…

Tom anslagstavla

Väldigt tomt…


Allt praktiskt är ännu inte löst/fixat, 
men jag måste säga att det har gått väldigt fort att komma in i jobbet. Jag gillar inte att sitta sysslolös och bara

läsa in mig på fakta, 

jag vill jobba också. Det är skönt att kunna säga att jag har gjort det. Samtidigt tycker jag lite synd om rapportförfattaren. Jag var inte nådig med min digitala rödpenna… Vi får se vad huvudredaktören säger om min granskning – jag kanske har varit alldeles för hård och nitisk. Men å, vad jag gillar det jag gör just nu!!!

 Kalender och läsglasögon

Eftersom jag inte kan visa de forskningsrapporter jag granskar får du i stället kika på min rätt tomma filofax och mina läsglasögon.

 

Headset

Audiellt är det klart för datormöte, men inte visuellt än.

Jag har fått gott stöd av min närmaste kollega och jag hoppas att jag har kunnat ge nåt tillbaka också. Vidare har jag chattat med huvudredaktören uppe i norr. På måndag ska vi ta ett visuellt och audiellt möte via datorerna, men jag har än så länge bara ett headset. Kameran tänkte jag ”sno” från långtidsfrånvarande kollega. Min chef på plats är mycket upptagen. Trots detta tar h*n sig tid att titta in och kolla att allt är OK. Eftersom parkeringsfrågan ännu inte är löst kom h*n in med endagsparkeringsbiljetter för hela nästa vecka, en tillfällig lösning, men så snällt! Självklart vill jag betala för mig, men problemet är att det inte går av vissa skäl.

Dagen har gått fort. Jag har haft lagom mycket att göra och det har varit bra med raster. Kaffet är gott och eftersom det är fredag var det dessutom gofika med mjuk kaka nere i restaurangen på eftermiddagen. Dagens lunch intog jag inte där utan uppe i lunchrummet. Närmaste kollegan lotsade mig till en liten och trång ICA-affär där jag inhandlade sallad från en fräsch buffé.

Utsikt från mitt kontorsfönster

Del av utsikten från mitt kontor.

Mitt kontor ligger mot en innergård och det är härligt att se lite grönt och även få en gnutta sol genom de skitiga fönstren. Samtidigt blev jag tyvärr tvungen att dra för en stund eftersom solen slog i min datorskärm. Men jag vet att det finns ljus och växtligheter där utanför! För övrigt tänkte jag inte bara fylla på min anslagstavla med nåt, jag tänkte även ta med mig nån växt. Presentkortet från Elliot och hans morföräldrar är ännu inte använt och det passar ju bra! En egen kaffemugg och en flaska där jag kan fylla på bubbelvatten ska också med på måndag.

Bibliotek

Jag fann ett litet skönlitterärt bibliotek i källaren idag.

Under en av mina irrfärder i källarvåningen gjorde jag en glädjande upptäckt – jag fann ett litet bibliotek bestående av två bokhyllor med skönlitteratur. Det var mest pocketar, men det var förvånansvärt många ganska nya titlar. Och det känns ju tryggt att det finns tillgång till böcker på jobbet. Jag är säker på att jag kommer att trivas hur bra som helst där.

I morgon ska jag kanske fixa blomman från Elliot, men jag ska också prova mina nya linser som kom idag. I samband med detta ska jag införskaffa nya läsglasögon, för såna kan jag ju inte prova ut förrän jag har de nya styrkorna i ögonen. Det är stor skillnad på styrkan jämfört med vad jag har nu. Idag har jag -3,00 på vänster och -3,75 på höger. De nya linserna är på -3,75 för vänster och -4,50 för höger. Om jag hade skaffat glasögon för min närsynthet hade de varit ännu starkare. Nu blir det linser för bilkörning och för att känna igen vänner och bekanta utomhus samt läsglasögon ”ovanpå” linserna för att kunna läsa. Det blir spännande att se om jag ser – och hur… Jag vill än en gång framföra mitt varma TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag både kunde få en synundersökning gjord OCH köpa linser för tre månader!

Linser med nya styrkor

Linser med mycket nya styrkor ska provas i morgon…


Att göra under morgondagen 
är också att säkerhetskopiera bilder samt telefonera med lilla mamma. Eftersom jag tänkte titta in på Ulf Brobergs boksignering på Akademibokhandeln på Stormarknaden kanske jag därefter, när jag ändå är ute, fortsätter till SLU där det är Öppet Campus.

Men nu är det tommare än tomt i skallen och jag ska inleda min fredagskväll med prästostbågar och en starköl till middag. Jag lämnar dig med dagens lapp, upphittad nånstans på jobbet. Vilket är egentligen främsta skälet till att en ska släcka efter sig..?

Vänligen släck lyset

Varför är det viktigt att släcka lyset?


Trevlig helg önskar jag dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fundersamt inlägg.


 

Frågan i rubriken indikerar att det här blir ett djupt inlägg. Ja, kanske blir det det, men… Jag vill mest bara lyfta frågan, allra helst som jag från och med idag jobbar med språklig inriktning. Mina två föregående tjänster har mest omfattat webbredaktörskap. Också den delen av kommunikatörsrollen kan ha språklig inriktning, men är kanske lite mer. En webbplats ska vara tilltalande, så tilltalande att en potentiell kund, intressent, brukare – you name it – stannar till, läser, tar till sig, förstår, använder, köper…  Framför allt ska den ha korta texter. Vi surfar snabbt in och vi surfar snabbt ut.

För ett tag sen träffade jag ett gäng människor på en arbetsplats. Jag kunde inte låta bli att kommentera att det kanske var dags att uppdatera webbplatsen med nyare och aktuellare texter och kanske en fräsch bild på startsidan. Det var i princip på gång, fick jag veta, för arbetsplatsen hade utsett en webbansvarig. Bra så långt, men… Personen ifråga är mycket kompetent vad gäller den tekniska biten. Däremot är h*n inte nån kommunikatör. Kanske är det därför det inte har hänt så mycket än, trots att det har gått ett par månader…

Wordle om språk

 

Anna o Björn Hellberg

Här görs en Björn-tjänst, det vill säga Björn Hellberg signerar böcker, under överseende av Fästmön.

Språket är för mig kommunikatörens främsta, vassaste och viktigaste verktyg, inte datorn, kunskaper i publiceringsprogram etc. Glömmer vi bort att språkgranska texter kan det inte bara dyka upp pinsamma fel, det kan vara svårt att förstå vad som står. Jag har många gånger upplevt det på senare tid, framför allt i lokal media på webben. Det känns som om stavning, grammatik och hur en uttrycker sig inte är så viktigt. Det viktiga är att få ut nyheter snabbt. Men om nyheterna är skrivna på så sätt att de är svåra att begripa, blir då inte effekten motsatt? (”Jag slutar läsa här, för jag förstår inte vad det står.”)

Eller, för att anspela på en aktuell språklig miss i det kommunala: gör en sig inte en björntjänst om en struntar i språklig granskning? Missen i Jönköpings kommun är direkt pinsam, i mina ögon. Jag tror inte att det handlar om att nån jobbat under tidspress, jag tror på bristande språklig kompetens, tyvärr…

Hur viktigt är språket i en text för DIG???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Första skol… eh, jag menar arbetsdagen

Ett snurrigt inlägg.


 

Jobbväska

Jobbväskan dammades av igår och fylldes med nya prylar idag.

Faktum är att jag grinade i bilen på väg hem. Men… du ska ha klart för dig att det var glädjetårar! Och även om den arbetsplats jag från och med nu ska åka till varje dag bara är min arbetsplats fram till årsskiftet är det en helt underbar känsla att få höra till nånstans igen. Att vara behövd, att nån hälsar en god morgon, att nån frågar om jag vill ta en fika, att nån försöker mata mig med information, att nån hjälper mig när tekniken är motvillig… Den som inte har varit i min situation, varit där nere på brunnens botten, kan aldrig förstå. Den som har varit där förstår precis. Bara känslan av att plocka fram jobbväskan igår och damma av den… Den känslan går inte att beskriva, nästan.

Min jobbväska har hängt med ett tag. Nu är den inne på min fjärde arbetsplats. Den börjar bli lite sliten och tunn på sina ställen. Tills vidare får den hänga med, som en gammal go och trygg bekant. Det kanske blir en ny sen, men min första fulla lön lär jag inte få förrän i slutet av november. Så till dess får min trotjänare följa med till jobbet.

Jag tog lagom med tid på mig i morse och jag sov ganska bra i natt. Den första jag mötte när jag slank in med städarna var en bekanting från SLU. Sen kom chefen, nästan lika tidigt som jag. Jag blev väl emottagen och fick till och med en parkeringslapp av chefen. Min dag ägnades först åt introduktion och rundvandring – av chef, kollega och kollega som jag ska hoppa in för. Chefen bjöd oss tre (jag, min kollega och kollegan som jag ska jobba för) på lunch. När jag såg att det var pannkakor och jag kunde få ärtsoppa utan gris i kände jag mig riktigt hemma, nästan som på SLU*. Nästan.

Pannkakor och ärtsoppa

Pannkakor och ärtsoppa utan gris i – nästan lika gott som på SLU!

 

Tangentbord filofax skärm

Jag fick igång datorn, kunde logga in och har faktiskt jobbat lite. Men tangentbordet har jag bytt sen jag tog bilden i morse.

Jag fick igång min dator, fixade lösenord, kunde logga in överallt där jag ska – vid dagens slut. Jag har fått passerkort. Kortet fungerar bara mellan klockan 8 och 16.30 och det är mina arbetstider. Det tog en kvart att köra bil till jobbet och en kvart hem. Jag är hemma före klockan 17, alltså. Det enda som ännu inte är löst är frågan om parkering. Min snälla chef har gett mig ett parkeringskort för i morgon, men jag hoppas förstås kunna köpa månadsparkeringskort.

Ett enda surkart har jag mött idag på jobbet. Det är ju så att en faktiskt inte kan älska alla. Men en behöver inte ha närmare relationer med alla heller. Resten av människorna på jobbet är trevliga, smarta, kompetenta, glada, öppna, trötta, engagerade, busiga, roliga, tråkiga – precis som vilka människor som helst.

Café Java

Idag har jag fikat två gånger på Café Java.


Det snurrar rejält i min skalle just nu,
men jag har faktiskt jobbat lite på riktigt idag också. Jag tror att det här kommer att bli väldigt bra – även om jag troligen är totalförvirrad i helgen. Än så länge känner jag att det är ett roligt jobb jag ska utföra, där jag får använda min språk- och skrivkompetens. Som redaktör ska jag jobba med språkgranskning av rapporter. Ett litet tilläggsuppdrag – ifall det skulle råka vara lite att göra – är att översätta webbsidor från svenska till engelska, nåt som var min allra första arbetsuppgift på SLU.

Snodde lite chokladbitar från min arbetsgivare.

Min huvudarbetsgivare gör ett imponerande arbete med att bygga skolor i ett afrikanskt land. Barnen på chokladbitarna kanske rentav går i nån av dessa skolor.

I skrivande stund känner jag mig lyckligt lottad. Jag har fått en fin övergripande arbetsgivare. Vid tillfälle ska jag skriva mer om den, vars arbete med att bygga och underhålla skolor i ett land i Afrika är väldigt imponerande. Faktum är att en viss procent av företagets vinst går till dessa skolor.

På plats här i Uppsala har jag fått en chef som är rakt på sak och som jag tror att jag lär funka urbra med. Min närmaste kollega är en pigg person som förstår att jag behöver den sociala biten mycket. Än så länge tänker jag inte avslöja var jag arbetar och vid vilken övergripande organisation jag har min visstidsanställning. Men det kanske kommer. Att världen är liten vet vi ju ibland och jag ska börja med att avslöja för en av mina Instagramvänner att jag jobbar på samma ställe som vederbörandes dotter!

Jaa… kort sagt… Min första arbetsdag har varit riktigt, riktigt bra. Men nu är jag trött, så det blir nog en mugg kaffe och ett par rostade mackor till middag innan jag häller ner mig i bästefåtöljen klockan 21 framför 100 Code.

Kula

Det snurrar i skallen…


Stort TACK till alla som på olika sätt har peppat – och peppar – mig och som har önskat lycka till

 

*SLU har Öppet Campus nu på lördag mellan klockan 10 och 16. Passa på och ta en titt på Ultunas nybyggen. Det går gratis bussar från Uppsala Konsert & Kongress och programmet är fullt av spännande föreläsningar, rundvandringar, demonstrationer med mera för såväl stora som små! Här hittar du programmet!!! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om skräck, spänning, läsning och sånt jag älskar. (Förutom Fästmön, dårå, förstås!)


 

Chucky

Chucky är en skräckfilmsfigur som en mest skrattar åt.

Idag är det torsdag. Nåt jag länge drömt om att få bevista är den årliga bokmässan i Göteborg. Den kör igång idag. Men inte heller i år är jag där. Det är en aktivitet för min bucket list.

Nä, jag nöjer mig med att läsa böcker och att läsa om böcker. För ett tag sen läste jag i Metro att skräcken är på väg att ta över litteraturen. Svensk skräck petar ner klassiska polisromaner och deckare och klättrar på topplistorna inom såväl litteratur som film och TV. Personligen föredrar jag nog att läsa deckare, men se skräck. På nåt vis är skräckgenren för mig förknippad med film. Men det är intressant att fundera över varför jag – och en del andra, uppenbarligen – gillar skräck och spänning. Genom att uppleva fiktiv skräck får vi uppleva skräck, samtidigt som vi är säkra, enligt Metro-artikeln. När vi blir rädda jobbar våra hjärnor ihop resurser för att förstå var det farliga är och hur vi ska undvika det. Samtidigt samlar hjärnan rädslominnen. Ett skäl till att vi gillar att få igång stresshormon och spara på otäcka minnen blir då att vi får ökad handlingsberedskap, men också att vi lär oss för eventuella framtida händelser. Sen tycker jag att det är fascinerande att i en kriminalroman försöka hitta gåtans lösning – motiv och den skyldige – innan det avslöjas i boken…

tvangstrojan

Siv Dahlin är till exempel med i Aino Trosells bok Tvångströjan, som jag läste 2011.

Ett TV-program som jag inte tycker är så särskilt spännande är På spåret. Häromdan flaggade lokalblaskan för att en Uppsalaprofil är med som tävlande den här säsongen. Ärligt talat hade jag aldrig hört talas om ”Uppsalaprofilen” Tina Mehrafzoon tidigare. Men det var väl viktigt för UNT att lyfta fram att hon har jobbat på tidningen. Tina Mehrafzoons tävlingspartner känner jag däremot till. Det är Aino Trosell, som också på sätt och vis är en Uppsalaprofil – i alla fall en länsprofil. Aino Trosell har även hon jobbat på lokalblaskan ett kort tag. Hon efterträdde faktiskt mig i den redaktionella bloggen Skrivrummet. Det var ett roligt uppdrag, men ett gratisjobb och sånt ägnar vi oss inte åt längre. Men åter till Aino Trosell… Hon skriver ruggigt bra böcker och hon har bott i länet, i Bålsta, om jag inte minns fel. Fast såna som vi, som inte är typ 30nånting, är visst inte intressanta för lokal media. Har du som läser detta inte läst nåt av Aino Trosell kan jag varmt rekommendera de spännande böckerna om Siv Dahlin, en sorts psykologiska thrillers.

I augusti nästa år återuppstår deckarfestivalen Crimetime Gotland. Mellan den 17 och den 20 augusti intas Visby av deckarfantaster och dito författare. Den allra första festivalen hölls i år och lockade 2 500 besökare och 50 författare från Skandinavien, Storbritannien och USA. Jag var sååå sugen på att åka dit, men… inte heller detta kunde jag göra på grund av den livegenskap som arbetslöshet innebär. Ytterligare ett evenemang som hamnar på min bucket list.

Crimetime Specsavers Award header

Det blir ett Crimetime Gotland även 2016.


Men… bästa läsare…
Idag ska jag faktiskt göra nåt som är ännu bättre än att läsa. Jag ÄLSKAR verkligen böcker, men… idag är det min första arbetsdag på mitt nya jobb. Och att jobba är en förutsättning för att kunna skaffa sig alla underbara böcker en vill ha. Bland annat…

Ha en fin torsdag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »